När samhällen förändras med ny teknik går utvecklingen nästan alltid i otakt. Digitaliseringen har inneburit ett stort lyft i vardagslivet, med mobila tjänster, strömningstjänster och sociala medier. Samtidigt har digitaliseringen i offentlig sektor, i skola, vård och omsorg, stannat av och mest inneburit strul och elände.

När vissa samhällsområden utvecklas snabbare än andra blir människor lätt irriterade, men otakten kan ge mycket allvarligare problem. Införandet av ny teknik får alla möjliga sorters konsekvenser och en del av dessa behöver regleras eller kräver kanske åtgärder för att begränsas.

Ny teknik ger nya möjligheter, också nya möjligheter till kriminalitet. Ofta ligger de kriminella före myndigheter, företag och hederliga medborgare och kan använda sitt försprång till att göra snabba, lätta pengar. Ny teknik kan öka samhällets sårbarhet och kräver nya säkerhetsinsatser. Försvaret av viktiga samhällsfunktioner hamnar lätt i otakt med teknikanvändningen.

Urbanisering är en fantastisk tillväxtmotor, men städer blir ofta eländiga boplatser med sjukdomar, stadsbränder, trängsel och kriminalitet — innan man hunnit bygga avfallssystem, brandskydd, trafiksystem och funnit metoder mot gängbildning. När bilen på 1900-talet blev mer allmänt spridd saknades till en början bra vägar, trafikregler, körkort, bilbesiktning och bälteslagar. Vägarna kantades av bilolyckor och städerna fylldes med avgaser. Ett omfattande arbete måste bedrivas för att hantera bilens miljöpåverkan och på sikt öka trafiksäkerheten.

När ny teknik sprider sig i ett samhälle får vi acceptera att leva med otakt ett tag, men den ställer till problem. Vi har sett många exempel på otakt i digitaliseringen under de senaste 10 åren. Kronofogdemyndigheten hjälpte kriminella ligor att komma åt våra mest ekonomiskt utsatta, Transportstyrelsen spred våra hemliga agentregister över världen, UD och sjukvården fortsatte att kommunicera med fax när vi andra använde kryptering i vår vardagskommunikation.

En olycklig form av otakt får vi när vi inte förstår den nya teknikens villkor. Digitaliseringen erbjuder oss fantastiska tjänster, men kräver i gengäld tillgång till våra data. Om man vill att Sverige ska bli bäst på digitalisering kan man inte uppmuntra Datainspektionens jakt på datainsamling.

Den pågående coronapandemin är ett spektakulärt exempel på otakt i digitaliseringen. Pandemin skyndar nu äntligen på digitaliseringen i vård, skola, omsorg så att utvecklingen blir lite mer i takt med resten av samhället, men samtidigt betalar vi ett högt ekonomiskt och mänskligt pris för denna otakt.

Digitaliseringen ger oss många nya möjligheter, men pandemin har särskilt aktualiserat två. Redan på 1990-talet insåg vi att digital teknik skulle kunna revolutionera arbetslivet när allt fler fick Internet som sin huvudsakliga arbetsplats. Den förändringen har gått långsamt, inte minst på områden som vård, skola, omsorg, där sådan platsoberoende verksamhet har många fördelar.

Barn är inte sällan sjuka och ibland vill de kanske resa bort med sina föräldrar. Vad vore enklare än att erbjuda dem skolundervisning över nätet? Sjuka smittbärare samlas i väntrum på vårdcentraler och akutmottagningar. Det behövdes privata entreprenörer för att erbjuda något så självklart som en doktor på nätet. I omsorgen ligger våra äldre i sina blöjor medan personalen stressar runt ungefär som de alltid har gjort. Vilka effektivitetsvinster skulle inte kunna uppnås med digitala kontakter och allmän digital övervakning.

Digitaliseringen innebär en revolution också genom att den gör det så otroligt mycket enklare att samla in data, att övervaka, mäta, lagra, behandla och återkoppla. Mobiloperatörerna kan enkelt se var människor befinner sig och hur de rör sig. För sjukvården kommer en utbyggd digitalisering att innebära online insamling av mängder av medicinska data.

En sjukvård som satsar på digitalisering lägger stora resurser på test av olika slag. Den vill mäta för att kunna slå larm när du börjar bli sjuk. Innan cancern fått fäste i din kropp, vill vi upptäcka den och inleda behandling. Innan du blir smittbärare ska vi veta att du blivit infekterad av virus eller bakterier. Och sjukvården vill göra allt detta på distans genom sensorer i din kropp eller genom enkla test som du kan ge dig själv.

Kina och Sydkorea ligger före Europa i digitaliseringen. De verkar också ha klarat sig bättre i den rådande pandemin. I Sydkoreas fall är anledningen åtminstone delvis en mycket omfattande testning. I Sverige är testerna en bristvara, även om utvecklingen av enkla tester nu pågår, och på samma sätt verkar det vara i Donald Trumps USA.

Nästa gång det blir en liknande, eller värre, pandemi får vi hoppas att digitaliseringen gjort det möjligt att möta den utan de panikåtgärder som nu skapar kris i världsekonomin. Då borde vi snabbt kunna ställa om till att arbeta på distans utan att det behöver förändra särskilt mycket. Men framför allt borde vi ha väl utbyggda testmöjligheter så att människor snabbt kan avgöra om de är smittbärare eller inte.

I Sverige kommer vi väl att lita på att människor kan sköta detta själva, men det är lätt att föreställa sig hur det kommer att se ut i ett land som Kina med en mer utbyggd övervakning. Där kan sjukvårdssystemet helt enkelt hålla koll på alla medborgare och se om de är infekterade eller inte och sedan vidta lämpliga åtgärder. Även i Sverige kommer det naturligtvis att vara intressant för Folkhälsomyndigheten att få den informationen online.

Så kan vi med digitalisering möta kommande pandemier och förhindra såväl okontrollerad smittspridning som samhällskaos. Samtidigt måste man vara medveten om att digitaliseringen naturligtvis bär en stor del av ansvaret för den pågående pandemin.

Digitaliseringen har drivit på globaliseringen. Den har som Thomas Friedman uttryckte det, gjort jorden plattare, undanröjt mängder av hinder för global samverkan. Denna globala samverkan gynnar inte bara oss och vår ekonomi utan också virus och bakterier som använder oss som värddjur.

Digitaliseringen gör samhället mer sårbart genom globalisering, men samtidigt ger oss digitaliseringen verktyg för att minska vår sårbarhet. Det vi upplever idag är ett exempel på att utvecklingen går i otakt. Vi har globaliserat världen, men vi har inte utvecklat (börjat använda) de verktyg vi behöver i en sådan värld.

Bo Dahlbom