Privatlivets helgd

Danielle Citron (2022) The Fight for Privacy 

Hur har du det med dina hemligheter? Hur viktiga är de och hur viktigt är det att de förblir hemliga? För Shoshana Zuboff är vi ingenting utan hemligheter och det verkar som om juridikprofessorn Danielle Citron håller med. Jag läser hennes bok om övervakning, The Fight for Privacy (2022), och det är en utmärkt bok, men inledningen får mig att fundera. Där skriver Citron, ungefär som Zuboff, om hur ett privatliv med hemligheter är en förutsättning för vår värdighet, för att vi ska veta vilka vi är och för att vi ska kunna ha nära relationer till utvalda andra. Är det verkligen sant? Låt mig få återkomma till den frågan.

Danielle Citron beskriver hur den digitala tekniken används till att göra intrång i människors privatliv. Det sker på två mycket olika sätt. Plattformar, appar och smarta högtalare missbrukas av företag och myndigheter till ohämmad datainsamling. Företagen vill tjäna pengar och myndigheterna jagar terrorister och kriminella. Men tekniken missbrukas också av illasinnade medmänniskor som på nätet gör intrång i andras privatliv. Det är svårt att få en riktigt god bild av hur stor förekomsten av det individuella missbruket är, men Citrons siffror är skrämmande. Illasinnade människor, ja, många som det verkar rätt hyggliga människor, har funnit en ny teknik med vilken de kan bete sig svinaktigt.

Våra mobiler och deras appar, digitala klockor, ringar och armband, smarta högtalare och kameror, liksom våra besök på webben genererar data som samlas in och säljs vidare till mäklare som sedan säljer dem vidare till alla som betalar. Världens största datamäklare Acxiom säger sig ha tusentals dataposter i mer än 30 länder (vilket egentligen inte låter så mycket). Dessa data används i första hand för riktad marknadsföring, men Acxiom beskriver många sätt företag kan använda dessa data i sina kundrelationer. Data är den nya oljan och på bara några år har det vuxit fram en omfattande industri som använder de data vi lämnar ifrån oss som råmaterial i allt mer innovativa produkter. När vi lämnar ifrån oss data i en app, eller klickar ok till kakor på en plattform, är det för att vi vill få en mer skräddarsydd tjänst. Det är inte självklart att våra data därigenom ska bli råmaterial för en framväxande industri.

Citron använder två av kapitlen i boken till att beskriva företagens och myndigheternas datainsamling och kanske häpnar man över omfattningen. Egentligen borde vi vara väl medvetna om vad som sker. Edward Snowden visade hur amerikanska myndigheter inte bryr sig om lagar och personlig integritet. En lång rad skandaler, som Facebook och Cambridge Analytica, har fått allt fler att ta avstånd från de digitala jättarna. Apple, Google och Facebook som en gång gav oss fantastiska telefoner, all världens information och bekväm kontakt med våra vänner, har utvecklats till företag som verkar göra vad som helst för pengar. Vi förstår allt bättre att vi använder deras tjänster på egen risk. Digitaliseringen har förlorat sin charm.

I Europa oroar man sig mest för statlig övervakning. I Tyskland minns man nazismens fasor. På senare år han man också börjat oroa sig för de digitala företagens övervakning. Citron visar hur myndigheterna i USA samlar in data om medborgarna för att bekämpa brott och terrorism. Men hon visar också hur företagens och myndigheternas övervakning kan missbrukas av individer. Ett klassiskt exempel är hur J Edgar Hoover med FBI tränger sig in i människors privatliv, men även Donald Trump använder uppgifter från FBI för att förstöra människors liv och Narendra Modi tystar journalister med hjälp av förfalskade pornografiska filmer. Citron ger många exempel på hur makthavare i diktaturer använder nätet för att tysta motståndare och kritiker.

När Internet var ungt var det många som försvarade friheten på nätet. I USA tillkom lagstiftning som garanterade Internets oberoende. Den lagstiftningen tillåter nu de digitala plattformarna att ohämmat samla in data om sina användare samtidigt som de inte behöver bekymra sig om att bevaka användarnas privatliv. Större delen av Citrons bok handlar om hur människor med digital teknik spionerar på varandra, sprider nakenfoton och sexvideos med gamla flickvänner. Detta kan ske utan att de digitala jättarna verkar bry sig. Människor är förfärliga i Citrons berättelser. De spionerar på varandra, avslöjar hemligheter, sviker vänner och före detta partners, sprider lögner. Nätet som vi en gång drömde om skulle innebära ett öppnare, friare, rikare samhälle har i stället för många blivit en förbannelse.

Den amerikanska lagstiftningen har ett förvånansvärt dåligt skydd för privatlivet. Den amerikanska konstitutionen med sin rättighetsförklaring garanterar medborgarna ett antal fri- och rättigheter, som religionsfrihet, yttrandefrihet och rätten att bära vapen, men säger ingenting om rätten till privatliv. Europakonventionens artikel 8 garanterar rätten till privatliv och konventionen är som helhet antagen som svensk lag. I EU har vi ju också GDPR. Citron vill att något liknande ska gälla i USA och driver en kamp för att rätten till privatliv ska bli en medborgerlig rättighet. Det är imponerande hur Citron lyckas förena jobbet som juridikprofessor med sin aktivism och spännande att läsa om hennes kamp.

Samtidigt är det bedrövligt att läsa om vad människor gör med den digitala tekniken. Nyheterna berättar nu om hur muslimska kvinnor som skiljt sig hängs ut på TikTok. Just nu är entusiasmen och oron stor inför kraften i AI-system som ChatGPT och många undrar hur den tekniken kan komma att användas. Det är ett sorgligt faktum att när ny teknik börjar spridas dröjer det inte länge förrän kreativa användare kommer på hur den kan missbrukas. Eller kanske är det inte bara sorgligt? I naturen pågår en ständig kapprustning. Rovdjuren utvecklar allt bättre jaktmetoder och bytesdjuren allt bättre försvar. Så utvecklas arterna och troligen hade utvecklingen gått långsammare utan rovdjur. Kapprustningen mellan god och ond teknikanvändning leder till teknisk utveckling. För inte så länge sedan drunknade vi i spam. Nu har skräpfiltren övertaget i kapprustningen. De avarter Citron beskriver kan kanske hanteras genom att de digitala plattformarna utvecklar lämpliga filter? Det irriterar Citron att de är så obenägna att rensa sina plattformar från innehåll som förstör människors liv.

Vi står i början av en fantastisk teknisk expansion och man kan undra hur vi ska kunna hantera all denna teknik. Kommer vi att få någon glädje av tekniken eller kommer den bara att göra den mänskliga samvaron mera eländig? Om man lägger ett evolutionsteoretiskt perspektiv på teknikutvecklingen är det möjligt att se värdet i de utmaningar tekniken ger oss. Automatiseringen trasslar till arbetsmarknaden och slår somligas tillvaro i spillror. Samtidigt leder den till utveckling. Utmaningarna tvingar fram ytterligare teknikutveckling. Kanske de kriminella är som rovdjuren i naturen  som får utvecklingen att gå snabbare.

Även om Citron är väl medveten om att privatlivet lätt missbrukas, inte minst i USA, menar hon att ett privatliv med hemligheter är en förutsättning för ett liv i värdighet. Men är det verkligen sant? När den före detta pojkvännen lägger ut vårt sexliv på nätet vill han tillfoga skada och hur väl han lyckas med det beror delvis på hur jag reagerar. Privatlivets karaktär och betydelse varierar med kulturen och kanske är det amerikanska samhället med sin dubbelmoral särskilt intresserat av privatlivet och dess hemligheter.

Privat är man på toaletten. Det finns en känd middagsscen i Luis Bunuels film Frihetens fantom. Sex personer sitter runt ett middagsbord, men de äter inte. De sitter på toalettstolar och uträttar sina behov medan de småpratar. En av gästerna ursäktar sig, frågar hemhjälpen var matrummet är och går in i ett litet toalettliknande bås där han låser om sig och sätter sig att äta. Bunuel frågar oss varför vi stoppar i oss mat tillsammans medan vi gör oss av med resterna i avskildhet – varför inte lika gärna tvärtom?

Liksom toalettbesöken tillhör sexualiteten privatlivet, men gränsdragningen privat-offentlig har inte alltid gått där den går idag. Norbert Elias beskriver i sitt berömda arbete om civilisationsprocessen hur människor så sent som på medeltiden verkar sakna det vi idag kallar privatliv. Apor lever sitt sexualliv öppet, blygs inte inför de andra aporna, och den sexuella revolutionen i slutet av 60-talet ville åstadkomma något liknande för oss människor. Sedan dess har utvecklingen snarast gått åt andra hållet även om The Economist nu (15 april 2023) menar att sexuella problem diskuteras alltmer öppet. 25-30 % av vuxna amerikaner äger sexleksaker och sex ses alltmer som väsentligt för hälsan. Men detta är väl bara ett exempel på hur stora olikheter det finns i det amerikanska samhället idag och hur viktigt det därför är att försvara rätten till ett hemligt privatliv.

Danielle Citrons bok är både deprimerande och skrämmande, inte minst genom sin otroliga detaljrikedom. Jag har inte kunnat göra den rättvisa här. Ett av kapitlen har rubriken ”Detta är vi” och det är ingen munter läsning. Enda trösten är Citron själv som för en beundransvärd kamp mot ett nästan övermäktigt motstånd från myndigheter och stora företag, en trög lagstiftningsapparat och mängder av småskurna uslingar.

Bo Dahlbom