Världens rikaste man

I juni 2016 lade Tesla ett bud på solcellsföretaget SolarCity. Elon Musk, som är huvudägare i båda företagen, vill slå samman dem för att skapa det första vertikalt integrerade förnybara energiföretaget i världen. Med utgångspunkt i din bil och den energi den använder vill Tesla sörja för all din energianvändning, såväl hemma som på jobbet.

Med solceller på taket på villan och kontoret, med Teslas hembatterier, Powerwall, som är så snygga att du gärna har dem i vardagsrummet, och med bilens batteri som backup, har du ett eget komplett energisystem. Våra kalla vintrar kräver visserligen även värmepumpar, men något får vi betala för att vi valt att bosätta oss så långt från ekvatorn.

Jag tar del av Musks planer när jag är mitt i läsningen av Ron Chernows spännande skildring, Titan (1998), av en annan företagsgigant, John Davison Rockefeller (1839-1937). Samtidigt som skillnaderna mellan Rockefeller och Musk är intressanta som tidsspeglar, kan jag inte låta bli att slås av likheterna mellan deras ambitioner som företagsbyggare.

Rockefeller växte upp i Cleveland, Ohio, i små omständigheter och började vid 16 års ålder arbeta som bokförare i ett handelsföretag. Knappt tre år senare startade han med en bekant en egen firma och när inbördeskriget bröt ut blev Cleveland något av knutpunkt för handel och affärerna gick lysande. Rockefeller var djärv, lånade pengar och utvidgade hela tiden rörelsen.

På 1850-talet hade man börjat använda olja för belysning och metoder att raffinera oljan utvecklades snabbt. När stora mängder olja hittades i Pennsylvania blev Cleveland snabbt ett centrum för raffinaderier. När Samuel Andrews ville starta eget raffinaderi och behövde pengar var Rockefeller intresserad. Efter någon tvekan insåg han oljans betydelse och vid 25 års ålder, 1864, köpte han ut sina gamla partners och blev huvudägare i raffinaderiet med Andrews som kompanjon.

När inbördeskriget var över följde en tid av mycket snabb ekonomisk utveckling och oljan blev allt viktigare. Rockefeller expanderade snabbt sitt företag. När Standard Oil bildades år 1870 hade bolaget redan 10 procent av den amerikanska raffinaderimarknaden. I början av 1870-talet kraschade ekonomin och gick in i en lång depression. Rockefeller var väl förberedd och kunde öka sitt inflytande genom att köpa upp konkursmässiga konkurrenter.

På bara ett decennium skapade Rockefeller ett fantastiskt oljeimperium. Han ingick hemliga avtal om rabatterade priser med järnvägarna; han drev sina konkurrenter i konkurs genom prisdumpning; han skaffade sig monopol på tankvagnar och pipelines; han integrerade i sitt företag alla led från oljeprospektering till försäljning; och byggde snabbt upp en företagsgrupp som kom att dominera oljemarknaden i hela landet. Han använde samma metoder på den globala marknaden i konkurrens bland annat med bröderna Nobels ryska oljeföretag (Branobel). Själv menade Rockefeller att han använde samma metoder som sina konkurrenter, men att han helt enkelt var skickligare än de.

Det var under den här tiden som de första amerikanska storföretagen grundades. Tidigare hade ekonomin dominerats av familjeföretag med lokal verksamhet. Företag kunde inte äga aktier i företag i andra stater än den egna. För att komma runt lagstiftningen krävdes komplexa konstruktioner och på 1880-talet ombildades Rockefellers imperium till en så kallad trust där ett antal personer stod som ägare till ett 40-tal företag och genom avtal förband sig att samarbeta.

Rockefeller drevs av en ambition att minimera osäkerheten för sitt företag genom att kontrollera marknaden. Han menade att den fria och ohämmade konkurrens som i början kännetecknade oljebranschen var skadlig för branschen. Den ledde till våldsamma konjunktursvängningar vilka var skadliga för alla, såväl företag som konsumenter. Rockefeller uppfattade själv sitt monopol på den amerikanska oljemarknaden – på 1890-talet stod Standard Oil för försäljningen av 84% av alla oljeprodukter i USA – som bra för landet.

Den amerikanska opinionen var inte lika nöjd med de monopolföretag som växte fram mot slutet av 1800-talet och särskilt Standard Oil och Rockefeller själv fick möta hård kritik för sina affärsmetoder. När den amerikanska regeringen ville bryta sönder trusterna i början av 1900-talet var det särskilt Standard Oil som angreps. I ett domstolsutslag 1911 tvingades Standard Oil till upplösning.

Upplösningen av Standard Oil innebar dock på inget sätt att Rockefellers inflytande över oljeindustrin minskade. Ur Standard Oil kom bolag som Exxon (New Jersey), Mobil (New York), Amoco (Indiana), Chevron (Kalifornien), med flera – alla med Rockefeller som dominerande ägare. Samarbetet mellan bolagen fortsatte, om än inte lika väl organiserat som tidigare. Exxon, Mobil och Chevron ingick senare i de så kallade “sju systrarna” som kom att dominera den globala oljeindustrin på 1900-talet.

Även om Rockefeller förblev huvudägare och formell ordförande för Standard Oil långt in på 1900-talet, drog han sig i praktiken tillbaka från företagets operationer redan i början av 1890-talet. Som huvudägare kunde han ändå se fram emot ständigt växande inkomster av oljan, inte minst när förbränningsmotorn och bilarna i början av 1900-talet kom att dominera samhällsutvecklingen och dramatiskt öka konsumtionen av olja. Det var nu Rockefeller blev världens rikaste man.

Redan som ung hade Rockefeller skänkt en stor del av sina inkomster till välgörenhet och allt eftersom rikedomen växte kom välgörenheten att kräva allt mer arbete. Under 1890-talet höll välgörenhetsarbetet rentav på att knäcka honom. Lika noggrann med detaljer som han var i utvecklingen av sitt företagsimperium, lika noggrann var han när han skulle fördela sina rikedomar.

Han fick mängder av tiggarbrev och försökte inledningsvis läsa dem alla själv. På 1890-talet började han äntligen bygga upp en mer förnuftig hantering av välgörenhetsarbetet. Hans son Rockefeller Jr fick senare ansvaret för detta och en bit in på 1900-talet hade familjen i stort sett lämnat oljebranschen och ägnade sig i stället på heltid åt att fördela rikedomarna från Standard Oil. Man byggde upp en välgörenhetsorganisation med stiftelser (Rockefeller Foundation) som framför allt satsade på medicin, forskning och utbildning. Med pengarna från Standard Oil byggdes bland mycket, mycket annat University of Chicago, Rockefeller University och Museum of Modern Art.

Chernows biografi ger en fascinerande inblick i Rockefellers liv och verksamhet. Långa stycken är det verkligen, som det sägs på omslaget, som att läsa en spännande roman. Rockefeller framstår som en samtidigt enkel, men otroligt viljestark och affärsbegåvad person. Han är hela livet troende baptist, helnykterist, läser endast enkla religiösa uppbyggelseskrifter, är aktiv i gudstjänster och söndagsskola. Han tackar Gud för sina affärsframgångar och lever ett enkelt liv – naturligtvis i slottsliknande miljöer och med enorma staber av tjänstefolk – men ändå, i jämförelse med sitt fantastiska företagsbygge och med det omfattande välgörenhetsarbetet, ter sig hans visioner minst sagt jordnära. De sista tre decennierna av sitt liv – han levde till att bli 97 – verkar han mest ha ägnat åt att spela golf.

När den amerikanska ekonomin expanderade efter inbördeskriget skapades många stora förmögenheter. Rockefeller var inte ensam om att med hänsynslös kraft tillkämpa sig en monopolställning. Det är inte svårt att se paralleller till vår egen tid och hur förmögenheter på kort tid byggts upp av grundare av Internet-företag, gärna med ambitioner att skapa monopol.

Stålmagnaten Andrew Carnegie hade redan år 1899 beskrivit företagarens uppgift som att först tjäna pengar och sedan använda dem till välgörenhet. Tillsammans med Rockefeller kom han att stå modell för en företagarroll som inte minst genom Bill Gates och Mark Zuckerberg åter blivit aktuell. Titeln som världens rikaste man bärs idag av Bill Gates och liksom Rockefeller utövar han, såväl genom sitt företag som sin välgörenhet, ett mycket stort inflytande över samhällsutvecklingen.

Elon Musk är i full färd med sitt företagsbygge och vill med elbilar och solceller rädda världen från global uppvärmning. Det känns trösterikt att så många av dagens entreprenörer har den sortens visioner och ambitioner. När sedan Musk drar sig tillbaka kan han använda sin förmögenhet till att påverka samhällets utveckling genom välgörenhet. Vi är alla med och bygger framtiden, men några bidrar mycket mer än vi andra.

Bo Dahlbom
aktivering.se