Det goda samhället och AI

I moderna samhällen råder komplexa beroendeförhållanden mellan människor. För 1000 år sedan var människor främst beroende av familj och släktingar. I ett modernt samhälle går du på dagis, i skolan, gör lumpen, utbildar dig, använder pengar, kör bil, får anställning, etc. Överallt är du beroende av andra, av att samhället finns där och fungerar. När du själv får barn påminns du om dessa beroendeförhållanden. Om man är liberal och betonar den individuella friheten och den privata äganderätten, och ännu mer om man är libertarian, har man lätt att bortse från dessa beroendeförhållanden.

Mitt Romney påstod i presidentkampanjen 2012 att han var en ”self-made” miljonär som på egen hand tjänat ihop sin förmögenhet. Sveriges Näringslivs ordförande, Stig Östling, frågade 2017 i en intervju vad han fick för alla skattepengar han betalade. Båda gav uttryck för en mycket vanlig uppfattning. Likväl är den felaktig. Man tror att man äger sin skog, sin villa, sin bil, sitt företag, sina pengar i någon naturlig mening. När man betalar skatt, tror man att man ger stat och kommun av sina egna pengar. Man inser inte att det man har, det har man tack vare att samhället med dess lagar och rättssystem vill att man ska ha det. I det moderna samhället kan man inte ta ett steg utan att samhället är med.

Samhällsvetenskapen skiljer mellan atomism, uppfattningen att samhället har sin grund i individer, och holism, den motsatta uppfattningen att individerna skapas av samhället. Den historiska förklaringen till hur samhällen en gång uppstod är ofta atomistisk. Individer började samarbeta och bildade samhällen som med tiden blev alltmer komplexa. Den förklaringen har många brister, men även om samhällen en gång började med individer är detta inte längre sant. Idag är det snarare så att individer skapas och formas av de samhällen de tillhör, dvs. holismen är sann om moderna samhällen.

Liberalism, socialism, konservatism, kommunism och fascism är de fem politiska ideologier som dominerar den moderna politiska diskussionen. Idag behöver vi bara diskutera de tre första. Liberalismen är en atomism, socialismen en holism. Socialister menar att jämlika samhällen är mer rättvisa medan rättvisa för liberaler innebär att individens fri- och rättigheter respekteras. Socialdemokratiska partier, liksom Demokraterna i USA, innehåller både liberala och socialistiska idéer. Ibland säger de sig fördenskull vara socialliberala.

Liberalismen kräver inte att atomismen är sann som teori om hur samhälle och individ förhåller sig till varandra. Även om holismen är sann kan man hävda att ett samhälle gör klokt i att respektera individuella fri- och rättigheter, att endast ett sådant samhälle blir ett gott samhälle. Samtidigt kan man hävda att ett gott samhälle är ett jämlikt samhälle. Ett ojämlikt samhälle slits isär av inre motsättningar. Utmaningen vid utformningen av det goda samhället är att väga dessa intressen mot varandra. I äldre samhällen spelade familjen en större roll än idag. En konservativ ideologi betonar familjens betydelse och ställer ibland familjens behov och autonomi mot samhällets inflytande. I utformningen av det goda samhället behöver kanske även familjens intressen beaktas.

Samhällen är artefakter, mänskliga konstruktioner, och politiska ideologier är idéer om vilka principer som är viktiga när samhällen utformas. Om holismen är sann, dvs om individuella fri- och rättigheter är samhälleligt givna och inte naturliga, blir det förnuftigt att försöka utforma samhället så att det åstadkommer balans mellan olika intressen. Människor har intressen av att leva i ett samhälle där hon får respekt och som inte slits isär av inre konflikter och därför är någorlunda jämlikt.

John Rawls föreslår i A Theory of Justice (1971) en metod för utformningen av ett rättvist samhälle som tar sin utgångspunkt i den historiska förklaringen till hur samhällen uppstår genom någon sorts kontrakt mellan individer. Rawls metod uppnår opartiskhet genom att man inte vet sin position i samhället när man anger hur det ska utformas. Rawls talar om att det rättvisa samhället utformas bakom ”en slöja av okunnighet”. Opartiskheten leder Rawls till två principer: en som betonar liberalismens fri- och rättigheter och en som betonar socialismens jämlikhet. Ojämlikhet kan bara accepteras om den gynnar de sämst ställda i samhället och alla har rimligt lika möjligheter att nå alla positioner i samhället.

Rawls väljer att tala om det ”rättvisa” samhället snarare än om det ”goda” samhället. Han menar att rättvisan är överordnad det goda, att samhället inte kan vara gott om det inte är rättvist. Människor kan ha olika uppfattning om det goda livet och det goda samhället, men en förutsättning för att de alls ska kunna verka för att uppnå det goda är att de lever i ett rättvist samhälle.

Rawls kom att dominera debatten i USA under decennier. Nästan omedelbart fick boken en libertariansk kritik i Robert Nozick Anarchy, State, and Utopia (1974). På senare år har intresset för Rawls aktualiserats genom två böcker: Daniel Chandler (2023) Free and Equal: What Would a Fair Society Look Like? och Cass Sunstein On Liberalism: In Defence of Freedom (2025). Jag kommer att återkomma till dem.

Rawls diskuterar aldrig samhällets ekonomiska utveckling och vad denna kräver, men om man uppfattar denna utveckling som väsentlig måste hänsyn tas även till den när samhället utformas. Många menar att den utvecklingen kräver teknisk utveckling och företag på en fri marknad, frihandel, utrymme för entreprenörer och belöningar för framgång. De villkor som möjliggör samhällets ekonomiska utveckling riskerar att komma i konflikt med principen om jämlikhet samtidigt som principer om jämlika möjligheter att nå olika positioner också främjar samhällets utveckling.

Rawls teori om rättvisa är en liberalism, vilket innebär att familjens intressen inte särskilt beaktas. Men familjer har också intressen och kanske det goda samhället borde ta hänsyn till dem? Om jag har varit framgångsrik och förvärvat en position i samhället vill jag kanske använda den för att gynna mina barn? Kanske tycker jag att det är orättvist om mina barn måste betala arvsskatt? Familjens intressen kommer i konflikt med principen om jämlikhet och lika möjligheter, både med socialismen och liberalismen.

Om man ställer liberalismen, med dess individuella fri- och rättigheter, mot socialismen, med dess jämlikhetsideal, mot konservatismen, med dess försvar för familjens intressen, och dessutom lägger till framstegstanken, med dess betonande av marknad, företagande och entreprenörer, får man fyra principer som definierar det goda samhället samtidigt som de gärna kommer i konflikt med varandra. Liberalismen, med dess betonande av den privata äganderätten, och framstegstanken kommer båda i konflikt med socialismen. Konservatismen kommer i konflikt både med liberalismen och socialismen.

Om man som Mitt Romney och Stig Östling har haft framgång i livet blir det naturligt att betona både liberalismen och framstegstanken. Troligen värnar man också om den egna familjen och försvarar därför även vissa konservativa idéer. Bakom okunnighetens slöja skulle man antagligen komma till andra, mer jämlikhetsbetonade, slutsatser. Man vet ju inte hur det kommer att gå i livet och vill antagligen förvissa sig om att inte hamna i alltför stort elände.

Det goda samhället måste väga dessa fyra principer – liberalismen, socialismen, konservatismen och framstegstanken – mot varandra. Resultatet kommer att förändras över tid. Kanske familjens roll minskar och konservatismen därför får mindre betydelse? Den globala uppvärmningen har fått många att ifrågasätta framstegstanken med dess betonande av ekonomisk tillväxt. Liberalismens lista med fri- och rättigheter kommer troligen att variera med tiden. I John Lockes 1600-talsversion av liberalismen har den privata äganderätten en huvudroll, men kanske kommer dess innebörd att förändras med tiden?

Rawls teori brukar kritiseras för att den kunde dominera den filosofiska diskussionen under flera decennier samtidigt som den fick liten praktisk tillämpning i politiken. Ändå kan det vara intressant att använda de fyra principerna till att ge ett omdöme om vår tids samhällen. Hur goda är dessa samhällen egentligen?

Två observationer ligger nära till hands och de handlar båda om bristande jämlikhet. Den första gäller utvecklingen de senaste 80 åren. Efter andra världskriget fortsatte kriget att sätta sin prägel på samhällena i väst. Statlig styrning och stor jämlikhet kombinerades med mycket snabb ekonomisk utveckling såväl i Europa som i USA. På 1970-talet stagnerade den ekonomiska utvecklingen och 1980 kom en backlash. Sedan dess har det skett en avreglering av näringslivet, sänkta skatter och ökad ojämlikhet, utan att för den skull den ekonomiska utvecklingen tagit riktig fart. I USA har den här utvecklingen gått längre och ojämlikheten ökat mer markant än i Europa. Där har avregleringen och de sänkta skatterna resulterat i en förskjutning från arbete till kapital med mycket stor ojämlikhet som resultat. Under president Trump fortsätter den utvecklingen. Många röster höjs idag för att göra USA mer jämlikt.

Den andra observationen gäller framtiden och den pågående AI-utvecklingen. Artificiell intelligens kommer enligt många bedömare att förvandla människors villkor genom att befria henne från arbete, göra henne arbetslös. Antingen kan då människor leva lättjefulla liv, med konst och lekar, idrott och familjeliv, ungefär som forna tiders överklass. Eller också tvingas de, som arbetslösa i dagens samhällen, leva i misär. Allt beror på hur jämlika framtidens samhällen blir. Som det ser ut just nu, särskilt i USA, är risken stor att det är misär som väntar medan ojämlikheten bara växer.

AI-utvecklingen har på några år förvandlat diskussionen om framtidens goda samhälle. Den industriella revolutionen ökade inledningsvis ojämlikheten genom att berika företagsägarna på arbetarnas bekostnad. Så småningom ledde fackföreningarnas kamp till mer jämlika samhällsförhållanden. AI-utvecklingen riskerar att leda till än värre ojämlikhet samtidigt som det är svårt att se hur någon annan än staten kan rätta till dessa missförhållanden. Hur bedriver man kamp som arbetslös? Politikens betydelse ökar när näringslivet robotiseras. Klarar våra politiker den uppgiften?

Bo Dahlbom