Mer Quality Time

Jag vaknar och slår på radion. Det är lördag morgon. Naturmorgon i P1. Tempot är otroligt segt, ämnet ointressant. Där var en fågel. Såg du den? Nä. Jag slår av radion och somnar om.

Jag vaknar och slår på radion. Det är söndag morgon. Andliga sånger. Jag stänger av, men förblir vaken och tänker. Vi lever i en brytningstid. Snart är det slut med ”broadcasting”. Massmediernas tid är förbi. En av hörnpelarna i 1900-talssamhället går i graven. Tack och lov.

Jag vaknar och vill lyssna på något jag uppskattar, lyssna på något som intresserar mig. Med broadcasting får jag ta det som bjuds. Nu finns det flera kanaler, men utbudet är begränsat. Någon annan har valt vad som bjuds just nu.

Om ett par decennier kommer man att ha svårt att förstå hur vi stod ut med att ha det så. Lika svårt som dagens ungdomar har att förstå vad det innebar att telefonerna satt fast i väggen.

Med broadcasting är du beroende av tiden. Nu är det Aktuellt på teve. Jag måste skynda mig hem till Melodifestivalen eller fotbollsmatchen. Med broadcasting lägger du tid på sånt som endast är marginellt intressant. Vad tittar du på? Jag vet inte.

Tänk vad mycket tid vi lagt på sånt vi inte skulle ha valt om vi kunnat välja! Tänk alla dåliga teveprogram vi sett,  alla dåliga filmer, alla ointressanta tidningsartiklar vi läst, alla dåliga böcker.

Ibland har det varit på grund av broadcasting, utbudets begränsning. Ibland har det varit på grund av dåliga rådgivare. Den här boken måste du läsa. Ofta har det handlat om vår egen brist på initiativ. Varför läser du den där boken om du tycker att den är så dålig? Jag började läsa och det är viktigt att avsluta det man börjar.

När företag utvecklas och blir mer kostnadseffektiva slösar de mindre med tid och resurser. Nu blir våra liv mer kostnadseffektiva. Livet är kort. Slösa inte bort det. Gör bara sånt du verkligen uppskattar.

Och detta är väl kanske den mest intressanta trenden i IT-revolutionen – en trend mot mer quality time, en mer kostnadseffektiv konsumtion. När vi har tillgång till all världens kulturutbud, information och debatt, musik, litteratur, film, då kan vi välja just det vi själva föredrar. I stället för att ägna min tid åt ”Mästarnas mästare” eller ”Babel” i kväll kan jag botanisera i Dennis Potters teveproduktion från 1960-talet och tre decennier framåt.

Om jag fick leva om mitt liv med denna möjlighet att själv välja, hur mycket rikare skulle då inte mitt liv ha varit. Skolan är för mig det värsta exemplet på 1900-talets tvång. Hur slösade inte skolan med min tid, med mitt liv! Inte undra på att dagens elever vantrivs än mer i skolan. Där står en lärare i katedern och mässar ”Detta är ett löv” och eleven letar förgäves efter fjärrkontrollen.

Public service innebär just detta. Att tvinga på medborgarna upplevelser de inte vill ha. Public service kämpade hårt mot införandet av flera kanaler, och senare införandet av kommersiella kanaler.

När vi väljer hur vi vill använda vår tid, då lämnar public service broadcasting och flyttar ut på nätet. Blir ett skattefinansierat webbmedium helt enkelt – i konkurrens med andra webbmedia. Hur man idag kan vilja utreda införandet av digital radio broadcasting kräver nog en konspirationsteoretisk förklaring. Alla kan ju se vart utvecklingen pekar.

Måndag-fredag vaknar jag fortfarande till nyhetsmorgon i radion och där har broadcasting ett sista fäste. När jag vill höra vad som händer i världen just nu ansluter jag till en online nyhetsredaktion jag har förtroende för. Än så länge är det P1, men det beror nog mera på brist på initiativ än på att den verkligen håller i konkurrensen med BBC, till exempel.

Jean-Paul Sartre uppmanade oss på 1930-talet att leva autentiskt, att välja själv snarare än att leva som alla andra. Samhällsutvecklingen öppnar för valfrihet på område efter område. Samtidigt växer hela tiden utbudet på en allt rikare, global marknad. Våra liv fylls med quality time och blir bara bättre och bättre.

Ändå går inte folk omkring med ett lyckligt leende på läpparna. Vad är det för fel? Har de glömt hur illa det var? Eller har lyckan inget med quality time och kostnadseffektiva liv att göra?

Sartre anklagade sina samtida för att leva oegentligt, göra det som förväntades av dem snarare än välja själva. Han uppmanade dem att själva designa sina liv, ägna sig åt livsdesign – även om han inte använde de orden. Våra objektiva möjligheter att göra så har ökat markant sedan dess, men kanske tar vi inte chansen? Kanske orkar vi inte välja? Kanske föredrar vi broadcasting? Att gå upp i massan? Nej, det kan väl aldrig vara möjligt.

Bo Dahlbom
dahlbom@aktivering.se