Framtiden är fantastisk

Den här vintern har många av mina föredrag börjat med ett 25 sekunders videoklipp där SF-författaren Arthur C. Clarke uttalar sig om framtiden. Klippet är hämtat från en liten film Macro Trends som IKEA gjorde för drygt ett år sedan och som ligger på min webbplats.

Jag har med klippet mest för att Clarke med sådan förtjusning säger att det enda man kan vara säker på om framtiden är att den kommer att bli “absolutely fantastic”. Med mina föredrag vill jag entusiasmera för förändring, påminna om hur spännande det är att leva i en tid med stora förändringar.

När jag ser mig omkring, tar del av den rådande tidsandan, får jag intrycket att de flesta antagligen inte skulle hålla med Clarke. Framtiden är inte alls fantastisk. Tvärtom, verkar många ha en rätt dyster syn på framtiden. Åtminstone i vår del av världen.

Tidsandan får sin färg av media och det ligger i medias natur att lyfta fram elände och katastrofer. I en globalt tillgänglig värld finns det alltid olyckor att uppmärksamma även om de är ovanliga i vårt närområde. Så ger oss media med nödvändighet en mörkare bild av världen.

Men det är många som bidrar till mediebruset, inte bara journalister i allmänhet, utan även politiker, debattörer, konstnärer och medborgare. De senare har fått allt större utrymme tack vara de nya, mer öppna digitala medierna. Det finns positiva röster, Hans Rosling var en kraftfull sådan, men de tenderar att drunkna i bruset.

Med ett längre tidsperspektiv är det otvivelaktigt så att människor får det bättre och bättre. Vi lever längre, äter bättre, lider mindre av sjukdomar, krig och katastrofer. Men det är inte detta Clarkes entusiasm inför framtiden handlar om. Clarke är fascinerad av den tekniska utvecklingen och alla de förändringar den för med sig.

Men även den tekniska utvecklingen kan bli föremål för misstro och ogillande. Den industriella revolutionen förvandlade på 1900-talet Sverige från fattigt bondesamhälle till välmående industrisamhälle med stora städer, utbildning och sjukvård. Den digitala revolutionen kommer på 2000-talet att förvandla Sverige till ett digitalt tjänstesamhälle med ett överflöd av fantastiska tjänster.

Det är inte lätt att sia om detaljerna i det framväxande digitalsamhället. Det beror delvis på att vi alla är med och påverkar utvecklingen av det samhället. Men det beror också på att det inte är enkelt att förutse de möjligheter tekniken kommer att ge och hur vi kommer att förhålla oss till de möjligheterna.

Digitaliseringen bidrar idag till oron inför framtiden. Robotar kommer att ta jobben ifrån oss, sägs det, och med artificiell superintelligens hotar maskinerna att förvandla oss till slavar eller husdjur. Denna oro är inte obefogad, men det jag inte begriper är hur den så helt kan dominera diskussionen.

Den tekniska utvecklingen innebär naturligtvis utmaningar och ett samhälle i snabb förändring är ett oroligt samhälle. Men vi är väl inte här på jorden för att ha lugn och ro? Hur kan man låta bli att fascineras av samhällets utveckling i en tid av snabb teknisk utveckling? Hur kan man inte vilja diskutera möjligheter, visioner av ett framtida mycket annorlunda samhälle?

Livet är en spännande resa. Att växa upp, finna en riktning, ge sig ut i livet innebär många utmaningar. Många verkar drunkna i det egna livet, i vardagens drömmar och bestyr. Samtidigt pågår en allt snabbare förändring av det samhälle vi lever i, förutsättningarna för våra liv förändras.

Om vi lyfter blicken en smula, ser lite tillbaka på 1900-talet och försöker blicka lite framåt in i 2000-talet, måste vi väl häpna över hur fort utvecklingen går. Hur kan vi inte intressera oss för framtiden? Hur kan vi inte se framtiden an med spänd förväntan?

Det är denna nyfikenhet på framtiden som präglar Arthur C. Clarkes författarskap. Han blev vida känd genom samarbetet med Stanley Kubrick i filmen 2001 – Ett rymdäventyr (1968), men hade på 1950-talet etablerat sig som populär förespråkare för vetenskap och teknisk utveckling. Det är som sådan han anlitades av BBC att i programmet Horizon (1964) kommentera världsutställningen i New York.

Programmet är totalt 15 minuter långt och finns på YouTube som två klipp, avsnitt 1 och avsnitt 2. Det inleds med en kort, mycket tidstypisk framtidsvision baserad på General Motors bidrag till världsutställningen. Den säger mer om det tidiga 1960-talet än om framtiden. Men sen kommer Clarke och ger oss sin syn på framtiden, och den är helt fantastisk.

Bo Dahlbom
aktivering.se