Politisk polarisering

Jonathan Haidt (2012) The Righteous Mind

Amerikaner oroar sig över den politiska polariseringen i landet. Det var naturligt för Joseph Biden när han vunnit valet i november år 2020 att lova: ”I pledge to be a president who seeks not to divide but unify”. Somliga tror till och med att den amerikanska demokratin riskerar att gå under i polariseringen. En av dem är moralpsykologen Jonathan Haidt som med boken The Righteous Mind (2012) ville överbrygga motsättningarna mellan konservativa och liberaler i det amerikanska samhället. Det är en innehållsrik bok som bjuder på mycket spännande läsning även om den inte verkar ha haft någon effekt på polariseringen som har tilltagit sedan boken publicerades.

Evolutionen har gett oss människor moral och gjort oss moralistiska (righteous), hävdar Haidt. Moralen har gjort det möjligt för oss att som ingen annan art bilda stora, samarbetande grupper, stammar, klaner, nationer. Men moralismen gör att vi hävdar vår rätt, att vi kommer i konflikt med varandra. Med denna utgångspunkt slår Haidt från början an en konservativ ton. Det är aningslöst att, som till exempel John Lennon i låten Imagine drömma om världsmedborgare utan nationer i fred och samförstånd. Det bästa vi kan hoppas på är att konflikterna hålls på rimlig nivå. Men om det ska ske måste vi alla bli bättre på att förstå varandra.

Platon skilde mellan förnuft och känsla och den distinktionen går som en röd tråd genom västerländskt tänkande. Känslan motiverar, förnuftet resonerar. Enligt Platon är det förnuftet som styr medan Hume tvärtom beskrev förnuftet som ”slave to the passions”. Haidt gör tydligt att den intressanta distinktionen, trots hänvisningen till Platon och Hume, inte går mellan förnuft och känsla utan snarare mellan förnuftigt resonerande och intuitiva omdömen, dvs. mellan det Kahneman kallar System 1 och System 2. För samspelet mellan de två använder Haidt den metafor med en ryttare på en elefant han introducerade i boken The Happiness Hypothesis (2006).

Haidt ger Hume rätt. Det är elefanten, de intuitiva uppfattningarna, som styr, inte ryttaren. Elefanten uttrycker våra moraluppfattningar, ryttaren kommer i efterhand och rationaliserar, dvs finner argument och skäl som inför andra motiverar elefantens omdömen. Haidt har studerat hur människor kan reagera med stark moralisk avsky även när de inte kan ge några förnuftiga skäl. Elefanten reagerar intuitivt, utan att ryttaren kan motivera varför, trots att den ivrigt försöker. Haidt påpekar att filosofer antagligen är mer benägna än andra att låta förnuftet styra. Hume är ett undantag bland filosoferna med sin insikt om känslornas betydelse. Man ändrar inte moraluppfattning genom att resonera utan genom att påverka elefanten. Det är inte konstigt att Haidt finner konservatismens människosyn tilltalande.

Haidt menar att mycket av polariseringen mellan liberaler och konservativa i amerikansk politik har sin grund i olika moraluppfattning. Själv liberal oroas han av att hans liberala vänner har så liten förståelse för de konservativas moral. Som välutbildade västerlänningar är de annorlunda de flesta människor runt om i världen. De är, för att tala med Joseph Henrich, WEIRD, och de har en utpräglat individualistisk moraluppfattning inriktad på att försvara mänskliga rättigheter och alla som lever under förtryck. Liberaler tycker att denna moraluppfattning är närmast självklar och vill inte erkänna att den i själva verket är mycket speciell. I andra kulturer är moralen social och mer omfattande, med fler levnadsregler.  

Moralen ser mycket olika ut i olika kulturer. Haidt lärde sig av antropologen Richard Schweder att skilja mellan tre olika inslag i moraluppfattningar. Moralen kan antingen betona människans autonomi, gemenskap eller gudomlighet. När Haidt bedrev moralstudier i Indien insåg han hur annorlunda moralen verkligen kunde vara och han har utvecklat en typologi med sex faktorer som bildar bärande inslag i olika moraluppfattningar. En stor del av boken ägnas en genomgång av denna typologi som han sedan använder för att visa hur skillnaden mellan liberaler och konservativa är en skillnad i moraluppfattning.

Republikaner och demokrater, konservativa och liberaler, står mot varandra i amerikansk politik och skillnaden mellan de två grupperna har markerats under de sista decennierna. Haidt menar att de idag är som två olika kulturer med i grunden olika moralsystem. Liberaler har en moral som helt domineras av en önskan att hjälpa de svaga, att befria dem från förtryck och ge dem rättvisa. De konservativa värderar också dessa tre faktorer, men tolkar dem annorlunda. Hjälpen till de svaga gäller främst den egna gruppen, friheten betyder oberoende och rättvisa handlar om att göra rätt för sig. Utöver detta betonar de konservativa tre faktorer som inte finns i en mer liberal moral. För de konservativa är det viktigt med respekt för auktoriteter, med lojalitet till gruppen och att hålla vissa symboler heliga. Liberaler lever typiskt som nomader i anonyma storstäder, medan konservativa är bofasta i små gemenskaper på landet. Liberaler betonar autonomi medan de konservativas moral också innehåller inslag av gemenskap och gudomlighet.

Enligt Haidt kan dessa skillnader i moraluppfattning förklara mycket av det som pågår i amerikansk politik. Han menar att de konservativa har en fördel genom att deras moraluppfattning innehåller de tre faktorerna som betonar gemenskapens betydelse. Människor är överlägsna andra arter i sin förmåga att samarbeta, men de är därför beroende av gemenskapen i gruppen. Haidt har tagit starka intryck av Emile Durkheims teorier om hur samhällen hålls samman. Den extrema individualism som utmärker moderna samhällen är inte gynnsamma för människors psykiska hälsa sade Durkheim och Haidt håller med. Det är just därför som en liberal som Haidt menar att vi har något att lära av de konservativa och deras moralsystem.

Durkheim var bara en av flera pionjärer på sociologins område som i slutet av 1800-talet försökte fånga den pågående moderniseringen, övergången från ett traditionellt bondesamhälle till ett urbant industrisamhälle. Marx, Weber, Tönnies, Simmel, m. fl. visade alla hur moderniseringen innebär att människor lämnar landsbygdens täta gemenskaper för en mer individualistisk, anonym tillvaro i de växande städerna. Konservatismen är landsbygdens ideologi, liberalismen är ideologin för moderniseringen, städernas ideologi.

Om dagens människor är de som vann kampen för överlevnad måste de väl vara egoister? Haidt tror inte det utan menar att människor kan ställa upp för gruppen även när de inte själva tjänar på det. Människan är inte alltigenom självisk. Hon är också ”gruppisk”. Hon söker sig till lag, klubbar och föreningar. Hon är förvisso självisk, men också beredd att uppoffra sig för gruppen, laget. Bin är gruppiska, men det beror på att de delar gener med varandra. När de offrar sig för varandra är det i själva verket sina egna gener de försvarar. Människor är lite som bin (10%), hävdar Haidt, men hur är det möjligt? Innebär inte evolutionen att vi är, som Dawkins så fyndigt uttryckte det, överlevnads­maskiner för våra gener, så hur kan vi vara gruppiska? Vi kan offra oss för familjemedlemmar, eftersom vi delar gener, men för laget, kompaniet, nationen?

Haidt försöker visa hur evolutionen genom gruppselektion har gjort oss gruppiska. Människor som samarbetar bildar grupper som vinner kampen för tillvaron. Det naturliga urvalet gäller inte bara för individer utan också för grupper. Idén att evolutionen arbetar på flera nivåer föreslogs redan av Darwin, men är mycket kontroversiell. Man får en god bild av hur diskussionen ser ut genom att läsa Steven Pinkers Edge-essä (2012) ”The False Allure of Group Selection” med kommentarer. Även Haidt har ett inlägg i den diskussionen, men Pinkers argumentation är övertygande, och även utan gruppselektion kan människor mycket väl vara gruppiska.

Ibland känner människor särskilt stark samhörighet med en grupp. Haidt beskriver hur han ville klistra en amerikansk flagga på sin bil den 11 september och hur människor med symboler laddar inför amerikanska fotbollsmatcher. Det verkar finnas en knapp i huvudet som aktiverar en stark gruppkänsla, säger han. Vi kan använda droger, dans, naturupplevelser, hejaramsor, karnevaler, parader, etc., för att trycka på den knappen. Gruppkänslan får oss att känna oss lika, gå i takt, hålla samman. Gemenskapen i gruppen är viktig för oss. Den kan ge våra liv mening. Vi finns för att bidra till gruppen, familjen, klanen, nationen. Ett samhälle med grupptillhörighet har lyckligare, friskare medborgare. Fascismen utnyttjar vårt behov av gruppgemenskap men det kan inte vara skäl nog att förneka betydelsen av mänsklig samhörighet.

Religionen har en viktig plats i de konservativas moral och religionen har också en viktig roll i mänsklighetens utveckling mot ökat samarbete. Religionen är, som Haidt uttrycker det, en ”lagsport”, och dess viktigaste funktion är att skapa sammanhållning i gruppen. Därför är det olyckligt att det tidiga 2000-talets religionskritiker, ateismens fyra ryttare Dawkins, Dennett, Hitchens och Harris, nästan uteslutande riktade sin kritik mot den religiösa individen och hennes vanföreställningar. Därigenom missade man, enligt Haidt, det som är viktigast med religionen, den gemenskap man som troende blir en del av. Man missar det viktigaste i moralen om man inte inser att moralens uppgift är att få oss att övervinna vår själviskhet och genom samarbete utveckla väl fungerande samhällen.

Till slut frågar sig Haidt hur man skulle kunna minska polariseringen i amerikansk politik. Liberaler och konservativa borde kunna lära av varandra i stället för att se varandra som fiender. På senare år har ett stort antal tvillingstudier visat på arvets betydelse för i stort sett alla aspekter av vår personlighet. Att något är medfött betyder inte att det är omöjligt att förändra, men däremot att det föregår erfarenheten. Haidt hänvisar till studier som visar på neurologiska skillnader mellan hur liberala och konservativa reagerar på nyheter. Konservativa är mer försiktiga, vill ha mer av samma sak. Liberaler vill ha nyheter, omväxling, och en anledning tycks vara att deras hjärnor skiljer sig åt i hanteringen av transmittorsubstanser som serotonin och dopamin.

De gener du har bestämmer hur din hjärna ser ut och din hjärna påverkar dina livsval. Du motiverar dina livsval med berättelser om ditt liv och Haidt menar att det på detta sätt går att se hur våra gener, livsval och berättelser gör en del av oss till liberaler, andra till konservativa. Bara den insikten kan hjälpa oss att bättre förstå varandra över de ideologiska gränserna. Liberaler och konservativa är faktiskt olika.

Den viktigaste anledningen till att liberaler har så svårt att förstå konservativa är att de inte ser värdet av, det Haidt kallar, moraliskt kapital. Socialt kapital är tillgångar som finns i ett samhälle där människor känner och litar på varandra. Moraliskt kapital innebär att det dessutom råder värdegemenskap. Moraliskt kapital kan finnas i en by på landsbygden, men kanske inte i en modern storstad. Om man, som liberaler ofta gör, genomför samhällsreformer utan hänsyn till det moraliska kapitalet kommer man att misslyckas. Konservativa däremot, är angelägna om att försvara det moraliska kapitalet, och detta leder ofta till konflikt med liberaler.

Ett sätt att öka förståelsen mellan liberaler och konservativa innebär att inte tänka på dem som motsatser utan som komplement, som yin och yang. Haidt ger några exempel. Liberaler har rätt i att storföretag måste regleras och att reglering mer allmänt, till exempel av miljön, är nödvändigt. Libertarianer har rätt i att (den reglerade) marknaden är fantastisk. Tänk till exempel om den amerikanska sjukvården kunde bli en sundare marknad och inte vara i händerna på ett orimligt försäkringssystem. Då skulle den kunna bli lika effektiv som livsmedelsförsörjningen. Konservativa har rätt i att människor behöver gemenskaper, grupper, vilka de kan identifiera sig med, och att det är viktigt att skydda dessa grupper och deras moraliska kapital.

Haidts avslutar också med ett mer praktiskt råd. Republikanska kongressledamöter borde flytta tillbaka med sina familjer till Washington så att de kan börja umgås med och lära känna sina demokratiska kolleger och deras familjer. Detta råd låter underligt i ljuset av att de konservativa, enligt Haidt, har en fördel när de betonar sammanhållningen i den egna gruppen. Det är denna sammanhållning som leder till polarisering. Flyttar de tillbaka till Washington kan förvisso polariseringen mellan partierna minska, men till priset av ökad polarisering mellan den politiska eliten och väljarkåren.

The Righteous Mind är en spännande bok, rik på idéer och med många intressanta redogörelser för forskningen i moralpsykologi. Haidt säger sig vara liberal men har funnit värdefulla inslag i en mer konservativ moraluppfattning. Han vill få oss att inse att människor kan mena väl även om de inte har samma värderingar, samma moral, som vi. Han vill mildra den politiska polariseringen i USA mellan liberaler och konservativa men framför allt vill han ifrågasätta liberalernas föraktfulla inställning till de konservativa. Boken formar sig därför till ett angrepp på den liberala moraluppfattningen och detta sker i tre steg.

Först ifrågasätter han förnuftets förmåga att fälla moraliska avgöranden genom att visa att moralen har sin grund i evolutionen som gett oss ett intuitivt moralsystem. Sedan vill han visa att upplysningens förnuftiga moralsyn är alltför begränsad i förhållande till den rikedom på moraluppfattningar som finns både i andra kulturer och vår egen. Slutligen vill han ifrågasätta upplysningens långt gångna individualism genom att hävda att människan är ”gruppisk” och bara kan leva ett gott liv i en tät gemenskap.

Psykologin kan, som inte minst beteendeekonomin visat, lära oss mycket om hur oförnuftiga människor kan vara. Evolutionsteorin är kanske ett ännu kraftfullare verktyg i förståelsen av oss människor. Med den kan vi visa hur moral och religion vuxit fram genom att möjliggöra samarbete i större grupper. I moralen och religionen finner vi också många exempel på hur gruppen kan göra oss oförnuftiga. Vi använder vetenskapen för att visa hur oförnuftiga vi människor kan vara. Den vetenskapliga gemenskapen med sina metoder är vårt sätt att verka för mera förnuft.

Haidt argumenterar inte för att alla moraluppfattningar är lika goda, men genom att framhålla fördelarna med konservativa uppfattningar vill ha förmå liberaler att ta dem på större allvar. Men även om det är sant att människor är lyckligare om de tror på gud och lever i konservativa gemenskaper finns det all anledning att utmana den sortens fördomar, omdömen som saknar godtagbara skäl, som frodas i dessa gemenskaper. När Haidt ber liberaler visa förståelse för de konservativa ber han dem godkänna dessa fördomar, men varför ska de göra det?

Även om moralen är intuitiv och vi ofta använder förnuftet till att rättfärdiga intuitiva omdömen, kan vi i stället använda förnuftet till att ifrågasätta dessa omdömen. Även om evolutionsteorin kan förklara en konservativ moral, betyder inte det att vi måste godta den moralen. Liberaler vill befria mänskligheten från fördomar och likt ateismens fyra ryttare gärna använda vetenskapen i det arbetet. Den sortens böcker som Haidt skriver kan hjälpa oss att se hur kulturberoende moraliska uppfattningar kan vara och hjälper oss därför att ifrågasätta dem. Vi använder vetenskapen för att studera kulturen utifrån och skillnaden mellan liberaler och konservativa kokar i slutändan ner till vilken betydelse de tillskriver vetenskapen.

Bo Dahlbom