Den stora välståndsökningen

Deirdre McCloskey (2016) Bourgeois Equality

Ju mer jag tänker på den desto mer häpnadsväckande ter sig den stora förändring som den industriella revolutionen medförde i Europa med början på 1800-talet. Hur annorlunda hade inte våra liv varit om vi fortfarande bott på landet utan maskiner, elektricitet, vatten och avlopp, sjukvård, skola, bilar, flygplan, telefoner, tvättmaskiner, radio, television och internet? Hur annorlunda hade inte världen varit?

Alla tekniska innovationer förändrade livet för människor, men när ekonomer studerar den industriella revolutionen betonar de som regel den välståndsökning den innebar. Det var först kring sekelskiftet år 2000 som ekonomhistoriker på allvar började försöka förklara den stora välståndsökningen. Själv blev jag riktigt medveten om den genom läsningen av Gregory Clark A Farewell to Alms (2007). Redan samma år började jag i mina föredrag använda en bild jag hämtade från Clark för att beskriva det som ibland kallas ”det moderna miraklet”:

Clark undrade om inte förklaringen till den stora välståndsökningen i grunden var genetisk. Under århundradena före den industriella revolutionen hade medelklassen vuxit i England och borgerliga värderingar börjat prägla samhället. Barnadödligheten var hög men barn till rikare föräldrar överlevde och när de blev fler fick deras värderingar allt större genomslag. De värderingarna spelade sedan en avgörande roll i den industriella revolutionen genom att uppmuntra utbildning, företagande och skötsamhet. De borgerliga värderingarna var, enligt Clark, mer avgörande än de institutioner (privat äganderätt, rättsstat, demokrati) som många ekonomer annars brukar hänvisa till som förklaring.

Ingen verkar ta Clarks genetiska funderingar på allvar, men däremot är det många som delar hans uppfattning om de borgerliga värderingarnas betydelse. Jag har tidigare läst och skrivit om Joel Mokyrs bok A Culture of Growth (2016) där han förklarade varför vi blivit så rika med att det i Europa på 1600-talet skedde en avgörande kulturförändring. Med utgångspunkt i Francis Bacons idéer om tillämpad vetenskap växte det fram en tillväxtkultur, en övertygelse om att det är möjligt att förbättra människors livsvillkor med vetenskap och teknik. Det visade sig stämma!

Nu läser jag en lika fascinerande bok i samma ämne av ekonomhistorikern Deirdre McCloskey, Bourgeois Equality. How Ideas, not Capital or Institutions, Enriched the World (2016). Det är en tjock bok, nästan 800 sidor, och det är den tredje delen i en trilogi av tjocka böcker på samma tema. De två första böckerna har titlarna The Bourgeois Virtues (2006) och Bourgeois Dignity (2010). Man behöver mycket tid för att ta sig igenom McCloskeys böcker, men om man bara har 10 minuter kan man stifta bekantskap med henne här.

McCloskey vill förklara det hon kallar ”The Great Enrichment” som ägde rum i Europa med början på 1800-talet. Jämfört med år 1800 är vi idag i norra Europa och USA ungefär 30 gånger rikare. Det är inte så att ekonomin har vuxit med 100 procent. Vi har inte blivit dubbelt så rika. Nej, ekonomin har vuxit med 2900 procent. Något liknande har aldrig hänt i historien och nu sprider sig denna välståndsökning över jordens länder, till Kina, Indien, Bangladesh, Indonesien och sedan till Afrika. Hur blev denna välståndsökning möjlig? Vad var det som hände?

Som undertiteln på McCloskeys bok säger söker hon svaret i människors idéer. Hon vill slå ett slag för borgarna, för borgerliga värden och dygder, för ett borgerligt liv. Intellektuella, filosofer och författare, har ända sedan början av 1800-talet sett ned på borgarna för att de levde ytliga liv, ägnade sig åt materiell konsumtion, var kommersiella. Kierkegaard, Baudelaire och Nietzsche, Marx och Dostojevskij, Sartre och 1970-talets hippies, alla såg de med förakt på borgarna och deras svenssonliv. Ändå var det borgarna som gjorde livet som intellektuell möjligt. Ändå var det borgarna som stod för den största transformationen i mänsklighetens historia sedan människor blev jordbrukare.

På 1600-talet introducerades i Europa idén om jämlikhet. Såhär i efterhand kan det vara svårt att inse hur radikal den idén var. Från antiken fanns en föreställning om världen som en hierarki, ”The Great Chain of Being”, där allting hade en naturlig plats – även människor. Normalt var den platsen där du föddes. Skomakare bliv vid din läst, löd det gamla ordspråket. Nu kom en idé om att vem som helst kunde bli vad som helst. Samhället var en öppen arena för individer, oavsett härkomst, att pröva sin lycka. Människor var fria att delta i samhällslivet efter förmåga snarare än härkomst. Liberalismen med dess klassresor blev ett alternativ till en konservativ föreställning om den naturliga platsen.

Joel Mokyr menade att det var en elit av vetenskapsmän, tekniker och entreprenörer som åstadkom den stora välståndsökningen och McCloskey håller med, men var kom den eliten ifrån, frågar hon? I Holland, England och USA kom den i stor utsträckning från vanligt folk, arbetare som blivit fria att söka sig lyckan som uppfinnare och företagare. De var klassresenärer som bildade en ny, framväxande medelklass, borgarna, med ett intresse för teknik, produktion och affärer. Det var deras insatser som ledde till den stora välståndsökningen. Genom framgång bildade de en ny elit som inte som den gamla eliten mest intresserade sig för lyxkonsumtion, krig och kristendom.

Människan har vunnit sina framgångar, som Robert Boyd hävdar, genom sin förmåga att samarbeta och utveckla kultur. Ett viktigt inslag i alla kulturer är de normer som reglerar medlemmarnas liv. Det är därför inte underligt att goda samhällsmedborgare tror på reglering. Antingen är de konservativa, trogna sin kultur och vill inte ändra rådande reglering – så gör vi inte här. Eller också är de radikala och vill förändring men då vill de att andra normer ska råda. Normlöshet är detsamma som anarki.

Ibland kan det låta som om McCloskey förordar normlöshet. Hon anklagar de intellektuella och vår tid för en övertro på reglering. Som om reglering skulle kunna göra oss rika, säger hon. Liberalismen innebar ett fantastiskt frigörande av mänskliga resurser, men det var inte för att den innebar frånvaro av reglering, utan för att den innebar en annorlunda reglering. De liberala fri- och rättigheterna bildar tillsammans ett regelverk som frigör individen att tänka, säga, trycka och tro på vad hon vill, men det är ett regelverk som måste vårdas och försvaras om inte friheterna ska inskränkas. Friheterna behöver institutioner som försvarar dem och därför spelar institutionerna trots allt en viktig roll även i moderna samhällen.

Det som var avgörande med liberalismen, det som gjorde den stora skillnaden, enligt McCloskey, var den nya idén om jämlikhet. Den gjorde det möjligt för alla att delta i samhällslivet, i politiken och i näringslivet. Liberalismen gick hand i hand med ett avskaffande av den detaljreglering som under medeltiden införts i näringslivet. Istället för ett komplext skråsystem som reglerade hantverket fick vi näringsfrihet. Istället för ett slutet, detaljreglerat samhälle, fick vi ett öppet samhälle.

Boken har 10 delar. I den första delen beskrivs det som ska förklaras, den stora välståndsökningen. McCloskey visar hur den tekniska utvecklingen, genom att öka produktiviteten gjort oss alla rikare i den här delen av världen. Tillväxt har gjort oss rikare, inte fördelning. Det handlar inte om att ge alla en lika stor del av kakan utan om att göra kakan större. Hon diskuterar Malthus pessimism och kritiserar röster från vänster som likt Thomas Pikkety hävdar att ojämlikheten bara växer. Hon menar att de har fel och har fel fokus. Hon citerar ett stort antal källor från skönlitteratur, ekonomi och historia för att göra sina poänger. Det är rappt och roligt och mycket övertygande.

Den stora välståndsökningen inleddes i Europa i början av 1800-talet, sprids just nu över världen, och allting tyder på att den bara kommer att fortsätta. Visserligen är världen full av pessimister som utan goda argument hävdar att robotarna kommer att ta jobben ifrån oss och göra oss arbetslösa och fattiga. Men bilen är en robot som ersätter häst och vagn, och inte gjorde bilen oss fattiga eller arbetslösa. Tvärtom gav den oss jobb i överflöd och spelade huvudrollen i den stora välståndsökningen. Den tekniska utvecklingen gör oss rikare, inte fattigare.

Om vi räknar med en tillväxt i världsekonomin på 4 procent, säger McCloskey, kommer vi på femtiofyra år att bli i genomsnitt 8 gånger rikare än vi är idag. Om inte tyranner, militarister, populister, maoister eller miljöaktivister sticker käppar i hjulen kommer vi då att ha besegrat fattigdom, malaria och analfabetism. Men den stora välståndsökningen handlar inte bara om materiell tillväxt för vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? McCloskey är själv kristen vilket förundrar mig, men amerikaner är besynnerliga i det avseendet. Den materiella välståndsökningen gjorde också möjlig en andlig utveckling, genom utbildning för alla, ett fantastiskt kulturutbud och en utveckling av estetiska och andliga intressen.

McCloskey är en varm anhängare av marknaden och vad den kan åstadkomma av förbättringar på alla områden. Men hon delar inte den människosyn som dominerat ekonomin på 1900-talet, ibland sammanfattad i begreppet ”den ekonomiska människan”. Människan är inte en krass nyttomaximerare som bara ser till konsekvenserna av sitt handlande, utan vägleds snarare av de fyra antika dygderna rättrådighet, tapperhet, klokhet och måttfullhet, ibland kompletterade med de tre kristna dygderna tro, hopp och kärlek. McCloskey visar hur Adam Smith, som ofta betraktas som marknadsliberalismens fader, hade ett system av fyra dygder, de fyra antika och (mänsklig) kärlek. Hon menar att en av bristerna med modern ekonomisk teori är frånvaron av en seriös etisk diskussion och hon ägnar en stor del av boken åt en sådan.

När några få människor gav sig ut i världen för ungefär 70 000 år sedan blev de flesta kvar i Afrika. Det betyder att den genetiska variationen är större där än i resten av världen. Det betyder i sin tur att det finns fler extremer i Afrika, konstaterar McCloskey. Där finns de längsta människorna och de kortaste, där finns de snabbaste löparna, men också de potentiellt mest begåvade vetenskapsmännen och artisterna. När Afrika genomfört den stora välståndsökningen kommer afrikanerna därför att leda utvecklingen i världen.

I den andra delen diskuterar McCloskey vanliga förklaringar till varför vi blivit rikare och varför de inte håller. Hon gör upp med populärförfattare som Niall Ferguson och Jared Diamond för att de tror att Europas rikedom kom genom imperiebyggande och makt över resten av världen. Hon vänder sig mot förklaringar som uppfattar ”kapitalismen” som en fråga om att samla kapital när det som var avgörande var nya idéer, innovationer som gick att sälja, förbättringar som var framgångsrika på marknaden. McCloskey ifrågasätter också förklaringar som hänvisar till institutioner som privat äganderätt och rättsstatens regler. Sådana institutioner har funnits i många samhällen utan att det lett till den välståndsutveckling som vi fick i Europa. Det är inte institutioner som är avgörande utan kulturen, värderingarna, den etik som råder i samhället.

Max Weber gav en psykologisk förklaring till kapitalismens uppkomst genom att hänvisa till hur den protestantiska etiken förändrade människor. McCloskey menar i stället att förändringen är kulturell, sociologisk eller snarare retorisk. Det är därför hon ägnar så mycket tid åt att dokumentera hur förändringen syns i skönlitteraturen. Det är inte människor som förändras utan deras åsikter och hur de uttrycker dessa. Det är en förändring i tidsandan, inte en förändring som går på djupet. Tidsandan utövar ett mycket stort inflytande över hur människor agerar, menar McCloskey, och det är en jämlik, framstegsvänlig, marknadsliberal, borgerlig tidsanda som leder till den stora välståndsökningen. Hon varnar för att en mer pessimistisk tidsanda riskerar att bli en självuppfyllande profetia.

McCloskey vill visa hur den stora välståndsökningen är resultatet av ett mera jämlikt samhälle med borgerliga värderingar. Nya värderingar som premierade entreprenörskap och företagande, konkurrens, innovationer och nytänkande, lade grunden för en teknisk utveckling utan motstycke i historien. McCloskey spårar framväxten av dessa värderingar, vrider och vänder på dem, och det är fascinerande läsning. Man imponeras av hennes stora beläsenhet, men kanske blir det till slut lite för mycket av det goda. Även om varje kapitel ger nya insikter är livet för kort för så här tjocka böcker. I stället för att fortsätta genomgången av alla de spännande observationer McCloskey gör, vill jag i stället avsluta med två mindre invändningar mot hennes resonemang.

Ekonomer vill förklara den stora produktivitetsökning som följde med den industriella revolutionen. Antingen hänvisar de till Adam Smith och hans idéer om arbetsdelning och den fria marknaden eller också till Joseph Schumpeter och hans idéer om teknisk utveckling. Trots att Adam Smith inte diskuterar den tekniska utvecklingens betydelse – han är verksam i slutet av 1700-talet – är det ändå hans teorier som legat till grund för mycket av 1900-talets ekonomiska debatt. Debatten kom att handla om den fria marknaden och dess reglering, om villkoren för tillväxt och fördelning.

McCloskeys delar Smiths tro på marknadens betydelse, men betonar att marknaden inte ensam kan förklara den fantastiska välståndsökning som revolutionen innebar. Det kan bara Schumpeters idéer om tekniska innovationer och kreativ förstörelse. Den industriella revolutionen gynnade, enligt Schumpeter, de fattiga genom att massproduktionen gav dem billig tillgång till de varor som endast de rika kunnat åtnjuta före revolutionen. De redan rikas liv förändrades inte i någon större utsträckning. McCloskey uppfattar på samma sätt revolutionen som att den framför allt innebar en fantastisk välståndsökning, särskilt för de fattiga. Som ekonomer är de båda mest intresserade av den ekonomiska aspekten av teknikens utveckling. Men även om många av de tekniska innovationerna ledde till produktivitetsökningar, var det väl ändå viktigare hur de förändrade människors vardag genom alla nya produkter, system och tjänster. Om vi alla i Europa hade blivit rikare, fått det som adelsmän och kungar hade det, skulle det ha varit fantastiskt, men det som verkligen hände var naturligtvis många gånger mer fantastiskt.

McCloskey visar hur den industriella revolutionen som den utvecklades i England med början på 1700-talet berodde på en kulturförändring som främjade borgerliga värderingar. Fram växte en medelklass som satte värde på handel och företagande, som gärna gjorde affärer på marknaden. Men även om de borgerliga värderingarna förklarar hur det blev respektabelt att tjäna pengar förklarar de inte den industriella revolutionen. Konkurrensen på marknaden ledde till ständiga förbättringar, men det krävdes ingenjörer för att till marknaden leverera de innovationer som skulle revolutionera samhället. Var kom ingenjörerna ifrån? Varifrån kom alla de uppfinnare och entreprenörer som skulle utveckla den nya tekniken?

To Engineer is Human (1985) heter en liten klassiker av Henry Petroski, professor i ingenjörsvetenskap, som handlar om tekniska katastrofer och hur ingenjörer lär av sina misstag. Om tekniken ska utvecklas måste man pröva nya lösningar och riskerar att göra misstag. Enligt Petroski ingår det i människans natur att hon är ingenjör och han har skrivit en serie spännande små böcker som vrider och vänder på olika aspekter av ingenjörsarbetet. I en av dem, The Evolution of Useful Things (1992) argumenterar han för att det inte är nöden som är uppfinningarnas moder utan missnöje med befintlig teknik. Det är naturligt för ingenjörer när de använder en teknik att fråga om den inte skulle kunna förbättras. Så utvecklas tekniken genom den ena förbättringen efter den andra, ungefär som organismer utvecklas genom att anpassas till sin omgivning. Artefakternas utveckling är ofta lika vindlande som utvecklingen i naturen och funktionalismens motto ”form follows function” säger inte mycket om denna utveckling. (Detta var väl inte heller avsikten med mottot och Petroskis kritik är kanske en smula missvisande. Funktionalismen ville med sitt motto snarare befria oss från det förflutna.)

Petroski tror att det ligger i människans natur att vara ingenjör, och kanske är det riktigt, men för att komma till sin rätt behöver ingenjörsattityden få stöd av en tidsanda som bejakar teknisk utveckling och förändring. Den kulturförändring som McCloskey menar ligger till grund för den industriella revolutionen måste främja ingenjörerna och de värderingar som utmärker ingenjörer och det tycker jag inte hon framhåller tillräckligt tydligt. Det är kombinationen av affärsmän och ingenjörer som ger oss den industriella revolutionen. Ekonomerna som tror på marknaden behöver kompletteras med ingenjörer som kan utveckla den nya tekniken. Ingenjörerna behöver i sin tur ekonomerna, tekniken behöver marknaden för att det ska bli konkurrens och utveckling. Om ingenjörerna får bestämma själva blir det gärna teknokrati, social ingenjörskonst och planekonomi.

Den stora välståndsökningen är ett exempel på det McCloskey kallar ”marknadstestad förbättring” och hon har en mäktig vision för ett samhälle med sådan förbättring. Det samhället är alltid på väg, i ständig utveckling, med ständigt nya idéer till förbättringar. När väl den stora välståndsökningen inletts kommer den att fortsätta. Evolutionsteorin lär oss att organismer hela tiden utvecklas och förändras. Det somliga kallar ekologisk balans är i själva verket ständig förändring även om den sker gradvis och på många områden så långsamt att vi inte alltid ser den. När den tekniska utvecklingen tar fart i början av 1800-talet blir det snart en sådan fart på utvecklingen att den blir uppenbar för alla. I det moderna samhället är ingenting färdigt, allt under uppbyggnad, allt kräver underhåll och utveckling. För att ett sådant samhälle ska fortsätta att utvecklas måste det ha en fungerande marknad och gott om ingenjörer.

Nu går en våg av konservatism över världen, motiverad av oro för framtiden, oro för klimatet och oro för krig. Vi ska bli självförsörjande igen och förbereda oss för krig och kris. Inte nog med att man lägger allt mer resurser på sådant som ingen har glädje av, man stänger också gränser, minskar handeln, driver fram mer slutna samhällen. Svenskarna har nästan helt slutat använda kontanter, men krisberedskapen kräver att kontanterna finns kvar. Man verkar inte inse vad fortsatt välståndsökning kräver. Schumpeter förklarade hur teknisk utveckling innebär kreativ förstörelse. Om vi vill ha välståndsökning måste vi vara beredda att överge gamla lösningar. Om hundra år kommer bara historiker veta något om kontanter.

Bo Dahlbom