Istället för att fiska

Roaming, augusti 1999

Den tekniska utvecklingen har befriat oss från arbetet. Maskiner tömde landsbygden på folk och datatekniken har tömt fabrikerna. Snart är det bara en av tio som behöver arbeta i jordbruk och industri för att försörja oss allihop med mat och prylar. Vad skall vi andra göra?

Skall vi fiska? Det trodde Marx och helt fel hade han väl inte. Det finns en miljon sportfiskare i Sverige, men de flesta fiskar ju inte hela tiden. Och snart är det väl fler som spelar golf.

Skall vi vila oss? Det trodde 1800-talets bönder och drömde om ett paradis på jorden skapat av maskiner. Och vilar oss gör vi ju, även om vi ligger utslagna i tevesoffan med öl och chips snarare än på nån äng och lyssnar på harpor. Vi skulle dö av leda i himlen – där händer ju aldrig något.

Men även om fritiden tar mycket tid, så fortsätter vi att arbeta. På 1800-talet skulle man inte förstått varför. Men tekniken skapar nya möjligheter som ger oss nya behov och därför nya arbetsuppgifter. Någon måste arrangera alla de charterresor som flygplanen gjort möjliga. Någon måste tillverka alla datorer, sälja dem till oss och lära oss att surfa på nätet.

Just nu är det IT som ger mest nya arbetsuppgifter. Vi utvecklar mobiltelefoner och tjänster över Internet i ett rasande tempo. Om drygt ett år skall Telia ha gett 80% av de svenska hushållen 10 megabits och då kan surfandet ta fart på allvar. Det blir en revolution i handel, utbildning, vård och underhållning över nätet, med mängder av nya arbetsuppgifter som följd.

Att tillhandahålla en ständig ström av nya leksaker till en människa som blir mer och mer barnslig är väl OK. Likaså kan modeindustri, kosmetika och plastikoperationer motiveras av ett samhälle byggt på lösa förbindelser. Utbildning, vård och underhållning behöver ingen särskild motivering.

Men ibland drar tekniken med sin effektivitet iväg med oss. Produktionen av skräpmat är ett exempel. Kontorsarbetets expansion på 1980-talet är ett annat. Vi måste lära oss att inte alltid göra allt som är möjligt. Den rika tillgången på godis och kopiatorer kan leda till att vi äter ihjäl oss och begravs i papper.

När maskinerna kom slutade vi inte arbeta. I stället för att lägga oss att vila eller gå och fiska, uppfann vi nya arbetsuppgifter för att göra vår fritid mer varierad och spännande. Och sådana arbetsuppgifter kan vi fortsätta att uppfinna i det oändliga.

Men arbetet har förändrat karaktär. I bondesamhället arbetade vi för att överleva, i industrisamhället för att nå en rimlig levnadsstandard. Då var arbetet meningsfullt.

Men att utveckla partyballonger eller nygamla dataspel kan knappast vara meningsfullt om inte själva arbetet har någon mening. Och så sker en förskjutning från arbete som medel till arbete som mål.

När persondatorer och kopiatorer byts mot mobiltelefoner och PDAer, då övergår dokumenthanteringen i nätverkande och möten. Under påverkan av industrins varuproduktion sökte vi på kontoret arbetets mening i dokumenten som produkter. Men dokumenten var i själva verket meddelanden, försök att kommunicera, och vi har alltmer börjat uppfatta dem som omvägar. Det är bättre att ha ett möte än att skriva ett dokument.

Och så förändras arbetslivet och blir ett tämligen gott liv. Om vi inte behövde arbeta så skulle vi såklart umgås. Vi skulle träffa gamla bekanta och lära känna nya, vi skulle göra saker ihop och lära av varann. Vi skulle nätverka och mötas. Och det är just vad vi idag gör på jobbet – fler och fler av oss för varje dag. Och det är mycket meningsfullare än att fiska.

Det finns bara ett frågetecken. Varför stressar folk så förbannat? Det verkar som om man genom att hålla ett orimligt tempo vill försöka dölja att arbetet har förvandlats till sällskapsliv.

Bo Dahlbom adb.gu.se
professor i informatik vid Handelshögskolan i Göteborg
forskningsledare vid Viktoriainstitutet