Ekonomiska myter

Steven Pinker berättar i The Better Angels of Our Nature (2011) om en internet-enkät han gjort där han frågade om våldsutövning förr och nu. De svarande trodde att dagens England var 14% mer våldsamt än 1500-talets. Det rätta svaret är att dagens England är 95% mindre våldsamt än 1500-talets. Hur kan människor ha så fel? Flera faktorer har betydelse men störst ansvar bär såklart media. Människors världsbild formas av media och när människor har uppenbart fel om någonting är det som regel medias fel.

Människor är berättare och goda berättelser med slagkraftiga poänger har övertygande kraft. Media är fyllda av berättelser och om du vill övertyga behöver du goda berättelser inte torra fakta. Även vetenskapen har sina berättelser. Daniel Dennett skrev en hel bok, Intuition Pumps (2013), om de berättelser, tankeexperiment, han var en sådan mästare på att utveckla. Berättelserna ger oss insikter och övertalar oss, men risken är förstås att berättelserna missleder.

Berättelserna behöver backas upp och ibland korrigeras av fakta. Pinker fyller sin bok med fakta för att visa att våldsutövningen i världen har minskat. Men boken är också rik på goda berättelser för att tolka fakta och sätta in dem i sammanhang så att vi förstår vad de betyder. Vetenskapen behöver både teori och empiri, både berättelser och fakta. Berättelser utan fakta blir skönlitteratur och fakta utan berättelser saknar mening.

Sherlock Holmes vägrar att spekulera och uttala sig utan fakta men han är ett undantag. De flesta verkar föredra berättelser framför fakta och håller sig med ogrundade uppfattningar utan att störas av detta. Så frodas vanföreställningar och fördomar och ofta är det våra värderingar som far iväg med oss. Vi vill helt enkelt tro att någonting är sant och bekymrar oss föga att undersöka saken.

Jag läser en elegant liten bok på detta tema av ekonomen Paul Bairoch, Economics and World History (1993), med undertiteln ”myter och paradoxer”. Den har några år på nacken, men de myter den försöker undanröja är seglivade. Bairoch är ekonomhistoriker och i den här boken vill han med hjälp av empiriska fakta punktera ett stort antal myter som frodas i nationalekonomin. De två viktigaste handlar om frihandelns och koloniernas betydelse för näringslivets utveckling i Europa. Liberaler tror på frihandel, men hur har det fungerat i praktiken? Socialister menar att västvärlden utvecklats på bekostnad av förtryckta kolonier, men är det verkligen sant?

I Adam Smiths efterföljd framhäver många liberala ekonomer frihandelns betydelse för näringslivets utveckling. Om ett land försöker skydda sin industri med tullar och licenser, säger man, leder frånvaron av utländsk konkurrens till att industrin stagnerar. Det låter rimligt, men stämmer inte med empirin. Frihandeln är i historien ett undantag, protektionismen har dominerat. Under 1800-talet utvecklades visserligen England snabbt med frihandel, men det berodde på landets dominerande ställning som industrination. Andra länder i Europa använde protektionistiska metoder för att bygga upp sin industri. Frihandelns fördelar är en myt och förhållandena mer komplexa i verkligheten. Ibland behöver det inhemska näringslivet skyddas, ibland behöver det utsättas för konkurrens.

Som européer kan vi se tillbaka på historien med förfäran över hur våra förfäder betett sig, särskilt i kolonierna och som slavägare. Samtidigt måste vi inse att människor var våldsammare förr och att utvecklingen i västvärlden av respekten för mänskliga rättigheter varit spektakulär, som Steven Pinker har visat oss. När det gäller koloniernas betydelse frodas myterna. Vanligt är att man hävdar att den industriella revolutionen och näringslivets utveckling i Europa blev möjliga tack vare billig energi och billiga råvaror från kolonierna. Bairoch kan med sin empiri visa att den industriella revolutionen i England kom igång och utvecklades innan landet hade något utbyte med sina kolonier och att Europa på 1800-talet snarare exporterade energi än importerade. Det var först på 1950-talet som Europa blev beroende av sina kolonier och av olja från arabvärlden. Innan dess bidrog inte kolonierna till näringslivets utveckling i Europa.

Kolonierna var inte en förutsättning för den industriella revolutionen. Tvärtom var industrialiseringen en förutsättning för kolonialiseringen. Det välstånd som den industriella utvecklingen skapade ledde till ett intresse för de varor som kolonierna kunde bidra med. De en gång ledande kolonialmakterna Spanien och Portugal stagnerade under industrialiseringen. Länder i Europa utan kolonier utvecklades under 1800-talet snabbare än länder med kolonier. Däremot hämmade kolonialmakterna näringslivets utveckling i kolonierna. Genom att exportera till kolonierna och genom att insistera på frihandel gjorde man det omöjligt för kolonierna att utveckla en egen industri. Så även om kolonierna inte bidrog till västvärldens industrialisering så hämmade västvärlden industrialiseringen i kolonierna.

Bairochs bok är full av tabeller med bruttonationalproduktens utveckling och handelsbalansens förändring i olika länder, med förändringar i tullar och värdet av handeln med olika råvaror. Det är lätt att förstå att det ligger mycket arbete bakom dessa tabeller och jag har ingen möjlighet att avgöra om Bairoch räknat rätt, men det spelar faktiskt mindre roll. Han har gjort en imponerande arbetsinsats som gör det möjligt att föra en förnuftig diskussion och inte bara stanna vid tyckanden. Den som vill säga emot honom måste visa att hans beräkningar är felaktiga. Boken har många tabeller men texten är välskriven och föredömligt klar, kortfattad och koncentrerad, vilket gör framställningen både spännande och lättillgänglig.

När ekonomiska teorier ställs mot ekonomiska fakta, när ekonomin möter ekonomihistorien, visar sig de ekonomiska lagarna vara relativa snarare än absoluta, skriver Bairoch, och summerar sitt budskap i boken med att ingen ekonomisk princip är sann för alla tider, för alla samhällen. Ett annat sätt att säga detta innebär att inse att ekonomiska system är artefakter, mänskliga konstruktioner, och ekonomiska teorier och lagar därför designprinciper, rekommendationer för hur samhällsekonomin bör utformas. Som designprinciper är de relativa situationen, materialet och omgivningen.

Bo Dahlbom