Livet i nuet

Efter att med behållning ha läst Michael Singer blev jag nyfiken på den mer omtalade profeten Eckhart Tolle, även han en av Oprah Winfreys favoriter. Men Tolles bästsäljare The Power of Now (1997) gjorde mig tyvärr en smula besviken. Tolles budskap är enkelt och i det närmaste identiskt med Singers, med den skillnaden att det religiösa inslaget är tydligare. Det handlar om att släppa taget om världen och gå upp i en mer andlig verklighet.

När Descartes når fram till ”Jag tänker alltså finns jag” eller på latin ”Cogito ergo sum” tror han att han funnit en sanning som inte kan betvivlas. I själva verket, säger Tolle, har han hamnat i en vanlig missuppfattning. Han har identifierat jaget med tänkandet, när jaget i stället är den som betraktar tänkandet. Du är inte dina tankar, planer, problem, förhoppningar, besvikelser. Du är den som betraktar allt detta. Tänkandet ångrar det förflutna och oroar sig för framtiden. Tänkande är alltid i tiden, men aldrig i nuet. Genom att ta ett steg tillbaka, backa in i ditt jag kan du uppleva nuet och tiden försvinner. Nuet är det enda som är riktigt verkligt och när du är i nuet är du i kontakt med evigheten, med verkligheten, med varat.

Människor samlar på sig smärta, besvikelser, minnen av oförrätter och sätter dem i kroppen. Sedan blir denna smärtkropp för många en viktig del av identiteten. Men du är inte din smärta, säger Tolle, lika lite som du är ditt tänkande. Smärtan kommer när man gör motstånd. Man gör motstånd, accepterar inte det som sker, tar avstånd ifrån det. Men motståndet hjälper inte. Tvärtom ger det bara mer smärta. I stället borde man acceptera det som sker och i underkastelsen blir fri. Händelser kan inträffa som smärtar, men om man accepterar dem kan man ta emot dem med upphöjt lugn trots smärtan.

Om ett billarm plötsligt går på utanför ditt hus eller om grannarna för en massa oväsen, hur reagerar du? Om du blir irriterad beror det på att du gör motstånd. Din irritation blir snart mycket värre än det som orsakade den. Men om du inte gör motstånd, bara accepterar det som sker, kommer det inte att störa dig. Så kan du hantera all din smärta, alla dina upplevelser. Om du accepterar det som sker, lugnt betraktar det, förlorar det sin kraft över dig och du kan i stället ägna dig åt det som verkligen betyder något, ditt sanna jag, verkligheten, varat.

Tolle citerar gärna Nya Testamentet, men tar sig rätt stora friheter med tolkningen av Jesu liknelser. Alla religioner har egentligen samma budskap menar han. Det budskapet är enkelt och lätt att sammanfatta och Tolle upprepar det gång på gång. De många upprepningarna stör dock inte läsningen. Lite störd blir jag av hans diskussion om skillnader kvinnligt-manligt. Då låter han som en gammal indisk guru och det är väl risken med religioner att de uttrycker en för länge sedan förlegad världsbild. Annars är mycket han skriver om relationer rätt klokt. Det handlar om att ge varandra plats, att inte projicera egna tillkortakommanden på den andre, och så vidare.

Som terapeutisk självhjälpsmetod tror jag Tolle kan fungera. Åtminstone fungerar den för mig och uppenbarligen har miljoner amerikaner tyckt sig bli hjälpta av Tolle. Att inte älta bekymmer och oförrätter utan i stället ta ett mentalt steg tillbaka, uppleva nuet snarare än oroa sig för framtiden, ger lisa förutsatt att man kan det. Och om det inte går kan meditation och yoga hjälpa att fokusera på nuet. Men vad är det man gör när man fokuserar på nuet? Ägnar man sig åt verklighetsflykt ungefär som när man med droger försöker fly sina problem? I stället för att oroa sig över partner, barn eller pengar, tar man en sup och glömmer alla bekymmer.

Vi människor lever i samhällen och drar fantastisk nytta av varandra. Somliga bidrar mycket till samhället och dess utveckling, andra bidrar mindre. Några vill helst dra sig undan, kanske finna frid i ett kloster. Tolles livssyn passar dem. Han uppmanar oss att inte engagera oss för mycket i det världsliga även om vi inte måste dra oss undan helt. Tvärtom kan vi gärna göra världslig karriär så länge vi inte identifierar oss med karriären, så länge vi behåller kontakten med de vi verkligen är. Men det innebär att livet med uppgifter och plikter blir ett spel, något vi inte får ta på för stort allvar.

När Sören Kierkegaard för 200 år sedan ville förklara sin livsfilosofi gjorde han det med hjälp av tre stadier på livets väg: det estetiska, det etiska och det religiösa. Esteten är ungdomens livsnjutare, etikern är den vuxna pliktmänniskan och religiös är den som vågar ta språnget ut på 70 000 famnars djup. Samhällen byggs av människor på det etiska stadiet. De bygger skolor och sjukhus, fabriker och transportsystem. Man kan undra över hur det skulle gå om många blev religiösa, tog Tolle på allvar, och vände världen ryggen. Det finns några lite mer mystiska avsnitt i boken när han kommenterar detta.

Att fokusera på nuet, att dra sig tillbaka in i jaget, innebär att förenas med något större, med evigheten, med varat. Allt det som sker i världen visar sig var något vi människor konstruerat, något egentligen overkligt. När alla människor blivit upplysta lämnar vi den overkliga världen och går helt upp i det andliga, som evigt förblir ett och detsamma. Ungefär så verkar Tolle mena och helt enkelt att begripa är kanske inte detta budskap även om vi känner igen det. Klart är att Tolles världsbild är väldigt främmande för den vardagsvärld där de flesta av oss lever våra liv. Men som sagt, det är möjligt att läsa Tolles bok utan att bry sig om denna mer mystiska, andliga världsbild.

För Tolle är det självklart att den ökade andligheten leder till en god värld, en befrielse från allt det onda vi människor fyllt den här världen med. Om vi slutar utveckla medicin och jordbruk för att bota sjukdomar och minska svälten, om vi slutar satsa resurser på utbildning, vetenskap och teknik för att förbättra människors livsförhållanden på den här planeten, och i stället söker upplysning genom andliga övningar, kan vi gemensamt ta steget över i en sannare, bättre verklighet. Jag har svårt att tro att de miljontals läsare Tolle har i USA bryr sig särskilt mycket om detta budskap. Det kan knappast vara detta som fångat Oprah Winfrey.

Själv har jag varvat läsningen av Tolle med den amerikanska teveserien House of Cards och följt Frank och Claire Underwoods strävan och manipulationer för att nå Vita Huset. I vissa avseenden lever de som Tolle lär även om de inte dragit sig undan samhället. Frank har gått över lik för att nå toppen, men ägnar inte en sekund åt ånger eller dåligt samvete. Han är en effektiv handlingsmänniska som gör de planer som krävs och förverkligar dem. Däremellan vilar han i nuet med sina tennsoldater. Han är en typisk psykopat, känslokall och utan närmare kontakt med andra människor. Han skulle säkert gilla Tolles bok och hålla med om att politiken bara är ett spel.

Bo Dahlbom