Bilens århundrade
Om man vill förutsäga framtiden behöver man en metod. Vad är det som driver förändring? Teknisk utveckling och teknikspridning. Vem avgör vilken teknik som utvecklas? De stora företagen, framgångsrika entreprenörer. Vad avgör vilken teknik som sprids? Behov, funktion och politisk reglering. Behoven förändras med samhällsutvecklingen.
1900-talets industrisamhälle var ett samhälle med stora fabriker och kontor som arbetsplatser. Där passade kollektivtrafiken. Även bilarna på 1900-talet blev en sorts (ineffektiv) kollektivtrafik med stora motorvägar. Bilen som kollektivt transportsystem var viktig för de stora handelsplatserna. 2000-talets samhälle är ett mer flexibelt samhälle, där många saknar fasta arbetsplatser och därför har mindre behov av kollektiva lösningar. De stora handelsplatserna har snart spelat ut sin roll och ersätts av e-handel.
I den industriella revolutionen utvecklades transporttekniken. Man byggde system för transporter över havet, på järnväg, vägar, i luften, på landsbygden och i städerna. I den digitala revolutionen utvecklades digitala sensorer och plattformar som förbättrar övervakningen och styrningen av dessa system. Sensorerna och plattformarna gör systemen effektivare, säkrare (men också sårbarare), bekvämare att använda. Sensorerna och plattformarna möjliggör automatisering och självstyrning. De digitala plattformarna möjliggör mycket bekväma och effektiva transportsystem som Uber och elskotrar där du enkelt ser var fordon finns och kan lämna dem var du vill. När elskotrarna måste parkeras på särskilda platser förlorar de en viktig fördel.
Om man funderar över framtidens transporter kan man fråga sig om det kommer att ske utveckling av systemen, kanske helt nya system och nya sorters fordon. Men man kan också fråga sig vad de digitala sensorerna och plattformarna kommer att innebära. Man kan fråga vad som kommer att bli tekniskt möjligt, men också vad som kommer att förverkligas av det som är tekniskt möjligt och särskilt hur den politiska styrningen och regleringen kommer att påverka utvecklingen.
Vad som är tekniskt möjligt på 20 års sikt avgörs av vad näringslivet idag satsar sina utvecklingsresurser på. Vi kommer att övergå från fossil förbränning till elektricitet, troligen i kombination med vätgas och bränsleceller. Vi kommer att få självstyrande fordon, automatiserade transportsystem, även om dessa förändringar kanske inte är helt genomförda på alla områden redan om 20 år. Det innebär att transportsystem kommer att kunna innehålla robotar och drönare av många olika slag.
Men vilka transportsystem kommer att dominera? Det avgörs huvudsakligen av två principer: (1) funktionalitet, behov, användbarhet, bekvämlighet och (2) politisk reglering. Vinnare enligt (1) är troligen bilen, cykeln, elskotern, det individuella färdmedlet, kanske flygande bilar (i mindre utsträckning). Om ditt resande och dina transporter varierar vill du inte först åka till en terminal om du kan starta där du är. Och de varor du vill ha vill du ha till dig, inte till en terminal. Det innebär att kollektiva systemlösningar kommer att förlora kampen om framtiden om inte regleringen vill annat.
Kollektiva transportmedel, järnväg, tunnelbana, bussar, flyg har många fördelar, men kräver att vi tar oss till en terminal, står i kö, väntar, och inte kommer dit vi vill utan till en annan terminal. Dessa system har en tidtabell som vi måste anpassa oss till, men som i bästa fall gör det möjligt för oss att planera vårt resande.
Individuella transportmedel har många fördelar och när bilarna blir självstyrande blir det svårt att konkurrera med dem i bekvämlighet och flexibilitet. Bilarna tar dig från där du är till dit du vill (särskilt om du inte behöver parkera dem). De självstyrande bilarna kan bli ett transportsystem som har alla kollektivtrafikens fördelar, men inga av dess nackdelar. Vem som ska äga och driva detta transportsystem är idag en öppen fråga. Troligen lever privatbilismen vidare rätt länge, men på sikt kommer naturligtvis bilen att bli en tjänst som du köper när du behöver den.
Bo Dahlbom