Apor med kultur

Vi är stora apor men mycket annorlunda de andra aporna. Våra förfäder Homo habilis tillverkade stenyxor redan för 2,6 miljoner år sedan. När de första människorna dök upp, för 200 tusen år sedan, hade de därför kultur, men i jämförelse med vår tid var den mycket primitiv. Vilken resa har inte mänskligheten gjort sedan dess, vilken kulturell utveckling. Ett barn som föds idag får ta del av den utvecklingen under sitt liv. Tala om att vidga sina vyer. Det är väl detta livet handlar om för oss människor, kulturell utveckling, ett vidgande av vyerna för att se längre, vidare.

De böcker jag läser vidgar mina vyer, gör min värld större. Hela mitt liv har jag ägnat denna uppgift och åt att förstå den, att förstå vad det innebär att vara människa. Det tog lång tid innan jag insåg hur storslagen denna uppgift är, hur storslagen kulturens utveckling är – och att den knappt har börjat. Vilken fantastisk resa kulturutvecklingen ger oss människor, ger varje människa.

Tidigare i år läste jag med stor förtjusning kulturantropologen Joseph Henrichs bok The Weirdest People in the World (2020) om hur kyrkans idéer om familjen bröt sönder klansamhället i Europa och lade grunden för det moderna samhället med handel, industri och vetenskap. Nu läser jag med minst lika stort intresse Henrichs förra bok The Secret of Our Success (2016) om den betydelse kulturen haft för människans överlevnad och utveckling.

Det är slående hur hjälplösa vi urbaniserade västerlänningar är när vi hamnar i vildmarken. Vi vet inte vilka växter som är ätliga och inte hur de ska tillagas. Vi har inte de redskap som behövs och vi vet inte hur de ska tillverkas. Henrich berättar spännande historier om hur illa det kan gå när vi går vilse i trakter där stenåldersfolk klarar sig alldeles utmärkt. De har den kultur som krävs. Vi har den inte och vår intelligens och bildning hjälper oss inte.

Det ligger nära till hands att sörja förlusterna av dessa stenålderskulturer, men Henrich säger ingenting om detta. Kanske för att det är så självklart för honom att sådana förluster är ett nödvändigt inslag i all kulturell utveckling. Vi har institutioner för bevarande av kulturarvet, men det tjänar knappast något till att belasta vår kultur med djupa insikter i gångna tiders kompetenser. Träslöjd kan med fördel ersättas av programmering i skolundervisningen.

Kulturer är färdigheter, normer, institutioner, metoder och vanor och de utgör en kunskapsskatt som hjälper oss i sökandet efter föda och familj, ett regelverk för att leva tillsammans och samarbeta. Kulturer överförs genom inlärning och vår art har utvecklats till att bli mästare på att lära oss, på att ta emot kultur från tidigare generationer. Vi upprepar, lyder normer, följer traditioner, men det innebär också att kulturen ibland hindrar oss från att söka det nya.

Kulturen driver den genetiska utvecklingen. Vår stora hjärna, långa barndom, korta tjocktarm, lilla mage, små tänder, långa ben, skickliga händer, feta kroppar – allt detta har utvecklats på grund av kulturen, på grund av information som andra människor haft. Kulturen har inte bara format våra kroppar, den har också påverkat den genetiska utvecklingen av vår psykologi, gjort oss till kommunikativa, sociala varelser som litar mer på vad andra säger än på egen erfarenhet, särskilt om de har status och prestige. Med sociala medier har detta kulturtryck bara ökat och kommit att gå långt utanför vår omedelbara omgivning. Barnen lär sig inte längre av föräldrar, nära släktingar och kamrater utan av influensers.

Traditionella samhällen är klansamhällen. Släktskapsrelationer håller samman allt större samhällen som med sina kollektiva hjärnor driver på kulturutvecklingen. Moderna samhällen är marknadssamhällen med anonyma medborgare. Släktskapsrelationerna som var avgörande för att vi skulle utveckla kultur, de traditionella normerna, hämmar den vidare utvecklingen. Traditionella samhällen är främlingsfientliga, traditionsbevarande. Moderna samhällen är öppna, innovativa.

När kulturen blir mer omfattande sätter den press på oss. Det blir mer och mer vi måste lära oss. Vi måste bli bättre på att lära oss, vi behöver större hjärnor, bättre metoder för inlärning och minne. Vi behöver institutioner för undervisning och vi behöver specialisering. Alla kan inte kunna allt. Kulturen förändrar direkt vår hjärna. Den blir en del av vår biologi. På samma sätt som du bygger muskler genom träning, bygger du om din hjärna när du använder den. När du lär dig skriva får din hjärna ett centrum som den tidigare inte hade. När du lär dig spela dataspel händer troligen något liknande. Nya tekniker kräver nya färdigheter och färdigheterna förändrar oss. När kulturen blir mer omfattande blir den också den viktigaste omgivningsfaktorn som driver vår genetiska utveckling. Elden förändrade våra matsmältningsorgan och käkar, verktygen förändrade våra händer, språket har förändrat vår hjärna, och utvecklingen fortsätter.

Upplysningen och romantiken, de två stora moderna idéströmningarna, har helt olika syn på kulturen. För upplysningen är kulturen främst en massa bråte som det gäller att befria sig ifrån, medan för romantiken kulturen är det som gör oss till människor. Moderna upplysningstänkare som Daniel Dennett, Richard Dawkins och Steven Pinker ger kulturen en större plats, men den har ingen huvudroll i deras teorier. Även om Pinker betonar kulturskillnadernas betydelse är han mer intresserad av universella, mänskliga förmågor och ger inte mycket för försöken att analysera kulturens utveckling med hjälp av Darwin.

En sådan analys är däremot kärnan i Henrichs uppfattning om oss människor. Det är när kulturutvecklingen tar fart som vi verkligen blir människor. För att detta ska ske krävs dels att det finns kultur, dels att våra hjärnor utvecklats så att vi enkelt kan lära av andra, ta del av kulturen. Det är när båda dessa villkor uppfylls och kulturutvecklingen kan ta fart som vi blir människor. Länge utvecklas kulturen utan att människor förstår vad det är som sker och än idag är det många som inte inser vad det innebär att vara en apa med kultur.

Den forskningsinriktning som Henrich företräder, med dess kombination av kulturantropologi och evolutionsteori, lovar att väsentligen öka vår förståelse för hur kulturen utvecklas och formar oss och på sikt också våra gener. Normerna utgör ett viktigt inslag i kulturen och de kräver att vi domesticeras och det är en process som börjar tidigt i livet. När vi lär oss använda verktyg uppövar vi allt bättre finmotorik i händerna. Något liknande sker i våra hjärnor när vi använder kognitiva verktyg. Kulturen formar våra hjärnor, påverkar vår hormonbalans, våra smakupplevelser och våra behov. Språket utvecklas som ett viktigt inslag i kulturen i nära interaktion med utvecklingen av verktyg och normer.

Darwins utvecklingslära har varit så framgångsrik att den dolt kulturens betydelse för människans utveckling. Kulturen har hamnat vid sidan av och fått sin prägel av humaniora och etnografi, som något som ställs emot biologi och vetenskap och bedrivs med andra syften och metoder. Henrichs bok är i stället en programförklaring för en vetenskap om kulturen som biologiskt fenomen som förenar psykologi, historia, biologi, kulturell och genetisk utveckling och ger oss en bättre förståelse av vår särart.

För att kulturen verkligen ska göra skillnad behövs det mycket kultur. För att ta del av mycket kultur behöver man en stor hjärna och förmåga att lära av andra. Det är därför inte helt enkelt för kulturutvecklingen att komma igång. Vad kommer först, kulturen eller den stora hjärnan? Henrich spekulerar om hur det kan ha gått till. När kulturen väl börjat utvecklas fortsätter utvecklingen allt snabbare och formar vår biologi och psykologi och på längre sikt också våra gener. Kulturen blir med tiden den viktigaste omgivningsfaktorn för vår genetiska utveckling. Den genetiska utvecklingen anpassar oss till kulturen och driver på kulturens utveckling ytterligare. Kulturen gör oss bara mer och mer annorlunda de andra aporna, både genom att kulturen utvecklas och att vi utvecklas genetiskt.

Vilken fantastisk resa kulturen gett oss människor, ger varje människa. Och hur sorgligt är det därför inte när människor fastnar i en kultur, ett normsystem, en religion, en uppsättning färdigheter, och menar sig ha funnit det rätta, menar sig ha funnit ”sanningen”. Att vara modern innebär att ifrågasätta kulturen, att välja vetenskap och allt snabbare teknisk utveckling, provisoriska sanningar och innovationer.

Men vänta lite, vad händer då med vår särart, om vi inte låter kulturen forma oss, gör den till vår? Vad händer när kulturen bara blir en roll vi spelar? Kommer inte den insikten att urholka kulturens kraft, när vi inser att kulturen är en social konstruktion, en fantasifigur? Kulturen utvecklas ungefär som naturen, säger Henrich, i enlighet med Darwins teori. Mer livskraftiga kulturer breder ut sig på de andras bekostnad, men vad händer med denna utveckling när vi inte längre tar kulturerna på allvar?

När vi inte längre tar kulturerna på allvar, när vi alla blivit moderna, då är det slut på historien, som Hegel och Fukuyama skulle säga. När vi blir medvetna om att vi är kulturella varelser och vad det innebär finner kulturutvecklingen nya former. Då slits inte längre världen sönder av olika politiska system, religioner eller nationella identiteter. Då har kulturernas sökande efter mening, identitet, kunskap, etik och politik övertagits av vetenskap och teknik och blivit ett gemensamt projekt för hela mänskligheten. Kulturutvecklingen fortsätter som vetenskaplig och teknisk utveckling och marknaden med dess teknikföretag spelar en allt viktigare roll i mänsklighetens utveckling.

Digitaliseringen har gjort tydligt hur företagen på konsumentmarknaden idag driver kulturutvecklingen. Apple, Google, Facebook, Amazon och Tesla driver utvecklingen av vetenskap och teknik, ger oss nya vardagsvanor, förändrar våra färdigheter och normsystem. Barn och ungdomar lägger idag sin tid på sociala medier och dataspel. De umgås på digitala plattformar och utvecklar allt bättre färdigheter i användningen av dessa nya verktyg. På samma sätt som läs- och skrivförmåga satt sina spår i våra hjärnor kan vi räkna med att dessa nya färdigheter kommer att forma våra hjärnor och kanske på sikt också förändra människans gener.

Kulturutvecklingen fortsätter som allt snabbare vetenskaplig och teknisk utveckling och ställer mänskligheten inför stora utmaningar. Under detta århundrade kommer digitaliseringen, gentekniken och rymdtekniken att radikalt förändra människans livsvillkor. Men än radikalare blir väl den förändring det innebär att kulturen allt mer präglas av vetenskap och teknik. Vi européer blev annorlunda när vi blev moderna, men fortfarande domineras vår kultur av förmoderna religioner, ideologier, och normsystem. Historien är viktigare än framtiden och det vi kallar bildning innebär fördjupning i kulturarvet. Hur annorlunda kommer vår kultur inte att bli när detta kulturarv trängs undan av vetenskap och teknik och den genetiska utvecklingen genom anpassning till kulturen gör oss alla till forskare och ingenjörer!

Bo Dahlbom