Tekniken som utvecklingsuppgift

Ny teknik, och ChatGPT är bara det senaste exemplet, skrämmer och utmanar oss. En teknik som kan svara på frågor och skriva uppsatser kan användas till att fuska. Tekniken får göra hemuppgifterna och studenterna missar chansen att lära sig. Hemuppgifterna var tänkta att förbereda studenterna för arbetslivet. Nu blir de inte lika väl förberedda, men det gör kanske inget. Tekniken kan ta över även arbetsuppgifterna. Men om tekniken tar jobben ifrån oss, vad ska då vi göra?

När man resonerar så ser man inte att människor utvecklas med tekniken. Man ser inte tekniken, som pedagogerna säger, som en utvecklingsuppgift. Den diskussion som nu förs i media om digitaliseringen ger många exempel på detta. Man vill, till exempel, att barnen i skolan ska fortsätta att lära sig skriva för hand, läsa i böcker, lära sig sy med nål och tråd, uppöva sin finmotoriska förmåga. Med hänvisning till forskning om hjärnan hävdar man att barnen lär sig tänka genom att utveckla sin finmotorik.

Hjärnan är organisk och därför plastisk. Den formas av det vi gör. Om vi övar vår minnesförmåga växer hippocampus, om vi övar vår finmotorik växer de delarna av hjärnan som vi då använder. När vi slutar använda dessa förmågor krymper hjärnan igen. Det är inget märkligt med det. Men om vi vill få vår hjärna att tänka bättre borde vi väl öva oss att tänka och inte öva vår finmotorik? Somliga kanske tänker bättre med en penna i handen, men det är inte pennan och handen som är det viktiga utan texten och tänkandet.

Människor har kanske funnits i 200 000 år. De första skriftspråken utvecklades för mer än 5000 år sedan, men det skulle dröja länge innan människor lärde sig skriva. Den allmänna folkskolan som infördes år 1842 i Sverige innebar att nästan alla svenskar fick lära sig skriva. Innan dess var denna färdighet inte särskilt utbredd. Svenskarna kunde läsa, men inte skriva. Ändå var de säkert rätt bra på att tänka. De var alla hantverkare naturligtvis och en del hade säkert bra finmotorik.

I ett samhälle dominerat av hantverk blir tekniken en självklar utvecklingsuppgift. Somliga löser den bättre än andra och blir duktiga hantverkare. Men hantverket kräver många förmågor utöver de rent motoriska. En duktig hantverkare behöver omdöme, förmåga till planering, ja, ofta är det en fördel om hon kan släppa verktygen och tänka efter. Som utvecklingsuppgift sporrar dig verktygen att bli en mästare på att använda dem. Men uppgiften är större än så. Du kan också sporras till att utveckla verktygen, att uppfinna nya verktyg, att utveckla tekniken.

När all teknik var verktyg fanns en återkommande dröm om automatisering av verktygen, en dröm om maskiner. Tänk om verktygen kunde göra arbetet själva. I den industriella revolutionen på 1700-talet blev drömmen äntligen sann. Maskinerna kunde börja ta över allt större delar av hantverket. Nu blev inte längre verktygen utan maskinerna den utvecklingsuppgift människor ställdes inför. Nu skulle de lära sig använda maskinerna, lära sig köra bil, flyga flygplan, skriva maskin, klippa gräset. Det fanns allt mindre anledning och tid till hantverk.

Även om maskinerna är automatiska och därför kan göra jobbet själva, behövs det människor för att sätta dem i arbete och styra dem. Tänk om man kunde automatisera även den uppgiften! Tänk om maskinerna kunde styra sig själva. Det verkar nu bli möjligt. Med artificiell intelligens kan vi få självstyrande bilar, flygplan och gräsklippare. Då kan bilarna köra sig själva och vi behöver inte längre lära oss köra bil. Människor behöver fortfarande organisera maskinerna i allt komplexare system. Bilarna ingår ju i ett transportsystem som behöver utformas, regleras och underhållas. Tekniken fortsätter att ge oss uppgifter.

Det moderna samhället består av allt fler, allt komplexare system och utmaningarna när det gäller att utforma dem verkar bara bli större. Produktionssystem och transportsystem, energisystem och va-system, pensionssystem och skattesystem, välfärdssystem och rättssystem – alla verkar de vara i stort behov av arbetsinsatser. Ju mer av digital teknik de utrustas med, desto större utmaningar verkar de ge oss. Så ser de utvecklingsuppgifter ut som vi möter i dagens samhälle. Vi kan kanske med saknad tänka tillbaka på den tid när det enda som krävdes av oss var att lära oss skriva för hand. Samtidigt måste vi inse att lösandet av den utvecklingsuppgiften inte längre tillför särskilt mycket. Det tekniken kan göra själv behöver inte vi besvära oss med. Det finns tillräckligt med arbetsuppgifter för oss.

Före den industriella revolutionen utvecklades samhället mycket långsamt. I hantverkssamhället förblev teknik och arbetsmetoder sig lika över generationer. Dagens samhälle utmärks tvärtom av allt snabbare förändring och teknisk utveckling. När tekniken utvecklas kan vi utvecklas. Om vi vill delta i samhället måste vi lära oss den nya tekniken, anta de utmaningar den ger oss. Den digitala tekniken ger oss förmågor och möjligheter som var helt otänkbara med tidigare tekniker och gör att vi kan utvecklas och ta itu med allt större uppgifter.

Ett sätt att förstå utvecklingen innebär att vi tar oss an allt abstraktare systemuppgifter medan vi överlåter åt tekniken att hantera de konkreta detaljerna. I den lilla isolerade byn på landsbygden i väglöst land var systemen små och systemuppgifterna enkla. I det globala tekniksamhället i färd med att kolonisera rymden är tvärtom systemen och systemuppgifterna övermåttan komplexa. Om vi ska möta de utmaningarna med något liknande demokrati måste vi alla följa med i utvecklingen.

Jordens klimatsystem har först under de senaste decennierna blivit föremål för mer allmänt intresse. Den globala uppvärmningen har gjort något som var förbehållet ett fåtal experter till ett allmänt samtalsämne. Samtidigt har den digitala tekniken gjort det möjligt att utforma allt mer komplexa klimatmodeller, men även med rätt ytliga insikter i modellerna kan man delta i diskussionen. Nu försöker vi påverka klimatet genom att reducera utsläppen av växthusgaser, men i framtiden kommer naturligtvis klimatsystemet att vara ett av alla de system vi arbetar med.  

Att mänsklighetens utmaningar blir alltmer abstrakta hindrar inte att det kan finnas hantverkare långt in i framtiden. Konst, musik och konsthantverk kan komma att fortsätta att utövas av hantverkare, även om man kan undra hur länge. Man kan också undra hur det kommer att gå med hantverket i vård och omsorg. Den tekniska utvecklingen går snabbt med robotar och allehanda hjälpmedel. Även här finns viktigare uppgifter för människor än sådana som kräver finmotorisk förmåga.

När en människa föds är hon mest lik en apa. Men till skillnad från de andra aporna ställs hon inför en ström av utvecklingsuppgifter. Om hon ska kunna ta en plats i det demokratiska samhället måste hon möta de utmaningar som en teknik i snabb utveckling ger henne. Det innebär att hon inte kan ägna barndomen åt att möta utmaningarna från en redan överspelad teknik. Hon ska ju inte bli någon hantverkare så varför ägna sig åt hantverk? I stället bör hon så snabbt som möjligt lära sig hantera den allra senaste tekniken för att på så sätt vara förberedd på att möta utmaningarna från dess fortsatta utveckling.

När teknikens utveckling gör att den kan göra sådant som tidigare gjordes av människor är det dags för människorna att utvecklas och göra sådant som tekniken inte kan. Som regel innebär det att göra någonting tillsammans med tekniken. När datorerna har blivit bättre än människor på att spela schack kan människorna använda datorerna i sitt schackspel och ta spelet till nya höjder. När ChatGPT kan göra hemuppgifter och skriva uppsatser är det dags att kräva mer av studenterna, dags att ge dem uppgifter som de kan lösa med ChatGPT, men som programvaran inte kan lösa på egen hand.

Bo Dahlbom