Vi är annorlunda

Den industriella revolutionen förvandlade västvärlden och gav oss ett fantastiskt välstånd. Varför skedde detta här i Europa och inte i Kina eller Arabvärlden? Mest känt är väl Max Webers svar på denna fråga i Den protestantiska etiken och kapitalismens anda (1904-5). Nu läser jag en bok av kulturteoretikern Joseph Henrich, The Weirdest People in the World (2020), som liksom Weber söker svaret i religionen, men på ett lite annat ställe.

Det är en fantastisk historia Henrich berättar. Intrigen är enkel och slagkraftig. Detaljerna är många och spännande. Jag fångas redan av inledningen och sedan är det en njutning att följa med när Henrich radar upp sina bevis. Här är det inte fråga om spekulationer som låter bra utan om empiriska undersökningar och data i mängd. Henrich bedriver kulturhistoria som vetenskap och han gör det med en kreativitet och mångsidighet som ökar vår kunskap om mänsklighetens utveckling.

Människans framgång som art beror inte på hennes intelligens utan på hennes kulturella förmåga. Genom att utveckla kunskap och metoder för överlevnad har människor lyckats överleva i de mest skiftande miljöer, från tropikerna till den arktiska tundran. Till skillnad från myror, som också finns nästan överallt, har inte människan anpassats genom biologisk utveckling utan genom kulturell. Utan den kulturella anpassningen är människor chanslösa när de hamnar i främmande miljöer.

Kulturer konkurrerar med varandra och utvecklas enligt Henrich i analogi med hur de biologiska arterna utvecklas. Kulturer är idéer, metoder, normer, vanor och institutioner. De formar våra liv, sätter gränser och utmanar oss. När vi internaliserar vår kultur formas vår personlighet, utvecklas våra kognitiva förmågor. Vi får en uppsättning kognitiva verktyg som vi tar med oss genom livet och för vidare till våra barn. Kulturen påverkar också den biologiska utvecklingen som en allt viktigare del av människans miljö.

Genom att kulturen är så viktig för vår överlevnad har vår biologi utvecklats så att vi blivit duktiga på att ta del av och troget föra vidare det kulturella arvet. Som barn identifierar vi snabbt de vi bör försöka efterlikna, typiskt äldre syskon, och som vuxna håller vi på traditionerna. Modernisering innebär att bryta med det kulturella arvet, att våga göra något nytt, att uppskatta innovationer och nyheter och det är viktigt att inse vilken utmaning moderniseringen innebär. Att ersätta traditionen med vetenskap innebär att ifrågasätta det kunskapsarv som varit en förutsättning för vår överlevnad.

Den vetenskapliga kunskapen om människans psykologi baseras huvudsakligen på experiment med studenter som försökspersoner. Men det innebär, säger Henrich, att det är en vetenskap om människor i västvärlden och vår kultur är mycket speciell. Vi är annorlunda människor från andra kulturer. Henrich beskriver oss som WEIRD, dvs. Western, Educated, Industrialized, Rich och Democratic. Det är den västerländska kulturen som gett oss vetenskap, industrialisering och välstånd och satt sin prägel på oss som människor.

Det är lätt att nicka instämmande till Henrichs beskrivning av oss de annorlunda, men det är ändå intressant att läsa om hur vi är individer som tänker analytiskt, gärna går vår egen väg och väljer själva. Vi håller sanningen högt, är punktliga och effektiva, tror att ärlighet varar längst. Vi betonar det personliga ansvaret, den goda avsikten, känner skuld snarare än skam, ogillar nepotism och är opartiska. Vi är tävlingsmänniskor som värderar förmågan att samarbeta, vi föredrar lagsporter. Vi är problemlösare som tror på förändring och utveckling, som gärna investerar i framtiden. Vi är moderna.

Kulturen påverkar vår psykologi, ja till och med våra hjärnor. Våra personlighetsteorier och personlighetstester där vi delar in människor i kategorier fungerar kanske bra på oss här i västvärlden, men i andra kulturer stämmer kategorierna illa. När skriftspråket utvecklas i en kultur och kompetensen att läsa sprids förvandlas människors hjärnor. Våra västerländska hjärnor har centra för språkbehandling i vänster hjärnhalva och därför så gott som all bildbehandling i höger hjärnhalva. Det innebär i sin tur att vår hjärnbalk är tjockare än hos människor i kulturer utan skriftspråk.

När sociologin som vetenskap växte fram mot slutet av 1800-talet myntade Ferdinand Tönnies (1887) ett mycket användbart begreppspar för att beskriva moderniseringen av samhället: Gemeinschaft och Gesellschaft. Traditionella samhällen dominerades av släktskapsrelationer, de var klansamhällen. Moderna samhällen domineras i stället av marknadsrelationer, de är marknadssamhällen. Samhällsbildning verkar börja med släktskap. Familjer håller samman och när familjerna växer och blir klaner kan också samhällena växa. (Johan Asplunds Essä om Gemeinschaft och Gesellschaft (1991) har behållit sin charm.)

Övergången från klansamhälle till marknadssamhälle är ett centralt inslag i moderniseringen. Den förvandlar beroendet av släkten till ett större intresse för samröre med främlingar. Därigenom främjar den handel och rörlighet, urbanisering och demokratisering. Henrich berättar den här historien med många detaljer om hur traditionella klansamhällen förvandlas till moderna marknadssamhällen. Han går också igenom ett stort antal psykologiska experiment, internationella enkäter och studier av beteendeskillnader som visar på skillnaderna mellan människor i klansamhällen och marknadssamhällen.

Henrich beskriver de kulturelement som håller samman ett klansamhälle och hur framgångsrika klaner kan växa och dominera andra klaner. Han beskriver religionens roll som framgångsfaktor i klanernas utveckling och hur världsreligionerna bidrar till samhällsbildningar med många klaner i någorlunda samförstånd. Tron på ett liv efter detta, en straffande gud, personligt ansvar och en universell moral förändrar synen på främlingar och främjar utvecklingen av ett modernt samhälle.

Den historien berättas redan av sociologins klassiker, sådana som Tönnies, Durkheim och Weber. Det Henrich lägger till är en hypotes om hur allting börjar. Henrich hävdar att det sker genom att den katolska kyrkan redan på 300-talet inför ett nytt familjeprogram som genom förbud mot kusingifte och månggifte bryter släktens makt över individerna. Han dokumenterar hur kyrkan under århundraden utvecklar och predikar detta program, men han pekar också på ett stort antal faktorer som bidrar till moderniseringen.

Protestantismens framväxt och idén att människor ska läsa bibeln själv drev på utvecklingen av boktryckarkonsten och produktionen av böcker. Böckerna ökade utbytet av idéer vilket bidrog till att den allmänna kunskapsnivån höjdes. Tillsammans med ökad handel och ökad rörlighet bidrog detta till att Europa blev mer dynamiskt med fler innovationer och mer ekonomisk aktivitet. Hantverk och handel samlades i de växande städerna som konkurrerade med varandra i att erbjuda sina invånare demokratiska fri- och rättigheter.

Henrich beskriver mycket väl den komplexa process moderniseringen utgör och samspelet mellan dess olika faktorer. Men hans detaljrika beskrivning gör att det blir svårt att riktigt övertygas om att en faktor, kyrkans moderna familjeprogram, utgjorde den bakomliggande orsaken till hela denna komplexa process. Henrich ger oss data om hur Europa förändras i moderniseringen, om hur städerna växer där kyrkan ökar sitt inflytande, läsförmågan sprider sig från reformationens centra, den ekonomiska aktiviteten ökar där städerna skaffar sig klockor, klostren får en viktig roll som kunskapscentra och normsättare.

Det är fascinerande läsning men ändå undrar man om inte moderniseringen var resultatet av ett samspel mellan ett stort antal faktorer som påverkade varandra och tillsammans drev kulturutvecklingen. Även om förändringar i familjebildningen och släktens minskade betydelse utgjorde centrala inslag i moderniseringen kanske inte kyrkans familjeprogram var avgörande i att åstadkomma dessa förändringar.

Samtidigt är det svårt att inte övertygas om monogamins betydelse för moderniseringen av samhället. I ett spännande kapitel diskuterar Henrich fördelarna med monogami. Klansamhällen är typiskt polygama vilket skapar spänningar orsakade av de män som aldrig får någon partner. I sådana samhällen är testosteronhalten hos män högre vilket leder till mer risktagande, våld och kriminalitet.

Även om Henrich varnar för chauvinism är det lätt att få intrycket att vår västerländska kultur är överlägsen alla andra. Därigenom förstärks en negativ inställning till andra kulturer. Moderniseringen blir möjlig tack vare en positiv inställning till främlingar, till sådana vi inte är släkt med, men denna positiva inställning omfattar inte medlemmar av andra kulturer. Det kunde man se under den tidiga moderniseringen när européerna gav sig ut i världen och mötte andra kulturer och det kan man se idag när människor från Afrika och Arabvärlden som flyktingar söker sig till Europa.

När schimpansflockar möter andra flockar blir det konflikt. De små stenåldersfolken på Nya Guinea ligger, enligt Jared Diamond, i ständig konflikt med sina grannar. Det såg ungefär likadant ut i Europa innan moderniseringen. Klansamhällen befinner sig normalt i konflikt. När européerna lärde sig leva med främlingar minskade klankonflikterna, men de ersattes av konflikter mellan Europas nationer. Nationen tog över som grund för gemenskap när släktens betydelse minskade.

Som liberal vill man gärna tro att vi är på väg mot ett tillstånd där alla människor erkänns på lika villkor. Men ibland kan det verka som om människors behov av gemenskap kräver fientlighet mot främlingar. Nationalistiska ideologier attraherar än idag många med en gemenskap som ifrågasätter moderniseringens öppna marknadssamhälle. Kanske är dessa ideologier rester av ett mer traditionellt samhälle på väg att dö ut eller kanske inte. Tönnies begreppspar verkar behålla sin relevans.

Mångkulturell var ett tag ett positivt ord. Vi skulle respektera varandras kulturer och bli kreativa genom kulturell mångfald. Entusiasmen verkar ha svalnat. Även liberaler ser idag med skepsis på andra kulturer, särskilt på den arabiska bondekulturen med dess hedersmord och kvinnoförtryck. De får vatten på sin kvarn när de läser Henrich. När den västerländska kulturens särart framhålls, när den beskrivs som förutsättning för välstånd, demokrati och rättvisa, blir även liberaler mindre angelägna att framhålla värdet av mångkultur.

Så möts liberaler och konservativa idag i ett växande avståndstagande från Afrikas och Arabvärldens klankulturer, men lägg märke till hur olika grunden är för denna misstro. Konservativas motstånd mot invandring är ett exempel på det traditionella klantänkandets främlingsfientlighet medan det liberala motståndet i stället handlar om ett modernt samhälles misstro mot klankulturer, deras kvinnoförtryck och ovilja mot främlingar. Som liberal är det svårt att erkänna en kultur som inte respekterar det man själv värderar högst.

Den biologiska utvecklingen har resulterat i en sagolik mångfald av arter. Många av dessa lever i samverkan i komplexa ekosystem och har stor glädje av varandra. Andra konkurrerar och kan ibland konkurrera ut varandra. En art skiljer ut sig och det är vår egen. Redan tidigt utrotade vi många av de stora däggdjuren och genom industrialiseringen har vi snabbat upp den processen och skapat oss en särskild position på den här planeten.

Den västerländska kulturen har skaffat sig en liknande särställning i relation till de andra kulturerna. Ingen kultur kan i inflytande mäta sig med vår och det är rimligt att anta att de andra kanske redan under det här århundradet kommer att vara i praktiken utrotade. Innan det moderna Europa på 1400-talet på allvar började kolonisera resten av världen fanns det många kulturer i världen. Kontinenterna var isolerade från varandra och utbytet mellan dem var litet. Närliggande kulturer konkurrerade med varandra, lärde av varandra och blev med tiden rätt lika. Men när avstånden var större var utbytet litet. Vi européer med vår teknik ändrade på det.

Det mest väsentliga inslaget i den industriella revolutionen, enligt Henrich, var en fullkomlig explosion av tekniska innovationer. Det var innovationerna som skapade välståndet och de blev möjliga tack vare den annorlunda kultur och psykologi som utvecklats i Europa under 1000 år. Innovationstakten ökar när fler människor kommunicerar mer med varandra, när de får intryck från många olika håll, när de uppmuntras att tänka nytt. Samhällen som blir kollektiva hjärnor producerar nya idéer, och Europa blev en sådan hjärna med kringresande munkar, vandrande gesäller, universitet, handel och växande städer.

Henrich vill att vi inser hur olika våra kulturer gör oss som människor. Han vill använda Darwins utvecklingsteori för att förstå hur kulturer utvecklas. Men det innebär att han hamnar i diskussioner om vad en kultur är, vad det är som utvecklas. En sådan diskussion initierades av Steven Pinker med artikeln ”The False Allure of Group Selection” på Edge (2012). Pinker argumenterade där kraftfullt mot alla försök att urskilja olika nivåer i människans utveckling.

Darwins utvecklingslära bygger på replikation, slumpvis variation och urval. Gener är de enda replikatorerna, hävdade Pinker. Men kan vi inte, som Dawkins en gång föreslog, se memer som kulturens byggelement och replikatorer, föreslog Daniel Dennett i sin kommentar. (Henrichs moderna familjeprogram skulle kunna vara en mem.) I kulturen introduceras nya idéer på ett medvetet, övertänkt sätt, svarade Pinker, och därför är evolutionsteorin inte tillämplig på kulturen. Kanske Pinker har rätt, men det är värt att påminna om hur omedvetna och okunniga de flesta av oss är om vår egen kultur, hur ogenomtänkt dess memer sprids och replikeras.

En sammanfattning på några sidor kan inte göra rättvisa åt den läsfest Henrich bjuder in oss till i den här boken. Han väver en komplex väv med mängder av spännande detaljer om hur den västerländska kulturen utvecklats och format oss, gjort oss annorlunda. Och han underbygger hela tiden sina resonemang med hjälp av psykologiska experiment och data som visar på skillnaderna mellan oss och människor från andra, mer släktskapsbaserade kulturer.

Bo Dahlbom