Teknikkritik

Vetenskaperna ger oss hela tiden ny kunskap. Alla välkomnar inte detta, men vetenskapens utveckling är själva poängen med människan. Utan den växande kunskapen vore vi som de andra djuren. Då kunde vi leva i samklang med naturen, som vilken apa som helst, men hur roligt vore det? Den tekniska utvecklingen ger oss också ny kunskap, indirekt genom att tekniken används av vetenskaperna, men också direkt genom den kunskap som ligger i tekniken och teknikens användning. Vetenskapens och teknikens utveckling är kumulativ. Dagens resultat bygger på gårdagens. När vi är missnöjda med en viss teknik eller dess användning är inte lösningen att försöka stoppa utvecklingen utan att gå vidare. Dålig teknik inspirerar oss att göra bättre teknik.

Även om man har en positiv syn på tekniken och dess utveckling kan man lära mycket av teknikkritik. Ofta är det en viss användning av tekniken man kritiserar, inte tekniken själv. Det är inte tekniken utan användningen som är god eller ond, säger man. Teknikkritiken blir en uppmaning till reglering av teknikanvändningen. Det är en viss användning man vill begränsa eller förbjuda. Regleringen kan göras genom en vidareutveckling av tekniken som förändrar användningen. Under 1900-talet reglerades användningen av bilar med trafikregler och med tiden blev bilarna också allt bättre. De utrustades med säkerhetsbälten och vi fick en lag att vi skulle använda dem.

Jag läser med stort intresse Jonathan Haidts blogg After Babel där han fortsätter det korståg mot mobiltelefonerna som motiverade boken Anxious Generation (2024). Ofta använder han sin blogg till att introducera andra aktivister i kampen mot mobilerna och han gör det med välskrivna inledningar. Häromveckan diskuterade han Sarah Wynn-Williams nyutkomna bok Careless People (2025) som beskyller företaget Metas ledning för osunda affärsmetoder. De digitala företagen har på senare år förlorat sin gloria. Elon Musk har blivit den mest avskydda av de digitala entreprenörerna, men Mark Zuckerberg kommer inte långt efter. Jeff Bezos har väl alltid uppfattats som en hänsynslös företagare, och det sätt han med sin tidning Washington Post krökt rygg för Trump har inte gjort saken bättre. Inte ens Google med YouTube och alla sina annonser eller Apple med sitt stöd för Trump har kvar glorian från tiden när de digitala företagen skulle förändra världen.

Haidts korståg mot mobiltelefonerna påminner mig om Neil Postmans försök med boken Amusing Ourselves to Death (1985) att få barn att titta mindre på teve. Nu inleder Haidt på sin blogg en essä av Andrew Trousdale om den boken. Postman var kritisk till teknikutvecklingen och särskilt kritisk var han till massmedia och alla former av digital teknik. Han lyckades inte påverka utvecklingen och kanske behövde han inte ha oroat sig så mycket över det amerikanska tevetittandet. Med de smarta telefonerna, YouTube och TikTok skulle barnen snart få mycket effektivare teknik för ytlig underhållning. Men kanske är det just därför onödigt att ställa till sådant rabalder över telefonerna? Snart kommer det väl något annat som förför våra barn och lockar dem i fördärvet.

Postman och Haidt reser en fråga som kräver ett svar. Kan den tekniska utvecklingen vara negativ? Haidt diskuterade denna fråga i ett tidigare blogginlägg med hjälp av Postmans bok Technopoly (1992). Jag brukar säga att tekniken är en utvecklingsuppgift: först utvecklar vi tekniken, sedan utvecklar den oss. Men frågan är om tekniken kan göra oss sämre, ytligare, dummare, olyckligare. Sjävklart kan den göra det i det korta perspektivet — innan vi lär oss använda den — som Haidt hävdar. De smarta telefonerna med sociala medier och dataspel har gjort ungdomarna ängsliga och deprimerade. Postman däremot hävdar att tekniken även på lång sikt kan vara negativ. Han har många intressanta funderingar om hur teknikanvändningen påverkar oss även om de verkar en smula överdrivna. Apan i oss är inte så lättpåverkad. Teknikens påverkan ändras också när tekniken utvecklas och med allt snabbare teknikutveckling blir Postmans analyser snart inaktuella. Om man uppfattar teknikutvecklingen som kunskapsutveckling kommer man dessutom att överse med eventuella negativa aspekter av en viss teknik. De är ju bara en uppmaning till oss att utveckla bättre teknik.

Trousdale noterar att Postman invände mot, vad han kallade, ”backspegelstänkande”, dvs att man uppfattade en ny teknik som bara en ny version av en gammal. Sociala medier påminner om television, men skillnaderna är viktiga att observera, menar Trousdale. Sociala medier konsumeras med hjälp av telefonens kamera. Istället för att uppleva en händelse, dokumenterar vi den och väntar på respons från andra. Sociala medier använder algoritmer för att fånga och behålla vår uppmärksamhet. Genom personalisering förenklar de verkligheten och låter oss leva i vår egen bubbla. Sociala medier kan vara en fantastisk teknik för umgänge och nyhetsförmedling, men inte som de är utformade nu, och kanske behöver ungdomars användning regleras.

Många ungdomars användning av smarta telefoner har destruktiva inslag. Kanske har de hittills vägt tyngre än all positiv användning. Skolan har inte lyckats göra mobilen till det pedagogiska verktyg den kunde vara, utan där har den mest varit ett störande inslag. Denna destruktiva användning har nu pågått i drygt 10 år. Hur länge kan vi räkna med att den fortsätter? Nu regleras användningen av telefonerna i skolan och många föräldrar inför restriktioner i hemmet. Instagram och TikTok möts av allt hårdare kritik. Förhoppningsvis kommer den kritiken att leda till att sociala medier blir den tillgång de kunde vara.

Den reglering av mobilanvändning och sociala medier som nu pågår kan ses som ett exempel på hur människor anpassar sig till ny teknik. När bilen introducerades växte snabbt behovet av trafikregler. Så småningom förbjöds bly i bensinen, katalysatorer infördes, och snart har vi mest elbilar med självstyrning. På 1960-talet dog varje år mer än 1200 personer i trafiken. Bilarna ökade snabbt i antal och 1970 fanns det mer än 2 miljoner bilar i Sverige. Idag har vi nästan 5 miljoner bilar och varje år dör mellan 20 och 30 personer i trafiken. Även om vi inte uppfyllt nollvisionen har vår användning av bilen utvecklats.

Jonathan Haidt påminner mig också om hur Sven Lindqvist för länge sedan varnade oss i Reklamen är livsfarlig (1957) för en livsstil där allt handlade om att konsumera. Vad ska man egentligen tycka om den här sortens teknikkritik? Det är klart att både Haidt, Postman och Lindqvist har en poäng. Det vore bättre om barn ägnade sig åt nyttigare sysselsättningar än att titta på teve eller TikTok eller att hela tiden fundera på vad de skall köpa härnäst. Men hur åstadkommer man det? Samtidigt är det viktigt att inse vad som gäller i ett samhälle som hela tiden förändras, där teknikutvecklingen hela tiden förändrar livet och våra vardagsvanor. När man kritiserar en viss teknikanvändning måste man inse att all användning av teknik är övergående. Snart kommer det något nytt.

Samhällsutvecklingen kräver ny teknik och teknikutvecklingen kräver nyfikenhet på det nya. När ett fattigt samhälle med självhushållning blev ett samhälle med välstånd blev människor konsumenter. Reklamen driver på samhällsutvecklingen genom att öka konsumtionen. I ett äldre samhälle var hantverket viktigt. I det moderna samhället gäller det att kunna konsumera. Reklamen hjälper oss. Teknikkritik blir ofta en längtan tillbaka till ett samhälle som fanns förr eller en dröm om en människa som föredrar arbete och studier framför underhållning.

Teknikutvecklingen bedrivs idag på marknaden, av startups och etablerade företag, som behöver tjäna pengar för att överleva. Företagen som utvecklar tekniken måste finna en teknikanvändning som de kan sälja och det präglar naturligtvis teknikanvändningen. Om användningen är långsiktigt destruktiv beror det på att samhället är det. Annars ordnar det upp sig med tiden. På marknaden finns gott om billiga konsumtionsvaror, ont om mer oglamorösa produkter. Där finns ett stort urval knäskydd för mountainbikeåkare, ett mindre urval knäproteser. Det kan man beklaga, men marknadssamhället verkar ändå bäst på att driva teknikutvecklingen. Det är svårt att finna något alternativ. Med tiden kommer det tack vare teknikutvecklingen att även finnas billiga knäproteser. Postmans kritik av teknikutvecklingen är träffande, men även om televisionen var viktig i 50 år så går teknikutvecklingen vidare. Hans böcker är spännande analyser av vad tekniken gör med oss, men när tekniken och teknikanvändningen utvecklas vidare blir böckerna inaktuella.

Bo Dahlbom