Vill du titta på min telefon? 2

Telia Mobile Magasinet, augusti 2000

Det var två Nokiatelefoner som var ute och gick. Så blev den ena överkörd av en ångvält så att den blev alldeles skrotig. Då sade den andra: Kom nu Ericsson så går vi. Sådana historier berättar de yngre tonåringarna för varann.

Kanske skulle Ericsson sluta med mobiltelefoner och koncentrera sig på nät? Men i ett samhälle styrt av konsumtion, moden, design och ung livsstil, är det kanske ändå klokast att hålla kontakt med konsumentmarknaden. Och det borde inte vara så svårt att sälja telefoner till tonåringar.

Men då måste man ta dem och deras kultur på allvar. Vad hjälper det att man har fantastisk teknik om den inte är rätt? Tonåringar skickar mängder av SMS-meddelanden, men de fattar inte ens vad de skulle ha ett tangentbord till. Det är lätt att se hur en medelålders ingenjör med tjocka, stela fingrar och decennier av tangentbordsbruk kan få idén till ett chatboard. Men herregud, han ingår ju inte i kundgruppen, hur gärna han än skulle vilja.

Telekomföretagen satsar stort på teknisk forskning och utveckling. Men man verkar inte veta så mycket om sina kunder. Barn och tonåringar lever i ett främmande land. Vill man sälja telefoner till dem måste man besöka dem, göra etnografiska studier av deras kultur och livsmönster.

Men allra först måste man inse att tekniska hjälpmedel i människors händer blir så mycket mer än teknisk funktionalitet och att användningen bestäms av människors behov, livsmönster och identitet minst lika mycket som av tekniken själv.

Telefontillverkare och operatörer verkar tro att mobiltelefoner är arbetsverktyg som sparar tid och ökar effektiviteten i arbetet. De tror att mobiltelefonen är en mobil telefon. Mobilen är viktig för att hålla kontakten när vi är skilda åt — det är självklart. Nu gäller det att utveckla dess roll som kontaktmedel när vi är tillsammans.

Barn samlar och byter bilder med varann. Mobilen är det självklara stället för fotbollsbilder. Det kommer en bild varje dag från operatören. Och vi kan byta bilder med varann. Barnen har foton på sina kompisar i mobilen. Känner Du Pelle? Hur ser han ut? Här är han. I juletid är mobilen adventskalender. I stället för att öppna luckor får du bilderna till mobilen – en varje dag.

För tonåringar är mobilen en accessoar, något du lägger upp på kafébordet som drar blickarna till sig och till dig, något du kan hålla i handen i stället för en cigarett, något som hjälper dig få kontakt utan att öppet avslöja att du vill det. Du lägger den på bordet för att höra om den ringer, men egentligen för att killen som satt sig mittemot skall ta i den, beundra den, fråga om den och jämföra den med sin.

Mobilen är för tonåringarna det visitkortet är i arbetslivet. Den blir en symbol för nya kontakter, flirt, förälskelse och kärlek. Och den måste designas därefter. Attraktiv och anonym på utsidan, fylld av hemligheter. Den har naturligtvis ett kön och den följer modet på kläder och smink. Är du djärv har du en utmanande, sexig mobil, men det viktiga är att den är du – eller den du vill vara.

Dagens tonåringar har inga etsningar att locka med, men varför inte en mobiltelefon? Jag kan se reklamen framför mig: ”Vill Du titta på min telefon?” Och alla vet vad frågan betyder – även på Ericsson och Telia.

Bo Dahlbom
chef för Svenska IT-institutet (SITI)
www.siti.se

Tack till Alexandra Weilenmann och Catrine Larsson som i SITIs forskningsprojekt ITeens gör etnografiska närstudier av tonåringars mobilanvändning. Catrines magisteruppsats ”En mobiltelefon är inte bara en mobil telefon” hittar man på Viktoriainstitutets website www.viktoria.org