Livet i metaversum

”This is where we’re going. Our North Star is that by the end of the decade we basically hope to get to a billion people in the metaverse doing hundreds of dollars each of digital commerce, buying digital goods, digital content…” (Mark Zuckerberg)

De senaste 10 åren har de digitala jättarna i USA och Kina satsat på VR-teknik. Facebook köpte Oculus år 2014. Microsoft började sälja Hololens år 2016. I oktober 2021 meddelade Mark Zuckerberg att företaget Facebook nu bytte namn till Meta Platforms för att markera utvecklingen från sociala medier till metaversum. Ett år senare meddelade Satya Nadella och Mark Zuckerberg att de inleder ett nära samarbete om metaversum. Microsoft kommer bl. a. att anpassa Windows, Office och Teams till Metas VR-teknik och Metas Horizon kommer att göras kompatibel med Teams. Man tror nu att Apple kommer att släppa sina första VR-glasögon under våren 2023. Vi kan räkna med att allt mer intresse kommer att ägnas metaversum de närmaste åren och det är hög tid att börja fundera över vad den här tekniken kan komma att betyda.

För att få hjälp i dessa funderingar läser jag en spännande och mycket informationsrik introduktion till metaversum av riskkapitalisten Matthew Ball, The Metaverse (2022). Den här boken är något alldeles extra och jag kan inte göra den rättvisa i ett kort referat. Ball har med sina populära essäer om metaversum redan påverkat utvecklingen och med den här boken ger han oss en oundgänglig guide till internets framtid. Man kan på nätet höra honom diskutera metaversum med Mark Zuckerberg. Ball har tagit initiativ till den första investeringsfonden inriktad på hårdvara och mjukvara för metaversum. Det är inte underligt att han ger sin bok undertiteln: How It Will Revolutionize Everything.

Ball inleder med en kort översikt över den litterära bakgrunden och rötterna i dataspelsvärlden till intresset för virtuella världar. Termen ”metaversum” myntades av SF-författaren Neal Stephenson i romanen Snow Crash (1992). Det är en dystopisk roman som påminner om William Gibsons Neuromancer (1984) som gav oss termen ”cyberspace”. Båda romanerna inspirerade teknikutvecklare och särskilt Stephenson kom att få en mer aktiv roll i teknikutvecklingen, bland annat som rådgivare till Magic Leap, en känd tillverkare av VR-glasögon. Intresset för VR och metaversum tog fart när Second Life lanserades år 2003. På initiativ av Olle Wästberg på Svenska Institutet kunde Carl Bildt år 2007 inviga en svensk ambassad i Second Life. Enligt Ball betydde dock spelplattformarna Minecraft och Roblox mer för utvecklingen av metaversum. Det svenskutvecklade Minecraft köptes år 2014 av Microsoft och plattformen har idag 150 miljoner månatliga användare. Roblox är ännu större och det högst värderade spelbolaget utanför Kina.

Boken The Metaverse har tre delar. Fyra kapitel beskriver vad metaversum handlar om, hur det vuxit fram, vart det verkar vara på väg, och landar i en definition. Sju kapitel beskriver sedan tekniken som krävs och den centrala roll som spelplattformarna spelar i utvecklingen av de virtuella världarna. Den som är helt ointresserad av dataspel kanske tappar intresset i den långa diskussionen men det är olyckligt givet den centrala roll dessa plattformar och tekniken bakom dem spelar i utvecklingen. Ball pekar på betalningslösningarnas viktiga roll i teknikutvecklingen och ger oss också en utmärkt introduktion till blockkedjetekniken och dess förespråkares strävan att värna internets frihet. Den avslutande delen tittar framåt och spekulerar om vad metaversum kommer att betyda för samhällsutvecklingen.

Ball ger oss en komplex, men utmärkt, definition av vad han menar med metaversum: ”Ett storskaligt, interoperabelt nätverk av realtidsrenderade virtuella 3D-världar som kan upplevas synkront och utan avbrott av ett i praktiken obegränsat antal användare med en individuell känsla av närvaro och med kontinuitet av data, såsom identiteter, rättigheter, objekt, kommunikationer och betalningar.” Han pekar på hur intresset för virtuella världar en gång började i spelvärlden men på senare år återfinns även i arkitekturen där användningen av digitala tvillingar väckt uppmärksamhet. Konstigt nog säger han ingenting om användningen i industrin där fördelarna med virtuell tillverkning har börjat framhållas. Däremot påpekar han hur långsamt utvecklingen gått på utbildningsområdet där VR har testats upprepade gånger utan att verka få genomslag i större skala.  

Även om intresset för metaversum är på topp bland de digitala jätteföretagen såväl i USA som i Kina är det knappast självklart att användningen av internet kommer att utvecklas i denna riktning. Ball ger flera exempel på hur fel forskare och företag som Microsoft och Facebook tidigare har haft om teknikanvändningen och hur (snabbt) den skulle bli kommersiellt lönsam. Användningen av internet utvecklas snabbt och har redan genomgått flera överraskande stadier från 1990-talets persondatorer med webbläsare över 2010-talets mobiler med appar till dagens intelligenta tjänsteplattformar. Vi kan bli överraskade igen även om alla nu verkar satsa på metaversum.

Internet blev verklighet i början av 1990-talet genom sammankopplingen av en handfull kommunikationsnät med TCP/IP som gemensam standard. Ball förutser en liknande utveckling när det gäller metaversum. Idag finns ett antal spelplattformar där du kan spela dataspel, utveckla egna spel, umgås med andra spelare och köpa utrustning till din spelavatar. De olika plattformarna konkurrerar med varandra, men det görs försök att göra övergången mellan dem enklare, så att samma spel kan spelas på många plattformar. På sikt kan vi drömma om att plattformarna integreras till ett enda sammanhängande metaversum. Microsoft lade i början av året ett bud på Activision Blizzard. Om affären går igenom blir Microsoft det tredje största spelföretaget i världen efter Tencent och Sony.

Internet har sitt ursprung i forskarvärlden och har behållit mycket av sin fria, akademiska karaktär med öppna standarder och ideella arbetsgrupper även om företag tagit över mer och mer av verksamheten. Dagens internet domineras av några få digitala jätteföretag som delat upp nätet mellan sig och med allt större kontroll över sina kunder och deras data. Många oroar sig med Ball över att metaversum bara kommer att förstärka den utvecklingen. När vi lever alltmer av våra liv på nätet kommer vi att göra det som kunder till ett av dessa företag.

Om metaversum är nästa stadium i internets utveckling kan man undra över dataspelens avgörande roll i denna utveckling. Tanken är ju ändå att metaversum ska bli platsen för tjänstesamhället mer allmänt med underhållning, utbildning, träning, hälsovård, pornografi och arbetsmöten. Kanske kan vi söka svaret genom att se hur ett företag som Nvidia har utvecklats. Nvidia tillverkar grafiska processorer till dataspel och kraven på dataspelens grafik har drivit utvecklingen av allt kraftfullare processorer. Dessa processorer möjliggjorde utvecklingen av artificiell intelligens och Nvidia kunde beskriva sig som ett AI-företag med en värdering som närmade sig de digitala jättarnas. På liknande sätt är det dataspelens tekniska krav som driver utvecklingen av metaversum. Med plattformen Omniverse är Nvidia nu i full färd med att bli ett metaversum-företag.

Metaversum kommer att kräva en fantastisk prestandaökning både vad gäller överföring av data och processorkapacitet. Utvecklingen av den nya hårdvara som behövs, särskilt VR-glasögon, är spännande att följa och man undrar om vi kommer att se ett genombrott liknande Steve Jobs iPhone. Om vi ska få ett enda metaversum måste de olika plattformar som finns idag bli interoperabla och Ball diskuterar ingående hur det kan tänkas gå till. Han visar hur företag skaffat sig fördelar genom att förhindra interoperabilitet och hur spelplattformar, App Store och Google Play kunnat leva gott på att kräva 30% av alla intäktsströmmar på sina plattformar. Ett intressant kapitel handlar om betalningslösningar och deras betydelse för utvecklingen. Tencents framgång var beroende av den betalningslösning man kunde erbjuda sina kinesiska kunder med WeChat. Diskussionen av betalningslösningar leder osökt vidare till ett kapitel om försöken att med blockkedjeteknik och kryptovalutor skapa digitala betalningslösningar fria från bankernas, staternas och storföretagens inflytande.

Många menar att metaversum kommer att bygga på blockkedjeteknik, men Ball är skeptisk. När Internet var nytt, i början av 1990-talet, dominerades nätet av de som hade byggt det, programmerare och drifttekniker på amerikanska universitet och forskningsinstitut. De försökte med öppen källkod och fildelning motverka den kommersialisering som senare kom att driva nätets utveckling. De var oroliga för att kommersialiseringen skulle innebära inlåsning och dominans av ett litet antal stora plattformar. Nu har de fått rätt och nu försöker de med blockkedjeteknik befria nätet från de digitala jättarnas makt och inflytande. Ball tror inte att de kommer att lyckas. Han ställer sig också frågande till de demokratiska staternas förmåga att hänga med i utvecklingen. Samtidigt som utvecklingen av metaversum sker i högt tempo ägnar de sig åt regleringen av laddsladdar till mobiltelefoner.

Särskilt intressant kommer det bli att följa utvecklingen av metaversum i Kina. I maj 2021 beskrev Tencent sin satsning på metaversum och samma år kunde man se hur både Alibaba och ByteDance (företaget bakom TikTok) ökade sina satsningar på VR. Samtidigt inledde det kinesiska kommunistpartiet attacker mot sina digitala jättar. Tencents aktie sjönk när barnens dataspelande begränsades till max 3 timmar i veckan. Uttalanden i statsägd press varnade för satsningar på metaversum. Jack Ma lär befinna sig i Tokyo efter att ha hamnat i onåd hos kommunistpartiet på grund av den kritik han riktat mot det föråldrade bankväsendet i Kina. Både Alibaba och Ant har fått finna sig i omfattande regleringar av sin verksamhet.

Fördelarna med augmented reality är uppenbara (även om det också finns nackdelar). Du tar på dig ett par glasögon och när du ser dig omkring står det vad det är för fåglar eller blommor du tittar på, maskinerna visar upp sitt inre, ett streck på magen visar var du ska skära som kirurgelev, det står ”lever” på levern. Lite svårare är det att se fördelarna med virtuell verklighet. Är inte den verkliga världen bättre? Och borde vi inte ägna oss åt att bygga den färdig i stället för att bygga en värld vid sidan om? Men är inte det vad folk gör i romaner och konst? Bygger fantasivärldar. Game of Trones, Sagan om Ringen. Är underhållning meningen med livet. Är det underhållning? Eller är det kanske på allvar?

Hur kan några få personer ha så mycket makt över samhällsutvecklingen? Hur kan Mark Zuckerberg få bestämma att vi ska bygga Metaversum i stället för att få ordning på Jorden? Hur kan Elon Musk få oss att lägga enorma resurser på att åka till Mars i stället för att rädda vår egen planet? Det är så våra samhällen fungerar, men måste det vara så? Tekniska innovationer bygger företag. Några företag blir stora och framgångsrika och kan sedan använda sin framgång till att leda utvecklingen. Oljebolag och bilföretag gav oss en värld av bilar och vägar, de digitala jättarna tar oss till Mars och metaversum.

Pensionerade amerikaner tittar på teve 7 timmar om dagen. Var det den ålderdom de drömde om? Om metaversum blir verklighet kan de i stället ägna ålderdomen till att segla i Karibien med gamla vänner, göra allt det de en gång drömde om att göra. Livet i metaversum kan bli som att titta på teve, bara så mycket bättre. Pensionärerna kom ungefär samtidigt som teven. Vilken himla tur att teven kom. Vad skulle pensionärerna annars ha gjort, om det inte fanns teve?

Pensionärer tittar på teve och kan få en rikare upplevelse i metaversum trots att de är skröpliga och inte orkar med fysiska påfrestningar som att segla i Karibien. Men varför vill ungdomar leva i metaversum? Varför vill de spela dataspel dygnet runt? De är ju inte skröpliga. Är de virtuella liven bättre än de verkliga? I många avseenden är de naturligtvis det. Ändå är det skrämmande att föreställa sig en framtid där de flesta av oss lever det mesta av våra liv i metaversum. Vi kan naturligtvis vara aktiva och medverka i utvecklingen, även om det bara handlar om utvecklingen av metaversum. Eller kanske vore en expedition till Mars att föredra?

Den teknik vi använder formar vår vardag. Med ny teknik förändrar vi våra liv. Frågan om metaversum är en fråga om hur vi vill leva, hur vi tänker oss det goda livet. Det är lite underligt att vi överlåter den frågan till enskilda personer bara för att de lyckats bygga stora, mäktiga företag. Det är klart att det är vi som väljer att använda den teknik de erbjuder oss, men hur genomtänkt är egentligen det valet?

Bo Dahlbom