Systemering och sårbarhet

Arbetsmaterial till HEL-utredningen, augusti 2004.

Radion fick 50 millioner lyssnare på 37 år, teven fick lika många tittare på 15 år. När webben introducerades 1993, tog det bara 3 år innan den hade 50 millioner användare. Sedan dess har användningen av Internet fortsatt att öka på ett lika explosionsartat sätt, trots börskrasch och lågkonjunktur för IT-branschen.

Från fabrik till marknad
Sedan några decennier tillbaka befinner sig de västerländska samhällena i en förändring som innebär att det produktionsinriktade industrisamhället övergår i ett samhälle dominerat av tjänsteutövning och marknad snarare än produktion och fabriker. När industrin genom effektiviseringar under 1900-talet ökar produktiviteten, när industrialiseringen sprider sig över världen, och när IT och effektiva transporter skapar en allt större, gemensam marknad, då ökar konkurrensen och de västerländska samhällena förändras. Fabrikernas samhälle förvandlas till tjänstesamhälle och marknadssamhälle.

Tjänsteutövningens växande omfattning börjar först uppmärksammas under 1960-talet. Beteckningen ”tjänstesamhälle” pekar ut två viktiga aspekter av det nya samhället, nämligen att den dominerande sysselsättningen i detta samhälle är tjänsteutövning snarare än fabriksarbete och att tjänster snarare än varor är den dominerande produkten. Den dramatiskt växande konkurrensen och dess betydelse uppmärksammas inte lika tidigt. Men samtidigt som industrisamhället övergår i tjänstesamhälle börjar fokus i näringslivet att förskjutas från produktion till försäljning. Marknaden tränger sig på. I marknadssamhället är produktionen allt oftare outsourcad och det gamla industriföretaget med sina rutiner har förvandlats till en innovativ sälj-, design- och utvecklingsorganisation som med allt fantasifullare medel bevakar sitt varumärke och sin position på marknaden.

Att den dominerande sysselsättningen förändras från fabriksarbete till tjänsteutövning innebär inledningsvis att industrisamhället förvandlas till kontorssamhälle, men så småningom sker än radikalare förändringar i arbetslivet i takt med att administrationen automatiseras och tjänsteutövningen får allt större inslag av kommunikation, service, utveckling och försäljning. Bindningen till arbetsplatsen (fabriken, kontoret, sjukhuset, skolan) med bestämda arbetstider upplöses därigenom och vi får ett arbetsliv som blir mycket mer integrerat med samhällsliv och vardagsliv.

Att den dominerande produkten blir tjänster snarare än varor bidrar till den ökade rörligheten i samhället. Tjänster, till skillnad från varor, är snarare en dimension i tillvaron än något fixerat till en bestämd plats. Med informationsteknologi som teknik för tjänsteutövning får vi ett samhälle som söker förverkliga visioner om ständig uppkoppling, IT överallt, och 24-timmarsmyndigheter i ett allt rörligare, öppet, tillgängligt samhälle. Med Internet överallt kan du arbeta, studera, sköta dina bankaffärer, handla, konsumera media, vårda din hälsa och dina vänner, var helst du befinner dig i världen, när som helst, dygnet runt.

Som alla stora, långsiktiga samhällsförändringar, drivs utvecklingen mot tjänstesamhälle och marknadssamhälle av en kraftfull teknisk utveckling, i detta fall av informationsteknologin. Men som alltid går förändringen långt utöver det man först föreställer sig med ett snävt tekniskt perspektiv. När marknaden breder ut sig innebär det att kraven ökar på företag, organisationer och individer att kunna motivera sitt existensberättigande. Det måste finnas en marknad, en efterfrågan på det du kan och gör. För offentligt finansierade organisationer växer kraven på att även deras verksamheter skall uppfylla rimliga marknadskrav. En högre kunskapsnivå hos allmänheten innebär samtidigt krav på näringlivet att agera med större samhällsansvar. Under marknadens inflytande närmar sig det offentliga och näringslivet varann, och ett nytt samhälle växer fram med nya gränsdragningar, nya former för privat-offentlig samverkan. Vad vore mer naturligt än sådan samverkan när det gäller reglering av själva tekniken för tjänstesamhället, tekniken för marknaden?

Teknik för tjänstesamhället (marknaden)
Det är nu 10 år sedan svenskarna för första gången fick höra talas om Internet. På 10 år har Internet förvandlats från en exotisk teknik på våra tekniska högskolor till var mans, kvinnas och inte minst barns egendom, hemma, på jobbet, i skolan, och i fickan. Internet är på väg att bli tekniken framför andra i 2000-talets tjänstesamhälle, med en roll liknande den maskinerna hade i 1900-talets industrisamhälle. Det är en god illustration av kommunikationens betydelse i tjänstesamhället att det är en kommunikationsteknik som alltmer kommit att beteckna det vi tidigare kallade IT, dvs 1990-talets integration av datateknik, teleteknik och medieteknik. Internet är snart tekniken framför andra för arbete, utbildning, myndighetsutövning, handel, tjänsteutövning och underhållning. Internet är också tekniken för övervakning och reglering av industriella processer, transporter och andra komplexa system.

Internet är tjänstesamhällets teknik framför andra. Det är över Internet vi kommer att sköta våra affärer, vår hälsa, vår utbildning, vårt resande. Internet är arbetsredskap, kommunikationsmedel och massmedium för 2000-talets samhälle. Det är på Internet vi möter våra myndigheter, utför vårt arbete, söker våra kunder, försvarar vårt land, håller kontakt med våra barn, spelar bort våra besparingar, idkar otukt, löser livets gåtor och bildar oss. Internet är inte bara bärare av alla de nya tjänster, vilka likt en gång 1900-talets alla nya prylar skall slå oss och våra barn med häpnad. Internet är också teknik för alla de tjänster med vilka vi övervakar och styr 1900-talets produktionsanläggningar och komplexa infrastruktur för transport, energiförsörjning och kommunikation. Vi använder naturligtvis Internet för att övervaka Internet, men också allt annat som måste och kan bevakas i ett allmera integrerat och därför alltmera tillgängligt samhälle.

Ett öppet nät
Internet är idag sårbart på grund av sin öppenhet och komplexitet. Internet är tillgängligt, oöverblickbart, omöjligt att isolera och kontrollera. Internet-leverantörerna är en brokig och växlande skara av globala teleoperatörer, kommuner, IT-startups och fastighetsbolag. Dessa konkurrerar om kunderna och om att erbjuda allehanda tjänster. Det är klart att du som företag eller kommun kan skaffa dig ditt eget nätverk, men om du vill dra fördel av Internet, dvs av att kunna kommunicera utanför din egen organisation så öppnar du därigenom för resten av världen. Det är klart att du kan bygga brandväggar, men dessa kan alltid forceras. Du kan ha höga säkerhetskrav för att få tillgång till ditt nät, men dessa krav kan också forceras. Ju mer du stänger ditt nät, ju svårare du gör att komma åt det, desto mindre värde får nätet för det du själv vill göra. Samtidigt kan du aldrig stänga så väl att du lyckas stänga ute lekfulla skolungdomar som vill göra lite bus.

Internet utvecklas som ett öppet nät. Det är ett nät i högskolevärlden, gratis tillgängligt för studenterna att leka med. Utvecklat vid några av de amerikanska universitetens institutioner för datavetenskap och data-centraler, inledningsvis använt för forskningssamarbete och som diskussionsforum i en akademisk miljö genomsyras Internet av en anarkistisk kultur: ”Information wants to be free.” Detta är oproblematiskt så länge Internet i första hand är ett utbildningsverktyg, en kreativ lekstuga för studenter att lära sig datateknik samtidigt som de spelar spel, byter sexbilder, och utreder de stora livsfrågorna. Men det skapar problem när Internet förvandlas till samhällstekniken framför alla andra.

När Internet blir tekniken för tjänsteutövning och vårt samhälle förvandlas till tjänstesamhälle, då kan vi inte längre leva lugna med ett Internet som är lika öppet som den svenska naturen, och som administreras av ideella stiftelser, kontrollerade av ett litet antal individer företrädesvis verksamma i USA eller i amerikanska företag och organisationer. Förvisso vore det en värld att drömma om där Internet kunde vara öppet och där staten inte behövde lägga sig i dess administration. Samtidigt är det naturligtvis orimligt att i ett demokratiskt samhälle det inte är våra demokratiskt valda organ som administrerar den viktigaste samhällstekniken.

Infrastruktur och samhällssystem
Infrastrukturer, typ el, värme, vatten, avlopp, är nödvändiga förutsättningar för samhällets funktion. De har alla det gemensamt att de är underjordiska, stabila, tröga, kostsamma, unika lösningar. De är sårbara just genom att de är unika, men samtidigt möjliga att försvara genom att de är jämförelsevis enkla, och det är också möjligt att ha reservlösningar, backup, som kan sättas i bruk mer eller mindre automatiskt vid ett eventuellt avbrott. Internet skiljer sig från infrastrukturer typ el och vatten genom att vara betydligt mer flexibel, billigare, och därför redundant. Många tekniska lösningar utvecklas parallellt och används vid sidan om varandra.

Industrisamhällets infrastruktur ligger i stor utsträckning vid sidan om samhället, isolerad och oåtkomlig för medborgarna. Alla använder vi elektricitet, men inte många har sett ett kärnkraftverk, ens på avstånd. Det radioaktiva avfallet vill vi gräva ned där människor aldrig kan komma åt det. Internet är ingen infrastruktur i denna mening, men är på väg att bli än viktigare för samhällets funktion. Internet är ett nätverk som knyter samman samhällets aktörer, individer och organisationer, det är ett samhällsmedium snarare än en bakomliggande förutsättning för samhällets funktioner. Internet finns mitt ibland oss, öppet och åtkomligt för oss alla.

Att försvara Sverige innebär att försvara svenskarna, deras liv, hälsa, välbefinnande och tillgångar. Det innebär att försvara den svenska staten och det svenska näringslivet, Sveriges råvarutillgångar, infrastruktur och produktionsapparat, det svenska samhällets institutioner och det politiska systemet. Det är en omfattande uppgift, och den förändrar karaktär när samhället utvecklas och förändras. Ju mer komplext samhället blir, ju mer beroende det blir av ett komplext och avancerat system av teknik, institutioner och mänsklig kompetens, desto mer förskjuts försvarsuppgiften till att gälla detta system.

Industrisamhällets resurser, dess kapital, är ett komplext industrisystem bestående av en omfattande produktionsapparat med tillhörande infrastruktur för transporter, energiförsörjning och telekommunikation. Detta industrisystem hålls igång av ett stort antal, relativt lågt utbildade arbetare, vilka utför rutinuppgifter i produktion, transporter, drift och underhåll. Tjänstesamhället är ett komplext system av politiska institutioner, internationella avtal, finansiella instrument och institutioner, marknadsplatser, och ägarförhållanden. Detta system hålls igång av en mycket välutbildad elit och är helt beroende av ett alltmera komplext globalt nät av informationsteknologi. Tjänstesamhällets resurser, dess kapital, är dess välutbildade människor och de system dessa skapat för att dra nytta av industrisamhällets produktionsapparat. När tjänstesamhället utvecklas innebär det att samhällsystemet ökar i komplexitet, men också att det integreras, som övervakning-, styr- och reglersystem, med det gamla industrisystemet.

I diskussionen av Sveriges säkerhet och sårbarhet förskjuts därför fokus från industrisamhällets infrastruktur till sårbarheten hos ett alltmera komplext och integrerat samhällssystem. Självklart förblir det sant att utan elkraft stannar Sverige, men samhällssystemets tilltagande funktionalitet och komplexitet innebär att vårt beroende av det ökar. För att travestera Marx skulle vi kunna säga att den pågående utvecklingen vänder upp och ned på industrisamhället. Om produktionsanläggningar och annan infrastruktur fungerade i industrisamhället så skötte sig nog resten också. I tjänstesamhället är det tvärtom så att infrastrukturen har blivit beroende av att samhällssystemet fungerar. En så enkel förändring som att betalningar numera kräver tillgång till ett fungerande betalningssystem (läs: Internet), får stora konsekvenser om betalningssystemet skulle gå ned. När vår industri inte längre levererar produkter utan service, inte kullager utan hållbar drift, inte kylanläggningar utan kyla, och denna service är beroende av online betalning och online övervakning och drift – vad händer då när någon del av det integrerade systemet för betalningar, övervakning och service går ned?

Ett sårbart samhällssystem
Genom den snabba expansionen av Internets användning och genom den snabba integrationen av samhällssystemet, såväl nationellt som internationellt, som detta möjliggör, blir vårt samhälle alltmer beroende av ett system i snabb och oöverblickbar förändring. Ett alltmera globaliserat näringsliv vävs alltmera samman med delvis nationella offentliga system, i ett alltmera komplext system av tjänsteutövning, och med ett gemensamt beroende av en alltmera komplex och integrerad användning av Internet som teknik för tjänsteutövning.

Sårbarheten hos detta samhällsystem blir allt tydligare i takt med att den allmänna medvetenheten om vårt beroende av systemet ökar. Samtidigt är vår beredskap långt ifrån god. En så enkel egenskap hos det framväxande samhällssystemet som det växande beroendet av att vara online får mycket liten uppmärksamhet. Det minsta man kunde begära vore väl enkla rutiner för hur verksamheten bedrivs när systemet är nere, när Internet av någon anledning inte är tillgängligt.

Samhällssystemets växande komplexitet, den tilltagande systemiseringen, innebär inte i sig själv någon ökad sårbarhet. Tvärtom möjliggör systemiseringen bättre överblick, kontroll och effektivare resurshantering. Ett sammanbrott i någon del av systemet kan snabbt åtgärdas genom insatser i någon annan del. Men när ett mer allvarligt fel uppstår i systemet riskerar dessa att få mycket mer omfattande effekter. Isolerade öar av eldistribution kan slås ut och det drabbar endast lokala konsumenter. När elproduktion och eldistribution samlats i ett sammanhängande system och använder Internet för övervakning och styrning kan konsekvenserna av störningar i Internet bli mycket omfattande.

Säkerheten i samhället ökar med tilltagande systemisering, men endast om vi samtidigt utvecklar ett tillfredsställande försvar av systemet. Lokala störningar kan lättare hanteras, men samtidigt öppnar vi dörren för mer omfattande störningar. På 1900-talet byggdes en global apparat för produktion och distribution av varor och ett globalt kommunikationssystem med ett allt större utbud av tjänster. Idag kan man få nästan vad som helst producerat nästan var som helst och få det transporterat nästan vart som helst, nästan hur fort som helst. Det globala samhällssystemet är kärnan i ett öppet samhälle med otrolig ekonomisk dynamik. Men samhällssystemet innebär också att terroristhandlingar och sabotage kan få mycket större genomslag såväl i sina direkta effekter som medialt. Att stänga samhällsystemet innebär ekonomisk stagnation. Att väga säkerhet mot öppenhet kräver förnuft och förståelse av systemets karaktär och betydelse.

Tjänstesamhällets säkerhet är beroende av dess människor och den teknik de använder. I och med utvecklingen av Internet kan sårbarheten alltmera härledas till denna teknik. Ambitionen måste vara att göra Internet så säkert att inte den mänskliga faktorn, avsiktligt eller oavsiktligt, kan hota dess säkerhet. Än så länge är vi mycket långt ifrån att förverkliga denna ambition och ett problem är att ansvaret för denna uppgift ännu inte fått någon tydlig ägare. Det sätt Internet vuxit fram innebär att det saknar ägare, och dess snabba utveckling, omfattning, komplexitet och globala integration, gör det svårt för någon enskild organisation att träda fram som ägare. Vem äger samhällssystemet i en alltmera integrerad värld?

Vem äger marknadssamhället?
I 1900-talets samhälle kunde man hävda att staten ägde samhällssystemet och detta gällde uttryckligen vid krigstillstånd. Staten hade också ägande och ansvar för en stor del av infrastrukturen. I 2000-talets samhälle privatiseras infrastrukturen och marknadsprinciper tillämpas på allt fler områden. Planekonomiernas tid är förbi (för den här gången) och idén om staten som samhällsägare ifrågasätts på punkt efter punkt. Marknaden breder ut sig och statens uppgift blir alltmer att samverka med marknaden snarare än att reglera den. Samtidigt växer staten och näringslivet samman i ett allt komplexare, alltmera integrerat, system för tjänsteutövning. Därför blir det också nödvändigt att utveckla former för privat-offentlig samverkan när det gäller den nationella infrastrukturens säkerhet, men kanske än viktigare när det gäller att identifiera en ägare av det nationella samhällsystemet. Privat-offentlig samverkan med ansvar för infrastrukturens säkerhet organiseras med fördel regionalt och lokalt. Internets säkerhet kräver i stället samverkan på nationell nivå.

Utvecklingen av Internet har knappt börjat och befinner sig just nu i en mycket dynamisk fas. Samhällets beroende av Internet ökar snabbt. Samtidigt som systemet blir alltmera integrerat växer dess komplexitet och oöverblickbarhet. Det är hög tid att arbetet med Internets säkerhet organiseras, att staten tar ett mera kraftfullt ansvar för denna säkerhet, och den självklara formen för detta ansvarstagande är genom en nationell organisation för privat-offentlig samverkan med nationellt ansvar för Internets säkerhet, med allt vad detta kommer att innebära av internationellt samarbete.