USA och Kina

Umgänget mellan världens länder har blivit bättre även om Rysslands invasion av Ukraina har fått många att tvivla på utvecklingen. Under 1900-talet gjordes stora framsteg i detta umgänge genom bildandet av en lång rad institutioner för internationellt samarbete. De institutionerna kan ses som viktiga inslag i framväxten av en internationell världsordning, kanske en global statsordning. Det är inte omöjligt att människor till slut kommer att bli världsmedborgare även om det kan dröja. I modern tid har umgänget mellan världens stater gått från krig till handel. Det brittiska imperiet på 1800-talet och det amerikanska på 1900-talet var steg på vägen mot en global världsordning. Vem kommer att ta ansvar för den fortsatta utvecklingen av denna världsordning på 2000-talet?

På 1900-talet var USA drivande i framväxten av ett globalt industrisamhälle med ett fantastiskt, produktions- och transportsystem som gjorde det möjligt att tillverka nästan vad som helst, nästan var som helst och transportera det nästan vart som helst, nästan hur snabbt och billigt som helst. Det samhället gav stora delar av världen en fantastisk ekonomisk utveckling.

Maskinerna gjorde det samhället möjligt men avgörande var också USA:s insatser efter andra världskriget i uppbyggnaden av institutioner som FN, Bretton-Woods, IMF, Världsbanken, Gatt och WTO. Den amerikanska världsordningen var ett globalt marknadssamhälle med sin grund i de liberala demokratierna i västvärlden. Det var en fortsättning på den världsordning som på 1800-talet skapats av det brittiska imperiet.

Nu är det många i Washington som ser denna världsordning hotas av Kinas expansion och det kommer en strid ström av böcker och rapporter som handlar om Kinas betydelse för 2000-talets globala samhälle. Jag har tidigare diskuterat Kevin Rudds förslag till strategi för att undvika ett tredje världskrig mellan USA och Kina. Nu har jag läst en spännande bok som handlar om den ekonomiska kraftmätningen mellan länderna av C. Fred Bergsten, The United States vs. China (2022). Bergsten är ekonom med lång erfarenhet som rådgivare till amerikanska regeringar och till bland andra Henry Kissinger.

Bergsten undrar hur den amerikanska världsordningen kommer att påverkas av Kinas ekonomiska expansion. Hur kommer ett kommunistiskt Kina att agera som ekonomisk stormakt? Kommer Kina att fortsätta samarbeta med demokratier som USA och EU på deras villkor? Eller kommer Kina att verka för en ny världsordning med dominans i Asien och Afrika och konflikt med USA och EU? Går vi mot ett nytt kallt krig mellan öst och väst?

Bergsten diskuterar sakkunnigt alla dessa frågor i en text med många upprepningar och ett lite knöligt språk, men jag läser med stort intresse. Han visar med siffror hur Kinas ekonomi vuxit och försöker förutsäga den fortsatta utvecklingen under 2000-talet. Han diskuterar olika scenarier för hur ansvaret för världsordningen kan axlas i en värld med tre jämnstarka ekonomier: USA, Kina och EU. Kan Kina överta USA:s roll? Kan EU kliva fram och ta ett större ansvar? Kan USA tillsammans med EU fortsätta att dominera världsordningen? Till slut föreslår han en strategi för ”samarbete med konkurrens” med USA och Kina som jämlika parter.

Klimatkrisen, Trumps galenskaper, Covid-19-pandemin och Rysslands invasion av Ukraina har bidragit till att västvärlden inte känns lika trygg och välordnad som förut. Nationalismen är tillbaka med självförsörjning, beredskapslager och ett mer traditionellt territorialförsvar. Samtidigt förstår vi att klimatkris, pandemier och en orolig värld kräver mer internationellt samarbete inte mindre. Med ansökan om svenskt medlemskap i NATO stärker vi vår samhörighet med västvärldens demokratier. Kanske inser vi hur värdefull den amerikanska världsordningen varit och oroas över att den är mer bräcklig än vi trodde. Kinas ekonomiska expansion bidrar till att öka vår oro.

Under tre decennier har Kina genomgått en fantastisk ekonomisk utveckling genom att dra nytta av den amerikanska världsordningen med dess globala marknad. Samtidigt som man underkastat sig denna världsordning genom deltagande i dess institutioner har man skamlöst utnyttjat den genom teknikstöld, cyberspioneri, valutamanipulation, statsstöd och investeringskrav som överfört västerländskt intellektuellt kapital till det kinesiska näringslivet. Volvo Personvagnar är bara ett exempel bland många.

Under Xi Jinpings ledning har Kina efter tre decennier av ekonomisk liberalisering börjat återta en mer kommunistisk strategi. Kommunistpartiets och statens inflytande över näringslivet växer, planekonomin breder ut sig, personkulten av Xi och övervakningen av medborgarna ökar, förtrycket av marginaliserade folkgrupper växer, ungdomarna får bara spela dataspel 3 timmar i veckan och rörelsefriheten för de stora digitala företagen, Alibaba och Tencent, begränsas. Samtidigt som Kina enligt många är på väg att överta USA:s roll som ledande ekonomisk stormakt blir det mindre liberalt, mindre demokratiskt, mindre som vi i västvärlden.

Bergsten varnar för att vi kan hamna i en situation som påminner om den på 1930-talet. I övergången mellan det brittiska och det amerikanska imperiet hamnade västvärlden i ekonomisk kris med depression, arbetslöshet och fascistiska rörelser som ledde fram till andra världskriget. Ingen stormakt värnade världsordningen eftersom Storbritannien var ekonomiskt försvagat och USA tvekade inför uppgiften. Så gick det som det gick. När USA under Trump drog tillbaka sitt internationella engagemang och i stället inledde handelskrig mot såväl Kina som de egna allierade fick vi en försmak av en värld utan dominerande stormakt.

Utvecklingen av Internet kan illustrera vad vi kan vänta oss i en värld med vacklande världsordning. I stället för ett världsomspännande gemensamt nät får vi nationella nät. Internet blir Splinternet. Kina, Ryssland och Iran har alla byggt nät med brandväggar till omvärlden för att kunna kontrollera innehållet på nätet. Under sitt sista år som president anklagade Trump TikTok för att samla in data om amerikanska medborgare för Kinas räkning och ville förbjuda appen i USA. Med initiativet ”The Clean Network” stängde han samma år ute de kinesiska 5G-leverantörerna Huawei och ZTE. Västvärldens demokratier (även Sverige) slöt upp på initiativet med tydligare gränsdragning mot Kina som följd.

Bergsten betonar att det kommer att dröja innan Kina ekonomiskt kan dominera världen. Visserligen är Kinas BNP redan i paritet med USA:s, litet beroende på hur man räknar, men ekonomisk styrka är mer än BNP. Än så länge är USA ekonomiskt starkare och om man räknar med USA:s allierade (EU, Kanada, Australien, Japan och Sydkorea) så är dominansen ännu tydligare. USA och EU är tillsammans dubbelt så stora som Kina. Men Kinas ekonomi kommer att fortsätta att växa snabbare än USA:s och EU:s och därför måste Kina engageras i arbetet med att reglera världsordningen. För att undvika allvarligare konflikter måste detta ske i ett nära samarbete mellan USA och Kina.

Bergsten listar 10 punkter i sin strategi för ”samarbete med konkurrens”. USA måste återta sin roll som global ledare och stärka samarbetet med sina allierade. Alla större länder och särskilt EU måste ta större ansvar för den rådande världsordningen. Det långsiktiga samarbetet mellan USA och Kina om världsekonomin måste stärkas och inte blandas samman med frågor om säkerhet och politik. Kina bör ges samma ställning som USA i Valutafonden och erbjudas medlemskap i organisationer som OECD. USA bör försöka bli medaktör i någon av Kinas organisationer, kanske ”Ett bälte, en väg”. USA och Kina bör tillsammans försöka forma nya institutioner för samarbete, kanske om klimathotet, cybersäkerhet, Internet och AI.

Bergsten betonar att USA måste ta itu med sina inre problem för att kunna fortsätta att ta ansvar för världsordningen. USA har eftersträvat frihandel på en global marknad och detta har skapat goda förutsättningar för ekonomisk tillväxt, inte minst i Kina. Men globaliseringen har också lett till fabriksnedläggelser och arbetslöshet, inte minst i USA. Under de senaste 30 åren har arbetarnas löner i USA stagnerat samtidigt som löneskillnaderna ökat med växande missnöje som följd. Om inte USA inför ett välfärdssystem för arbetslösa av den typ vi har i Nordeuropa kan man inte räkna med att hemmaopinionen tillåter fortsatta satsningar på frihandel.

Bergsten är expert med mångårig erfarenhet av de frågor han diskuterar i den här boken. Hans förslag till strategi för samarbete om den ekonomiska världsordningen tjänar säkert som underlag i diskussionen i presidents Bidens administration. Om strategin följs kan 2000-talet bli ett ekonomiskt mycket framgångsrikt århundrade även om vi står inför andra stora utmaningar. Men finns det anledning tro att strategin blir verklighet? Kommer USA att kunna införa ett välfärdssystem av europeiskt snitt som möjliggör en fortsatt tilltro till värdet av frihandel på en global marknad? Kommer USA och Kina att lyckas överbrygga ideologiska skillnader och finna former för ett framgångsrikt ekonomiskt samarbete? Kommer EU att kunna samla sig till att agera som den ekonomiska stormakt man är och ta sitt ansvar för den ekonomiska världsordningen? Kommer Kina att kunna förmås fortsätta ge sitt stöd till den västerländska, ekonomiska världsordningen?

Hur hade 1900-talet blivit om England och Tyskland vid sekelskiftet 1900 hade samarbetat i stället för att förbereda sig för krig? Hur många liv hade räddats, hur mycket rikare hade vi varit, hur mycket längre hade vi kommit på vägen till ett världssamfund? Hade vi kunnat slippa kommunismen, fascismen, nazismen, förintelsen, kalla kriget och Vietnamkriget? Tanken svindlar inför vilken skillnad konflikt eller samarbete hade inneburit för miljontals människor. Hur kommer 2000-talet att bli om USA och Kina samarbetar i stället för att hamna i konflikt? Kommer vi att kunna rädda klimatet, utrota fattigdomen, undvika ett tredje världskrig och gå en fantastisk framtid till mötes?

Bo Dahlbom