Samhällsfysik

Jag läser en fängslande liten bok, Social Physics (2014), av MIT-professorn Alex Pentland. Den är visserligen fem år gammal, men lika aktuell idag och han har ännu inte skrivit någon uppföljare. Du kan möta honom på nätet när han håller föredrag och det är en märklig upplevelse. Pentland kan inte låta bli att skryta med hur duktig han är, hur många företag han startat, vilken framstående forskare han är, alla duktiga elever och politiska uppdrag han har. Som föredragshållare är han påfrestande, men boken Social Physics är välskriven, spännande och väl värd ett närmare studium. Jag läser den med mycket stort intresse.

De smarta telefonerna med alla sina sensorer samlar in enorma datamängder om oss användare. Din telefon vet när du plockar upp den, när du håller den mot örat, när du lägger den ifrån dig, om du gör det hastigt eller försiktigt, på ett hårt eller mjukt underlag. Telefonen vet när du går och lägger dig, när du sover, vilka appar du använder och naturligtvis med vilka du kommunicerar, när du gör det och vad ni säger.

Genom att samla in alla dessa data från våra telefoner kan man skaffa sig en god bild av vilka vi är, hur vi tillbringar våra dagar, hur vi mår, hur vi rör oss, vilka vi umgås med och vad vi säger till dem. Vi kan bedriva forskning om människor och deras sociala relationer på ett sätt som kommer att revolutionera samhällsvetenskapen. Alex Pentland är en pionjär på detta område och i den här boken diskuterar han grunderna i den nya vetenskap han med en väl vald term kallar ”samhällsfysik”.

Samhällsfysik handlar, enligt Pentland, om hur idéer flödar mellan människor, och i sin forskning samlar Pentland in data om våra interaktioner, vilka vi umgås med, träffar, kommunicerar med, men inte vad vi säger, vad vi talar om. Det hindrar inte att datamängderna blir ofantliga och mycket av Pentlands pionjärinsatser ligger i hur han utvecklar metoder för bearbetning och analys av dessa gigabytes av data.

Pentland ser sig nog som en Newton när han utvecklar samhällsfysiken och han använder sina stora datamängder till att formulera en teori om interaktion och organisering som är lika enkel som Newtons lagar. Teorin har bara tre grundbegrepp: engagemang, utforskande och inlärning. När människor (eller andra varelser för den delen) interagerar inom gruppen visar de engagemang. När de söker interaktion utanför den egna gruppen utforskar de sin omgivning. När resultatet av detta utforskande förs tillbaka in i gruppen kan det leda till förändrade vanor, inlärning.

När Pentland och hans medarbetare studerar grupper, stora företag och städer samlar de framför allt in data om engagemang och utforskande. De mäter helt enkelt hur mycket individerna interagerar inom gruppen och utanför gruppen och de kan lägga märke till spännande mönster i interaktionen och korrelera dessa mönster med andra egenskaper hos grupperna.

Resultaten är förledande enkla – mormor visste ju detta, som Pentland gärna påpekar – men inte desto mindre slående. Grupper där alla individer kommunicerar med alla är mer produktiva och kreativa än grupper där några individer dominerar kommunikationen. Grupper med ett större inslag av utforskande är mer kreativa än grupper där kommunikationen huvudsakligen är intern. Detsamma gäller företag och städer.

Städer där människor går utanför den egna gruppen och utforskar kontakter med människor i andra delar av staden är mer kreativa, har högre ekonomisk tillväxt, än mer segregerade städer. I mer integrerade städer sprids visserligen epidemier snabbare och kriminaliteten är mer omfattande, men det är ett pris vi får betala för den större dynamiken och Pentland menar att vi med samhällsfysikens hjälp kan lösa dessa och andra storstadsproblem.

Sociologins genomslagskraft har varit förvånansvärt liten. Vi tror fortfarande att gruppers prestationer är beroende av individernas kvalifikationer. Pentland menar sig kunna visa att så inte är fallet. Hur grupperna kommunicerar är mer avgörande för deras prestationer än individernas kompetens. Gruppens intelligens är mer beroende av flödet av idéer än av medlemmarnas intelligens.

Skolan fokuserar fortfarande individuella prestationer och belönar sällan förmågan till samarbete i grupp. Skolans belöningar är individuella. (Fotbollen med sina assists gör bättre ifrån sig.) Ändå kan Pentland visa hur mycket effektivare belöningar blir om de i stället använder sig av relationerna mellan individerna. Som exempel anför han den ballongtävling han och hans medarbetare deltog i och vann. Utlyst av DARPA för att fira Internets 40-årsjubileum år 2009 tävlade mer än 4000 lag om att vinna 40 000 dollar genom att först hitta 10 röda väderballonger som placerats runt om i USA.

Pentlands lag gick ut på nätet och bjöd in alla att bjuda in vänner och bekanta att ansluta sig till laget och lovade dem följande: Den som först fann en ballong fick 2000 dollar. Den som bjudit in den personen fick 1000 dollar. Den som bjudit in den personen fick 500 dollar. Och så vidare. Med ett sådant belöningssystem fick man snabbt många deltagare. Några rekryteringskedjor innehöll så mycket som 15 led. Om man bara belönat sådana som hittade ballonger skulle fler deltagare bara öka konkurrensen mellan deltagarna. Man fick också deltagare utanför USA. De kunde inte själva hitta någon ballong, men de kunde belönas för att ha bjudit in lyckosamma deltagare i USA. På detta sätt fick Pentland snabbt mer än 5000 deltagare i laget. Tillsammans behövde de mindre än 9 timmar för att hitta alla 10 ballonger.

Om du har mycket data klarar du dig med lite teori och Pentlands teori är enkel. Han är kritisk till vad han beskriver som de två stora samhällsteorierna: liberalismen och marxismen. Varken teorier om marknaden eller klasskampen säger oss något om det viktigaste inslaget i samhällen och organisationer, hur idéer flödar mellan människor och hur idéer omsätts i nya vanor.

Detta ständigt pågående lärande beskrivs av Pentland som nätverkande inom gruppen och nätverkande utanför gruppen. Detta påminner om 1990-talets mest diskuterade teori lärande organisationer. När Nonaka och Takeuchi i The Knowledge Creating Company (1995) beskriver villkoren för kunskapsbildning påminner mycket om Pentlands resonemang.

Nonaka och Takeuchi stödjer sig på Michael Polanyis idéer om tyst och explicit kunskap. Pentland använder i stället Daniel Kahnemans distinktion mellan snabbt (intuitivt) och långsamt (abstrakt) tänkande, men i sak blir diskussionen mycket likartad. Samspelet mellan intuitiva färdigheter och formulerade åsikter gör distinktionen intressant. Nonaka och Takeuchi ger oss kanske en lite mer fyrkantig managementteori med fler organisationsdetaljer. I Pentlands diskussion blir organisationer helt enkelt nätverkande individer, men i gengäld kan han med alla data han samlat in göra slående observationer.

De data som intresserar Pentland och hans medarbetare samlas redan idag in av de stora digitala företagen, Apple, Google, Facebook, Tencent, etc., men också av appföretag av de mest skiftande slag. När data hamnar oss dessa företag blir de oåtkomliga för forskningen och vi får en dragkamp mellan företagen, forskningen, myndigheter och enskilda som inte gynnar någon. Pentland har ägnat mycket uppmärksamhet, bl. a. som rådgivare åt EU, åt frågan om dataskydd och informationssäkerhet.

Pentland vill att vi ska äga våra data och har utvecklat en lösning som ska göra det möjligt, men jag undrar om lösningen är så enkel. När människor oroar sig över att data om dem samlas in är de rädda att dessa data ska användas för att skada dem. Men inte kommer väl en stat som värnar medborgarnas demokratiska rättigheter tillåta att sådant sker? Och en stat som inte värnar dessa rättigheter har väl inga problem att komma åt medborgarnas data hur väl skyddade de än är? I ett tekniskt avancerat samhälle kommer staten (och stora företag) att ha den mest avancerade tekniken. Pentlands samhällsfysik säger ingenting om företagandets villkor eller hur makten fördelas.

Miljarder människor har druckit kaffe och ätit socker i hundratals år och ändå vet inte vetenskapen hur dessa produkter påverkar oss. Detta irriterar Pentland och vill han ändra på och det ska blir spännande att följa samhällsfysikens fortsatta utveckling. Kommer användningen av stora datamängder att innebära en andra vetenskaplig revolution? De stora datamängderna har redan gjort det möjligt för forskningen om artificiell intelligens att ta några rejäla språng. Hur kommer andra verksamheter att påverkas av tillgången till tillförlitliga data på snart sagt alla områden? Den här sortens frågor surrar i mitt huvud när jag lägger ifrån mig Pentlands lilla bok.

Bo Dahlbom