Sam Altman

OpenAI (2026) “Industrial Policy for the Intelligence Age: Ideas to Keep People First”

OpenAI fick ett försprång när företaget den 30 november 2022 slog världen med häpnad med ChatGPT3, men sedan dess har både Anthropic och Google hämtat in försprånget och nu är det de tre som leder AI-utvecklingen. De håller ett otroligt tempo och det ska bli spännande att se vem som går segrande ur konkurrensen. Google har mest pengar, OpenAI fick en springande start, men Anthropic har visat stora talanger och verkar idag leda utvecklingen. Både OpenAI med Sam Altman och Anthropic med Dario Amodei har karismatiska ledare. Sam Altman är något av kung i AI-utvecklingen och han vållar stora rubriker när helst han uttalar sig. I slutet av april kunde vi läsa  att hans hem i San Francisco blivit brandbombat av en AI-motståndare. Nirit Weiss-Blatt skriver i sin blogg AI Panic om händelsen.

I november 2023 fick Altman lite kuppartat sparken som vd för OpenAI. Nu utsätterThe New Yorker honom för en närgången granskning i artikeln “Sam Altman May Control Our Future—Can He Be Trusted?”, där bland annat en av Altmans många kritiker, Ilya Sutskever, kommer till tals. Sutskever var en nyckelperson på OpenAI, men kom i konflikt med Altman och hade en viktig roll när Altman avskedades för att han inte tog riskerna med AI på tillräckligt stort allvar. Altman verkar vara en viljestark person som det är lätt att komma i konflikt med. Känd är konflikten med Elon Musk som en gång tog initiativet till OpenAI — men vem som helst kan väl bli ovän med Musk.

De är ungefär som popstjärnor, de digitala entreprenörerna, särskilt de som leder AI-utvecklingen. De ger presskonferenser, drar stora publikmassor, skriver böcker och uttalar sig om AI:s möjligheter och risker. Jag har redan diskuterat Amodeis essäer om AI, men han är inte ensam. Företaget Palantir har just publicerat ett förfärligt manifest på plattformen X, en sammanfattning av vd:n Alex Karps bok The Technological Republic i 22 punkter. Jag har diskuterat boken som inte är särskilt bra. Palantir är ett annorlunda AI-företag, mycket positiva till AI-utvecklingen, och vill använda den till att stödja Trump i hans korståg mot demokratin.  

Nu kommer också OpenAI med ett mycket ambitiöst policydokument för AI-användning: ”Industrial Policy for the Intelligence Age: Ideas to Keep People First”, april 2026. Man skriver att nu har AI blivit så kraftfull, AI är på väg att bli en “superintelligens”, att vi på allvar behöver diskutera hur tekniken ska regleras för mänsklig nytta. OpenAI vill gärna inleda en sådan diskussion och bjuder in till kommentarer, erbjuder stipendier och forskningsmedel, samt arrangerar en workshop i maj i Washington D. C. Förslaget är närmast socialdemokratiskt till karaktären, och det verkar skrivet som ett led i en demokratisk nytändning i USA.

Fördelarna med AI kommer helt klart att uppväga nackdelarna, skriver man, men ändå är man naturligtvis medveten om riskerna – för jobben och industrin, för missbruk och brist på kontroll av tekniken, för en användning av tekniken som hotar demokratin, och en ojämlik fördelning av den rikedom tekniken skapar. För att försäkra oss om att tekniken ger alla människor nytta är det framför allt tre områden som behöver regleras: (1) fördelarna med AI ska komma alla till del, (2) risker måste undvikas, och (3) alla måste få tillgång till tekniken.

Våra samhällen har hanterat teknikutveckling förut, skriver man, genom att utveckla nya institutioner. Industrialiseringen ledde till utvecklingen av ett välfärdssamhälle med miljölagstiftning, välfärdstjänster och ökade utbildningsmöjligheter. Utvecklingen av AI aktualiserar redan idag flera nödvändiga åtgärder. Energiförsörjningen av datacenter ska bekostas av företagen själva, inte subventioneras av medborgarna. Barnens säkerhet, den nationella säkerheten och möjligheten till innovation måste garanteras. Men teknikutvecklingen kräver idag mer än så och reser frågor som inte kan överlåtas till marknaden utan som måste hanteras genom privat-offentligt samarbete. En AI-policy kan genom förslag till forskningsfinansiering, arbetskraftsutbildning, marknadsreglering och upphandling påverka utvecklingen utan att centralstyra den och riskera att störa innovation och konkurrens.

OpenAI vill med sin policy inleda en diskussion, som börjar i USA men som sedan kan bli global. Man har inte själv några färdiga svar, men tror att utvecklingen av superintelligens kräver (1) en öppen, jämlik ekonomi och (2) och att riskerna med AI hanteras. Man känner stor oro för att AI-utvecklingen kommer att öka ojämlikheten i samhället. För att förhindra den utvecklingen har man ett stort antal förslag som syftar till att AI-samhället blir en öppen, jämlik ekonomi.

Man betonar, vad man kallar, ett arbetarperspektiv, som gör arbetarna delaktiga i hur AI används, man vill stödja arbetarägda AI-företag i samarbete med fackföreningar, garantera alla tillgång till AI, revidera skattelagstiftningen med högre skatt på kapitalinkomster för att kunna fortsätta finansieringen av välfärdstjänster, skapa en allmän förmögenhetsfond så att alla kan ta del av AI-utvecklingens vinster, snabba på elnätets utbyggnad genom ett offentligt-privat samarbetsinitiativ, ge arbetarna tillgång till effektivitetsvinsterna från AI genom stöd till hälsovård, barnomsorg, 4-dagarsvecka, garantera effektiva skyddsnät vid omställning i form av arbetslöshetsbidrag, noga följa AI-omställningens effekter på arbetslivet och anpassa åtgärder, förbättra välfärdstjänsterna och göra dem universella, förbättra möjligheterna att gå till utbildnings- och omsorgssektorn där människor kommer att behövas även i framtiden samt förstärka AI:s användning i vetenskaplig forskning.

Den andra punkten handlar om riskerna med AI och mer specifikt om de risker som användningen ger. All teknikanvändning innebär risker och ofta upptäcks de inte förrän tekniken redan kommit i användning. Bilarna har gett oss många risker som upptäckts och reglerats efterhand. På samma sätt måste vi arbeta med AI:s risker, men eftersom teknikutvecklingen och teknikspridningen här går mycket snabbare måste vi arbeta snabbare med riskerna.

Man föreslår satsningar på forskning och utveckling av säkerhetssystem för skydd av AI-system, identifikation av risker och missbruk, inklusive cyberrisker och biologiska risker, forskning och utveckling av system som ökar tilliten till AI och dess produkter genom att öka möjligheten att verifiera och tillskriva ansvar, utveckla internationella system för granskning av de mest kraftfulla AI-systemen, åtgärdsplaner för isolering av alltför kraftfulla och oberoende AI-system, ledande AI-företag bör utveckla ansvarstagande styrningsmodeller, stater bör ha tydliga regler för hur de kan använda AI med höga krav på säkerhet samt demokratisk öppenhet och insyn, företag bör ha mekanismer med demokratisk insyn för incidensdelning, stater bör ha nationella system för övervakning av AI och använda dessa system som bas i en internationell översyn.

OpenAI:s policydokument överraskar inte när det gäller val av frågor. Som många i AI-diskussionen uppmärksammar man framför allt frågor om jämlikhet och risker med AI. Hur undviker man utvecklingen av ett (mer) plutokratiskt samhälle? Hur skyddar vi oss mot alla de risker som denna kraftfulla teknik bär med sig? Det är viktiga frågor och OpenAI:s policyarbete är viktigt, i synnerhet i USA där utvecklingen de senaste decennierna gått i plutokratisk riktning och där näringslivets makt över arbetarna är stor. Här vill jag dock avsluta med en helt annan fråga som inte berörs i OpenAI:s policydokument. Hur ska människor finna mening i livet när AI gör allt arbete?

Är inte arbetet det som ger människor mening? Noah Smith, som skriver en ovanligt intressant blogg, diskuterar även detta tema i inlägget “You are what you consume”. Det brukade vara sant att människor fick mening genom vad de producerade, hävdar Smith, men det håller på att ändras. I allt större utsträckning är konsumtionen mer betydelsefull för vår identitet än vårt arbete. Trenden är åtminstone tydlig så kanske AI-utvecklingen inte behöver vara så skrämmande trots allt?

Hantverket levde länge kvar som meningen med livet. Att göra någonting med de egna händerna och betrakta resultatet var för Marx det goda arbetet. När konsumismen växer fram på 1900-talet ställdes hantverket gärna mot konsumtionen som mer meningsfull. När våra ungdomar varnas för att slösa bort sina liv genom konsumtion är det sådana röster från det förflutna som hörs. Men det krävs stor kompetens för att vara en framgångsrik konsument. Vad som ger människors liv mening förändras med samhällsutvecklingen och antagligen kommer vi att leva mycket gott i ett samhälle där vi huvudsakligen är konsumenter och får vår identitet genom konsumtion. “Säg mig vad du konsumerar och jag ska säga dig vem du är” är ett motto så gott som något.

Men det är svårt att förutsäga framtiden. Teknikutvecklingen har förändrat arbetets karaktär. Det vi kallar “arbete” idag skulle knappast våra förfäder ha betraktat som arbete. Kanske AI-utvecklingen helt enkelt kommer innebära att arbetet ändrar karaktär igen? Kanske vi, åtminstone under en övergångsperiod, kommer att fortsätta att organisera samhället ungefär som idag, även om det vi ägnar oss åt inte kommer att vara produktivt arbete? Robotarna och AI producerar allt vi behöver medan vi människor ägnar oss åt umgänge, kommunikation, sociala medier, eller vad det nu kan vara.

Bo Dahlbom