På väg mot plutokrati

Kurt Andersen (2020) Evil Geniuses. How Big Money Took over America

USA är ett underligt land, svårt att begripa sig på, särskilt med en president som Donald Trump. Men USA har alltid varit underligt, väldigt olikt Europa. Det finns en pionjäranda i landet, en gammaldags brutalitet som inte längre finns i (norra) Europa. Den pionjärandan har kanske sitt ursprung i hur landet grundades av invandrare, förstärktes av Vilda Västern med dess skjutvapen och kamp mot indianerna, av inbördeskriget, slaveriet och rasismen. För att bättre förstå mig på amerikanerna läser jag en bok av Kurt Andersen, Evil Geniuses (2020), om nyliberalismens segertåg från 1980 och fram tills idag.

Andersen beskriver hur USA förvandlats från ett tämligen jämlikt samhälle till ett samhälle med stora ojämlikheter, ett plutokratiskt marknadssamhälle där de allra rikaste blivit vinnare och alla andra förlorare. Han ger oss listor som exemplifierar hur de rikaste blivit rikare. Han frågar sig vad som skulle gälla om det rådde  total ekonomisk jämlikhet i USA och konstaterar att då skulle alla tillhöra den ekonomiska överklassen med mycket kapital och hög lön. Varför ser det inte ut så? Det är en imponerande bok och väl värd att läsas, mycket aktuell även om den är några år gammal. Jag förundras över hur väl beläst Andersen är och hur träffande hans analyser, inte minst av digitaliseringen och artificiell intelligens. Men boken är alldeles för lång, som amerikanska böcker ofta är.

USA är ett underligt land, med en underlig blandning av liberalism och socialism. Om man gör en historisk tillbakablick slås man av hur politiken har svängt fram och tillbaka. I slutet av 1800-talet dominerades amerikanskt näringsliv av rövarbaronerna Rockefeller, Carnegie, Morgan och Ford som fick härja fritt. En bit in på 1900-talet försökte kongressen komma tillrätta med monopolföretagens maktdominans genom en restriktiv lagstiftning mot trustbildningar. På 1930-talet tog president Roosevelt ett fast grepp om ekonomin med sin ”nya giv” och under andra världskriget och långt in på 1970-talet ökade staten sitt inflytande över näringslivet med höga skatter och allt mer reglering. Så blev Reagan president år 1981 med mottot ”regeringen är inte lösningen, den är problemet”, och inledde en period som så småningom ledde till nya rövarbaroner, denna gång ägare till digitala jättar, och slutade med en illasinnad rövarbaron som president, Donald Trump. Många har under våren 2025 oroats av möjligheten att Trump skulle förvandla USA till en autokrati, men valet av borgmästare i New York den 4 november 2025 verkar peka i en helt annan riktning. När världens kapitalistiska centrum väljer en uttalad socialist, Zohran Mamdani, till borgmästare är det kanske en indikation på att USA håller på att svänga igen?

Andersen börjar sin bok med en kort tillbakablick på USAs historia. Han skriver om amerikanernas djärvhet, deras innovativa kraft och vilja till förändring. Han skriver om deras förkärlek för nyheter, inte minst ny teknik, och hur de utvecklade samhället genom teknisk utveckling. Han skriver om tidsandan och hur den har förändrats under åren. På 1970-talet kom, till exempel, en nostalgisk backlash mot 1960-talets modernism. Med tiden kom denna nostalgi att fördjupas. Amerikanerna förlorade sin nyhetstörst. Modet dominerades alltmer av tillbakablickar.

Richard Nixon var president i början av 1970-talet, en republikan i en tid av demokratiska värderingar. Han fortsatte kriget i Vietnam men samtidigt förde han en politik som gynnade de svaga i samhället. På 1970-talet förblev skatterna höga på företag och förmögna. Ralph Nader drev korståg mot bilindustrin, miljöskandalerna väckte lagstiftarnas missnöje och opinionen mot företag och företagande växte. Med Ronald Reagan kom allt detta att förändras. Andersen säger sig ogilla konspirationsteorier, men här tycker han att det är rimligt att tala om en konspiration. Det är den konspirationen som är temat för boken och som har gett den dess titel. Andersen beskriver hur intellektuella på högerkanten började samarbeta för att åstadkomma förändringar i amerikansk skattelagstiftning och syn på företagande. Nobelpristagaren i ekonomi Milton Friedman fick en viktig roll, särskilt hans betonande av den fria marknaden, och att företag inte har socialt ansvar, inget ansvar för sina anställda. Företagare har bara ansvar gentemot sina aktieägare att göra företaget så lönsamt som möjligt.

Andersen beskriver med många namn och detaljer hur de förmögna tog makten och förvandlade USA. Han skriver om bröderna Charles och David Koch, om hur lobbyisterna i Washington blev fler, om hur lagstiftningen förändrades så att företag kunde finansiera politiska kandidater, kort sagt, om hur USA förvandlades till en plutokrati, där pengarna samlades hos de allra rikaste och de fick allt större inflytande över politiken. Han skriver om hur ekonomen Arthur Laffer – han med ”Lafferkurvan” –lade grunden till Reagans ekonomiska politik. Tanken var att genom att sänka skatterna på företag och förmögna öka tillväxten så att alla tjänade på att de rika blev rikare. De rika blev rikare, företagens makt växte, vanligt folk förlorade pengar och inflytande. År 2020 var USA lika ojämlikt som Storbritannien år 1830. Det som började med Ronald Reagan fortsatte under demokraterna Bill Clinton och Barack Obama. Högsta domstolen hade en viktig roll i denna förändring. Med tiden kom domstolen att domineras av konservativa, libertarianska ledamöter under ledning av Antonin Scalia, som utvecklade en bokstavstrogen tolkning av konstitutionen. Domstolen hade en viktig roll när USA övergav sin gamla kamp mot monopol i företagsvärlden. Den kampen uppfattades nu som driven av socialistiska, företagsfientliga ideal.

Reagans misstro mot den administrativa byråkratin i Washington ledde till en omfattande avreglering. Andersen framhåller att det finns såväl fördelar som nackdelar med reglering. Avreglering kan innebära en mer effektiv marknad, som när skråväsendet i Sverige avskaffades år 1846 och den nya näringsfriheten möjliggjorde industrialiseringen av landet. När flygindustrin avreglerades i USA på 1980-talet ökade utbudet och priserna sjönk. Samtidigt finns nödvändig reglering för att företag inte ska skada folkhälsan med produktion eller produkter som gör oss sjuka. Annan reglering syftar till att förhindra att företag genom sina tjänster eller marknadsföring lurar sina kunder. Det finns reglering för att marknaden ska fungera så väl som möjligt, genom att bland annat förbjuda kartellbildning. I USA har man särskilt velat stävja tendenser till monopol, men även detta förändrades i den stora avregleringen. De digitala företagen fick relativt obehindrat växa till marknadsdominans så länge de inte skadade sina konsumenter. Visserligen såg Clinton till att Microsofts webbläsare, Internet Explorer, fick konkurrens, men Alphabet, Apple, Meta, Amazon och Nvidia kan idag dominera marknaden utan allvarliga hot från regering eller domstolar.

Andersen skriver med ilska om hur företagschefer som Lee Iacocca och Jack Welch förändrade näringsliv och arbetsliv till det sämre, hur girighet blev berömvärt, hur finansmarknaden avreglerades och börsen kom att få en allt större plats i amerikanernas medvetande. Näringslivets fokus flyttade från produkter och tjänster till finansiering och finansbranschen växte med allt högre löner. Direktörernas löner steg också och betalades i allt större utsträckning ut som aktier i företaget. Företagarnas fokus flyttade därigenom från produkter och kunder till börskursen som påverkades av företagets kvartalsrapporter. Näringslivet kom att domineras av kvartalsekonomi och strävan att med innovativa metoder höja börskursen, som till exempel återköp av aktier.

Samtidigt förändrades arbetslivet genom automatisering och globalisering. Arbetarnas villkor försämrades. Fackföreningarna försvagades och allt fler anställningar blev tillfälliga, med ökad osäkerhet som följd. Studentavgifterna växte dramatiskt, mobiliteten i samhället minskade, och man behövde rika föräldrar för att nå framgång. Den globala uppvärmningen diskuterades redan på 1980-talet, men oljeindustrins inflytande var starkt nog för att USA skulle fortsätta bränna olja som om ingenting hade hänt. De amerikanska politiska kampanjerna är storstilade och kostar mycket pengar. Det innebär att du behöver stora kampanjbidrag för att vinna ett val. Lagstiftningen om kampanjbidrag har därför avgörande betydelse och när den förändrades började landet utvecklas mot plutokrati snarare än demokrati. De med mest pengar styr och den politiska demokratin offras när den ekonomiska ojämlikheten växer.

Genom digital utveckling, artificiell intelligens och robotar kommer automatiseringen av arbetslivet att accelerera. Frågan är inte hur mycket automatisering vi kommer att se utan snarare, som ekonomen Erik Brynjolfsson hävdat, hur vi kommer att fördela den välfärd som automatiseringen skapar. Kommer den att fördelas mellan människor eller kommer den att innebära ökad koncentration av rikedomar och ökad ojämlikhet? Andersen citerar Yuval Harari och hans tankar om hur artificiell intelligens och robotisering gör människor överflödiga och konstaterar att detta kommer att få särskilt allvarliga konsekvenser i ett ojämlikt samhälle som USA med mycket bräckliga skyddsnät. De nordiska länderna som har bättre skyddsnät och ett arbetsliv som inte är lika viktigt, enligt Andersen, kommer att klara övergången till ett sådant samhälle mycket bättre.

Om vi tänker tillbaka på mänsklighetens utveckling slås vi av arbetets betydelse. Allt levande lägger mycket tid på att skaffa föda och det var inte länge sedan människor arbetade mest hela tiden som de inte sov. Vad ska de göra när artificiell intelligens och robotar tar över alla arbetsuppgifter? Någon måste såklart tillverka robotarna, men även det kan göras av robotar. Forskning och utveckling kommer att fortsätta att engagera människor, men även dessa uppgifter kan i växande utsträckning göras av robotar och artificiell intelligens. Så vad ska människor göra? Hur förbereder vi oss bäst för ett sådant samhälle? Och hur ser vi till att det inte slits sönder av ojämlikhet?

Det har svängt fram och tillbaka när det gäller jämlikheten i USA. Andersens bok handlar om hur ojämlikheten ökat från 1980-talet och han diskuterar vad som krävs för att USA ska bli ett jämlikare samhälle igen, mer som Europa. Han har sex förslag på förändringar. (1) Amerikaner måste inse att staten har en viktig roll i det moderna, komplexa samhället. Reagans negativa syn på staten var destruktiv – för att inte tala om den skada Trump åstadkommit när han, delvis med hjälp av Elon Musk, velat avveckla stora delar av USA:s myndigheter. (2) Amerikaner måste få bättre självinsikt om sina politiska uppfattningar. Egentligen, visar enkäter, vill de leva i ett samhälle mer likt Sverige, med mycket större jämlikhet. (3) Makten i USA måste flytta från de stora företagen och de rika till vanligt folk. Fackföreningar måste få en mycket större roll, särskilt i alla de tjänsteyrken som nu dominerar USA. I Sverige är Unionen idag den största fackföreningen. (4) Det är republikanernas fel att den amerikanska statsskulden blivit så stor. Den har skapats av sänkta skatter för företag och rika. (5) Andersen vill gärna se en icke-binär politik, en politik som kombinerar stat och marknad. Marknaden kan användas till vettiga ändamål och avreglering är inte alltid negativ. (6) Alaska delar ut vinsterna från sina oljefyndigheter till alla medborgare i en sorts medborgarlön eller basinkomst. När AI gör människor arbetslösa måste vi börja fundera i de banorna och hitta något som kan ge människor en inkomst. Kanske Internet, som ju faktiskt byggdes av staten kan vara en lösning?

Andersen skriver mycket om ekonomer, domare och andra intellektuella på högerkanten och hur de förändrade USA, men han skriver nästan ingenting om de kristna nationalisterna och deras roll. Den kristna högern blev en maktfaktor med Reagan på 1980-talet och följdes sedan av Tea-partyrörelsen på 2000-talet med en protest mot höga skatter, statsskuld och Obamas sjukvårdsreform. MAGA-rörelsen tog över år 2015 och såg till att Donald Trump blev president, först år 2017 och sedan igen år 2025. MAGA-rörelsen har idag helt tagit över det republikanska partiet och Trump har också lyckats vinna över de stora företagsägarna på sin sida. De amerikanska oligarkerna, det republikanska partiet och de kristna nationalisterna bildar med Trump en allians som hotar att förvandla USA till en autokrati.

Motsättningarna i det amerikanska samhället mellan den kristna högern och de välutbildade i storstäderna på öst- och västkusten är idag stora. I södra USA är MAGA-rörelsen stark. De är kristna nationalister med kort utbildning, kreationister, motståndare mot abort, anhängare av dödsstraff, hatiska mot hbqti-rörelsen. De är tillräckligt många och välorganiserade för att utgöra en kraft i det amerikanska samhället. Det såg vi den 6 januari 2021 när de stormade Capitolium. Det som gör Trump så farlig är den allians som bildats mellan dessa kristna nationalister och de allra rikaste i USA och de allra mäktigaste företagen. Vi ser något som påminner om alliansen mellan Putin och oligarkerna under Putins första tid vid makten.

Utvecklingen i Sverige påminner en smula om den i USA. Motståndet mot löntagarfonderna enade företagarna och man gick ut i en stor demonstration den 4 oktober 1983. Mot slutet av 1980-talet växte nyliberalismen stark även i Sverige. Finansmarknaden avreglerades och skatterna sänktes – men inte särskilt mycket. Avregleringen fick fart på ekonomin, men till priset av ökad ojämlikhet. Fler blev miljardärer och de allra rikaste blev rikare, även i Sverige. Nyliberalismen gav oss friskolor, vårdvalssystem och en mer positiv syn på marknaden, men annars var förändringarna inte så radikala som i USA. Nu kan man se en backlash när kritiken av friskolor och vårdval växer. Om man vill läsa om nyliberalismen i Sverige kan man med fördel göra det på nätet i boken Marknadens tid, som utgör slutrapport från forskningsprojektet ”Nyliberalism i Norden: Ett nytt historiskt fält.”

Det är inte lätt att fånga förändringar i tidsandan. Man måste göra ett urval av händelser och det är lätt att urvalet färgas av förändringar i det egna livet. Människor blir äldre, minns sin barndom med saknad, och faller lätt i fällan att tycka att det var bättre förr. Andersen tycker sig se en växande nostalgi och en brist på nyheter i mode, musik, bilar och livsstil trots att digitaliseringen ger nya terminaler och plattformar. Han skyller nostalgin på den otäcka ekonomiska utvecklingen med ökad ojämlikhet och en hårdare och osäkrare tillvaro. Vi drömmer oss tillbaka när vi inte vill möta verkligheten. Men kanske var det bara det egna livet som var bättre förr, inte samhället?

Andersen framhåller gärna Europa som ett föredöme i jämlikhet. Han pekar ut Milton Friedman som ideologen bakom förändringen i USA. Men Friedmans nyliberala idéer om avreglering och fri marknad var ett recept för ekonomisk tillväxt och i det avseendet har USA varit mer framgångsrikt än Europa. Enligt Världsbanken ökade, till exempel, EU:s BNP med 13,5 % under perioden 2008–2023, medan USA:s BNP ökade med 87 %. Hade den tillväxten varit möjlig utan avreglering och ökad ojämlikhet?

Tillväxt har blivit ett problematiskt begrepp. Ju längre till vänster din politik är desto viktigare tycker du det är med fördelning snarare än tillväxt. Den globala uppvärmningen har gett ytterligare argument mot tillväxt. Endast genom nolltillväxt kan vi rädda planeten enligt många miljöaktivister. Samtidigt är tillväxten nära förbunden med teknisk utveckling. Teknisk utveckling medför tillväxt och underlättas också av tillväxten. Om man slagits av hur viktig den tekniska utvecklingen varit för hur vi lever nuförtiden kan man inte nog betona värdet av sådan utveckling. Det gäller särskilt om man tror att utvecklingen bara har börjat, dvs att framtidens teknikutveckling kommer att innebära att människors levnadsvillkor fortsätter att förändras lika dramatiskt som de gjort i den industriella revolutionen.

En av mina favoritbloggare är ekonomen Noah Smith. I ett blogginlägg argumenterar Smith för att skillnaderna mellan USA och Europa när det gäller välfärd är mindre än många européer tycks tro. I ett annat inlägg argumenterar han för att tillväxten har fördelar även i rika ekonomier: sådan tillväxt driver teknisk utveckling av betydelse för miljön och samhällsutvecklingen, skapar exportmöjligheter för fattiga länder och är viktig i geopolitiskt oroliga tider. Om man betonar värdet av tillväxt blir även Milton Friedmans idéer mer attraktiva. Då kan man hävda att tillväxt är så viktig att företag borde koncentrera sig på sin affär och överlämna de sociala aspekterna av företagandet till politiken. Om man inte ser värdet av teknisk utveckling och tillväxt blir nyliberalismen mindre intressant. Då blir det väsentligare att genom fördelning försöka skapa det goda samhället här och nu, med företag som tar socialt ansvar.

Andersen beskriver ett USA som är på väg mot plutokrati. Hans bok kom ut år 2020, men Joe Biden lyckades inte vända utvecklingen och med Donald Trump som president har utvecklingen mot plutokrati tagit fart igen. Ojämlikheten ökar och landet slits isär av inre motsättningar. Alliansen mellan Trump, den kristna högern, det republikanska partiet och de stora företagsledarna förblir stark. Men motståndet mot Trump växer i de breda lagren i USA och kanske kommer det en backlash som inleder en rörelse tillbaka mot ökad jämlikhet. Samtidigt är det beklämmande att se republikanerna i kongressen, de ledande företagsledarna i USA och många av världens politiska ledare kröka rygg för den tölpaktige Trump.

Bo Dahlbom