Lokala plattformar

Dagens västerländska samhällen är effektivt organiserade för samarbete, men inte lika bra på att stödja mänskligt umgänge. Vi får mycket gjort, men många är ensamma. Den allmänna välståndsökningen har gjort oss mer oberoende av andra. Vi behöver inte låna verktyg av grannarna. Vi har råd med teve och bil. Vi har kunnat bygga ett välfärdssamhälle med vård, skola, omsorg som professionella verksamheter. Experter har tagit över många av de arbetsuppgifter som tidigare utfördes av alla. Samhället har blivit mer effektivt, vi har blivit mer oberoende, men fått mindre anledning att umgås med släktingar, grannar och vänner. Vi skaffar hund.

Marknaden är den viktigaste organisationsformen i dagens samhälle. Det är den som med sin arbetsdelning gör moderna samhällen så effektiva. De digitala plattformarna kan användas som nya marknadsplatser för ökad effektivitet, men samtidigt erbjuder de möjligheter till samarbete och medborgerligt engagemang. De skulle kunna ligga till grund för ett samhälle där experternas roll förändras. I stället för att själva utföra arbetsuppgifter kan de organisera och stötta dem genom att utveckla och driva plattformar för samarbete. Läkare, lärare, poliser, socialtjänstemän kan bli digitala plattformsoperatörer medan vi alla medverkar och tar ett större ansvar i vård, skola, brottsbekämpning och omsorg. Kanske detta endast innebär mer självbetjäning, ännu större oberoende, men plattformarna skulle kunna medverka till ökat samarbete och umgänge.

Om de digitala plattformarna erbjuder sådana möjligheter till samarbete och umgänge att de blir stommen i ett framtida samhälle, vem ska utveckla och driva dem? Hittills har plattformarna utvecklats av företag, främst i USA och i Kina, men med Spotify som lysande undantag. Företagen har tillsammans gjort en fantastisk insats genom att med innovationer utveckla en teknik som redan revolutionerat näringsliv, samhälle och vardagsliv. Den utvecklingen har inte varit självklar.

Facebook började som digital plattform för umgänge, Google för kunskapsdelning, YouTube och Instagram för att dela upplevelser. Hur plattformarna skulle tjäna pengar var från början oklart. När de började finansieras av annonser fick plattformarna delvis en annan inriktning. De professionaliserades med influensers och följare. Facebook och Instagram förblir otroliga verktyg för umgänge och kontakt, samtidigt som deras algoritmer visat sig främja konflikter och hat. Google ger oss alltjämt en häpnadsväckande tillgång till den gigantiska informationsvärlden på nätet, men kommersialiseringen riskerar att ge bättre information om hur man köper något än om vad det är.

Om de stora digitala plattformarna fortsätter att utveckla sin kommersiella inriktning kan de bli allt sämre på att ge oss de tjänster som en gång motiverade deras popularitet. Samtidigt mognar tekniken och vi kommer i Europa att fråga oss varför viktiga samhällsfunktioner kontrolleras av privata, amerikanska företag. När digitaliseringen fortsätter kan vi förvänta oss mer lokala, digitala plattformar för samarbete och umgänge. Vi kan mycket väl få svenska versioner av Facebook, Linkedin, Twitter och YouTube ungefär som vi idag har svenska tidningar, svensk public service och svenska filmer.

De digitala jättarna har under många år satsat på utveckling av plattformar för utbildning och hälsovård och kanske kan vi förvänta oss en liknande utveckling som vi sett vad gäller sociala medier. Apple, Google och Amazon visar hur man genom digitalisering får skräddarsydd, proaktiv hälsovård och individualiserad utbildning. Men vad händer sedan? Kommer vi att se hur den traditionella sjukvården och skolan ställer om och själv erbjuder digitala plattformar till medborgare och elever? När tekniken mognat kanske skillnaden i funktionalitet mellan dessa lokala plattformar och de digitala jättarnas globala inte behöver vara så stor som den är idag. Kanske de globala företagen väljer att stödja sådana lokala initiativ?

När kommuner och myndigheter digitaliseras och börjar se sig som plattformar för medborgarnas samarbete och nätverkande är det inte rimligt att de fortsätter använda sig av Facebook. Om Facebook riktar sin innovationskraft mot utvecklingen av metaverse kanske lokala plattformar inte uppfattas som konkurrenter utan tvärtom kan bli en del av de globala företagens affär? Risken finns förstås att övergången till virtuell teknik visar sig svårare än man tänkt sig och att webben förblir vårt gränssnitt till Internet ytterligare några decennier.

Det är inte lätt att förutsäga utvecklingen av de digitala plattformarna och inte heller hur de kommer att förändra våra samhällen. Det är lätt att inse att vi bara kommer att bli alltmer beroende av dem, att de kommer att organisera vårt samarbete och umgänge, ligga till grund för 2000-talets samhälle, men vad det kommer att innebära är inte lika lätt att se. Människor vill klara sig själva, vara oberoende och fria, men samtidigt vill vi samarbeta och umgås, bidra till det gemensamma, vinna respekt och erkännande av andra.

Byarna var en gång plattformar för samarbete. Vi träffades vid brunnen. Sedan kom vattenledningarna och vi förlorade en anledning att träffas. Det växande välståndet har gjort oss mer oberoende. Vi klarar oss själva, utan hjälp av de andra. De digitala plattformarna kan fortsätta denna utveckling mot ökad självbetjäning, men de kan också användas för att organisera ett allt rikare samarbete mellan medborgare, elever, arbetare och patienter. Vem avgör hur utvecklingen blir? Kanske behövs ett politiskt parti som verkar för en offentlig sektor med digitala plattformar som organiserar samarbete och umgänge i ett framtida, öppnare, varmare, mänskligare samhälle med mer gemenskap.

Bo Dahlbom