Marknaden som arbetsform
Computer Sweden, augusti 1998
Under det senaste året har jag haft glädjen att vara med och bygga upp IT-forskningsinstitutet Viktoria i Göteborg. Jag har funderat över min egen roll.
Jag har ingen lust att vara kontorschef. Viktoria är ingen byråkrati med befattningar, bestämda arbetsuppgifter och arbetsplatser. Administrationen sköts av deltidsanställda studenter och inhyrd expertis. Jag gör så lite jag kan.
Viktoriaforskarna arbetar i projekt. Jag är själv med på ett hörn, men jag är inte projektledare. Projekten är mycket självständiga. Viktoria är en samling löst ihopbuntade projekt. Men det är bara en del av sanningen.
Många av projekten är kortlivade och forskarna går in och ut med kort varsel. Dessutom deltar folk från näringslivet och forskare vid andra institut och universitet, ofta i andra länder.
Min uppgift är att få detta dynamiska nätverk av interaktioner att fungera effektivt. Ibland kan jag känna mig som en spelmästare som håller med spelplan och med lätt hand sätter en del av ramarna för spelet.
Viktoria är ett spel där forskarna tävlar om att ta en plats vid forskningsfronten, utveckla ny IT-användning och bilda egna företag. Även när de samarbetar så drivs forskarna av individuell äregirighet. Det är min uppgift som spelmästare att uppmuntra den.
Det är spelarna som står för kraften i Viktoria. De spelar bara så länge de har en chans att vinna. Viktoria är bara en spelplan bland många. Den har inget eget värde, och kräver ingen lojalitet av spelarna.
Så får man ett företag som är en marknadsplats. Men det är klart, byråkratin smyger lätt in och samarbete blir till fasta grupper som sätter marknaden ur spel. Spelmästaren spjärnar emot och försvarar marknaden.
Mästaren definerar inte befattningar, fördelar inte arbetsuppgifter, samordnar inte projektgrupper. Mästaren förenklar för sina medspelare att själva finna arbetsuppgifter, definera mål och uppdrag, och bilda tillfälliga nätverk för större kraft.
Somliga verkar tro att elektronisk handel är att köpa fulöl på Internet. I själva verket är den ett sätt att stödja marknad mer allmänt – också i företagen.
På 70-talet skaffade vi ADB för att utveckla byråkratin. I slutet av 80-talet började vi använda elektronisk post och dokumenthantering för att stödja samarbete i projekt. Med elektronisk handel får vi ett IT-stöd för marknaden som arbetsform.
Idag inför våra stora företag SAP, samtidigt som de betonar projektet som arbetsform, och menar att elektronisk handel är hemskt spännande. Ibland ger denna samtidiga satsning på svårförenliga arbetsformer ett inte helt genomtänkt intryck.
Bo Dahlbom adb.gu.se
professor i informatik vid Handelshögskolan i Göteborg
forskningschef vid Viktoriainstitutet