Verkliga problem

Johan Rockström skriver idag (20260122) på DN:s debattsida tillsammans med Islands klimatminister om hotet från så kallade tippningspunkter. Amazonas regnskog, Grönlands istäcke, tropiska korallrev och systemet av havsströmmar i nordatlanten hotas alla av destabilisering. Forskningen om tippningspunkter får allt starkare stöd, men kanske måste vi uppleva en sådan punkt innan vi låter oss övertygas. Golfströmmen håller västkusten isfri och klimatet någorlunda drägligt i norra Europa. Vad skulle hända om strömmen slutade komma? Rockström föreslår ytterligare forskning och att dessa klimatrisker får en central plats i försvars- och säkerhetsanalyser.

Idag har också Noah Smith ett intressant blogginlägg, med aktuella siffror, om risken att människan som art håller på att dö ut – och vad vi kan göra åt det. Födelsetalet i Kina är nu 0,93, vilket är mindre än hälften av vad som skulle behövas för att behålla folkmängden på nuvarande nivå. I Sverige är födelsetalet 1,43, i hela världen är det ca 1,7. För drygt två år sedan skrev jag om boken Empty Planet av Darrell Bricker och John Ibbitson. Den publicerades 2019 och författarna beräknade då att Kinas folkmängd i slutet av det här århundradet skulle vara ca 700 miljoner. Aktuella beräkningar tyder på att siffran snarare stannar vid 600 miljoner, att jämföra med dagens 1410 miljoner.  Det ser illa ut för människan.

Mänskligheten löser sina problem med teknik, säger Smith, och tekniken blir alltmer beroende av forskning. Forskning har hjälpt oss med pandemier, utveckla nya grödor och gett oss metoder att möta klimatproblemen även om det lär dröja innan vi verkligen tar itu med dem. Han föreslår att vi löser även det här problemet med forskning. Världens rikaste person, Elon Musk har beskrivit de sjunkande födelsetalen som mänsklighetens största hot och Smith föreslår att han skänker 5 miljarder dollar till ett fertilitetsforskningsinstitut.

Global uppvärmning och sjunkande födelsetal är bara två av de hot som mänskligheten idag står inför. I ett läge när världen står inför allvarliga problem och behöver mer internationellt samarbete gör världens starkaste nation genom sin president sitt bästa för att sprida oro, förnedra allierade och hävda den starkes rätt i umgänget mellan stater. Donald Trump har i dagarna tagit initiativ till ett internationellt fredsråd med honom själv som ordförande. Att delta kostar 1 miljard dollar. Belarus, Israel och Saudiarabien är bland de länder som tackat ja till att delta. Ryssland och Kina funderar. Norge, Sverige, Tyskland och Frankrike har tackat nej. Att Danmark också tackat nej är inte så konstigt med hänsyn till att Trump hotat att ta Grönland med våld, även om han för tillfället avstår. Med sitt råd verkar Trump vilja ifrågasätta FN som organisation för internationellt samarbete.

Trump är som han är och snart är han utbytt, men allvarligare är att världens övriga ledare så fullständigt dansar efter hans pipa. Är det inte dags för någon vuxen att ta över och visa att även länder kan umgås som vettiga människor med varandra? Så länge USA låtsades stå för en global världsordning där umgänget mellan stater löstes genom förhandlingar och inte med våld var världen någorlunda trygg. När Trump slutar hyckla finns det ingen som kan hålla emot. För drygt två år sedan skrev jag om boken The Sleepwalkers (2012) av Christopher Clark om hur första världskriget började utan att någon egentligen ville det. Historien håller på att upprepa sig och det blir inte roligare den här gången.

Bo Dahlbom