Vården och marknaden

Krönika till Vitalis nyhetsbrev, Vitalis News Nr 1/2007, september 2006.

Radion berättar om hur européer söker sig till sjukvården i Thailand. Man lockar med europeisk kvalitet och asiatiska priser. Inga köer, inga väntetider. Reportern undrar om det inte är omoraliskt att utnyttja en vårdapparat som uppenbarligen behövs för thailändarna själva. Nej, turism och handel är inte omoraliskt. Att vi reser till Thailand, bor i deras hus, brer ut oss på stränder och i restauranger, köper mat, hyr bilar, och på andra sätt konsumerar landets resurser är tvärtom en viktig förutsättning för Thailands utveckling.

Att vi köper sjukvård i Thailand är ett exempel på globaliseringen av tjänstemarknaden. Ju mer vi rör på oss, desto mindre landstingstrogna blir vi. Sjukvården blir som vilken annan sorts vara eller tjänst som helst. Globaliseringen av vården öppnar för konkurrens och privatisering och bidrar till en snabbare kostnadseffektivisering av vården. Köerna i sjukvården blir lika absurda som en gång köerna i Sovjetunionens brödbutiker.

Globaliseringen är en av flera kraftfulla processer som förändrar våra samhällen och som de flesta sådana processer drivs den just nu fram av Internet. En annan sådan process är automatiseringen. På 1900-talet åstadkom vi genom automatisering en revolution i varutillverkningen. På 2000-talet gör vi samma sak med administration och annan tjänsteutövning. IT och Internet ger oss en revolution i sjukvården med en fenomenal produktivitetsökning och ett spännande utbud av nya tjänster.

Hantverkare hävdar alltid när turen kommer till deras hantverk att det omöjligen kan automatiseras: skor kan aldrig tillverkas maskinellt eftersom alla fötter är olika. Nu går vi alla i maskintillverkade skor, och visst skaver det lite här och glappar lite där, men det får man ta. Med medicinen är det på samma sätt. De åkommor vi drabbas av har andra haft förut. De borde inte komma som överraskningar. De flesta diagnoser är enkla och behandlingsmetoderna rutin. De borde kunna klaras av genom självbetjäning på nätet. Visst, alla människor är olika, och den automatiserade behandlingen skaver lite här och glappar lite där. Men det tar man gärna när priset sjunker och utbudet ökar.

Globalisering och automatisering innebär att handelns omfattning växer. För första gången i historien finns fler människor i handel än i produktion och handeln sätter sin prägel på våra samhällen. Kommersialiseringen omfattar snart även vården. Kan man handla med mat kan man handla med vård. Internet gör vården tillgänglig på den globala marknaden. Det offentliga blir upphandlare av vård snarare än utförare. I allmänna ordalag upprepas idag mantrat om småföretagandets betydelse för utveckling och tillväxt. Ändå undantas vår stora offentliga sektor från den småföretagande entreprenörens välsignelse. Inte undra på att offentlig sektor står och stampar med skrämmande ineffektivitet och kvalitetsbrister.

Kunskapen växer snabbt, vi blir allt klokare, förnuftigare. Vi ser denna rationalisering av samhället i en fantastisk utveckling av medicinsk teknik, av nya diagnos- och behandlingsmetoder. Vi behöver inte tro på genteknikens och nanoteknikens förmåga att revolutionera sjukvården – men vem gör inte det? – utvecklingen kommer ändå att slå oss med häpnad. Med mer noggranna diagnoser och mer differentierade behandlingar, kan vi kombinera individualisering med automatisering. Rationaliseringen innebär också en allmänt stigande kunskapsnivå, med mer kapabla och myndiga medborgare, vilka själva kan ta ansvar för och sköta sin vård: ge sig själva injektioner, ta prover, kontrollera status, reglera medicinering, dela erfarenheter på nätet, shoppa vårdinsatser.

Genom dessa förändringar får vi en utveckling av den svenska sjukvården som kommer att kasta ett löjes skimmer över alla de prognoser och domedagsprofetior som uttalats de senaste åren. Vi lever i en tid med accelererande teknisk utveckling. Det är inte svårt att förstå vad detta innebär: ökad produktivitet, större utbud, tillväxt, ökat välstånd. Jämför bara Sverige av idag med Sverige för 50 år sedan. Finns det någon anledning tro att denna utveckling inte skall fortsätta?

Bo Dahlbom