En värld utan ordning

Vi tar den tekniska utvecklingen för given samtidigt som vi kritiserar dess avarter. Vi drömmer om hav och vindar och är trötta på sten och betong samtidigt som vi i städerna lever som forna tiders kungar. Våra ungdomar förstörs av sociala medier och mobiler, av internet, säger vi. Men var skulle vi vara utan internet? Vad visste ungdomarna om världen innan internet? På internet kan vi njuta av de bästa intervjuerna som när Charlie Rose intervjuar David Ignatius om Donald Trump eller Bill Kristol intervjuar Francis Fukuyama eller Robert Kagan, lyssna på premiärminister Mark Carneys anförande i Davos eller följa the David Frum Show. Där har vi tillgång till all världens musik och ett överflöd av filmer. Hur kunde vi leva utan internet, undrar jag ibland? På internet kan vi med stigande fasa följa utvecklingen i USA under ledning av Donald Trump.

Det talas allt oftare, och inte minst i USA, om att Donald Trump överger den regelbaserade världsordning som USA tog initiativ till vid andra världskrigets slut. Helen Thompson, professor i politisk ekonomi vid universitetet i Cambridge, ifrågasätter om det alls har funnits någon sådan regelbaserad ordning. Visst har det genom Världshandelsorganisationen funnits regler för världshandeln, säger hon, men vad gäller den geopolitiska makten har den starkares rätt alltid varit rådande, först i kalla krigets kraftmätning mellan USA och Sovjetunionen, sedan utövad av USA ensam. USA har i kraft av sin maktställning kunnat agera världspolis och självsvåldigt ingripa i andra länders interna angelägenheter.

Det ligger mycket i detta. Den regelbaserade världsordningen har varit viktigare för Europa som använt USA som garant för sin säkerhet. Även om USA gärna velat framställa sig som en försvarare av liberala, demokratiska värden och amerikanska debattörer nu anklagar Trump för att överge den regelbaserade världsordningen så har USA i praktiken vägrat underställa sig en överstatlig världsordning genom att inte ratificera avtal eller rätta sig efter FN:s beslut. Amerikanska medborgare kan endast, enligt amerikansk lag, ställas inför rätta i USA. (Däremot verkar president Maduro kunna kidnappas i Caracas och föras till New York för rättegång, anklagad för att ha brutit mot amerikansk lag.)

Jag tar del av Helen Thompsons världsbild när hon blir intervjuad av Freddie Sayers på unHerd, en konservativ, brittisk blogg. Ämnet för dagen är Grönland och Sayers har tre gäster, alla intressanta. Dansken Henrik Dahl sitter i EU-parlamentet för Liberal Alliance, ett libertarianskt parti, Helen Thomson har skrivit en intressant bok, Disorder: Hard Times in the 21st Century (2023), och Pippa Malmgren, tidigare rådgivare till George W. Bush, är en Trump-anhängare som ger oss den typ av beskrivningar av Europa som vi fått från vice-president J. D. Vance. Freddie Sayers kan inte låta bli att invända när Malmgren påstår att Storbritannien riskerar att inom några år få en muslimsk majoritet. Malmgrens åsikter skrämmer, men de positiva kommentarer hon får av lyssnarna skrämmer ännu mer. Världen är polariserad.

Donald Trump talar som om det aldrig funnits någon världsordning och har istället aktualiserat Monroe-doktrinens idé om intressesfärer. I den nyligen (november 2025) publicerade säkerhetsstrategin betonas USA:s intressen i den västra hemisfären och det är i detta ljus man ska se Trumps uttalanden om Grönland och, tidigare, Kanada. Thompson menar att mycket har förändrats genom Kinas ekonomiska expansion. Kina är en viktig handelspartner med Latinamerika och har tecknat avtal om den nya sidenvägen med ett flertal länder i USA:s hemmaregion. Kina och USA har under hela år 2025 haft en pågående konflikt om Panama-kanalen.

Kinas ekonomiska expansion på 2000-talet har utmanat USAs maktställning i världen. Man hade kunnat tror att Kinas expansion skulle ha fått USA att utveckla sina gamla allianser med Europa, Japan, Korea och Australien och utveckla vidare sina samarbeten med Kinas randstater: Indien, Filippinerna, Indonesien och Vietnam. Tvärtom verkar Donald Trump arbeta för att överge dessa allianser och särskilt den med Europa för att istället utforma en strategi som prioriterar den egna hemisfären. Det senare är nödvändigt med hänsyn till Kinas allt intensivare samarbete med länderna i Latinamerika och Trump räknar inte med Europa som allierad. Han påpekar gärna att Europa håller på att tas över av invandrare, att vi inte utvecklas ekonomiskt, att vi i Europa gärna samarbetar med Trumps motståndare i USA, att Europa är ”woke”.

Istället för att utveckla en världsordning bestående av två block – USA med allierade, inklusive Europa, och Kina med allierade, inklusive Ryssland – kan vi se fram emot en mer komplex värld med ett antal stormakter – USA, Kina, Ryssland, Indien, och kanske Europa – med komplexa samarbeten och konflikthärdar. Istället för en värld delad mellan demokratier och autokratier, med två olika världsordningar, verkar vi få en värld utan ordning. Kanske innebär detta att ett tredje världskrig mellan demokratiska länder och autokratier skjuts på framtiden, men i gengäld kan vi se fram emot en mer osäker värld, där umgänget länder emellan blir mindre civiliserat. Vad kommer att hända med FN i en sådan värld, kan man undra?

Trump och hans administration ställer till rabalder världen över men förorsakar minst lika mycket oro hemma i USA. Nu upprörs människor över den tragiska händelsen i Minneapolis där Renee Good den 7 januari 2026 blev skjuten till döds av en ICE-agent. De demokratiska kommentatorer jag följer har under året med stigande förvåning följt Trumps politiska gärning. De har pekat på hans öppna korruption och många lögner, hans tölpaktighet, dåliga smak, självhävdelsebehov, tilltagande senilitet och galenskap. Nu har de börjat beskriva honom som fascist och hans politik som fascistisk.

Ezra Klein intervjuar Martha Gessen i sin Ezra Klein Show den 10 januari och mycket av samtalet handlar om fascism och jämförelser mellan Donald Trump och Vladimir Putin. Det är mycket intressant, men den bästa beskrivningen av Trumps politik gör nog historikern Heather Cox Anderson den 9 januari i sitt nyhetsbrev när hon, utan kommentarer, citerar en broschyr utgiven av det amerikanska försvarsdepartementet 1945. I broschyren beskrivs fascismen för den amerikanske soldaten och där sägs bland annat att i en demokrati styr folket över regeringen medan i fascismen det är tvärtom. Fascismen är ett system där några få utövar makten över de många för att berika sig själva. Fascismen styr genom okunnighet, lögner och propaganda, genom hat och genom att se fiender överallt. Texten ger en mycket god bild av president Trumps administration.

Många demokrater i USA ställer sitt hopp till mellanårsvalet till kongressen i november. Då kommer det demokratiska partiet att åter få majoritet i Representanthuset och därmed möjlighet att stävja Trumps många excesser. Men jag undrar. Trump är inte omedveten om faran och jag tror att han har förberett sig väl. Låt oss använda jämförelsen med fascismen. De tyska stormtrupperna under ledning av Ernst Röhm hade, genom att skapa oro i det tyska samhället, en huvudroll vid Adolf Hitlers maktövertagande. Trump har skickat nationalgardet till demokratiskt ledda städer, men nu förfogar han också över 22 000 ICE-agenter vilka likt Röhms stormtrupper kan användas för att skapa oro och störa mellanårsvalet. Kanske Trump inte tänker acceptera att demokraterna tar makten i Representanthuset? Kanske Robert Kagan har rätt? Vi lever verkligen i spännande tider och tack vare internet har vi platser på första parkett! Vilket spektakel!

Bo Dahlbom