Världen är så stor

”Blinka, lilla stjärna där, hur jag undrar vad du är” sjunger många barn, men jag undrar hur ofta de tänker på stjärnorna. För människor i städerna, inomhus framför någon skärm, är stjärnorna långt borta. De angår oss inte. Ändå har den moderna vetenskapen lärt oss en hel del om dem. Vi vet att stjärnorna är solar, att de är samlade i galaxer och att de är många. Kanske mer än 100 miljarder galaxer och mer än 100 miljarder stjärnor i varje. Vi har hört om svarta hål, om mörk materia och energi, om hur stjärnor föds och slocknar i ett gigantiskt, växande universum.

För medeltidens människor var universum obekant. Vi vet mycket mer. Ändå verkar universum angå oss ungefär lika lite som det gjorde då. Vi är så uppfyllda av den lilla värld vi lever i att vi inte bryr oss om den stora världen där ute. Om vi råkar bli intresserade av astronomi, får för oss att det finns flygande tefat, eller grips av intresse för rymdfärder kommer detta att ändras. Då kan universum och stjärnorna bli en del av vår vardag, något som upptar våra tankar och påverkar vårt handlande.

Hundar, apor och människobarn lever i små världar, men många människor fastnar hela livet i den lilla världen. Vi är en smula nedlåtande mot dem som aldrig ser längre än den världen. Ändå hör det mesta vi gör i livet hemma i den lilla världen. Astronomin har gett oss ett gigantiskt universum, men vetenskapen har utvidgat vår värld även på andra sätt. Kemi, kvantmekanik, molekylärbiologi, evolutionsteori, genetik har gett oss insikter om liv och materia som går långt utöver det vi upplever i våra vardagskontakter med världen. Vetenskapen spelar en väsentlig roll i modern teknologi och därigenom i att forma den artificiella värld som numera är vår vardag. Framtiden formas av människor med vetenskap och teknik. Därför spelar också världspolitiken en roll i mänsklighetens utveckling.

För de flesta är den lilla världen viktigast att förstå och kunna hantera. Att vara människa är att vara en apa med allt vad det innebär av behov och glädjeämnen. Men endast genom att förstå den stora världen och dess villkor kan vi förstå hur vår egen lilla värld formas och förändras. Att vara människa, att vara mer än apa, innebär att intressera sig för den stora världen, för världsrymden, för framtiden. Kanske skulle vi säga att människor blev människor först när de började göra sig föreställningar om den stora världen.

Den lilla världen är den värld vi växer upp i, den värld vi är bekanta med. Den stora världen lär vi känna genom andra. Det vi vet om den är andrahandskunskap, sådant som andra berättat, som vi inte upplevt själva. Förr fick vi höra om den stora världen av föräldrar och människor i vår närmaste omgivning. Nuförtiden är det främst genom skolan och medierna som den stora världen kommer in i våra liv.

Daniel Dennett skiljer mellan övertygelser (beliefs) och åsikter (opinions), där de förra spelar roll i vårt vardagliga handlande medan de senare kommer till uttryck i samtal och diskussioner. Åsikterna är lånta fjädrar men ändå kan de vara mycket viktiga för vår identitet, vår grupptillhörighet. Vi övertar dem från vår omgivning och vi erkänner dem för att inte avvika från vår omgivning. Religiösa åsikter har vi med oss från barndomen, politiska åsikter utvecklas i vänkretsen. De ger oss identitet, hemhörighet, men inte för att de är sanna utan för att gruppen håller dem för sanna.

Vetenskapen är för de allra flesta andrahandskunskap, men erbjuder oslagbara insikter om den stora världen, om universum, jorden och solsystemet, liv och materia, teknik och världspolitik. Ändå spelar vetenskapen en rätt liten roll i de flesta människors liv och självförståelse. En anledning är att det krävs tankemöda att ta del av vetenskapernas utveckling och det gäller även mer populära framställningar. Många får idag en grundläggande introduktion till vetenskaperna under skoltiden, men sedan blir det inte mycket mer och grunden faller i glömska. Det är svårt att förstå den vetenskapliga världsbilden, för att inte tala om alla detaljer, och för de flesta är det inte mödan värt. Vi har ingen större användning av dessa kunskaper i vardagen. Den avancerade teknik vi omger oss med kan vi använda utan att förstå hur den fungerar.

Innan vetenskaperna på 1600-talet i Europa började expandera vår värld runt jorden och ut i världsrymden, analysera materien och det levande, så småningom skaffa oss ett vetenskapligt komplement till den lilla värld vi som barn lär känna, gjorde människor sig föreställningar om universum, materien och det levande. Dessa föreställningar var fantasirika, mytologiska skildringar som gav ett mystiskt skimmer åt vardagsvärldens prosaiska verklighet. De blev så viktiga för människors självförståelse och identitet att de lever vidare och fortfarande erbjuder ett alternativ till vetenskapen. Särskilt när människor gör revolt mot etablerade institutioner och mot vetenskapernas världsbild, söker de sig till den sortens mytologiska verklighetsbilder.

Vetenskaperna ger oss åsikter, men inte särskilt många av dem förvandlas till övertygelser och får betydelse för vårt handlande. Vi delar dessa åsikter för att vi respekterar vetenskapen som institution, men vetenskapen är en del av etablissemanget i ett samhälle och om vi opponerar mot etablissemanget kan vår opposition komma att omfatta även vetenskapen. Av samma anledning kan vi ifrågasätta offentlig nyhetsförmedling och i stället medverka i spridningen av så kallade alternativa fakta och konspirationsteorier. Genom att det handlar om åsikter, om beskrivningar av den stora världen, kan vår vardagstillvaro i den lilla världen fortsätta att fungera. Så länge vi inte ger oss ut på jordenruntresor kan vi utan problem förfäkta åsikten att jorden är platt.

En anledning till att vetenskaperna spelar en rätt liten roll i människors liv är att så få människor har direkt kontakt med vetenskaperna. Detta håller på att förändras. Vetenskaperna expanderar och det blir allt svårare att hålla sig med alternativa världsbilder till den vetenskapliga. De expanderar genom att ge oss allt mer välgrundade och sammanhängande beskrivningar av verkligheten. De expanderar också genom att allt fler människor blir forskare och de vetenskapliga institutionerna blir allt mäktigare. Slutligen expanderar vetenskaperna, inte minst medicinen, genom att mer direkt spela en allt större roll i människors vardag. Tekniken blir allt mer vetenskapsberoende och samtidigt allt viktigare i vardagen. Tekniken, och därför vetenskapen, är med i nästan allt vi gör.

När vi möter vetenskaperna i den lilla världen får vetenskapens sanningar konsekvenser för vårt handlande. De förvandlas från åsikter till övertygelser. Om vi förnekar dem kommer vi inte längre att handla förnuftigt. Vetenskapens världsbild är inte längre ett alternativ bland många. Vetenskapen blir den enda rimliga världsbilden, den vi måste omfatta för att vår vardag ska fungera. Världsbilder som strider mot vetenskapen får allt mindre utrymme och de människor som omfattar dem blir allt mer marginaliserade. Man kan fortfarande vara emot vaccinering, men får finna sig i att inte kunna besöka restauranger och köpcentra, förlora jobbet eller tvingas betala böter.

Bo Dahlbom