AI tar över

För några månader sedan började jag skriva på en text om hur AI tar över alltmer av arbetslivet. Jag imponerades av hur fort utvecklingen gick, men ibland kände jag det som jag gjorde inför böcker som lärde ut snabbläsningstekniker. Man måste lära sig tekniken och riskerar att glömma uppgiften. AI kan öka produktiviteten i programmering, men medan programmeraren lär sig AI minskar produktiviteten. Införandet av AI tar tid och uppmärksamhet från uppgiften.

Sedan insåg jag att detta är en irrelevant kommentar. Hur enkelt det är att använda AI påverkar hur snabbt tekniken sprider sig och kommer i användning. Men det är bara en tidsfråga. Viktigare är hur bra AI är, hur bra svar den ger, hur väl den fungerar som agent. Och ju mer jag använder AI desto mer imponerad blir jag. Äntligen har jag fått en assistent som kan hjälpa mig med vardagslivets alla små bekymmer, svara på alla frågor, lösa alla problem, inte minst att använda all annan teknik som omger mig. AI har blivit ett naturligt gränssnitt till all annan teknik, AI förmedlar min kontakt med allt.

Ethan Mollick fortsätter att utforska hur AI bäst kan användas i undervisningen på en handelshögskola. Han ger sina studenter i uppgift att med hjälp av AI på fyra dagar utforma ett nytt företag och häpnar över resultatet. Han skriver om hur vi alla snart blir chefer över ett antal AI-agenter. Vad innebär det att vara chef? En ledare ”vet vart man ska”, kan leda andra mot ett gemensamt mål. Hon är självständig, initiativrik, kan se alternativ när hon möter motgångar. I många arbetsuppgifter behöver vi en projektledare, någon som tar kommandot och fördelar arbetsuppgifter i gruppen. AI-agenter är mästare på att utföra arbetsuppgifter och snart kommer robotarna. Människor blir chefer och i arbetslivet ställs allt högre krav på självständighet och initiativförmåga. Robotar gör som de är tillsagda, men vi människor vet vad vi vill och varför.

Arbetsuppgifter som innebär beräkning, problemlösning, beslutsfattande, text-, bild- och videoproduktion, kort sagt kognitiva och kreativa uppgifter, görs alltmer med AI och AI blir allt bättre på att göra detta arbete. Det dröjer väl inte länge innan de blir sina egna chefer. Snart kommer robotarna som med AI även kan utföra fysiska arbetsuppgifter. Det är lätt att göra scenarier där människor får en allt mindre roll i ett arbetsliv där allt fler uppgifter görs av AI och robotar. Men vägen dit är svår att föreställa sig. Hur ska ett samhälle med mängder av robotar fungera? Och vad ska människor göra i en sådan värld? Hur ska det gå med ekonomin när arbetslösheten stiger och konsumtionen minskar? Ska vi ge alla som föds en robot och en basinkomst? Citrini Research ger i ett nyhetsbrev ett scenario för hur AI förstör ekonomin. Noah Smith håller inte med. Men det är klart att man blir orolig.

Timothy Lee med nyhetsbrevet Understanding AI skriver om hur AI tar över programmeringen. Programvaruföretag har fått se sina värderingar sjunka. Med AI kan vem som helst bygga egna väl fungerande system. Om man följer Johan Sanneblads nyhetsbrev som kommer varje måndag får man en god bild av hur snabbt utvecklingen sker. Här beskriver han utvecklingen av AIs visuella förmåga. Forskare använder sig alltmer av AI i sin forskning. AI löser allt svårare matematiska uppgifter. Redan för ett år sedan kunde man läsa hos Johan om hur AI på några dagar producerade ännu opublicerade resultat som tagit forskningen 10 år. Det har följts av fler exempel.

Omställning är inte enkelt och det är inte underligt att det just är programmering och forskning som först blir en uppgift för AI vid sidan om den självklara uppgiften som sökverktyg och assistent. Programmerare och forskare är yrkesgrupper som ständigt har behövt ompröva sina verktyg och lära sig nya. Jurister är mer skeptiska kan man läsa i ett annat nyhetsbrev från Understanding AI även om det borde vara en självklarhet att det mesta av juridiken kan göras av AI. Men allt hänger på hur bra AI blir. I samma blogg kan man läsa om konflikten mellan AI-företaget Anthropic och Trumps krigsminister Pete Hegseth. Hegseth vill ha carte blanche att använda Anthropics teknik för övervakning av amerikanerna och till autonoma vapen och det vill inte Anthropic, som startades av utvecklare som hoppade av från OpenAI av etiska skäl. Johan Sanneblad har, som så ofta, den bästa redogörelsen för dessa händelser.

Trumps hantering av AI-utvecklingen har många skrämmande inslag. Jag läser en intressant artikel, ”When the Chips Are Down”, i New York Review of Books av Julian Gewirtz, Kina-rådgivare till Biden, om hur Trump hanterat Nvidias export till Kina. Nvidia tillverkar de överlägsna chips som möjliggör AI-utvecklingen och vill gärna sälja dem även till Kina. Kina försöker komma ikapp och vill köpa, men är rädda att bli alltför beroende av USAs chips. Gewirtz skriver om hur Trump har lättat på restriktionerna i exporten av Nvidias chips till Kina och om skillnaderna mellan USA och Kina. I USA bestämmer ett företag, Nvidia, i praktiken över AI-utvecklingen, medan i Kina kommunistpartiet med Xi Jinping har kontroll över utvecklingen. Trump tänker bara på hur han själv kan profitera och är beredd att offra USA:s intressen för egen vinning, medan Xi är mån om att ha kontroll och är beredd att offra landets kortsiktiga intressen.

Avgörande för AIs betydelse är naturligtvis hur bra systemen blir på att utföra sina uppgifter. När ChatGPT 5 släpptes i augusti 2025 var Ethan Mollick lyrisk, men många andra var missnöjda och började tvivla på AIs möjligheter. Börsen gick ned. I den pågående konflikten med USA är det många som önskar att Europa utvecklar egna alternativ till de amerikanska, digitala jättarnas tjänster. För säkerhets skull vill européerna ha egna molntjänster och egna AI-system. Men hur bra kan de svenska AI-systemen bli? För 50 år sedan var det självklart för storföretag som Volvo att välja engelska som företagsspråk, för forskare att publicera sig på engelska. Nu talas det allt oftare om att vi måste värna det svenska språket. Kanske är det bara en tillfällig backlash av nationalism, men om Europas länder ska utveckla nationella AI-system, vad ska vi då ha den gemensamma marknaden till? Och hur ska det gå med den europeiska produktiviteten?

Med AI förändras arbetslivet, men egentligen är det inte något nytt som händer, bara att tempot i förändringarna ökar. Alltsedan den industriella revolutionen har arbetslivet förändrats med införandet av den ena tekniken efter den andra. Länge gick det så långsamt att förändringarna kunde ses som undantag. Samhället var för det mesta någorlunda stabilt, men ibland behövde vi förändra det. Det var väl egentligen inte förrän med digitaliseringen som tempot på allvar började öka. Problemet är att vårt samhälle inte är byggt för förändring. Dess arbetsliv, institutioner, lagstiftning och styresskick är statiska när de borde vara dynamiska. Staten har fortfarande förvaltningar när den borde ha förändringar. Men hur får vi ett dynamiskt samhälle? Kan vi genom att öka förändringstakten bli mer dynamiska eller ska vi tänka helt nytt om samhällsbygget? Den tekniska utvecklingen utmanar och kräver allt mer av samhällsbyggarna.

Bo Dahlbom