Patientens tur

Eric Topol har skrivit en uppföljare till boken The Creative Destruction of Medicine (2012) och läsningen av den nya boken gör mig både glad och imponerad. Bokens titel är rolig, The Patient Will See You Now (2015), och de första kapitlen är fantastiska. Med några snabba penseldrag målar Topol upp framtidens digitala hälsovård.

Allt finns med: sensorer och smarta telefoner som flyttar ut undersökningar, labbprov och medicinska analyser i vardagen, aktiva patienter som blir experter på sin sjukdom, genetikens roll i att förebygga vård och individualisera behandling.

Topol uppfattar Internet och den smarta telefonen som en revolutionär kraft. Likt tryckpressen som spelade en nyckelroll i moderniseringen av det europeiska samhället kan mobiltelefonen medverka till en revolution i sjukvården. Trötta på att vänta, vänta, vänta på ett kort och mycket otillfredsställande möte med en nedlåtande läkare, bara för att sedan få vänta, vänta, vänta på behandling, tar vi vården i egna händer och förvandlar läkaren till konkurrensutsatt och kundorienterad tjänsteleverantör.

Topol är hjärtläkare med en lång, framgångsrik karriär, bl. a. som författare av läromedel i hjärt- och kärlmedicin. Han blev först allmänt känd för sin kritik av läkemedlet Vioxx som tvingade Merck att dra tillbaka detta.

Topols position i professionen ger hans kritik av paternalismen en särskild tyngd. När han skriver om läkarprofessionens ovilja inför patienternas ökande makt och inflytande över sin egen hälsa och vård, när han beskriver det amerikanska läkarsällskapets syn på patienternas tillgång till sina journaler väcker han mer uppmärksamhet än när kritiken kommer utifrån.

Topol skriver om labbtester och röntgen. Den tekniska utvecklingen är fantastisk. Nu kan vi ha labbet på ett chip och din iPhone kan kompletteras så att den kan mäta EKG, bli en röntgenapparat, ett mikroskop eller ett instrument för undersökning av öron, näsa, hals. Patientens makt ökar, ungefär som när du kunde göra ditt graviditetstest själv hemma. Topol skriver initierat och klokt om alla risker, men tvekar inte om åt vilket håll utvecklingen går.

Han skriver om journalerna, detta sorgebarn. Hur har det kunnat fortgå så länge, detta att journalerna inte kunnat delas mellan vårdgivare. Nu pågår försök att göra journalerna tillgängliga för patienterna och ge dem möjlighet att lägga in information, för att så småningom ta kontroll över den egna journalen. Det är dina data. Du har betalt för dem. Det är absurt att sjukvården ska sitta på dem. Endast en långt gången paternalism kan motivera detta. Tänk om bankerna hanterade informationen om våra besparingar som sjukvården hanterar informationen om vår hälsa!

Topol skriver om sjukvårdens kostnader. Han skriver om slöseriet och bristen på genomskinlighet som gör att man kan ta hutlöst betalt. Han efterlyser en mer genomskinlig marknad, mer konkurrens.

Men allra värst är alla skador sjukvården orsakar. Det skulle behövas 4 jumbojetplan för att få plats med alla som varje vecka dödas av sjukvården i USA. Ändå sker inga utredningar av dessa dödsfall. Sjukhusen har blivit veritabla dödsfällor. Så förutser Topol också att framtidens sjukhus inte kommer att ha några bäddar och ger exempel på stora sjukhus som redan använder en sådan modell. Patienterna vårdas hemma, övervakas online och behöver inte riskera att smittas av multiresistenta bakterier.

Framtidens sjukhus behöver bara innehålla akutmottagning och intensivvårdsavdelning, operationssalar, röntgen och laboratorier. All annan vård kan ske i hemmet, konkluderar Topol och beklagar sig över alla nybyggda sjukhus. Jag undrar vad han skulle säga om nya Karolinska.

Med Internet, sensorer och smarta telefoner blir det möjligt att samla in otroliga mängder data om hälsotillstånd och behandlingsresultat. När dessa sedan relateras till skillnader i genuppsättning blir det möjligt att finna spännande samband och individualisera vården. Idealet är att vi kan lära någonting av varje patient, varje människas liv. Men detta förutsätter att vi är villiga att lämna ifrån oss data, anonymiserade eller inte. Tyvärr hämmas den här utvecklingen av en förlegad lagstiftning. Datainspektionen är i Sverige en myndighet som antagligen gör mer skada än nytta.

Topol är inte ovetande om riskerna med datautlämning och ger många skrämmande exempel på hur mindre nogräknade företag köper in eller stjäl identiteter, bankuppgifter och journalinformation. Genomgående kombinerar han en stor entusiasm för vad Internet gör möjligt med en kritisk blick för svårigheter och hinder på vägen.

Med stora datamängder kan vi åstadkomma fantastiska ting när det gäller förebyggande åtgärder, tidig diagnos och mer effektiva, individualiserade behandlingar. Men den mänskliga organismen är otroligt komplex och vår kunskap om den mycket bristfällig. Analysen och användningen av de stora datamängderna är inte självklar. Även om datorerna har gett oss fantastiska beräkningsmöjligheter krävs kunskap för att använda dessa möjligheter till vettiga ändamål. Vi behöver mer, mycket mer forskning för att göra verkliga, medicinska framsteg, och den forskningen måste än så länge göras av människor.

Samtidigt finns det lågt hängande frukter. I Afrika och stora delar av Asien har utrullningen av mobiltelefoner formligen exploderat. Lokala innovationer har gett människor möjligheter att använda telefonen till att överföra pengar i avsaknaden av ett fungerande banksystem. På liknande sätt kan Internet och smarta telefoner introducera en modern sjukvård i länder som i stort sett saknar läkare.

Hos oss erbjuder Internet, sensorer och smarta telefoner det som tekniken alltid gör. Den kan befria sjukvården från rutinuppgifter och göra det möjligt för läkarna att lägga mer tid på de riktigt svåra sjukdomarna och på forskning. Men det kräver att läkarna vågar överge sin fadersroll och lämna över ansvaret för hälsan till oss vanliga människor. Endast när vården flyttar från sjukhusen till patienterna kommer vi att se den fantastiska utveckling Topol så målande beskriver.

Bo Dahlbom
aktivering.se