Professionernas framtid

Medeltidens hantverkare var organiserade i skrån och deras verksamhet reglerad av staten. Det fanns i Sverige mer än 100 olika skrån eller hantverksgrupper. Skråväsendet upphörde 1846 och det blev fritt fram för vem som helst att utöva dessa hantverk.

När Sverige industrialiserades förlorade många hantverkare sin sysselsättning. Maskinerna tog jobben ifrån dem. Professionella hantverkare ersattes av jämförelsevis outbildade maskinskötare. Men när sedan industrin expanderade produktionen och priset på de massproducerade varorna sjönk, växte ekonomin och det skapades många nya jobb.

Många av de nya jobben var professionella hantverk, och på 1900-talet bildade de skråliknande professioner: läkare, lärare, advokater, revisorer, arkitekter, forskare och journalister. De är hantverkare men deras arbetsmaterial är kunskap. De är kunskapsarbetare. Nu är det många som hävdar att dessa hantverkare kommer att förlora sin sysselsättning i den digitala revolutionen.

Jag läser en föredömligt klar och genomtänkt bok på detta tema, The Future of the Professions (2015), skriven av Richard och Daniel Susskind (far och son). Richard Susskind är en erkänd auktoritet inom rättsinformatiken som länge argumenterat för ökad användning av IT i rättssystemet. På 1980-talet utvecklade han expertsystem och på 1990-talet blev han hånad av sina kolleger för att han tyckte att advokaterna borde använda email.

Professionerna har en mycket stark ställning i dagens samhälle. Genom legitimering råder de över vilka som får utföra deras verksamhet. De har monopol på kunskapen inom professionen och bestämmer hur och med vilka metoder som verksamheten ska utföras. Under 1900-talet pågick en spännande utveckling när olika yrkesgrupper kämpade för att etablera sig som professioner.

Nu hävdar alltså Susskind att professionernas tid snart är över. Digitaliseringen undergräver deras makt och inflytande och på område efter område växer det fram lösningar där amatörer eller halvproffs med hjälp av teknik kan göra de professionellas jobb lika bra eller bättre.

Susskind är medveten om att detta är en förändring som kommer att ske gradvis och under motstånd. Han beskriver detaljerna i en sådan övergång och han ger mängder av exempel på digitala lösningar som idag medverkar till att hota professionernas monopol över kunskapen och göra den allmänt tillgänglig.

Den stora skillnaden mellan människan och andra arter är det sätt vi med hjälp av språket utvecklar och förvaltar en växande kunskapsmängd. Före skriftspråket hade de goda berättarna, äldre med gott minne, en särställning. Med skriftspråket blev i stället skrivarna och de som kunde läsa nyckelpersoner.

Det var med boktryckarkonsten och tryckpressen som kunskapsutvecklingen verkligen tog fart och en mer systematiserad kunskapsuppbyggnad blev möjlig. Det var nu de nya professionerna växte fram med ansvar och tillgång till de nya kunskapssystemen. Dessa professioner fick monopol på och fungerar som grindvakter till de för samhället allt viktigare kunskapssystemen: rättssystem, sjukvård, utbildning, ekonomi och vetenskap.

Digitaliseringen i kombination med en allmän höjning av medborgarnas kunskapsnivå kommer dock under 2000-talet att rycka undan grunden för professionernas ställning, menar Susskind. Hur fort den utvecklingen kommer att gå är inte lätt att idag säga, men Susskind ger en rätt tydlig bild av hur den kommer att se ut.

En viktig fråga blir vem som kommer att tillhandahålla den digitala motsvarigheten till dagens professionella expertis. Kommer denna expertis att erbjudas gratis som en offentlig resurs eller kommer den att kunna köpas på marknaden? Kommer privata företag genom ägande av kunskap och teknik att ta över professionernas roll som grindvakter?

Susskind argumenterar för att kunskapen genom digitaliseringen kan bli en offentlig resurs. Internet har gjort det enkelt att dela kunskap. Öppenhet blev snabbt ett mantra för pionjärerna i utvecklingen av Internet. Wikipedia är kanske det bästa exemplet på hur denna öppna kunskapsdelning kan hävda sig mot gamla professionsmonopol.

Susskind drömmer om en värld där 1900-talets kunskapssystem förvandlas till allmänningar. Och det är naturligtvis den drömmen vi ska sträva efter att förverkliga. Ett samhälle med myndiga människor där kunskap är en allmän resurs tillgänglig för alla och där alla kan medverka i kunskapens utveckling.

Samtidigt måste vi inse att idén om allmänningen är svår att förena med utveckling och förnyelse. Och att bedriva sjukvård eller utbildning, att utveckla nya behandlingsmetoder eller nya sätt att bedriva utbildning, är något helt annat än att ställa samman encyklopedier.

Det behövs företag och investeringar för att utveckla alla de digitala lösningar som ska ersätta professionerna. Marknaden med dess konkurrens behövs för att driva på innovationer och utveckling. Även om möjligheterna till patentering bör begränsas vill vi inte ha ett samhälle där kunskap aldrig kan vara en konkurrensfördel.

Bo Dahlbom
aktivering.se