Sveriges nationaldag
När samhällena i norra Europa börjar förändras snabbare på 1800-talet är det många som ser förändringarna som möjligheter. De formulerar visioner om framtida samhällen, visioner som ofta kombinerar teknik, eller teknisk utveckling och teknikspridning, med politik, politiska reformer. Ju bättre den kombinationen är, desto slagkraftigare blir visionerna. Politiska visioner utan förankring i teknikutvecklingen blir gärna utopiska drömmar, fantasier. Tekniska visioner utan förankring i politiken blir gärna teknokratiska, överdrivet teknikentusiastiska, beskrivningar av framtida samhällen där vi bor på Mars, flyger helikopter till jobbet och har bostaden full med robotar.
I vår egen tid är det två kraftfulla visioner som dominerar: socialdemokratins vision om folkhemmet och den europeiska visionen om ett enat Europa. Båda har god förankring i den tekniska utvecklingen. Folkhemsvisionen utgår från industrialiseringen, den fantastiska välståndsökning som mekaniseringen av jordbruket och den industriella varuproduktionen innebär för ett land som Sverige på 1900-talet. EU-visionen hänger samman med informationsteknologins utveckling under andra hälften av 1900-talet och beskriver ett samhälle där handeln har kommit att spela huvudrollen i välståndsökningen, ett marknadssamhälle, ett tjänstesamhälle, ett informationssamhälle, som samtidigt är ett politiskt fredsprojekt i ett krigstrött Europa.
Folkhemsvisionen är kraftfull eftersom den lovar förändring samtidigt som den använder sig av det gamla samhällets trygghetssymbol, hemmet i bondesamhället. EU-visionen upplevs av många som hotfull just för att den lovar förändring utan någon liknande trygghet. De ser inte längre kriget som ett reellt hot och därför inte heller freden som viktig trygghetssymbol.
Därför är det också i första hand de europeiska eliterna i politik och näringsliv som bejakat EU-visionen. För dem är EU-visionen självklar. Den förverkligar ett samhälle som redan skapats av informationsteknologin: ett mer sammanhängande, rörligare samhälle där kapital, arbete, varor och tjänster rör sig fritt över gränserna i ett Europa som därför kräver politiskt samarbete.
För dem som inte tillhör eliterna, särskilt på landsbygden och i mindre orter, innebär visionen i stället ökad konkurrens om jobben, lägre priser kanske, men samtidigt mindre inflytande över vardagen i ett allt större, komplexare, storstadsdominerat och mera centralstyrt samhälle. Ett undantag utgör de nya EU-länderna, de från kommunismen befriade nationerna, för vilka EU-visionen ofta verkar ha samma kraft som folkhemsvisionen hade för oss på 1900-talet.
Medan de gamla europeiska nationerna tvekar inför EU-visionen fortsätter samhällsförändringen. Den tekniska utvecklingen går allt snabbare. Globalisering, automatisering, kommersialisering, systemisering och rationalisering utövar sin påverkan och EU-visionen riskerar att bli överspelad innan den hinner bli förverkligad. Med Internet håller vi på att bygga ett nytt samhälle som är väldigt annorlunda det informationssamhälle EU föreställde sig i början av 1990-talet.
I stället för ett välordnat informationssamhälle där marknaden hålls i schack av en välinformerad politisk kunskapselit, växer det nu fram ett samhälle där det sjuder av innovationer på en ohämmad marknad, ett amatörernas paradis där gränser rivits på ett sätt som EU-visionärerna aldrig kunnat föreställa sig. Och så står vi där i början av 2000-talet utan samhällsvision och när vi idag firar nationen Sverige är det inte lätt att veta vad det är vi firar. Vad är Sverige på 2000-talet?
Ja, några firar säkert folkhemmet Sverige, men bevare oss väl för sådan reaktionär nationalkänsla som försöker ta med sig det svenska bondesamhället in i 2000-talets globaliserade värld. Om vi hade trott på EU-visionen hade vi kunna fira ”Sverige i Europa” och förvandla 6 juni till en europeisk nationaldag. Men om vi inte tror på Europa-projektet, vilket Sverige skall vi då bygga på 2000-talet. Vi som inte söker vår identitet i det förflutna utan i framtiden, vilket projekt kan vi ge vår entusiasm och vår energi?
Jag är svensk och jag vill gärna dela ett projekt med andra svenskar. Och alla som vill delta i det projektet blir på så sätt svenskar. Märkvärdigare än så är inte nationsgränserna på 2000-talet. I det öppna 2000-talet öppnar sig också nationerna. Jag har andra projekt, men det finns något särskilt lockande och storslaget i samhällsbyggarprojektet.
Därför väljer jag att tro på Sverige, att tro på Sverige som snabbfotad, lättrörlig, global aktör, ett Sverige som finns ute i världen och som välkomnar världen till sina mötesplatser och sin intagande natur i detta avlägsna, exotiska hörn av norra Europa. Det är ett Sverige som speglar sig i världen och är en spegel av världen, ett mångkulturellt, sjudande, utåtriktat samhälle i snabb förändring och i ständig rörelse. Det är Sverige som projekt, samhällsbygge, äventyr, i 2000-talets brusande, hektiska värld. Just för att jag tror på detta öppna Sverige, klingar bondesamhällets inåtvända nationalsång falskt i mina öron. Men jag är ändå inget vidare på att sjunga.