Vill du titta på min telefon? 1

Kista Competence, juli 2000

Det går bra för Ericsson, men varför tjänar de inte pengar på mobiltelefoner? Kan det bero på att de är så duktiga på radioteknik och telefunktioner att de tror att mobiltelefonen bara är en telefon?

När de berättar om sina nya mobiler säger de saker som: sköta bankärenden, skicka mail, spela spel, beställa pizza, kolla vädret…och det låter så trist och futtigt. Detta är ju funktioner som alla telefoner har. Så varför skall vi då köpa Ericsson?

Kanske skulle de sluta med mobiltelefoner och koncentrera sig på nät? Men i ett samhälle styrt av konsumtion, moden, design och livsstil, måste alla företag ta större hänsyn till människor och människors behov. Att ge upp konsumentmarknaden är att ge upp makten över företagets framtid.

Bilindustrin började tidigt tala till människors drömmar. När du köper en bil köper du inte ett transportmedel. Du köper frihet. När du sätter dig i bilen och trampar på gasen så vet du att du kan köra vart som helst, göra vad som helst. Och du köper kärlek. Bilen ger mannen status och framgång hos flickorna och bilen är både en romantisk symbol och en plats för romantik. Och i den trygga bilen samlas sedan hela den lyckliga familjen.

Mobilen kommer att få en viktigare roll i våra liv än bilen. Och det är klart att man kan sälja mobiler genom att utnyttja detta. Men då måste man se vilka behov människor har och hur dessa anpassas till livssituationen i IT-samhället. Man måste intressera sig för vad människor verkligen gör med sina mobiler, och man måste låta sin fantasi flöda fritt från telefonens begränsningar. Ibland får jag intrycket att Ericsson försummar detta.

Om din första mobil är en Ericsson, skall vi nog kunna behålla dig som kund. Barn och tonåringar är därför på sikt den viktigaste kundkategorin. För dem är mobilen inget arbetsredskap. Men vad är den då?

För tonåringar är den en accessoir, något du lägger upp på kafébordet som drar blickarna till sig och till dig, något du kan hålla i handen i stället för en cigarett, något som hjälper dig få kontakt utan att öppet avslöja att du vill det. Du lägger den på bordet för att höra om den ringer, men egentligen för att killen som satt sig mittemot skall ta i den, beundra den, fråga om den och jämföra den med sin.

Ni kan byta telefonnummer med mobilen. Håll bara era mobiler intill varann, så är det gjort. Och ni kan byta foton. Småungarna i skolan skickar små lappar till varann med mobilerna. De springer fram, håller upp mobilen och springer snabbt därifrån.

– Har ni sett den skitsnygga killen där borta? Jag ska ge han mitt nummer.
– Ah, det kan du bara inte.
– Jo, ni ska få se…
– Tog han emot det?
– Det är klart han gjorde!
– Du är ju fräck du. Jag slår vad att han inte ringer..

Men tonåringarna är mer sofistikerade. I mobilen finns sådant som leder samtalet vidare och som kan användas för att börja ett samtal. Foton på idoler, kompisar, resor. Snuttar av musik man gillar.

Mobilen är för tonåringarna det visitkortet är i arbetslivet. Den blir en symbol för nya kontakter, flirt, förälskelse och kärlek. Och den måste designas därefter. Attraktiv och anonym på utsidan, fylld av hemligheter. Den har naturligtvis ett kön och den följer modet på kläder och smink. Är du djärv har du en utmanande, sexig mobil, men det viktiga är att den är du – eller den du vill vara.

Dagens tonåringar har inga etsningar att locka med, men varför inte en mobiltelefon? Jag kan se reklamen framför mig: “Vill Du titta på min telefon?” Och alla vet vad frågan betyder – även på Ericsson.

Bo Dahlbom
chef för Svenska IT-institutet (SITI)
www.siti.se

I SITIs forskningsprojekt ITeens gör Alexandra Weilenmann och Catrine Larsson etnografiska närstudier av tonåringars mobilanvändning.