Var det bättre förr?
Global uppvärmning, flyktingströmmar och massutrotning, kriget i Ukraina, demokratier i kris och diktaturer på frammarsch, pandemier och svältkatastrofer, konflikt mellan USA och Kina, superintelligens och falska nyheter, robotar som tar jobben och mördarrobotar, Donald Trumps återkomst, energikris, höga matpriser, inflation, lågkonjunktur och stigande räntor. Vad ska man göra när medierna dagligen översköljer en med elände?
Bäst vore kanske att ta en paus från media, men det är inte så lätt. I umgänget med människor möter man media i deras åsikter. Medias makt bara växer. De påverkar politiken, deras avslöjanden blir till brottsutredningar, de spelar en allt större roll i att forma vår världsbild. Folk oroar sig för att sociala medier sprider falska nyheter och konspirationsteorier och att med AI det kommer att bli mycket värre, men även gammelmedia ger oss med sina nyheter en förvrängd världsbild.
Nu tror jag inte att så många verkligen delar medias eländesbild av samtiden och framtiden. Men eftersom det är i media som världsbilder diskuteras framstår det gärna så. Världen är eländig och många tycker så. Det är vad media vill få oss att tro. Fler och fler undersökningar visar hur människor i västvärlden får en allt dystrare världsbild. ”Sju av tio väljare tycker att Sverige är ett sämre land än för 20 år sedan, lika många tror att dagens unga kommer att få det sämre än sina föräldrar.” ”Mer än var fjärde ung kvinna i Danmark överväger att inte skaffa barn på grund av oro för klimatförändringarna.” ”Nästan varannan ung person ser samhällets framtid som mörk och en majoritet av unga tror att samhället är på väg åt fel håll, enligt en ny rapport av Ungdomsbarometern.”
Genom att lyfta fram elände och katastrofer, ständigt ge oss exempel på hur utvecklingen går åt fel håll, ger media oss bilden att världen försämras, när det i väsentliga avseenden är tvärtom. Hans Rosling och Steven Pinker förblir ropande röster i en öken av elände. Rosling visade i sin bok Factfulness (2018) att de flesta av oss har en alltför mörk bild av världen. Han försökte förklara varför genom att peka på vår naturliga vilja att överdriva och dramatisera. Hans faktabaserade världsbild hindrade honom inte från att se risker och han pekade ut fem: risken för en global pandemi, finanskollaps, världskrig, klimatförändringar och extrem fattigdom.
Med grafer och tabeller visade Pinker i boken Enlightenment Now (2018) att vi nuförtiden lever längre, är friskare, äter bättre, är rikare, mer jämlika, mer hållbara, mer demokratiska, fredligare, säkrare, med färre terrordåd, mer lika rättigheter, mer kunskaper, högre livskvalitet och lyckligare än någonsin. Att vi fått det bättre, säger Pinker, beror på upplysningen och dess kombination av vetenskap, teknik och liberalism, och boken formar sig till ett brandtal för förnuft, vetenskap, humanism och framsteg.
Att inte se världen som en jämmerdal innebär inte att vara naivt okunnig. Tvärtom. Det innebär att göra en förnuftig värdering av vilka risker som hotar och försöka förbereda sig för dem. Rosling har redan fått rätt om pandemin och den extrema fattigdomen. Han tog Afghanistan som exempel och efter talibanernas återkomst har landet också hamnat i extrem fattigdom. Klimatförändringarna är vi nu äntligen väl medvetna om och spänningarna mellan USA och Kina gör att risken för ett tredje världskrig har ökat igen. Själv oroar jag mig också för hur naivt vi hanterar teknikutvecklingen, låter den domineras av stora företag och länder som Kina, och för den ökande komplexiteten i våra samhällen.
Om ett glas ser halvtomt eller halvfullt ut beror på läggningen hos den som ser glaset. Där en positiv, optimistisk, levnadsglad person ser det goda i världen, ser en negativ, pessimistisk, livstrött person mest elände. Detta är svårt att göra något åt. Att påverka någons perspektiv på världen är ofta omöjligt, men det är samtidigt det viktigaste här i livet. För att kunna leva tillsammans behöver man kanske inte dela perspektiv, men man måste kunna se varandras perspektiv. När man visar en dubbeltydig bild, säg en ankhare, ser somliga en anka medan andra ser en hare. De flesta kan utan problem skifta mellan anka och hare, men för somliga är det omöjligt. Nu ska vi göra ett försök att skifta perspektiv från medias eländesbeskrivning till en ljus och positiv bild av världen.
Låt oss börja med att citera Bibeln, Predikaren, kapitel 1. Där ger författaren uttryck för en sanning som gällt under större delen av mänsklighetens tid på jorden: ”Vad som har varit är vad som kommer att vara, och vad som har hänt är vad som kommer att hända; intet nytt sker under solen. Inträffar något varom man ville säga: »Se, detta är nytt», så har detsamma ändå skett redan förut, i gamla tider, som voro före oss. Man kommer icke ihåg dem som levde före oss. Och dem som skola uppstå efter oss skall man icke heller komma ihåg bland dem som leva ännu senare.”
Två revolutioner har i modern tid helt förändrat mänsklighetens villkor. Den vetenskapliga revolutionen på 1600-talet och den industriella revolutionen på 1800-talet har tillsammans gjort talesättet ”intet nytt sker under solen” ogiltigt och gett våra liv utveckling och framsteg. Med vetenskap och teknik har vi inlett ett projekt för att utforska planeten vi bor på, universum, dess förflutna och framtiden. Vetenskapen och tekniken utvecklas allt snabbare med många nyheter och genombrott varje år och har gett våra liv en framtidsorientering som vi ännu inte riktigt förmår uppskatta. I media möter vi en värld där allting tycks upprepa sig ungefär som Predikaren beskriver det. Det är inte vår värld. Vår värld utmärks i stället av utveckling och framsteg, av ständig, och allt snabbare, förändring.
Mänskligheten har alltid ställts inför stora utmaningar. Det gäller allt levande, även människor. I gångna tider kunde det handla om krig, farsoter och naturkatastrofer. Ofta var det en utmaning helt enkelt att överleva och inte hade vi särskilt mycket redskap med vilka vi kunde möta utmaningarna. Annorlunda är det idag. Utmaningarna är desamma, men vetenskapen och tekniken har gett oss redskap att på ett helt annat sätt möta dem. Och redskapen utvecklas otroligt snabbt nu när utvecklingen tagit fart på allvar. Snart kan vi avväpna alla sjukdomar, bota åldrandet och leva så länge vi vill, utbilda oss med intelligenta assistenter med tillgång till allt vetande, inklusive ett minne för allt som har hänt och alla som har levt förut. Nog borde vi kunna möta klimathotet med vår teknik och inte använda den till att ta död på varandra utan till att utveckla en fantastisk livsmedelsförsörjning för alla människor utan rovdrift på naturen, samtidigt som vi reser allt längre ut i rymden på det ena äventyret efter det andra.
Ibland undrar jag hur människor tänker när de ser med oro på framtiden. Ser de inte alla de möjligheter vetenskapen och tekniken håller på att ge oss? Det verkar inte så och det är en allvarlig brist i vår tid. Demokratier kräver välutbildade och välinformerade medborgare och media verkar inte fullgöra den uppgiften särskilt väl. Att framtiden kommer att möta oss med stora utmaningar är självklart. Till alla de gamla utmaningarna läggs ju de utmaningar som härrör från den vetenskapliga och tekniska utvecklingen och av den växande komplexiteten i våra samhällen. Människor är apor med teknik. Tekniken blir mer och mer avancerad, våra samhällen allt komplexare, samtidigt som vi förblir samma gamla apor.
Man kan med rätta undra hur vi människor ska klara av alla utmaningarna i ett allt komplexare samhälle. Hur klarar vi av att leva i ett samhälle där digitaliseringen gör att allt övervakas, registreras, mäts, lagras och kommenteras? När all information finns enkelt tillgänglig, när alla händelser jorden runt i realtid kan hamna i din mobil, när varje detalj i allt du gör kan mätas och värderas och när du får omedelbar återkoppling på allt du gör, är det inte underligt om människor känner sig stressade och under press. Samtidigt är människors förnämsta egenskap deras flexibilitet och förhoppningsvis är det bara en tidsfråga innan vi lär oss hantera digitaliseringens utmaningar och lär oss leva i ett sådant samhälle.
Utmaningarna är det som gör det mänskliga projektet så spännande. Utan utmaningar vore livet knappast värt att leva. ChatGPT har ställt till rabalder och media fylls av diskussioner av alla risker. Varför diskuterar man inte alla möjligheter? Det är klart det finns risker med ny teknik. Men det är ju riskerna som gör tekniken riktigt spännande. Att leva i en tid med snabb teknikutveckling, med många, stora nyheter, är att leva i en tid med stora risker, stora utmaningar. Men det är ju allt det nya som gör vår tid så annorlunda den som Predikaren beskriver. I stället för att oroa oss för framtiden borde vi alla ropa: Herregud, vad bra vi har det, vilken himla tur att vi lever nu!
Bo Dahlbom