Hur blir 2000-talet?
Genom att utgå från hur tekniken förvandlar våra samhällen kan vi göra långsiktiga prognoser om ekonomisk utveckling och förändrade levnadsvillkor. Vi kan göra rätt detaljerade framtidsspaningar om var och hur människor kommer att bo och arbeta, hur utbildning, vård, resande, kultur och underhållning kommer att utvecklas. Men vi missar sådant som kortsiktigt för många människor kan ha livsavgörande betydelse.
En tillbakablick på 1900-talet visar, till exempel, hur industrialiseringen innebar en fantastisk ekonomisk tillväxt i Europa och USA, hur bönderna försvann, städerna växte och bilismen förvandlade våra samhällen. De två världskrig som satte sin prägel på första hälften av 1900-talet är bara negligerbara hack i en rätt jämn utvecklingskurva.
För en politiker är det i stället just världskrigen som intresserar. Den industriella utvecklingen finns i bakgrunden, men den spelar en liten roll i det politiska tänkandet. Så ser det också ut när Carl Bildt i en krönika, En ny epok har inletts i världen, i Dagens Industri på nyårsdagen 2018 reflekterar över vad som väntar oss detta århundrade. Samhällsutvecklingen bestäms av ett litet antal stora länder och deras intressen.
Bildt oroas av att den liberala världsordning som gällt de senaste decennierna blir alltmera ifrågasatt. Och han betonar betydelsen av ett sammanhållet Europa som försvarar denna världsordning. Han beskriver ett 2000-tal som domineras av frågor om Kinas utveckling och ambition att leda världen vid mitten av århundradet, om hur Ryssland stagnerar och reduceras till en regional aktör, hur Afrikas snabba befolkningstillväxt gör att 40% av världens arbetskraft kommer att finnas där vid slutet av århundradet.
Bildt nämner digitaliseringen, som han menar inleder en ny era liknande den som inleddes med industrialiseringen, men han har ingenting att säga om dess roll och påverkan på 2000-talets värld. Om man vill ha svar på den sortens frågor kan man med fördel läsa en liten bok av Ryan Avent The Wealth of Humans (2016). Avent är redaktör på tidskriften The Economist och kanske är det därför han vågar använda en boktitel som för tankarna till nationalekonomins grundare. I jämförelse med Adam Smiths banbrytande storverk är Avents bok lättviktig, men det hindrar inte att jag läser den med stor behållning.
Avent oroar sig för att digitalisering och globalisering på 2000-talet kommer att bidra till växande ekonomiska klyftor. Han inleder sin bok med en diskussion av hur digitaliseringen påverkar sysselsättningen. Digitaliseringen gör det möjligt att automatisera allt fler, enklare, rutinmässiga arbetsuppgifter. Därigenom ökar produktiviteten hos mycket välutbildade yrkesgrupper. Digitaliseringen är också en viktig förutsättning för en effektiv globalisering av arbetskraften med komplexa försörjningskedjor och distribuerad produktion. Tillsammans innebär detta att vi får ett överflöd av lågutbildad arbetskraft i världen.
Det globala överflödet av lågutbildad arbetskraft försvagar arbetarnas position på arbetsmarknaden och klyftan mellan kapital och arbete växer, mellan dynamiska städer med högutbildade, produktiva medarbetare i framgångsrika företag och resten av världen med stagnation, arbetslöshet och låga löner. Det är politikens uppgift att överbrygga denna klyfta men Avent misströstar. Han tror att klyftan, och alla dess negativa konsekvenser, kommer att sätta sin prägel på 2000-talet.
Hela boken ägnas åt att vrida och vända på denna klyfta mellan rika länder och fattiga, välutbildade och lågutbildade, dynamiska städer och stagnerande landsbygd, mellan kapital och arbete. Det är kanske överdrivet dystert, men samtidigt mycket intressant läsning.
Dynamiska städer står för huvuddelen av den ekonomiska tillväxten och genom att flytta till en av dessa städer kan du få del av den. I städerna finns jobben och de framgångsrika företagen som betalar höga löner, men där finns också mängder av möjligheter att med enkla tjänster dela på skärvorna från de rikas bord.
Det är genom att söka dig till framgångens centra som du kan få del av framgången. Men att göra den resan blir allt svårare. Västvärlden stänger sina gränser för invandring, städerna motverkar aktivt nybyggnation och gör det allt svårare för inflyttare att finna en bostad. De dynamiska företagen är inte heller särskilt välkomnande till främlingar utan föredrar att rekrytera i sina nätverk.
Eftersom levnadskostnaderna är mycket högre i de dynamiska storstäderna kan du söka dig till en mindre dynamisk stad, sänka din lön, men ännu mer dina levnadskostnader, särskilt kostnaden för boendet. Som individ kan kalkylen bli positiv, men landet som helhet förlorar på att inte de dynamiska städerna växer. Hela Sverige ska leva, är kanske en valvinnande slogan, men man ska veta att det sker till priset av lägre nationell tillväxt.
Framgångsrika länder lever på sina goda institutioner. Framgångsrika företag lever idag på sitt sociala kapital, sin företagskultur. Det är inte maskinerna utan medarbetarnas förmåga till samarbete, deras kunskaper och färdigheter och hur de samverkar, som gör framgången. Som individ måste du förvärva detta sociala kapital för att vinna framgång på arbetsmarknaden och det kan du bara göra genom att lära känna företagskulturen inifrån.
Medelklassens löner i västvärlden har under de senaste årtiondena inte ökat i takt med tillväxten. I stället har de 10 procenten rikaste tagit merparten av den ekonomiska tillväxten. Tillväxten är på sikt beroende av växande konsumtion och hämmas av den ökande ojämlikheten. De fattiga har inget att köpa för, och när de rika blir rikare konsumerar de inte särskilt mycket mer. Om vi inte gör något åt ojämlikheten kommer världen att drabbas av ekonomisk stagnation.
Men om den gamla världen stagnerar så kompenseras väl detta av de nya marknaderna? För inte så länge sedan pratade vi om bric-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina) som de nya dragloken i världsekonomin och de två senare kommer att fortsätta att spela en växande roll i världsekonomin. Men hur länge till? Avent är inte imponerad av den innovativa kraften i dessa ekonomier.
Att med hjälp av billig arbetskraft hämta igen det försprång den rika världen skaffat sig har inte varit alltför svårt i en globaliserad, öppen värld. Men när länder som Kina och Indien inte längre kan utvecklas genom att kopiera eller som underleverantörer betjäna västvärldens företag, då måste de bygga upp institutioner som främjar innovation och nytänkande. Frågan är om de kan det.
Samtidigt pågår en dematerialisering av näringslivet. Industriproduktionen blir alltmer automatiserad och behovet av låglöneländer minskar. Vi tar hem produktionen till västvärlden igen. Det gör att ekonomier som de i Afrika kanske aldrig får någon chans att göra den resa som bric-länderna kunnat göra.
Sammantaget innebär digitaliseringen, enligt Avent, att klyftorna på sikt kommer att öka snarare än minska om inte politiken finner medel att fördela tillväxten så att inte allt hamnar i Silicon Valley. Den uppgiften är inte enkel. Hur garanteras jämlikheten i ett samhälle med krympande sysselsättning? Om man höjer lägstalönerna minskar sysselsättningen, och utbildning är inte längre en självklar biljett till en social karriär.
Ekonomins grundprincip är enkel: ju större marknad desto högre tillväxt. Ju fler vi blir som handlar med varandra, desto mer kan vi specialisera oss och desto produktivare blir vi. Hur globaliseringen under de senaste decennierna ökat världens välstånd beskrivs mycket väl av Fredrik Erixon i rapporten De ekonomiska vinsterna av globalisering för företag och konsumenter.
När politiken ska fördela det växande välståndet slits den mellan att utvidga marknaden och att begränsa den, mellan långsiktiga och kortsiktiga intressen. America first och handla svenskt är båda exempel på kortsiktig politik, liksom murar, handelshinder och hårdare invandringslagar.
Den vägen bäddar för ekonomisk stagnation, men den andra vägen, fortsatt stor öppenhet blir allt svårare att försvara om det växande välståndet inte fördelas någorlunda väl. Om klyftorna upplevs växa kommer missgynnade människor att söka sig till partier som stänger gränser, som säger sig vilja bevaka den egna gruppen framför andra. Det är en utveckling vi redan börjat se och den skrämmer.
Bildt säger inte mycket om USA:s roll på 2000-talet, men en viktig fråga är naturligtvis om landet efter Trump kommer att försöka återta sin forna politiska roll som världsledare och hur relationerna mellan Kina och USA kommer att utvecklas. Den frågan hänger ihop med frågan om relationerna mellan de digitala jätteföretagen i USA och Kina.
Svenskarna köper visserligen en del prylar på Alibaba, men annars präglas deras vardag av företag som Apple, Google, Microsoft, Facebook, Twitter och Snapchat. Snart kommer Amazon att börja satsa på Europa – de bygger nu datahallar i Västerås och Eskilstuna – och då kommer de troligen snabbt att dominera handeln här på samma sätt som i USA.
Samtidigt växer Kinas globala närvaro. De investerar stort i vad de kallar “den nya sidenvägen”, dvs. hamnar och annan infrastruktur som binder samman Kina med resten av världen. Huawei har puttat ned Ericsson från telekomtronen, Geely blir storägare i Europas bilindustri, Alibaba är noterat på Nasdaq, Tencent breder ut sig i Asien, Didi och Baidu ökar sin närvaro i Amerika. Kanske måste vi vänja oss vid en värld med kinesiska storföretag snarare än amerikanska, ett 2000-tal som präglas av mittens rike.
Imperier kommer och går. Det brittiska imperiet dominerade 1800-talet, medan 1900-talet var amerikanarnas århundrade. Kanske fanns det ibland anledning att ifrågasätta deras globala maktutövning. Just nu kan man på SVT Play se en otäck dokumentär om Vietnam-kriget. Men vad man än har tyckt om USA som stormakt, så kan diktaturen Kina inte annat än väcka stor oro. Man vill gärna hoppas att Avent får rätt i att Kina bromsar in när man måste börja bidra med egna innovationer till utvecklingen, även om alltfler börjar ifrågasätta den fördomen.
Avents bild av 2000-talet är nog överdrivet dyster och de klyftor han beskriver har vi än så länge inte sett så mycket av. Det motstånd mot globaliseringen som vi ser idag verkar snarare bygga på missuppfattningar om ekonomins utveckling. Det hindrar inte att man är i gott sällskap när man läser Avents bok. På de avslutande sidorna sammanfattar han den liberala drömmen om en öppen värld, där gemenskapen omfattar hela mänskligheten, där alla människor lever meningsfulla liv och bidrar till allas lycka. Kanske är det en värld där vi arbetar mindre när robotarna finns överallt, men oavsett är det en värld där ingen behöver känna oro över sin försörjning. En fantastisk ekonomisk tillväxt gör det möjligt för alla människor att leva ett gott liv.
Det är en vacker dröm och det är väl en dröm vi alla delar. Den tekniska utvecklingen gör det möjligt att tro att drömmen en dag ska kunna förverkligas. Digitaliseringen befriar oss från monotona och själsdödande arbetsuppgifter samtidigt som den turboladdar vetenskapen och ger oss mängder av nya tillämpningar, inte minst en fantastisk förebyggande hälsovård, helt nya utbildningsmöjligheter och ett globalt utbyte av kulturupplevelser.
Samtidigt ställer digitaliseringen till det för oss om den leder till snedfördelning av det växande välståndet. Vi är många som får ta del av de nya tekniska lösningarna, men några få lägger idag beslag på merparten av de rikedomar den nya tekniken skapar. Om ojämlikheten i världen växer snarare än minskar, så vet vi att det har ödesdigra konsekvenser. Vi vill inte att 2000-talet upprepar de misstag som gjordes på 1900-talet.
Bo Dahlbom