Två kulturer

Vi människor får vår identitet av kulturen och ju mer och varierad kultur vi har desto intressantare personer blir vi. En människa som rest mycket, sett mycket, läst mycket, upplevt mycket har mer att berätta, kan delta i fler samtal, är intressantare att möta. Att utvecklas som människa innebär att skaffa sig mer kultur, att bli en kulturmänniska. Det är därför vi vill att våra barn ska läsa böcker. Därför tar vi med dem på muséer och resor till stora städer och andra kulturplatser.

Kanske spelar det inte så stor roll vad det är för kultur. Människor som fördjupat sig i något är intressanta nästan oavsett vad det är för del av kulturen de blivit experter på. Filosofi, måleri, lyrik, Dostojevskij, Koranen, ellära, hästsport eller astrofysik – det kan göra detsamma. Renässansmänniskor kallar vi de som besitter vida kunskaper, som likt da Vinci eller Erasmus, verkar bekanta med det mesta.

Kulturen är en brokig samling idéer, vanor och värderingar. Vad än en människa ägnar sig åt blir med tiden kultur: finkultur, matkultur, gängkultur, spelkultur, osv. C P Snow ställde till rabalder i England i slutet av 1950-talet genom att i ett föredrag skilja mellan två kulturer, mellan humanister och naturvetare, och framhålla värdet av de senare och deras kompetens i politik och beslutsfattande.

Föredraget blev en liten bok med titeln The Two Cultures and the Scientific Revolution (1959) i vilken Snow kritiserade humanister (intellektuella, författare) för deras okunnighet i naturvetenskap och teknik. Han vände sig särskilt mot deras ointresse för den industriella revolutionen eftersom detta kunde tolkas som brist på empati med världens alla fattiga i länder som ännu inte hade nåtts av revolutionen och det välstånd den ger. Föredraget beskrivs i England ofta som 1900-talets viktigaste. Boken gav upphov till en mycket omfattande debatt som pågår än idag och den har tryckts om många gånger. Redan några år efter den första upplagan återkom Snow med en längre version: The Two Cultures and A Second Look (1964).

Man kan läsa alla de stora moderna författarna, säger Snow, och det är som om de stigit ur det samhälle de lever i och skriver om individens existentiella villkor utanför tiden. Snow frågar sig om det är möjligt att kombinera ett intresse för den industriella revolutionen och vad den kan betyda för världens fattiga med ett intresse för modern skönlitteratur. Han väljer sin ungdoms favoritförfattare, Dostojevskij, som exempel. Dostojevskij ville inte se några förbättringar i de fattigas villkor, ville inte se någon industrialisering, någon modernisering. Han var på många sätt en förfärlig människa. Ändå skrev han fantastiska romaner som Bröderna Karamazov, där världens ondska ställs mot människans frihet och ansvar att välja hur hon ska leva sitt liv.

Det finns en spänning mellan insikten hur den tekniska utvecklingen förändrar människans villkor och vardag och den moderna skönlitteraturens sätt att skildra dessa villkor. Vi ska läsa skönlitteratur, säger man, för att lära vad det innebär att vara människa, för att ta del av alla dessa kloka författares insikter. Samtidigt kännetecknas litteraturen av en häpnadsväckande närsynthet och okunnighet om vad som i grunden bestämmer dessa villkor. Detta är den spänning Snow ville lyfta fram i Två kulturer, men han kunde varit tydligare när han formulerade sitt budskap. Det är inte en spänning mellan naturvetare och tekniker å ena sidan och litterära intellektuella å den andra. Naturvetare och tekniker kan, tyvärr, vara lika närsynta som humanister när det gäller att se teknikens betydelse som samhällsförändrare. Snow angriper författare  och andra intellektuella för deras bristande kunskaper i naturvetenskap och teknik. Men viktigare är att de inte förstått teknikens betydelse som samhällsförändrare, den industriella revolutionens enorma betydelse för människors liv.

Min ungdoms hjältar, Jean-Paul Sartre och Albert Camus, hade mest förakt för vetenskap och teknik. Camus menade att den moderna fysiken bara gav oss metaforer när vi söker kunskap. Sartre ställde den subjektiva sanningen mot vetenskapens abstraktioner. De bidrog till att forma min världsbild och min livsåskådning och det tog lång tid att bryta mig ur den och se vad som verkligen är avgörande för människans villkor. Enkelt uttryckt, vi är apor med teknik och det är tekniken som gör skillnaden mellan oss och de andra aporna. Alla apor upplever ångest och smärta, har kärleksproblem, sociala konflikter och sörjer döda släktingar. Det som utmärker människor är att vi med vetenskap och teknik skaffat oss möjligheter att påverka våra livsvillkor. Vi behöver inte längre ta dem för givna, vi kan förändra dem, och därför kan vi förhålla oss till dem på ett helt annat sätt än de andra aporna.

Skönlitteraturen kan hjälpa oss att möta våra livsvillkor, men viktigare är väl att inse att dessa villkor är beroende av den tekniska utvecklingen. Den insikten kommer att påverka vår inställning till livet. Vi får ett sammanhang som gör livet mer begripligt. Människor är apor med teknik. Vi måste begripa vad det innebär att vi är apor. Men vi måste också begripa vad tekniken betyder för att kunna förstå människans villkor.

För att förstå vad det innebär att vara människa, villkoren för vår existens, behöver vi både biologi och teknik. Evolutionen har format oss, gett oss våra behov och förmågor, men den biologiska evolutionen är jämförelsevis långsam. När vi försöker förstå människan genom biologin studerar vi hur vi har utvecklats under mycket lång tid. Vi jämför oss med andra arter, vi lägger märke till likheter och skillnader och vi använder evolutionsteorin för att förstå dem.

Skönlitteraturen tar våra livsvillkor för givna. I varje tid skriver författare om sin tids livsvillkor. Vill du förstå och reflektera över dessa villkor, få svar på frågan om livets mening, kärlekens väsen, hur du ska leva ditt liv, då går du till litteraturen. Men de svar du finner är tidsbundna. Den industriella revolutionen formade de livsvillkor som utforskas i den moderna litteraturen. Den moderna litteraturen och konsten undersöker dessa nya villkor, gestaltar dem, men förblir samtidigt fångna i dem. I all sin radikalism är den moderna litteraturen och konsten bara kommentarer till de livsvillkor som skapats av industrialiseringen.

Den digitala revolutionen kommer att förändra våra livsvillkor igen, för att inte tala om vad gentekniken kan komma att innebära. Säg, att vi lyckas bota åldrandet och avsevärt förlänga människors liv och ungdom, hur kommer inte detta att förändra människors liv? Hur kommer vi att läsa Dylan Thomas mest kända diktrader när vi inte längre behöver gå in i natten? Hur borde vi läsa dem nu? Som ångestladdade sanningar om människans lott eller som uppfordrande uppmaningar till handling, till att göra något åt åldrandet?

Skönlitteraturen kräver fantasi och utan fantasi vore vi inte människor. En rik kultur är beviset på människors fantasi. Men vår fantasi leder oss lätt vilse. Vi tror på sådant vi vill tro på, sådant andra tror på. Våra föreställningar om det goda livet, våra värderingar och våra ambitioner har vi fått av andra. De är kulturella. Visst vore det bättre om de var grundade i verkligheten och inte i fantasier. I stället för att fantisera om människans villkor kan vi söka kunskap om dem i biologin och tekniken. Vad kan vi lära av evolutionsteorin om vad det innebär att vara en människa? Vad kan vi lära av tekniken om vilka möjligheter vi har som människor?

Vetenskap och teknik har förändrat människans livsvillkor, inte minst vår förståelse av oss själva och världen. Detta förändringsarbete har bara börjat och det är spännande att fundera över vad framtiden kan erbjuda. Hur annorlunda kommer livet att vara för människor om 100, 200 eller 500 år? Det är en hisnande upplevelse att verkligen försöka föreställa sig framtiden. Det enda vi kan vara säkra på är att framtiden kommer att vara mycket annorlunda vår egen tid.

Det är med vetenskap och teknik vi förändrar våra livsvillkor och det är också vetenskapen och tekniken som ger oss en grund för spekulationer om hur framtiden kan bli. Framtidsspanare identifierar gärna trender av olika slag. De gör scenarioövningar med dikotomier och fyrfältare. Sådana övningar är nyttiga. De spänner upp en designrymd, visar oss det handlingsutrymme inom vilket vi rör oss och hjälper oss att se att samhället hela tiden förändras. Men om vi vill förutsäga framtiden är det bättre att studera vetenskap och teknik och deras utveckling. Det är de två som stått för de stora förändringarna hittills och det är de som kommer att stå för framtida förändringar. Om vi inte är särskilt intresserade av klädmodets växlingar kan vi finna alla relevanta trender i vetenskapen och tekniken.

Bo Dahlbom