Frågor och svar om digitaliseringen

Jag vill att mina föredrag ska väcka frågor. Här har jag samlat några frågor från ett föredrag i EU-projektet KOBRA (som webbsändes) från det vackra Campus Varberg i förra veckan. Några av frågorna kom från Norge, men alla svaren är på svenska.

 

Var ska man som företagare börja för att hantera digitaliseringen?

Man borde börja med att formulera en digital agenda, där man identifierar arbetssätt som borde kunna digitaliseras med dagens teknik. Sådant man gör som är gammalt, och borde sluta med. Sådant som är nytt, som man borde börja göra. Sedan gör man lite benchmarking med konkurrenter och verksamheter som har kommit längre i digitaliseringen och lär av dem, av deras misstag och av vad de gör rätt.

Aktivering: Vad kan en kommun bidra med för att hantera de utmaningar du nämner?

Kommunen kan göra väldigt mycket, om den är stor nog. Små kommuner måste samarbeta, men även små kommuner kan naturligtvis uppmuntra digitaliseringen av vård, skola, omsorg och andra offentliga tjänster. Framför allt behöver kommunen en digital agenda och en ledning som tar den agendan på allvar. Det handlar om att inleda ett ständigt pågående digitaliseringsarbete. Det handlar inte om gigantiska IT-projekt, utan om små enkla lösningar, och framför allt om ett arbete med medarbetares och medborgares förhållningssätt och förståelse för digitaliseringen som samhällsrevolution.

Hvordan får vi rettet dette mot næringslivet og i landbruket? Hva betyr det for fremtidens helsetjenester og skoler? I bank skjer det mye – hvordan får vi dette opp på agendaen lokalt. Hvordan kan vi best starte å sette det lokalt på agendaen i en kommune?

Mitt föredrag ger ett ramverk med 10 punkter, 10 ord som sammanfattar den digitala revolutionen. Vart och ett av dessa kan direkt tillämpas på vilken verksamhet som helst i dagens samhälle. Stora förändringar, nya aktörer, innovationer, konsumentmarknaden går före, Internet blir bara viktigare, vi går från slutna system till öppna plattformar med nya samverkansmodeller, etc., etc. Vi måste formulera digitala agendor, engagera medarbetarna i att identifiera sådant som är gammalt och komma upp med idéer till nya sätt att arbeta, hur vi kan bli bättre på att använda digital teknik. Det gäller särskilt i kommuner där så mycket handlar om tjänster till medborgarna, tjänster som blir otroligt mycket bättre genom digitalisering. Kommuner, skolor och sjukhus måste sluta tänka på sig som slutna system och i stället se sig som plattformar. Kommunen är en plattform för medborgare och företag att mötas, inte ett system med bestämda processer och åtaganden.

Vad kan/bör politiken göra för att hålla det lokala samhället konkurrenskraftigt avseende digitalisering? Hur bör förändringen se ut?

Man behöver en ständigt uppdaterad digital agenda där man pekar ut vad som är gammalt och ska fasas ut och vad som är nytt och som ska introduceras. Man bör arbeta särskilt aktivt med kommunens tjänster mot medborgarna och försöka lära av digitalföretagens konsumentförståelse. Man kan gärna göra insatser som syns, typ Helsingborgs stads öppna wifi-zoner i centrum.

Hur kan en demokrati se ut i en digital värld? Finns de gamla partierna kvar?

De politiska partierna kommer ur 1800-talets samhälle, men långsamt, långsamt förändras de och börjar förhålla sig till dagens och framtidens samhälle. Men idag finns i Sverige inget politiskt parti som verkligen tar digitaliseringen på allvar – ännu. Digitaliseringen innebär och kräver en öppen värld med globala, digitala företag och det gör att politiken också måste bli global. Svenska politiker kan egentligen bara underlätta eller försvåra digitaliseringen av samhället. Om de underlättar den får vi ekonomisk tillväxt och en god utveckling. Om de försvårar den halkar vi efter och får en skola, sjukvård, offentlig förvaltning som inte håller måttet och ett näringsliv som hellre satsar i andra länder.

Vilka tendenser ser du i kongress/mötesindustrin avseende digitalisering? Hur har digitaliseringen förändrat industrin och hur kommer den fortsätta att förändras?

På sikt kommer möten att bli alltmer digitala. Det innebär att vi inte behöver mötas fysiskt, men det innebär också att vi behöver digitala stöd i våra fysiska möten. Mötesindustrin måste tänka mer som plattform än system. Hur förvandlar jag mina lokaler till en öppen plattform för möten? Hur fyller jag dem med besökare? Och hur tar jag betalt?

Vad gör man med gamla system? I banken har vi massor av system i stället för plattformar, vad händer med dem? Tror du att de kommer självdö i någon skrubb som de gamla tvättmaskinerna? Systemen innehåller massor av personers och företags förmögenheter. Och att konvertera de nystanen till något modernare har misslyckats flera gånger. Vad tror du om det?

Ja, vad gör man med det gamla? Det enkla svaret finner man i naturen. Man uppmuntrar det nya att växa vid sidan om det gamla för att om det visar sig livskraftigt sedan få tränga ut och ta över det gamla. Dvs, för banken gäller det att starta en konkurrerande verksamhet vid sidan om den gamla, att bygga en plattform vid sidan om det gamla systemet, och låta den leverera nya tjänster, men så småningom också alla de gamla – om den är kraftfull nog. Det är så nya arter utvecklas enligt Darwin och det är också så nya företag växer fram. Detta är betydligt enklare än att försöka göra om det gamla. När IBM insåg att man måste utveckla en persondator avsatte man resurser, personer och pengar, till ett projekt helt vid sidan om den ordinarie utvecklingsverksamheten. Endast så kunde man bygga något som var så artfrämmande i en stordatorkultur. Stora läkemedelsföretag utvecklar inte längre nya läkemedel. De köper startups som inlett utvecklingen av det nya. På samma sätt är det med banken, är jag rädd, det går inte att bygga en plattform i banken. Den måste byggas vid sidan om. Men om banken gör det själv är det så klart väldigt mycket bättre för banken än om man väntar på att andra aktörer ska göra det.

Vad menar du egentligen med digital kompetens?

Med digital kompetens menar jag förmåga att använda digital teknik och man kan jämföra med bilens roll på 1900-talet. Då var det viktigt att ha körkort som bevis på ”automobil kompetens”. Den digitala tekniken sprids nu precis som personbilen på konsumentmarknaden för att sedan hamna i företagsvärlden. Digital kompetens har du om du följer med i utvecklingen på konsumentmarknaden, med Google, Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat, Siri, VR, etc. Du behöver inte kunna programmera (laga bilen när den går sönder), men kanske hantera enklare problem (typ en punktering). Ju bättre du är på att använda all den funktionalitet tekniken erbjuder desto kompetentare är du.

Hur går det för resurserna i ett slit och släng samhälle som utvidgas till att omfatta 3 nya miljarder konsumenter? Hur kommer vi att kunna föda alla? Hur ska maten produceras?

En viktig uppgift för digitaliseringen blir att effektivisera distributionen av mat. Nu kastas kanske så mycket som 30% av den mat som produceras i världen. Nya produktionsmetoder innebär framför allt att korta produktionskedjorna. Minskad köttproduktion är ett exempel på detta, men även laboratorieproduktion av kött.

Hur stor risk är filterbubblorna? Hva med boblen som alle blir sittende i hjemme hos seg selv. Blir vi passive?

Nej, ingenting i digitaliseringen talar för detta. Tvärtom. Aldrig har människor varit så delaktiga i omvärlden som idag. Sedan måste vi välja i informationsflödet och metoderna att välja kommer att utvecklas och debatteras som aldrig förr. Den som vill öva inflytande över världen måste hålla sig informerad. Bubblor är alltid maktlösa i längden.

Glem problemene men bli med å løse dem, det er viktig. Hva med personvern – jeg er jurist, skal jeg stole på skyen? Det er jo ikke noe alternativ, men hvordan løser vi det med lovverket? Hvordan jobbe med at det blir sikkert nok?

Varför inte lösa problemen när de dyker upp? Tekniken ger oss hela tiden nya utmaningar. Vi kan inte förutsäga vilka de kommer att vara och att försöka värna oss mot dem på förhand genom lagstiftning är dömt att misslyckas. Den sortens lagstiftning kommer bara att hämma utvecklingen utan att för den skull lösa de viktigaste problemen.

Hvilke kilder til informasjon om den digitale utviklingen/innovasjon bør vi følge med på. Websider, personer, forskningsmiljøer, bedrifter osv?

Jag får min mesta inspiration från Silicon Valley. Peter Diamandis har ett spännande nyhetsbrev (googla honom så hittar du det). Tidskriften WIRED (nyhetsbrevet) är också läsvärd. Ray Kurzweil (teknisk direktör på Google och tillsammans med Diamandis initiativtagare till Singularity University) är väl den mest extrema av framtidsprofeterna. YouTube är ju den främsta kunskapskällan för unga idag och alla de stora digitalföretagen har mycket informativa YouTube kanaler. I stället för att lägga tiden på public service teve skulle jag rekommendera YouTube.

Vilka jobbar bra med att stärka nyfikenhet, öppenhet, modet att inte veta, ha tillit till vår förmåga att lösa problem när de dyker upp mm? Vilket mindset behöver företagens medarbetare? Nu och på lite längre sikt?

Det är just den här attityden som utmärker Silicon Valley och som gör det så befriande att läsa sådana nyhetsbrev som det från Peter Diamandis. Och det är just den sortens mindset vi behöver i Europa. Mänskligheten har aldrig haft det så bra som idag, vi har aldrig haft det så bra, och dessutom pågår det en fantastisk teknikutveckling som bara kommer att göra livet ännu bättre för alla på den här planeten. Men samtidigt som alla får det bättre finns det fortfarande stora skillnader mellan de som äger mycket och de som inte har någonting och de skillnaderna ökar. Det är inte lätt att vara människa och ju mindre de materiella bekymren blir desto större verkar de psykiska bli.

Hvordan kan vi forberede den kommende generasjon med tanke på både ferdigheter og etikk/moral?

Uppmuntra dem i deras användning av digital teknologi samtidigt som vi är med dem i vardagen när de spelar spel, tittar på YouTube, och vad de nu gör. Genom att dela deras vardag kan vi prata med dem på ett sätt som angår dem. Dessutom kan vi själva få del av lite av all den digitala kompetens de utvecklar. I den mån skolan har en roll i den kommande generationens utveckling bör den bli mindre av slutet system, mer av öppen plattform i samarbete med samhälle och näringsliv.

Hvordan påvirker digitaliseringen læringsdimensjonen i skole og arbeid?

Den digitala tekniken är kanske framför allt ett fantastiskt kunskapsverktyg, många gånger bättre än boken, och den håller på att revolutionera lärandet. Den digitala tekniken är interaktiv, den möjliggör skräddarsydda lösningar, individanpassat lärande, och den kommer så småningom att befria oss från skolans industriella form av massutbildning med klassrum, lektioner, läroplaner och läromedel.

Finns det någon punkt där den digitala revolutionen passerar punkten att vi i grunden är biologiska varelser med ”gamla” biologiska behov och beteenden?

Nej, det tror jag inte. Människor är, som jag brukar säga, stora apor med teknik. Vi förblir apor med apans behov och temperament, medan tekniken utvecklas allt snabbare. Och tekniken är en del av oss. Den är lika grundläggande som biologin i oss. Det kan verka deprimerande att följa utvecklingen i Bond-filmerna där samma apa slår samma bovar på käften med allt mer sofistikerad teknik. Men i själva verket är det detta som är så fantastiskt med människan – och trösterikt. Apan ger tekniken liv och kraft.

Hur kommer Europa ikapp USA?

Ah, det var en enkel fråga. Det gör Europa aldrig. Även om Trump ställer till det med murar och försök att störa handeln, är det inte Trump som driver utvecklingen i USA utan Apple, Google och Facebook. Zuckerberg har mycket mer makt än Trump.

Hur stor risk är det med all information som andra har om oss som individer?

Jag brukar skilja mellan oro för storebror och oro för lillebror. Storebror är staten och stora företag, men lillebror är grannar, vänner och bekanta. Digitaliseringen innebär att både storebror och lillebror kan veta mer om oss – om de är intresserade. Den utvecklingen kan inte förhindras, men vi kommer naturligtvis att anpassa oss efter den. Jag ser inga större svårigheter på lite sikt här, även om många kan råka illa ut i olika övergångsskeden. När vi alla bär kameror i våra kläder, kommer kanske vårt sätt att umgås bli bättre? Ungefär som poliserna i USA verkar bli mindre hårdhänta när de har en kamera på bröstet.

Hur når vi dem som verkligen behöver teknisk hjälp (gamla, funktionshindrade) med den hjälp digitaliseringen medger?

Det här borde vara en viktig uppgift för kommunerna. Tyvärr sitter vi fortfarande fast i idén om en ungdomsskola som ska förbereda barnen för vuxenlivet, när vi för länge sedan borde börjat tänka om utbildning och kompetensutveckling som ett livslångt lärande. Även om vuxna borde kunna klara av detta själva är det orimligt av kommunen att så fokusera barn och ungdomar på bekostnad av alla andra grupper. Ironiskt nog är det just barnen som är bäst på att hänga med i den digitala utvecklingen.

Hur får man driv och acceptans hos medarbetare att gå från system till plattform?

Det borde inte vara så svårt. Människor är samtidigt rädda för och positiva till förändring. Vi vill ha det som vi har det, men är också nyfikna på det nya. Det gäller att locka fram modet och nyfikenheten och det kräver gott ledarskap, rätt kultur, kanske lite krismedvetande. Det är detta jag kallar aktivering. Aktivt ledarskap och aktiva medarbetare. Det är ett ständigt pågående arbete. Jag brukar säga att förändring är liv. När man är död händer det inte så mycket, men vem vill vara död? Vi lever så korta liv och det finns så mycket att göra, så mycket som är värt att pröva.

Hvilken yrker tror du forsvinner? Og hva vil du anbefale dagens ungdom å utdanne seg til? Hva skal resten av oss gjøre?

Arbetsuppgifter med stora inslag av rutiner, manuella eller administrativa, kan digitaliseras. Hur fort detta sker beror på många faktorer. I ett samhälle i snabb förändring är “yrken” hela tiden i förändring. Kanske kommer vi att tala mer om uppdrag och uppgifter än yrken. Alla arbetsuppgifter kommer att innebära användning av digitala verktyg och ju mer vana vid dessa verktyg, ju större intresse för digital teknik, ungdomarna har, desto bättre rustade är de för framtiden. Det kommer alltid att finnas mer arbetsuppgifter än det finns människor. Detta har jag skrivit rätt mycket om på min hemsida.

Vilka yrken tror du kommer att försvinna? Vilka nya yrkesroller tror du kommer inom några år? Hänger vi i Sverige med i utvecklingen? Om inte vad är det viktigaste ämnet i skolan för våra barn idag med tanke på framtiden?

Alla dagens yrken förändras av digitaliseringen. Alla rutiner kan digitaliseras. Förr var förvaltning en viktig arbetsuppgift. Nu kommer många i stället att arbeta med förändring. Sverige halkar efter i digitaliseringen. En gång var vi först i Europa, men nu är många länder i Europa långt före oss. Inget av dagens skolämnen är väl särskilt viktigt med tanke på framtiden. Språk och matematik har man alltid användning för, men det viktiga är att öva sig i praktisk problemlösning. Skolan förblir en sluten fabrik för kunskapsproduktion när den borde utvecklas till en plattform för lärande i samverkan med näringsliv och samhälle. Enskilda lärare gör fantastiska insatser och barnen lär sig mycket på egen hand, men de förblir alltför länge isolerade från vuxenvärldens viktigaste inslag som, det är vi alla överens om, är arbetslivet.

Hva vil skje med de folkene som mister jobben når manuelle yrker forsvinner? Hvordan vil deres hverdag se ut?

Det kommer alltid att finnas fler arbetsuppgifter än det finns människor. Det handlar bara om hur vi organiserar samhället. I det goda samhället är alla med, finns det uppgifter för alla. Men, i ett samhälle med snabb teknisk utveckling och därför snabb förändring kommer alltid människor att råka illa ut i övergången från ett samhälle till ett annat. Det goda samhället gör den övergången så smärtfri som det bara är möjligt. Just därför är det viktigt att politiken idag ser vidden av den samhällsrevolution vi är på väg in i.

Ser du risker med att samhället blir mer sårbart av vårt ökade teknikberoende? Hvordan ser du at vi kan ivareta sikkerheten i forhold til infrastruktur vi i dag satser på? Hva gjøres for å gjøre systemene sikre?

I takt med att vi blir allt mer teknikberoende ökar också vår förmåga att hantera tekniken. Det är inte så enkelt som att sårbarheten ökar, men däremot förändrar den karaktär. Den digitala tekniken är en konsumentteknik och den ger oss som individer en väldig kraft att påverka. Det komplexa tekniksamhället kräver ett bättre samarbete mellan politik och näringsliv. De globala digitala företagen har en säkerhetskompetens som måste komma hela samhället till godo. På 1900-talet kunde staten genom investeringar i försvarsteknik driva utvecklingen på säkerhetsområdet. Idag är det tvärtom de digitala konsumentföretagen som driver utvecklingen. Staten måste lära sig att använda sig av den kommersiellt utvecklade infrastrukturen, inte försöka bygga egna alternativ vid sidan om. Säkerhetsproblemen måste lösas i nära samarbete med de globala digitala företagen.

Hur ser du på att vi lämnar över beslutsrätten till en programmerad algoritm? Speciellt inom försvar, vård, utbildning?

Detta gör vi så snart vi använder teknik mer allmänt. Tekniken utvidgar våra handlingsmöjligheter, men ger dem samtidigt deras form. När jag tar bilen och kör upp till min hytte så bestämmer bilen (vägen), inte jag, hur jag ska köra, hur lång tid det kommer att ta, och så vidare. Det är när den digitala tekniken börjar lära sig själv, utvecklas på egen hand, blir mindre rutinmässig, som det blir mer problematiskt. Men det är ju så våra samhällen fungerar. Du överlämnar de flesta besluten i ditt liv till “samhället”, till en abstrakt storhet, formad av tidigare generationer. Att den digitala tekniken blir en del av detta samhälle gör inte särskilt stor skillnad. Kanske kan detta i stället göra oss alla mer medvetna om hur beroende vi gjort oss av “samhället”. Vi, vilka vi än är, har inte särskilt mycket beslutsrätt i det moderna, komplexa samhället.

Den digitala marknadsföringen via sociala medier hur viktig in i framtiden kommer den att bli?

Sociala medier samlar på sikt all marknadsföring eftersom det vi idag kallar sociala medier är på väg att bli den sociala verklighet vi alla delar hela tiden. Det är inte lätt att föreställa sig framtidens vardagsvärld men att den kommer att vara byggd av digitala tjänster är uppenbart. Mediet för dessa tjänster är Internet, webben, eller det vi idag kallar sociala medier. Med tekniker som AR (augmented reality) och VR (virtual reality) blir detta medium en sömlös väv av fysiska ting och digital information. Vi kommer att leva i det vi idag kallar sociala medier. Allt kommer att äga rum i dessa medier och marknadsföring kommer att vara ett mycket stort inslag eftersom en uppsjö av leverantörer av tjänster kommer att konkurrera allt intensivare om vår uppmärksamhet. Vi kommer att överleva tack vare våra digitala assistenter och de bubblor de hjälper oss att skapa i vilka vi bara tar emot sådant som vi (våra assistenter) väljer att ta emot.

Hur går det med samhällsansvaret i utvecklingen?

Ingen tar idag ansvar för samhällsutvecklingen. Digitaliseringen är återigen ett exempel på hur den tekniska utvecklingen driver förändring och vi springer efter så fort vi kan och orkar. Med mina föredrag vill jag lyfta blicken lite för att bidra till ett större intresse för den pågående samhällsrevolutionen, för en mer initierad diskussion om det goda samhället. Vi kan inte i Sverige på något avgörande sätt påverka den digitala revolutionen – vi kan fördröja den lite – men vi kan styra en smula över detaljerna i den. Men det kräver att vi är delaktiga i den, förstår den och tar den på allvar. Vi måste klättra upp på det där hjulet jag visar, och vi måste hålla ögonen öppna när vi sitter där uppe.

Hur kan vi styra utvecklingen så att den digitala revolutionen blir hållbar och till mänsklighetens bästa? Så att den inte bara gynnar kommersiella intressen?

Ja, det verkar inte helt enkelt. Samhällsutvecklingen drivs fram av en fantastisk teknikutveckling och den ligger i sin tur allt mer i händerna på ett fåtal gigantiska, globala företag. Apple, Google, Facebook, Microsoft och några till bygger tillsammans vår framtid. Kommersiella intressen är det väl i grunden ingenting fel på. Det är ju åtminstone delvis beroende av kundernas intressen. De digitala företagen är idag alla engagerade i kampen mot den globala uppvärmningen och satsar stort på förnybara energikällor. I ett globaliserat samhälle måste politiken kunna möta näringslivet på den globala marknaden. De politiska organen behöver bli lika mäktiga som de digitala företagen. Vi behöver EU när vi ska förhandla med Google. Som individer i ett sådant samhälle får vi allt längre till makten, såväl i de politiska organen som i de digitala företagen. Men det är bara att gilla läget. Jag tror inte på en återgång till en mer lokal, nationell beslutsordning, eftersom det innebär att försöka bryta sig ur den globala marknaden, att ställa sig vid sidan om världen.

 

Bo Dahlbom
aktivering.se