Den 22 november 2020 var det chefskonferens i Region Värmland och jag bidrog med ett Zoom-inspelat föredrag om digitaliseringen på 20 minuter som du kan se och höra här:

I efterhand fick jag frågor från deltagarna som jag snabbt försökte besvara per mail. Här är frågorna och svaren:

1 Upplever balansen som svår, när upphör vi att vara konsumenter och snarare är de som konsumeras? När är teknik inte längre produkter vi använder, utan det snarare är vi som är produkterna?

Denna fråga sätter verkligen fingret på det jag försöker göra med mina föredrag. Jag vill medverka till ökad förståelse av teknikens roll och den förståelsen krävs för att bli konsument snarare än konsumerad. Endast om vi lägger märke till, reflekterar över och förstår tekniken, hur den produceras, vad det innebär att använda den, etc., kan vi ta makten över den. Man brukar säga att i fallet Facebook är det vi som är produkterna, eller kanske bättre råvarorna, genom alla data vi ger Facebook. Sedan säljer Facebook dessa data till sina annonsörer (eller snarare tjänster som bygger på dessa data) som är de verkliga kunderna. Men Facebook är beroende av oss (även om var och en av oss väger lätt) och om vi är medvetna konsumenter kan vi påverka Facebook (genom media) och en sådan påverkan sker hela tiden. Om vi var beredda att betala för Facebook skulle vår maktställning gentemot företaget stärkas.

Sedan är det nog så att vi alla är både konsumenter och konsumerade av teknik. Tekniken formar våra liv och det mesta tar vi bara för givet: väckarklockan väcker oss, sen väntar vi på kaffekokaren, väntar på bussen, drar runt dammsugaren, fyller tvättmaskinen. Våra liv blir vad de blir beroende på vilken teknik vi använder och vi gör inga medvetna val när det gäller det mesta av den teknik vi växer upp med. Men tekniken utvecklas allt snabbare och förändrar våra liv. Borde vi inte intressera oss för dessa förändringar, försöka vara med och styra dem, eller åtminstone förstå dem? Jag drömmer om ett samhälle där politik handlar mycket mer om teknik och ger oss visioner om framtiden och dess teknik. Det är trots allt tekniken som formar vårt vardagsliv i alla dess aspekter.

2 Hur bygger vi jämlika förutsättningar utifrån detta?

Kunskap, kunskap, kunskap. Den traditionella sjukvården beskylls ofta för att vara paternalistisk. Patienterna mår bäst ju mindre de vet och vården arbetar bäst utan att patienterna lägger sig i. Mycket har förändrats sedan, säg, 1950-talet när detta var sant. Men fortfarande har sjukvården stora inslag av paternalism. Samtidigt har vi medborgare blivit mer medvetna konsumenter på många områden i livet. På 1950-talet fick vi lön en gång i veckan, pengar i ett kuvert, som vi sedan försökte få att räcka till nästa löning, nästa fredag. Nu köper och säljer vi fonder, köper hus och bilar, hanterar en komplex ekonomi. Konsumtionssamhället har på många sätt krävt och inneburit ett kunskapslyft. När vården blir alltmer av konsumtionsvara kommer det att innebära och kräva en motsvarande kunskapsutveckling hos medborgarna. Den vården kan aldrig bli jämlik. Vården som konsumtionsvara måste därför kompletteras med en offentlig vård, men i ett samhälle med växande välstånd kommer vi att vilja köpa vård ungefär som vi köper resor.

3 När tror du Bo att vi kommer att se hälso- och sjukvårdstjänster från de stora teknikbolagen som kommer att konkurrera med de tjänster som den offentliga vården idag levererar? Hur lång tid har vi på oss? När blir Google, Amazon och Facebook våra nya Kry?

Det svåraste av allt när det gäller framtiden är att förutsäga när förändringar kommer att ske. I vår tid verkar det vara så att det tar längre tid än experterna tror, men när förändringen väl kommer går den mycket snabbare än man kan tro. Om jag måste ge ett svar skulle jag säga 5-10 år. De digitala jättarna har hälsoplattformar redan idag som de använder för sina medarbetare, men hur ska affärsmodellen se ut för att rulla ut dem i samhället som helhet? Kanske jättarna är nöjda med de jättevinster de redan gör och bekymrar sig mindre om att utveckla nya tjänster? Monopol tenderar att stagnera. Så kanske ska vi förvänta oss nischade startups (som sen köps av Google, etc.), typ 23andme som så småningom växer samman till en mer komplett hälsoplattform.

4 Det vore intressant om Bo kan kommentera hur man kan förhålla sig till hälso- och sjukvårdens krav att vara grundad i vetenskap och beprövad erfarenhet men samtidigt öppen för digitalisering, AI och andra nya möjligheter.

Först och främst, ”beprövad erfarenhet” är ett särskilt kapitel som behöver ifrågasättas. På många områden har man kunnat visa att den sortens expertis står sig rätt dåligt i jämförelse med vetenskap. Ett roligt exempel är boken och filmen Moneyball, där Brad Pitt genom att systematiskt använda alla de data som basebollsporten redan samlar in väljer spelare till sitt lag och vinner med billiga spelare som de s. k. experterna, med beprövad erfarenhet, ratar. Tversky och Kahneman har i sin forskning gett många fler exempel. Nej, vi kommer snart att ta bort beprövad erfarenhet och ersätta den med vetenskap kort och gott, kanske vetenskap och data, för det är insamlandet av data som ger oss kunskap, kan ligga till grund för behandling. Och det är just detta digitalisering och AI går ut på, att samla in stora datamängder och analysera dem. Digitaliseringen av sjukvården handlar inte om kreativa innovationer och test i konflikt med ett mer vetenskapligt arbetssätt. Tvärtom, digitaliseringen gör det möjligt att börja arbeta mer vetenskapligt. Alla i vården vet att patienter är olika och reagerar olika på mediciner. Ändå kan man fortsätta att förskriva mediciner till patienter som besöker vårdcentraler utan att veta nästan något om dem (ibland inte ens vilka mediciner de redan tar) och skicka hem dem utan att övervaka dem, få feedback om hur medicinen verkar.  

Bo Dahlbom