Kultur och vetenskap

Människor är apor med kultur. Kulturen är komplex. Vi tar över den från tidigare generationer utan särskilt mycket eftertanke och sedan definierar den oss, våra normer och värderingar, vanor och mål i livet. Vi formas av vår natur som apor och av den kultur vi råkar födas in i, men inte ska vi väl nöja oss med det?

Att utvecklas som människa kan innebära att utveckla sin kropp, att bygga muskler eller få bättre kondition. Man blir en bättre apa. Många lägger mycket tid på detta. Men det kan också innebära att skaffa sig mer kultur, att bli en kulturmänniska. En kulturmänniska skaffar sig omfattande kunskaper i kultur, men vad är dessa kunskaper värda? De gör henne intressant som samtalspartner, kanske gör de henne också mer vidsynt, kanske till och med visare, men vad är det hon vet? En humanist, religionshistoriker, litteraturvetare, idéhistoriker eller filosof, med breda kunskaper i sitt ämne, kan hålla intressanta föredrag, men vad vet hon egentligen? Kanske är hon expert på Koranen, Madam Bovary, Renässansen eller Platon, men vilket värde har denna expertis?

Genom att bli expert på politik, företagande, matlagning, försvar eller investeringar kan du göra karriär. Du tillägnar dig en världsbild, vissa värderingar och levnadsvanor, tas upp i gemenskapen och skaffar dig erfarenhet. Du blir med tiden en alltmer värdefull kollega, men vad är egentligen all din kunskap värd? Den är tidsbunden, lokal, provinsiell. Du vet hur man bäst bedriver politik, gör affärer, lagar mat eller går i krig, här och nu, men rätt lite egentligen om människan och universum.

Religioner är viktiga inslag i alla kulturer, viktiga som identitetsgivare och samhällsbildare. Religionerna innehåller såväl världsbild som livssyn och levnadsregler. Världsbilderna präglas som regel av kunskapsläget när religionerna etablerades. Sedd från vår moderna, vetenskapliga horisont är de världsbilderna mycket primitiva fantasifoster. Där finns varken Newton eller Darwin, Freud eller Einstein, Bohr eller Hawking. De religiösa världsbilderna säger oss egentligen ingenting om världen.

Vi studerar inte kulturer för att lära oss om världen utan snarare om de föreställningar människor gjort sig innan vetenskapen tog över med sitt systematiska utforskande. Vi kan skilja mellan förvetenskapliga och vetenskapliga uppfattningar och vi kan undra hur det ska gå med de förvetenskapliga. Som vanföreställningar kommer de väl så småningom att helt trängas undan av de vetenskapliga.

Vi studerar inte kulturer för att lära oss om världen utan för att bättre förstå hur människor i olika tider och på olika platser levt och tänkt. Vi läser historia, biografier och skönlitteratur för att utveckla oss, för att genom andras livserfarenhet bli klokare, rikare som människor. Men är inte all denna kunskap egentligen rätt värdelös? Vad finns det för värde i ett studium av människors vanföreställningar om detta inte hela tiden bryts och kontrasteras mot en vetenskaplig världsbild?

Om vi studerar förvetenskapliga kulturer slås vi av diskrepansen mellan den praktiska kunskapen och de mer teoretiska förklaringar som omger den. Den praktiska kunskapen som används i aktiviteter som jakt, fiske och jordbruk och kännedomen om ätliga örter och deras beredning är ofta mycket imponerande samtidigt som de teoretiska förklaringarna om de alls finns är mer eller mindre befängda. Den praktiska kunskapen visar sig särskilt i det som ibland sägs utmärka människan, konstruktionen och användningen av verktyg. De första människorna var hantverkare och hantverket dominerade våra samhällen ända fram till den industriella revolutionen. Kunskapen som gjorde skillnad i de förindustriella samhällena var praktisk hantverkskunskap, beprövad erfarenhet.

Vetenskapen är en snabbt växande del av vår kultur. Medicinsk vård ska vila på ”vetenskap och beprövad erfarenhet”, utbildning på ”vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet”. Kan vi förvänta oss att vetenskapen med tiden tränger undan den beprövade erfarenheten? Tidigare kunde man höra professionella utövare varna för ett förvetenskapligande av olika praktiker på bekostnad av praktisk kunskap. De rösterna hörs även idag, men ändå tror jag att vetenskapen håller på att vinna denna kamp.

Beteendeekonomin med företrädare som Daniel Kahneman och Amos Tversky har rubbat vår tillit till professionell kunskap. Vetenskapernas alltmer spektakulära framgångar har fått oss att tona ned betydelsen av beprövad erfarenhet. Man talar numera hellre om ”evidensbaserad medicin” och även om detta uttryck ibland får inbegripa praktisk erfarenhet så betonas vetenskapens växande betydelse. Kahneman och Tversky visade gång på gång hur fel det ofta blev när så kallade experter använde sin intuition och litade på sin professionella kompetens.

Digitaliseringen har med kameror, sensorer, webb- och appaktivitet gett oss tillgång till enorma mängder data och med artificiell intelligens kan vi hantera alla dessa data. Insamlingen av data har gjort övervakning till en ny, viktig (och ibland problematisk) användning av den digitala tekniken och är på väg att förvandla många verksamheter, inte minst vetenskapen. Med återkoppling kan vi omedelbart se effekten av våra insatser och dessa blir därför alltmer beroende av ständig datainsamling snarare än beprövad erfarenhet. Vi prövar oss fram och säkerställer att vi får bästa effekt snarare än litar på vår erfarenhet.

Användningen av data innebär en revolution i allt vad vi människor gör. Med artificiell intelligens bygger vi system som är bättre än röntgenläkare på att analysera röntgenbilder, identifiera avvikelser och ställa diagnos. Röntgenläkarens kompetens brukade anföras som paradexempel på tyst kunskap, endast möjlig att förvärva genom lång erfarenhet och omöjlig att riktigt beskriva. Nu ersätter vi den tysta kunskapen med AI-system för mönsterigenkänning och får bättre resultat. Även när en människa finns med i loopen kommer hon inte att vilja företa sig något utan riklig tillgång till data.

När vi vill använda vetenskapen för att förstå kulturen gör vi det gärna med hjälp av Darwins evolutionsteori. Även andra apor har kultur, färdigheter som traderas från en generation till nästa, men för människans utveckling är kulturen helt avgörande. Våra hjärnor är konstruerade för att vi ska lära oss av andra människor, för att vi ska imitera viktiga människor i vår omgivning. Endast om du på detta sätt tar del av din kultur, blir en kulturmänniska, kan du klara dig. Kulturen är en förlängning av din natur och ger dig kompetenser som krävs för att du ska överleva. När människor en gång spreds över jorden behövde de utveckla sin kultur för att möta helt nya miljöer. På liknande sätt måste dagens människor utveckla sin kultur för att möta den nya tekniken och alla utmaningar den innebär.

Om människor förr hade en kultur som gjorde det möjligt för dem att överleva i naturen så har dagens människor en kultur som ger dem kompetens att överleva i det moderna tekniksamhället. Hamnar de i naturen går de snabbt under. Vetenskap och teknik invaderar den mänskliga kulturen. Och när de invaderar kulturen, invaderar de också oss. Kulturen är en förlängning av människans natur, men formar över generationer också denna natur. Kulturen är en allt viktigare del av människans omgivning och i kampen för tillvaron anpassas vi därför till vår kultur. Så har den mänskliga hjärnan en gång anpassats till språkanvändning och språket blivit en delvis medfödd kompetens. Med tiden utvecklas en ny människa med mer av den rationalitet som utmärker vetenskapen och tekniken. Men innan det sker kommer vi länge att leva i en kultur som genomsyras av sådan rationalitet.

I människan möts natur och kultur, apan möter teknik och vetenskap. Teknikens utveckling utmanar oss ungefär som naturen en gång utmanade oss. När tekniken utvecklas snabbt får vi svårt att ställa om och måste pröva oss fram innan vi finner den bästa användningen. Vi måste vänja oss vid den nya tekniken och utvecklas för att bemästra den. Tekniken är en utvecklingsuppgift.

Det vi kallar kultur är sammansatt av traditioner, levnadsätt, praktiska färdigheter, livsåskådning och världsbild. När vår kultur blir alltmer teknisk och vetenskaplig, när de praktiska färdigheterna blir vetenskapliga tillämpningar, när de förvetenskapliga världsbilderna ersätts av vetenskapens, förändras vår syn på gångna tiders kultur. Vi kommer fortfarande att söka oss till den klassiska kulturen för vägledning och levnadsregler, om inte annat för jämförelse och kontraster, men får allt svårare att ta den riktigt på allvar. Man kan fundera över hur sådana genrer som centrallyrik och skönlitteratur kommer att förändras. Mycket av gångna tiders kultur var fantasifoster och fantasin har tjänat mänskligheten väl, inte minst för sammanhållning och samhällsbildning. Fantasin spelar naturligtvis en viktig roll även i vetenskap och teknikutveckling, men ändå kan vi förvänta att fantasin blir lägre värderad när den vetenskapliga rationaliteten breder ut sig.

Den resa som inleddes när några av oss lämnade Afrika för kanske 70 000 år sedan har bara börjat. Vilket fantastiskt äventyr är inte människan! Hur spännande vore det inte att följa med på denna resa in i framtiden! Herregud vilken tur det är att vi lever nu och inte för 300 år sedan innan vetenskapen och tekniken tagit riktig fart. Herregud vad synd det är att vi inte lever om 300 år!

Bo Dahlbom