Om du bara tänker på dig själv, skulle du hellre vilja vara rik i ett fattigt land än fattig i ett rikt, frågar Dani Rodrik i boken The Globalization Paradox (2011). Jag minns Roslings ord om att vi överdriver skillnaderna i världen och svarar därför rik i ett fattigt land, men det är fel svar. Skillnaderna mellan fattiga länder och rika är fortfarande förfärande stor. Världens rikaste land är 80 gånger rikare än världens fattigaste. Vad behövs för att ändra på detta?

Under de senaste decennierna har så gott som alla ekonomer varit överens om att globalisering är vägen till ekonomisk utveckling. Med en öppen och fri global marknad kommer äntligen de fattiga länderna att komma ifatt oss andra. Rodrik är ingen motståndare till frihandel och globalisering, men han visar övertygande hur förenklad denna uppfattning är. Fattiga länder måste bygga institutioner, kompetens och teknikanvändning och sådant tar tid.

Medan den uppbyggnaden sker måste ett utvecklingsland skydda sin inhemska industri med hjälp av statsstöd, tullar och andra restriktioner på marknaden. Man måste inse att politik och marknad hör samman, säger Rodrik. Marknaden förutsätter infrastruktur, rättsapparat, finanssystem, etc. Marknaden behöver politisk reglering och och den grundläggande utformningen av den sker på nationell nivå.

Globaliseringsförespråkarna har alltför mycket bortsett från skillnaderna mellan världens länder. Detta har varit en medveten strategi. De ville ju reducera dessa skillnader och ett sätt att göra det var att tvinga fram samma villkor för näringslivet överallt. De försökte utveckla marknaden där de institutionella förutsättningarna inte fanns och resultaten blev därefter.

Rodrik använder sig av Isaiah Berlins distinktion mellan igelkottar och rävar för att göra sin poäng. Igelkotten har bara ett försvar, att rulla ihop sig och spärra ut taggarna, medan räven däremot är listig och kan använda många olika knep för att nå sitt mål. Under lång tid har ekonomin dominerats av igelkottar som till leda upprepat frihandel, globalisering, konkurrens, privatisering, en öppen marknad. I stället behöver vi rävar som kan anpassa lösningarna till verkligheten när de ger råd till fattiga länder som vill utvecklas.

Rodriks bok är några år gammal, men ofta hänvisar man till den som det bästa som skrivits om globaliseringen. Här får den oinvigde en pedagogisk, detaljrik och spännande läsning om frihandelns utveckling och hur den globala regleringen har utvecklats från guldmyntfoten och Bretton Woods till Gatt och WTO.

En global marknad behöver global reglering. Rodrik beskriver EU som ett pågående experiment i global reglering och utvecklingen efter det att boken skrevs har bara bekräftat dess huvudpoäng. Världen är ännu inte mogen för global reglering. Skillnaderna mellan länder är fortfarande för stor och stora grupper identifierar sig med sin nation och känner liten samhörighet med utlänningar.

Rodrik skriver en smula försmädligt om kolumnisten Thomas Friedman som i en serie böcker talat sig varm för globaliseringen. Friedman underskattade det nationella motståndet mot globalisering och överskattade globaliseringens ekonomiska välsignelse. Men Friedman betonade digitaliseringens roll i globaliseringen och det är en aspekt som helt saknas i Rodriks framställning. Nu pågår en kraftmätning mellan de digitala jättarna och nationella krav på reglering som blir avgörande för hur digitaliseringen och globaliseringen kommer att utvecklas.

Rodrik avslutar sin bok med en fin liten saga om uppkomsten av arbetsdelning, handel, skatter och tullar, men han avslutar sagan med en värld som ser ut ungefär som idag. Men det är väl inte där vi vill stanna? Nu inleds på allvar utforskandet av rymden. Snart reser de första människorna till Mars. Mänsklighetens resa har bara börjat och vi kommer naturligtvis att skapa mycket mer avancerade samhällen, med bättre institutioner, smartare lösningar på hur vi lever samman i utveckling, fred och välstånd.

Vi upplever nu en tid av tilltagande nationalism i Europa. Populister mobiliserar på ett sätt som oroar oss globaliseringsvänner som gärna drömmer om en framtid med ett världssamfund av världsmedborgare. Rodrik beskriver väl konflikten mellan demokrati, nationalism och globalisering. Dessa tre går inte att förena. En globaliserad värld behöver global reglering och om den ska vara demokratisk behöver vi ett demokratiskt världssamfund. Kina expansion gör att det ser mörkt ut.

Bo Dahlbom         akt.agency