Avförtrollning återstår

Vi människor skiljer oss från de andra stora aporna genom den rika kultur vi har. Kulturen innehåller en mängd föreställningar om vilka vi är, vårt ursprung, vår historia, vår tillhörighet, religiösa föreställningar, myter, ideologier, värderingar och vanor. Bland vanorna finns familjevanor, umgängesvanor, matvanor, yrkesroller, religiösa vanor och riter.

Dessa föreställningar och vanor ger människor identitet, nationalitet och mening, men det räcker att skrapa lite på dem för att vi ska inse vilka tillfälliga fiktioner de är. Om du blivit född i någon annan del av världen hade din kultur varit annorlunda. Varför ska det spela någon roll för dig, i ditt liv, var du råkade bli född? Att du fick just detta modersmål, denna religion, dessa matvanor är naturligtvis ett faktum, men varför ska detta binda dig, bestämma dig, begränsa ditt liv och dina valmöjligheter?

Hela världen är en scen och kulturen ger oss våra roller. Kanske borde vi akta oss för att fastna i en roll, identifiera oss med den. Kanske borde vi ta kulturen på mindre allvar. Människor som tillhör urfolkskulturer strider ibland för sin kultur, sitt språk, sina levnadsvanor. De vill att andra ska respektera deras kultur och vill få garantier för att den ska kunna leva vidare. Andra med ursprung i dessa kulturer väljer i stället att överge sin kultur, sitt språk. De skaffar sig en ny identitet. Ibland tvingas de till detta. Om du ska vara med oss måste du vara som vi, säger man. Man väljer enfald framför mångfald.

Vi vårdar kulturen både för dess mer storslagna innehåll och för de vardagsvanor som ger oss trygghet, förvandlar världen till hembygd. Vi säger att kulturarvet är viktigt och inrättar myndigheter för att bevara detta arv. Vi vårdar också naturen, söker bevara de arter som finns nu. Vi vet naturligtvis att de flesta arter som funnits för länge sedan dött ut, och att det är så nya arter uppkommer. Naturen har blivit en del av kulturarvet. Vi vill att den ska sluta förändras.

Kulturen ger oss förankring i det förflutna. Den bär på ett minne av tidigare generationers erfarenheter och innehåller naturligtvis mycket kunskap. Utan detta kollektiva minne vore vi inte människor utan bara djur sägs det i Game of Thrones. Men minnet innehåller också mycket okunskap, vanföreställningar, missuppfattningar om världen, universum och oss människor. Vetenskapen hjälper oss att komma till rätta med dessa vanföreställningar.

Kan vetenskapen bli ett alternativ till kulturen? Till skillnad från kulturen är vetenskapen universell. Det finns ingen muslimsk kemi, ingen katolsk kvantmekanik. De skolbildningar som fortfarande finns i humaniora och samhällsvetenskap kan vi uppfatta som kulturella, bevis på att dessa discipliner ännu inte blivit helt vetenskapliga.

Max Weber beskrev moderniseringen som ”avförtrollning”. Världen i traditionella samhällen var magisk, fylld av övernaturliga väsen och krafter. Religionernas myter togs på allvar. Den moderna världen är materiell, uttömmande beskriven av vetenskapen, även om många med ett slappt ”jag tror på något större” säger emot. Kanske kommer avförtrollningen så småningom att omfatta hela kulturen.

Kulturen är fiktioner, underhållning, förströelse, i gångna tider något som vi tog på stort allvar, ja, som vi kunde gå i döden för, men numera är kulturen produkter av en global underhållningsindustri. I stället för att försöka förstå vilka vi är genom att gräva i det förflutna, i kulturen, kommer vi att inse att apor med teknik och vetenskap i stället borde använda dessa till att utforska universum och utvidga vår värld, söka vår identitet i framtiden snarare än i det förflutna.

Hur som helst, där är jag, detta är min syn på kulturen. Förvisso kan jag finna vemodig tröst i rotandet bland gamla hembygdsminnen och röras till tårar av de psalmer jag sjöng som barn, men när jag gör detta inser jag också att jag krymper. Jag ser hur begränsande och ointressant historien är. När jag däremot vänder blicken mot framtiden handlar det inte längre om mig utan om universum, om alla de upptäckter som ligger framför oss, och det är större.

Elon Musk bygger rymdskepp för färder till Mars. Jeff Bezos förbereder bygget av konstgjorda världar mellan planeterna. De vet att de själva varken kommer att besöka Mars eller de där konstgjorda världarna om de alls blir byggda. Jag hoppas att de fortsätter att se framåt, att de aldrig vänder blicken bakåt för att leta efter sina rötter.

När en människa åldras blir framtiden skrämmande. Hur kan det som började så bra, sluta så illa? Då är det trösterikt att söka sig tillbaka, att finna samhörighet med uppväxten, historien, ursprunget, kulturen. Om vi i stället ska söka vår hembygd i framtiden borde vi göra något åt åldrandet. Är det inte snart dags att inse att åldrandet inte är mer ”naturligt” än cancer? Åldrande är en sjukdom som borde botas och lösningen är kanske inte långt borta. Det vi kallar åldrande är några olika processer som vi börjar förstå allt bättre och med CRISPR och stamceller kan vi redan förlänga livet rätt rejält.

Insikten att vi ska dö har en viktig uppgift i Martin Heideggers version av existentialismen. Vi lever hela livet med döden intill oss, vårt vara är ett vara intill döds. Mycket kommer att förändras när detta inte längre är sant. Vikingarna vågade sig ut i världen eftersom de trodde att Valhall väntade efter döden. Om vi lär oss bota åldrandet kan vi sluta söka tröst i det förflutna och i stället våga rikta blicken ut mot universum, in i framtiden.

Bo Dahlbom