Ekorrhjulet

Det är med samhället i stort som med oss var och en i livet. Vi kommer nakna till den här jorden, utan ägodelar och utan ansvar. Länge, länge förblir vi ansvarslösa barn i våra föräldrars hägn, men förr eller senare tar vi steget ut i vuxenlivet och börjar bygga vår egen lilla värld att leva i och ta ansvar för.

Med tiden skaffar vi oss familj och komplexa sociala relationer, hus och hem, fler och fler ägodelar. Livet blir en allt större apparat som kräver allt mer arbete och kostnader för drift, underhåll och administration. Vi skapar oss ett gott liv, hög konsumtion, varierad sysselsättning, nära och kära, men allteftersom apparaten växer och utvecklas kräver den mer av oss. Apparaten själv genererar hela tiden nya utvecklingsmöjligheter och nya behov. Vi jämför oss med våra grannar och måste följa med i utvecklingen. Vi måste ständigt dra in mer pengar till denna apparat och vi måste arbeta mer för att hålla den igång.

På samma sätt är det i samhället. Genom teknisk utveckling har vi kunna bygga ett samhälle med allt högre produktivitet och ett allt rikare utbud av produkter, tjänster och upplevelser. Men den höga produktiviteten och det stora utbudet kräver en allt mera komplex administration och allt större arbetsinsatser för drift och underhåll. Samtidigt som effektiviseringen hela tiden fortsätter skapas också hela tiden nya produkter och tjänster, samhällsapparaten blir mer omfattande och komplex, och kräver därför mer resurser och mer arbete.

Bönderna på 1800-talet trodde att jordbrukets mekanisering skulle innebära mindre arbete och ett mera lättjefullt liv. I stället innebar mekaniseringen ett fantastiskt utbud av nya produkter varför livet tvärtom blev mer intensivt och krävande. Den tekniska utvecklingen har gett oss en fantastisk sjukvård, men det växande utbudet av behandlingsmetoder har krävt uppbyggnaden av en allt mera komplex apparat som trots ständigt pågående effektivisering blir allt mera kostsam och arbetskrävande.

Liksom vi jämför våra liv med grannarnas, så jämför vi vår samhällsapparat med andra länders. Här pågår en konkurrens som bland annat kräver att vi har attraktiva produkter och tjänster att erbjuda i utbyte mot sådana som vi gärna köper utifrån. Genom ökande export måste vi dra in mer pengar till samhällshushållet, så att vi kan utveckla samhällsapparaten, vilket i sin tur innebär att vi måste arbeta mer för att hålla den igång.

Som individer arbetar vi allt hårdare för att dra in pengar till en allt mera komplex livsapparat och vi arbetar allt hårdare med att administrera, underhålla och utveckla denna apparat. Som samhälle kräver vi ständigt högre tillväxt för att utveckla en komplex samhällsapparat vilken dessutom kräver allt mera arbete att administrera, underhålla och utveckla.

Vi har byggt oss ett ekorrhjul och vi arbetar ständigt på att utveckla det, att göra det bättre. Ju mer vi utvecklar hjulet, ju bättre det blir, desto fortare måste vi springa. Det är klart att vi kan försöka ställa oss vid sidan om ekorrhjulet, hoppa av. Men om vi inte vill avstå från allt det som tekniken ger oss, allt det som skiljer oss från aporna, måste vi fortsätta att springa.

I naturen konkurrerar arterna genom att hela tiden utveckla nya egenskaper som ger dem fördelar i kampen att överleva. Det påminner om hur idrottsmän hela tiden utvecklar nya träningsmetoder och nya material i kampen att vinna. Gjorde de inte detta skulle de snabbt tillhöra förlorarna. Ständigt denna strävan efter högre effektivitet trots att, i naturen som i idrotten, slutmålet förblir detsamma. Man kan ju inte mer än vinna. Vi springer allt fortare för att kunna stå kvar på samma ställe.

I samhället står vi inte kvar på samma ställe. Effektiviseringen har gett oss en fantastisk välfärd, en spännande värld av varor och tjänster, som genom automatisering i stort sett producerar sig själva. Vi behöver inte längre slita ont i jordbruket, vi behövs inte längre i fabrikerna. Men den fantastiska produktiviteten innebär att företagen måste konkurrera allt hårdare för att sälja sina produkter. De måste springa fortare för att stå kvar på samma ställe. Och det stora utbudet av produkter och tjänster har ökat komplexiteten i samhället alldeles enormt och vi måste därför administrera mera för att inte kaos skall bryta ut.

När sommaren kommer för sent, när värmen slår till just när man återvänt till ekorrhjulet, är det inte underligt om man blir lite filosofisk. Just nu drömmer jag om en samhällsutveckling med fortsatt effektivisering, men där effektiviseringen inte hela tiden äts upp av ökad konkurrens och komplexitet. Jag drömmer om ett samhälle med större frihet, mera tid. Jag hoppas att de tänker på detta i Bryssel.

Bo Dahlbom
Svenska IT-institutet (SITI)
www.viktoria.se/dahlbom