Den digitala revolutionen

Föredrag på TCO-konferensen, Vad ska vi jobba med i framtiden?, 18 maj 2016.

Digitaliseringen ökar tempot och intresset för hur den omvandlar vårt samhälle växer. En rapport från Oxford och en bok från MIT har skrämt upp oss med diskussioner om hur robotarna kan ta jobben ifrån oss.

1) Revolution
När man försöker se in i framtiden fastnar man gärna vid hur tekniken kan förändra verksamheter som är viktiga i dagens samhälle. Det är naturligt. Det är ju våra liv det handlar om. En beskrivning av hur digitala tjänster och robotar kan ta över jobben i administration och service ger berättigad oro för den egna, framtida sysselsättningen.

Men om man lever i en tid med snabb teknisk utveckling gör man klokt i att inte söka sin identitet och försörjning i en eller annan verksamhet utförd på ett visst sätt. Snarare borde man utveckla en strategi för medverkan i förändring, göra förändringen till ett viktigt inslag i identitet och försörjning.

Digitaliseringen ger oss verkligen medel till en storartad samhällsförändring. Det globala, virtuella, tjänstesamhälle som digitaliseringen skapar är så annorlunda och kräver så stora insatser för att utvecklas, byggas upp och underhålla, att det kommer att finnas ett stort behov av mänsklig arbetskraft. Men arbetskraften kommer att behövas i verksamheter som vi inte alls, eller i ringa omfattning, bedriver idag.

För att kunna uttala oss om jobben i framtiden måste vi skaffa oss en bild av framtidens samhälle, inte bara av dess teknik utan också av dess organisering, människors levnadsförhållanden och konsumtionsvanor. Om digitaliseringen verkligen innebär en revolution är den uppgiften inte särskilt enkel, men låt mig ändå försöka.

Den digitala revolutionen ger oss nya möjligheter, men innebär naturligtvis också utmaningar och risker. Många av oss i dagens medelklass är rätt nöjda med vår tillvaro och i Sverige uppskattar vi den trygga arbetsmarknaden med arbetsfred och svensk modell.

Ändå skulle jag önska att vi kunde dela Arthur C. Clarkes förtjusning inför framtiden när han i Ikea-filmen Macro Trends säger: “The only thing we can be sure of about the future, is that it will be absolutely fantastic.” Men hur fantastisk den blir beror naturligtvis på oss. Den tekniska utvecklingen ger oss möjligheter, men det är upp till oss att göra det bästa av dem.

2) Konsumtion
Den industriella revolutionen förvandlade oss från självhushållande hantverkare till konsumenter. Den förvandlingen innebar en revolution på sådana områden som livsmedel, kläder, underhållning och resor. Sådant som tidigare begränsats av våra egna och våra närmastes färdigheter kunde nu fullkomligt explodera i variation och rikedom.

Digitaliseringen driver på den utvecklingen genom att effektivisera produktionen, distributionen och konsumtionen av tjänster av alla de slag. Vi har redan sett detta ske på områden som information och media, där lokala leverantörer har börjat se sig förbisprungna av globala aktörer. Somliga menar att Facebook är på väg att bli den främsta nyhetskanalen.

Vi inväntar en liknande utveckling på områden som sjukvård och utbildning, områden som i dagens samhälle fortfarande utmärks av köer, antagningssystem, brist och väntetider. Det blir allt tydligare att den medeltida organisationsform som fortfarande dominerar stora delar av tjänsteutövningen fungerar allt sämre med en kombination av resursbrist och resursslöseri som följd. Med hälsa och utbildning på den globala tjänstemarknaden kan vi få se en revolution på dessa områden.

3) Nya aktörer
Revolutioner har sina ledare, de som går före och driver förändringen. Tack vare två gamla gubbar, John D. Rockefeller och Henry Ford, kom den industriella revolutionen att domineras av olja och bilar. Den digitala revolutionen får i stället sin karaktär av fem unga pojkar: Steve Jobs, Larry Page, Jeff Bezos, Marc Zuckerberg och Elon Musk.

Den digitala revolutionen drivs från Silicon Valley där digitala företag med begränsade affärsmodeller, mycket snabbt har expanderat sin verksamhet till att omfatta allt större delar av den globala tjänstemarknaden. Apple, Google, Facebook och Amazon sätter idag en stor del av agendan för den mer långsiktiga utvecklingen i världen.

Apple har blivit medialeverantör, Facebook leverantör av nyheter, Google (YouTube) dominerar ungdomarnas videokonsumtion samtidigt som man satsar på robotar, hälsotjänster och självstyrande bilar. Amazon vill inte bara vara bokförlag och tevekanal utan vill driva global e-handel med ett närmast universellt utbud. Alla vill de ge oss personliga assistenter och bli ständiga följeslagare i våra liv.

Genom fantastiska börsvärden och med tiden även stora intäkter utövar dessa företag en enorm makt över utvecklingen och de använder sina pengar till att satsa på innovationer. Nära samarbetspartners som Uber, Airbnb, m. fl., springer snabbt fram på mer nischade tjänsteområden. Dessa företag har alla globala ambitioner, dvs de vill dominera världsmarknaden, finnas överallt, och ge sysselsättning överallt.

4) Plattformar
1900-talets företag var byråkratiska organisationer som visserligen agerade på en marknad, men ofta i praktiken med något liknande monopolställning. Företagens verksamhet förändrades långsamt och deras anställda hade bestämda arbetsuppgifter och stannade länge i samma företag. Man kunde med rätta jämföra företagen med maskiner. Ja, hela samhället var som en stor maskin. Vi använde helt enkelt industrisamhällets mest dominerande teknik som modell när vi utformade våra organisationer.

På samma sätt gör vi när vi utformar 2000-talets organisationer. Och eftersom Internet mest av allt är en plattform för utveckling och samarbete blir våra företag och samhället på 2000-talet alltmer plattformslika. Airbnb och Uber är exempel på plattformsföretag som ger människor sysselsättning under synnerligen lösa betingelser. Dessa företag erbjuder marknadsplatser snarare än anställning.

Apple blev med Appstore år 2007 en pionjär på plattformsområdet, men redan från Internets barndom i mitten av 1990-talet spelade den här sortens idéer (peer-to-peer, fildelning) en viktig roll i utvecklingen. Nu sprids de under beteckningar som “Internet of Things” eller “Industri 4.0” i den gamla industrin. Gamla storföretag som General Electric och Siemens erbjuder plattformar för samarbete med oberoende utvecklare och uppfattar sig alltmer som tjänsteleverantörer.

Det är lätt att se tecken på hur företag utvecklas från maskiner till plattformar. Användningen av konsulter och bemanningsföretag ökar. Kontoren blir aktivitetsbaserade, dvs de erbjuder allt mindre av fasta, trygga arbetsplatser. Medarbetarna blir mobila och digitala och bindningen till arbetsplatsen försvagas. De gamla maskinerna förvandlas till plattformar.

Med tiden kan vi räkna med att företag som Uber blir förebilder snarare än halvt olagliga undantag i ett företagande där plattformar ersätter maskiner som modell för organisering av verksamhet och arbetskraft. Digitaliseringen innebär en revolution även av arbetsmarknaden.

5) Amatörer
När företagen blir plattformar för verksamhet snarare än arbetsgivare får arbetsmarknaden mer karaktär av marknad. Den arbetsrättsliga regleringen attackeras av ett företagande som vill upphäva skillnaden mellan anställda och arbetssökande till förmån för en konkurrens på mer lika villkor om uppdrag och arbetsuppgifter.

Samtidigt som plattformsföretagen angriper de anställdas särställning leder den tekniska utvecklingen till ett liknande angrepp på professionella yrkesgrupper som läkare, lärare, advokater, revisorer, etc. Med allt bättre teknik och tillgång till plattformar för tjänster hotas de professionellas privilegier och kunskapsmonopol. Så avskaffas det gamla klassamhället bit för bit i ett samhälle där den globala konsumentmarknaden tar över.

6) Resurser
Med företag som är plattformar för samarbete snarare än genomorganiserade maskiner ökar tempot i samhällsförändringen. Entreprenörer och innovatörer, utvecklare och innehållsleverantörer kan använda dessa plattformar för att snabbt nå sina kunder. Det gäller såväl amatörer på YouTube och Instagram som professionella tjänsteutvecklare på traditionella industriområden.

Plattformarna för samarbete spelar en väsentlig roll i det som är 2000-talets största utmaning – resurseffektivisering. Med kameror och andra sensorer i en alltmera uppkopplad värld ges möjligheter att hålla reda på, följa och styra materialflöden och resursanvändning mer allmänt – inklusive mänskliga resurser.

Additiva metoder ger möjlighet till lokal, enkel, resurseffektiv produktion. Effektiva plattformar för tjänster ersätter ett resursslösande ägande av verktyg, maskiner och lokaler. Samhällsväven vävs allt tätare för en maximalt effektiv resursanvändning. Men det är en dynamisk väv som tillåter nya aktörer, där mervärde skapas genom öppna samarbeten snarare än sluten kontroll.

Resurseffektivisering är nödvändig i en värld där konsumtionen kommer att växa tämligen ohämmat i takt med att den digitala revolutionen sprider sig, ivrigt påhejad av de nya aktörerna som alla gärna hjälper till att sprida tillgången till Internet över världen. Behovet av resurseffektivisering undergräver motståndet mot den digitala revolutionen, men det hindrar inte att den kommer att mötas av motstånd.

7) Motstånd
Samhällsrevolutioner möter motstånd från dem som ser sina positioner hotas. Den digitala revolutionen har redan skapat ett rätt stort antal nya miljardärer och verkar mer allmänt berika ett fåtal digitala entreprenörer på det stora folkflertalets bekostnad. Förlorarna i digitaliseringen, inte minst på landsbygden, långt från Silicon Valley, samlas nu i populistiska partier i synnerhet på högerkanten.

De anställdas organisationer, fackföreningarna, reagerar på försök att reducera de anställdas rättigheter. Med hjälp av myndigheter och arbetarpartier försvarar de välfärdsstaten mot de amerikanska kapitalisternas härjningar. De professionellas föreningar är särskilt aktiva i att fördröja övergången till den digitala tjänstemarknaden.

Men motståndet mot digitalisering är också mer allmänt och strukturellt. Alla de maskinlika system som under industrialiseringen format ett nytt samhälle – transportsystem, energisystem, försörjningssystem, skattesystem, arbetsmarknadssystem, bostadssystem, etc. – har sina försvarare i form av verk, styrelser och inspektioner vilka motsätter sig revolutionära förändringar särskilt om dessa söker enklare lösningar.

Datainspektionen behöver inte vara ensam i kampen mot digitaliseringen. Tack vare allt detta motstånd kan vi räkna med att den digitala revolutionen, åtminstone i Europa, kommer att ta tid. De förändringar i sysselsättning den bär med sig kommer att dröja – betydligt längre än de två decennier som många verkar tro.

Förr eller senare bryts motståndet även i Europa. Tekniken vinner över politiken i längden. Om inte annat kommer kravet på effektivare resursanvändning att tvinga oss att acceptera digitaliseringen. Utan digitalisering går planeten och vi under. Och med digitaliseringen kommer samhället att förändras.

Digitala tjänster och robotar kommer att ta över arbetsuppgifter och människor kommer att söka sig nya uppgifter. Nya verksamheter kommer att utvecklas. Nya arbetsrättsliga regelverk kommer att utvecklas. Den tekniska utvecklingen ger möjligheter som ger den en väldig kraft. Vi gör klokt i att bejaka de nya möjligheterna, att säga ja till digitaliseringen samtidigt som vi värnar värden väl värda att bevaka.

8) En ny värld
Det är lätt att bli betänksam inför digitaliseringens framfart. Ingen ska inbilla sig att de amerikanska jättarna på digitaliseringsområdet, oavsett hur spännande idéer de har om framtiden, skyr särskilt många medel när det gäller att tjäna pengar och dominera marknaden. Det räcker att se hur företagsledare som Steve Jobs, Jeff Bezos och Elon Musk behandlar sina medarbetare för att inse detta.

Även om de amerikanska pojkarna kommer att ha en huvudroll i utformningen av 2000-talets värld, ungefär som oljan och bilen formade 1900-talet, så ger de oss ramen medan det återstår för oss att fylla den med innehåll. Men för att kunna göra det måste vi ha idéer och visioner om hur det goda 2000-talets samhälle borde utformas. Hur ska vi bäst använda oss av alla de möjligheter som digitaliseringen erbjuder? Och vad ska vi människor göra i en värld där digitala tjänster och robotar kan göra så gott som allt som vi brukade göra själva?

Frågan om sysselsättning i ett land som Sverige med höga skatter är beroende på svaren på två olika frågor: Vad vill vi som privatkonsumenter ha? och Vad vill vi som offentliga konsumenter ha? Som privatkonsumenter kan vi med stigande välstånd förväntas vilja konsumera allt mera tjänster – för underhållning, hälso- och sjukvård, resor, utbildning, i hushållet, etc.

När digitaliseringen dramatiskt ökar produktiviteten i offentlig administration och service, i myndighetsutövning, sjukvård och utbildning, kan skatter sänkas eller användas till andra ändamål. Om skatterna behålls höga kan människor ges sysselsättning i offentlig samhällsbyggnad och bidra till utvecklingen av ett vackrare, behagligare, roligare samhälle. Vi kan bygga in våra städer, förvandla dem till miljöer för människor snarare än som idag för bilar och transporter.

Tänk bara på livet i städerna med robotar överallt. Miljön måste anpassas för robotar och robotarna behöver skötas. I vårt klimat borde väl städerna förvandlas till inomhusmiljöer, åtminstone vintertid, för att endast öppnas upp mot naturen när försommaren tränger på. Vi kommer att vilja odla vår mat i städerna. Mer allmänt kan vi se fram emot en period av mer spektakulärt samhällsbyggande. Det finns mycket kvar att göra innan vår värld är så behaglig som den naturligtvis skulle kunna bli.

Så nog finns det behov av sysselsättning alltid. Om allt mer avancerade robotar tar över allt mer avancerade rutinuppgifter, så kommer det att dröja innan de kan ta huvudrollen i förändringsarbetet, i utvecklingen av ett nytt samhälle. Vi kommer länge framöver att behöva människor som förändringstjänstemän, robotskötare, stadsinredare, miljöansvariga, säkerhetsövervakare, etc., etc.

För att inte tala om vad som krävs om Elon Musk är framgångsrik med sitt program för kolonisering av andra planeter. Själv skulle jag inte ha något emot att dra iväg till Mars för att bygga städer där, i synnerhet inte när Larry Page visat sig framgångsrik i sitt projekt att ge oss alla evig ungdom. Jag hoppas att du vill följa med till en framtid som med Arthur Clarkes ord kommer att bli “absolutely fantastic”.

Bo Dahlbom
aktivering.se