En kultur för tillväxt

Joel Mokyr (2016) A Culture of Growth

Den vetenskapliga revolutionen på 1600-talet och den industriella revolutionen på 1700-talet förvandlade Europa. Traditionella bondesamhällen blev moderna industrisamhällen med ett välstånd som medeltidens européer inte hade kunnat drömma om. Hur blev revolutionerna möjliga? Varför skedde de just här i Europa och inte, till exempel, i Kina eller Indien? Hur förhåller sig revolutionerna till varandra? Den sortens frågor ställer ekonomihistorikern Joel Mokyr i boken A Culture of Growth (2016).

Mokyr vrider och vänder på sina frågor och går igenom litteraturen på ett stort område med en kritisk blick på överdrifter och förenklingar samtidigt som han hela tiden behåller fascinationen inför den märkliga transformation som Europa gick igenom när det moderna samhället växte fram. Hans bok har fått mycket beröm och det är en glädje att läsa den, men svårt att på några korta sidor göra den rättvisa.

Vilka förutsättningar krävdes för utvecklingen av vetenskap och industri? Vissa ekonomiska förutsättningar var naturligtvis nödvändiga, men de var knappast bättre i Europa än i Kina vid den aktuella tiden. Nej, säger Mokyr, det som var avgörande och speciellt för Europa var en förändring av kulturen, från en traditionell, statisk kultur till en modern tillväxtkultur. Hur var den möjlig?

Mokyr inleder sin bok med en diskussion av vad kulturer är och hur de förändras. Han för en mycket intressant diskussion om hur Darwins utvecklingslära kan tillämpas på kulturer och identifierar likheter och skillnader mellan biologisk utveckling och kulturutveckling. Han kommer fram till den försiktiga slutsatsen att för en historiker kan det vara fruktbart att uppfatta kulturutveckling som evolution. Han har tagit starka intryck av de teorier som utvecklats av Robert Boyd och Peter Richerson, där en kultur definieras som en uppsättning uppfattningar och värderingar som påverkar människors beteenden. Kulturutveckling är i grunden beroende av människors val. Många övertar sina föräldrars kultur genom socialisering, men det hindrar inte att de senare i livet kan välja att ändra uppfattningar och värderingar. Moderna samhällen utmärks av sådana avsteg från föräldrarnas kultur, avsteg från traditionen.

När vi ändrar uppfattningar och värderingar senare i livet beror det på kontakter vi får utanför familjen. Ju fler sådana kontakter, desto större är risken (chansen) för innovationer och kulturförändring, särskilt om man möter kulturentreprenörer, som Mokyr kallar dem, människor med en särskild förmåga att påverka människors uppfattningar och värderingar. Utvecklingen av moderna transport- och kommunikationstekniker spelade en viktig roll för att öka kontakten mellan människor när Europas kultur förändrades i moderniseringen.

Mokyr bygger på Boyd och Richerson när han diskuterar de faktorer som har betydelse när människor ändrar grundläggande uppfattningar och värderingar. Vi tillägnar oss kultur genom att imitera andra och därför är auktoriteter och andra förebilder viktiga. Ändå har naturligtvis innehållet i uppfattningarna betydelse. Vi undviker gärna motsägelser och väljer uppfattningar som stödjer varandra. Vi förförs lätt av demagoger (influencers) och tror gärna det som andra tror. Uppfattningar och värderingar kan tvingas på oss som det görs i skolan och det militära. Spektakulära händelser kan få oss att ändra uppfattning. Dessa faktorer är på sätt och vis kärnan i Mokyrs teori om hur kulturer förändras, och han återkommer till dem i det fortsatta resonemanget, men ändå spelar de en liten roll i hans framställning.

Kulturentreprenörer har en avgörande roll när kulturer förändras. Mokyr ger Francis Bacon (1561-1626) och Isaac Newton (1642-1727) huvudroller som kulturentreprenörer i den vetenskapliga revolutionen och ger dem var sitt kapitel. Bacon får en sådan roll, inte för att han själv var någon framstående vetenskapsman, utan för att han så tydligt formulerade den avgörande idén om tillämpad vetenskap, om kunskapen som makt över naturen, om sambandet mellan teoretisk kunskap och praktiskt kunnande. Bacon utövade ett mycket stort inflytande över sin samtid och över kommande generationer av vetenskapsmän. Newton förverkligade Bacons idéer och blev den helt dominerande företrädaren för den vetenskapliga revolutionen. Newtons mekanik blev med metoder, matematik och system, förebild för all vetenskaplig kunskap och bas i den vetenskapliga världsbilden.

Den industriella revolutionen drevs fram av entreprenörer som ofta var hantverkskunniga snarare än vetenskapsmän. Även om den tekniska utvecklingen senare, under 1800- och 1900-talen, skulle bli alltmer beroende av vetenskapens resultat och teorier gällde inte detta de första innovationerna på 1700-talet, särskilt inte i den för revolutionen så viktiga textilindustrin. Där gjordes de första innovationerna utan vetenskaplig grund. Mokyr vill ändå hävda vetenskapens betydelse för en uthållig industriell revolution genom att hänvisa till betydelsen av Bacons idé om en praktik som byggde på vetenskap. De grekiska filosoferna föraktade hantverket, techné, och gjorde en tydlig åtskillnad mellan det filosofiska kunskapssökandet och tekniken. Bacons stora insats var att visa på sambandet mellan dem. I Indien och Kina förekom visserligen tekniska innovationer, men de ledde aldrig till någon industriell revolution just på grund av att denna idé om sambandet mellan teori och praktik saknades.

Det var kombinationen av vetenskap och teknik som möjliggjorde den välståndsökning som med början på 1800-talet skedde i Europa. Det var verkligen ett mirakel som ägde rum. Alla tidigare mänskliga samhällen utmärktes av den knapphet som Malthus så väl beskrev. När produktionen ökade växte folkmängden och åt upp överflödet. Den industriella revolutionen i Europa skapade en ström av vetenskapligt grundade innovationer som bröt igenom dessa begränsningar och skapade ett överflöd och ett välstånd som sedan kunde spridas över världen.

Den industriella revolutionen hade minst tre viktiga inslag: institutioner, arbetsdelning och maskiner. Institutioner som äganderätt, en fungerande marknad, ett rättssystem som försvårar korruption och ett väl fungerande banksystem var några av de viktigare institutionerna som krävdes. Det andra inslaget beskrevs väl av Adam Smith i slutet av 1700-talet när han mycket övertygande argumenterade mot merkantilismens idéer till förmån för handel och arbetsdelning. Länge betonades dessa två inslag i beskrivningen av industrialiseringen, men efterhand har det blivit allt tydligare att det snarare är det tredje inslaget, de tekniska innovationerna som var avgörande. Genom arbetsdelning och handel sker ekonomisk utveckling i många samhällen under historiens gång. Arbetsdelning har också en viktig roll i den industriella revolutionen, men det är den tekniska utvecklingen som är avgörande för industrialiseringens fantastiska välståndsökning.

Mokyr vill visa att den kulturförändring som ägde rum i Europa med början på 1500-talet, som låg till grund för den industriella revolutionen, framför allt innebar en förändrad syn på tekniken och vår relation till naturen. Han beskriver människors tillvaro som sammansatt av två sorters relationer: till andra människor och till naturen. Människor utvecklar samhällen och institutioner för att reglera mellanmänskliga relationer och de bearbetar naturen med sin teknik för att överleva. Han beskriver den industriella revolutionen som en kombination av Adam Smiths idéer om arbetsdelning (handel) och Joseph Schumpeters teori om de tekniska innovationernas betydelse. När produktionen förvandlades från hantverk till industri var det genom ett nytt sätt att organisera arbetet och med en ny teknik, maskinerna. Smith argumenterade redan i slutet av 1700-talet för värdet av arbetsdelning, men det skulle dröja ända in på 1900-talet innan Schumpeter gav oss en teori om teknikens betydelse för utvecklingen. Ändå var de de tekniska innovationerna och deras “kreativa förstörelse” som var helt avgörande för den industriella revolutionen.

Mokyr diskuterar flera inslag i kulturförändringen: utvecklingen av en gränsöverskridande, fri marknad för idéer med ett nätverk av forskare i ständig kontakt med varandra, en frigörelse från traditionella kunskapsauktoriteter, övertygelsen att Gud gett oss makt över naturen, en tro på möjligheten av vetenskapliga och tekniska framsteg och en idé om sambandet mellan teoretisk och praktisk kunskap. Kanske var de två sista idéerna viktigast: idén om framsteget och idén om sambandet mellan teoretisk och praktisk kunskap.

Idén om framsteget växte fram på 1500-talet. De geografiska upptäckterna fick allt fler att inse att kunskapen om världen växte. Detta ledde till en begynnande revolt mot de antika förebilderna, mot Aristoteles och Ptolemaios. Vetenskapen fick nya instrument och började drömma om förändring. En konservativ vördnad av traditionen ersattes av ett nyfiket intresse för allt det nya. Ganska snart bidrog tekniska innovationer till att stödja framstegstanken. På vilka områden kan det ske framsteg? Det är en fråga som vi behöver ställa även idag. Att vetenskapen och tekniken gör fantastiska framsteg är uppenbart, men hur är det med våra institutioner, med etik och politik? Hur är det med konst och litteratur?

Mokyrs förklaring är idealistisk. Han förklarar det europeiska miraklet genom att hänvisa till nya idéer om kunskapen, tekniken, samhället och dess utveckling. Men han pekar också ut bakomliggande materialistiska förklaringar som Europas politiska splittring och konkurrensen mellan länder om kunskap och talanger. Ett enat Europa hade inte varit lika lätt att förändra. Vad betyder detta för dagens allt mer enade Europa? Har enigheten ett pris? Vi går samman för att leva i fred och samförstånd, men priset vi får betala är färre innovationer? Mycket möda lades på att sammanföra de svenska industriforskningsinstituten i ett enat institut. Kraftsamling var mottot och det var gott och väl. Men om kraftsamlingen sker på bekostnad av den innovativa förmågan?

Ett avgörande inslag i den vetenskapliga revolutionen var framväxten av en ”intellektuell republik” i början av 1600-talet. Redan på 1500-talet talas det om denna ”Republic of Letters”, detta informella nätverk av framstående, brevskrivande vetenskapsmän och konstnärer, som tvärs alla gränser i Europa utbyter information och sporrar varandra till nya upptäckter. I republiken granskar man varandras arbeten, kritiserar och bygger vidare på varandra ungefär som vetenskapen gör idag med sina tidskrifter, sin kollegiala granskning, och ständigt pågående kommunikation. Utan detta nätverk av vetenskapsmän hade den vetenskapliga revolutionen inte varit möjlig.

Det var i den intellektuella republiken som Upplysningen utvecklades och spreds över Europa. Upplysningen bar på två grundläggande idéer, säger Mokyr: att kunskapen om naturen kan användas till att förbättra människors levnadsvillkor och att regeringsmaktens uppgift inte är att berika en eller annan elit utan samhället som helhet. Det var dessa två idéer och samspelet mellan dem som ledde till den fantastiska välståndsökning vi ser i Europa med början på 1800-talet.

Mokyr är väl medveten om att den kulturförändring han diskuterar var begränsad till en liten elit. Det var denna elit av vetenskapsmän, uppfinnare och entreprenörer som ledde förändringen av Europa. Inspirerade av Bacon utvecklade de en framstegskultur, en övertygelse om att vetenskap och tekniska innovationer leder till växande välstånd. Det är en kultur som fortfarande finns hos stora delar av samhällseliten, men den omfattas inte av alla, inte ens av alla politiska ledare. När denna kultur växte fram på 1600-talet kunde den inte visa på några resultat och det är imponerande att den ändå kunde få fäste. I början av 2000-talet kan vi se tillbaka på en fullständigt fantastisk välståndsökning och det är snarare svårt att begripa att inte alla delar denna tro på framsteg och tillväxt.

Många skulle idag motivera sin oro inför framtiden med att hänvisa till klimathotet. Tillväxten skapades av billig fossil energi, säger man, och det är hög tid att vi ställer om till en ekologisk kultur utan tillväxt. Men klimathotet är bara det senaste i en lång rad invändningar mot tillväxtkulturen. Från 1960-talet och framåt har de avlöst varandra och ofta bidragit till att öka vår kunskap om tillväxten, fått oss att införa regleringar, utan att för den skull minska tillväxten. Alla dessa angrepp på tillväxtkulturen har inte drabbat den i dess kärna, såsom den en gång formulerades av Francis Bacon. I grunden baseras den ekonomiska tillväxten inte på billig energi, rovdrift eller kolonial utsugning, utan på kunskap. Ju mer kunskap vi människor förvärvar desto bättre liv får vi. Det gäller alla aspekter av livet men är kanske tydligast när det gäller den medicinska kunskapen, kunskapen om hur sjukdomar kan botas och förebyggas.

Den industriella revolutionen hade sin grund i den vetenskapliga. Utan vetenskaplig kunskap riskerar de industriella metoderna att bli destruktiva. Miljövetenskapen är en oundgänglig del av den växande kunskapen och påverkar vad vi uppfattar som tillväxt. Den tillväxtkultur som Mokyr uppfattar som förutsättning för den vetenskapliga revolutionen, för upplysningen och den industriella revolutionen, drömmer om ett växande välstånd. Men det är ett växande välstånd som har sin grund i en växande kunskap och det är kunskapen som är avgörande, inte det ekonomiska välståndet. Tillväxtkulturen är i första hand inte en dröm om ett samhälle med ekonomiskt överflöd utan ett program för ett mer förnuftigt, kunskapsbaserat samhälle.

När man börjar läsa filosofi får man tidigt möta den grekiska filosofin, och naturligtvis Platon och Aristoteles. Vad var det för särskilt med den grekiska kulturen på 500-talet före vår tideräkning som bäddade för denna filosofiska blomstring? Var det demokratin i det antika Aten som gjorde det filosofiska ifrågasättandet möjligt? Var det den lättsinniga karaktären hos grekernas religion? Eller var det mer materiella omständigheter, de omfattande handelsförbindelserna, det växande välståndet? Antagligen bidrog alla dessa faktorer till den enastående kulturförändring som gav oss Platon och Aristoteles. Mokyrs fråga liknar den om filosofin i det antika Grekland och handlar om samma sorts kulturförändring. Plötsligt växer det fram ett intresse för kunskap, en tro på kunskapens betydelse för det goda livet, en önskan att genom förnuftiga samtal tillsammans utveckla en mer genomtänkt världsbild och livsåskådning. Tala om mirakel.

Bo Dahlbom