Data är den nya oljan

Uttrycket “Data is the new oil” brukar härledas till ett föredrag av Clive Humby år 2006. Humby var på 1980-talet pionjär på området kundrelationer, expert på hur man bygger relationer genom kundkort. Nu talade han om hur man genom att använda alla de data som idag genereras av Internet kan förvandla marknadskommunikation till datavetenskap.

Det är detta som sker i de stora Internet-företagen, Google och Facebook. Vi är inte dessa företags kunder utan snarare deras produkter som de säljer till sina kunder, annonsörerna. Stora mängder data om användarvanor, inköp, sånt vi gillar, hur vi reser och bor, etc., etc., gör det möjligt att rikta marknadsföring och erbjudanden på ett helt annat sätt än tidigare.

Men om Humby talade om data som den nya oljan i marknadsföring, försäljning och kundrelationer, så har uttrycket på senare år fått en mycket vidare betydelse på grund av utvecklingen av Internet of Things.

Med ett överflöd av billiga sensorer, ökad datorkraft och bandbredd, bättre analysmetoder och fantastiska visualiseringstekniker kan Googles och Facebooks metoder tillämpas på den fysiska världen. Stora mängder data, men inte för marknadsföring, utan för styrning och effektiv resursanvändning i industri och jordbruk, för analys av mätdata i oljeindustrin, för lastbalansering i allt komplexare energinät, eller för diagnos och uppföljning i medicinen, har gjort tydligt att data, “Big Data”, är 2000-talets viktigaste resurs. Data är den nya oljan.

Big Data innebär att överföra tekniker från väderprognoser, finansvärlden, och det sociala Internet och tillämpa dem på snart sagt vilken verksamhet som helst. Samma tekniker som används i sociala medier används för övervakning och styrning i industrin. Facebook för maskiner, som man säger på General Electric.

Nu förändras allt fler verksamheter genom allt större inslag av ”datavetenskap”. Sherlock Holmes brukade klaga över att han inte hade tillräckligt med fakta. Om han levt i vårt århundrade skulle han verkligen ha kunnat briljera. Eller kanske inte? Med Big Data kanske vi inte behöver några genialiska problemlösare?

Nu kommer det en strid ström av böcker om Big Data. En enkel sökning på Adlibris ger 281 träffar och många av böckerna ser riktigt intressanta ut. Samma sökning på Amazon Books ger 12 944 träffar. Jag måste erkänna att jag blir lite matt, även om det egentligen bara gläder mig att det är så många som idag driver utvecklingen av Internet.

Jag har just läst en av dessa böcker, Steve Lohr Data-ism (2015). Lohr är journalist på New York Times och boken bygger på samtal med ett antal nyckelpersoner. Det blir lite pratigt med alla ytliga personporträtt, men huvudpoängen gör boken läsvärd.

Big Data håller på att förändra vetenskap och ekonomi, resursanvändning och beslutsfattande. Lohr jämför med hur teleskopet och mikroskopet förändrade vetenskapen, öppnade upp nya världar för undersökning. Big Data-tekniken kommer på liknande sätt att förändra vetenskapen, men effekterna når långt utanför vetenskapen.

I vetenskapen har det börjat med genetiken och den nya disciplinen bioinformatik som genom att söka korrelationer i stora datamängder försöker finna samband mellan genetiska anlag, livsstilsfaktorer, sjukdomsrisker och behandlingsresultat. I Sverige har vi ett stort projekt, LifeGene, med denna inriktning, men länder som USA och England ligger långt före oss på detta område.

Många menar att Big Data också kommer att revolutionera den medicinska praktiken genom att förvandla den från intuitivt hantverk till datavetenskap. Lohr beskriver IBM:s storsatsningar på området och ger bakgrund genom att beskriva rötterna i det som på 1950-talet fick namnet “business intelligence” (BI).

Lohr varnar för överdriven tilltro till Big Data samtidigt som han betonar hur mycket större betydelse ”datavetenskapen” får när den tillämpas i industri och jordbruk än när den används till att utveckla kundrelationer på konsumentmarknaden.

Nya kvantitativa tekniker brukar åtföljas av fantastiska uttalanden om vad kvantitativa metoder kan åstadkomma. Samtidigt brukar, till exempel, nationalekonomin ge goda exempel på att det inte räcker med data. Vi behöver modeller för att tolka data och hitta intressanta samband i de stora datamängderna.

Samtidigt måste jag erkänna att kraften i Big Data fascinerar. När Sherlock Holmes löser sina gåtor eller när den skicklige läkaren ställer diagnos imponerar de just genom sitt sätt att ur några få data ställa samman den kompletta bilden. Men vad händer när vi redan från början får tillgång till alla data vi behöver? Vem behöver Sherlock Holmes i ett samhälle där det finns övervakningskameror i alla offentliga miljöer? Och vem behöver en problemlösande läkare när vi har en fullständig kartläggning av våra gener och sensorer som registrerar allt som sker i våra kroppar?

I vetenskapsteorin brukade man ställa den ”induktiva” metoden mot den ”hypotetisk-deduktiva” och det var självklart att den förra var befängd. Den säger att man skall samla in alla data, men det är såklart omöjligt. Men vad händer när det blir möjligt? Och när vi har teknik som blixtsnabbt kan analysera dessa ofantliga datamängder? En sak är säker, Big Data ger datainsamlandet en större roll i kunskapssökandet.

Oljan spelade en avgörande roll i 1900-talets fantastiska välståndsutveckling. Nu har vi förstått att användningen av olja inte var oproblematisk. När det första bilarna började rulla var det ingen som oroade sig för koldioxidutsläpp. Hur hade 1900-talet sett ut om vi hade begränsat användningen av olja?

Data är 2000-talets olja, en fantastisk resurs för utveckling av tjänster och en mer resurseffektiv ekonomi. Med data kan vi bygga ett helt nytt samhälle. Inte minst kan vi möta klimathot och övergå från användning av kol och olja till förnybar, småskalig energi i smarta elnät. Men vad händer om vi begränsar insamlandet och användningen av data?

I USA pågår en sådan diskussion, men där är inställningen till data i grunden mycket positiv. Europa är mer ifrågasättande och särskilt Sverige gör med Datainspektionen styvnackat motstånd mot Big Data. Man lyckades stoppa LifeGene-projektet i två år, man försöker förhindra drönare från att fotografera, och man försvårar användningen av stora datamängder i sjukvården.

Datainspektionen är en myndighet som tillämpar svensk lagstiftning. Kanske gör den det överdrivet nitiskt, men oavsett borde våra politiker ta tydligare ställning i frågan om Sverige ska delta i 2000-talets välståndsutveckling eller inte.

Bo Dahlbom
aktivering.se