Livet som experiment

Cass Sunstein (2025) On Liberalism. In Defense of Freedom

För mig är liberalismen självklar. Blev jag liberal genom att läsa Sartre och Camus? Nej, knappast. Men där fanns en rotlöshet som tilltalade. Liberaler har inga rötter. När konservativa betonar tradition och rötter framhåller liberaler istället friheten. Att våga experimentera är viktigt för liberaler, inte minst med livet självt. Så när konservativa följer traditionen, undrar liberaler om det inte finns något alternativ. För liberaler är sökandet efter det goda livet just ett sökande. Man måste pröva sig fram, inte binda sig för hårt vid något. Liberaler tror på vetenskapens sätt att söka sanningen med förnuft och experiment. Konservativa är humanister med intresse för historia. Liberaler är mer intresserade av framtiden.

Jag läser en enkel men utmärkt bok om liberalismen av Cass Sunstein, On Liberalism (2025). Sunstein är en gudabenådad skribent. Det är en stor glädje att läsa honom. Han betonar liberalismens experimentella syn på livet, men beskriver samtidigt liberalismen som ”ett stort tält” där även mer konservativa röster hör hemma. Till liberalismen räknar Sunstein inte bara John Stuart Mill och Friedrich Hayek, utan även libertarianer som Robert Nozick och med viss tvekan även konservativa som Edmund Burke.

Själv är Sunstein en liberal som tagit starka intryck av John Stuart Mill. Det är där han hämtat det uttryck som för honom definierar liberalismen: experiments of living. Andra som utövat ett stort inflytande över hans tänkande är filosofen John Rawls och president Franklin D. Roosevelt. Kanske kunde man beskriva Sunstein som en ”mjuk” liberal eller socialliberal som samtidigt betonar individens fri- och rättigheter och värnar de svaga i samhället.

Liberalismen är ett ”stort tält” enligt Sunstein, men det är ändå tveksamt om det svenska partiet Liberalerna, namnet till trots, ryms i det tältet. Bengt Westerberg var en liberal rätt lik Sunstein själv, men sedan dess har Liberalerna blivit mer inriktat på auktoritärt tvång, inte minst i skolan, än på frihet och experiment. Med Maud Olofsson och Annie Lööf blev Centerpartiet mer av ett liberalt parti än Liberalerna själva.

I åtta fristående kapitel tecknar Sunstein sin bild av liberalismen. Första kapitlet är kanske det minst njutbara och utgörs av en lista i 85 punkter med sådant som liberaler tror på. I första punkten slås fast att liberaler tror på frihet, mänskliga rättigheter, pluralism, säkerhet, lagstyre och demokrati. De tror på förnuftig diskussion som metod för att hantera oenigheter och ogillar alla former av auktoritärt tvång. Sunstein citerar Abraham Lincoln: ”No man is good enough to govern another man, without that man’s consent.” Jämlikhet och jämställdhet mellan könen är självklar för liberaler. Liberaler tror på det fria utbytet av idéer, varor och tjänster och den tillväxt som skapas av den fria marknaden. De betonar vikten av den privata äganderätten som de uppfattar som ett villkor för självständighet och välstånd. Liberaler ägnar sig inte åt identitetspolitik.

Därefter följer sju kapitel som lyfter viktiga liberala teman och det är mycket trivsamt att läsa om livsexperiment, Hayek och Mill, rättssamhälle, yttrandefrihet, den fria marknaden, Roosevelts nya giv och låtskrivaren Connie Converse. Sunstein är klok, argumenterande och vidsynt, en föredömlig liberal. Han börjar med att skriva om hur han i fjortonårsåldern blev intellektuellt väckt av William Buckley, som han uppfattade som otroligt charmig, smart och rolig. Själv lärde jag känna Buckley genom en debatt med Noam Chomsky och fick där intryck av en okunnig, dryg och snabbpratande fjant. Sedan har jag förstått att mitt intryck var felaktigt. David Frum intervjuar Sam Tanenhaus, författare till en nyutkommen biografi om Buckley och båda uttrycker stor beundran för Buckley. Intervjun föregås av några väl valda ord om DOGE – Frum när han är som bäst.

Efter några ord om konservativa liberaler går Sunstein snabbt över till att beskriva Mills idé om livet som experiment. Om den konservativa inledningen var trevande beskrivs här kärnan i liberalismen som jag uppfattar den. Men den kärnan är problematisk. Å ena sidan erkänner liberalen traditionernas vikt, å andra sidan förespråkar hon livsexperiment. En experimentell hållning till livet innebär väl att traditionerna inte respekteras? Kommer inte kulturen att förfalla om den inte tas på allvar? Är inte det moderna, ytliga konsumtionssamhället liberalismens fel? Det är väl en empirisk fråga, säger Sunstein, och vad är beviset för att det förhåller sig så? Vad betyder det egentligen att hävda att det moraliska förfallet är liberalismens fel?

Bland Friedrich Hayeks efterlämnade arbeten finns en essä där Hayek skriver om John Stuart Mill och hans relation till sin hustru Harriet Taylor. Taylor utövade, enligt Mill själv, en avgörande inverkan på hans tänkande. Hayek hävdar att Taylor fick Mill att överge liberalismen för mer socialistiska, planekonomiska idéer, men det menar Sunstein är nonsens. Istället utövade Taylor sitt inflytande över Mill i hans arbete för kvinnans frigörelse och i de centrala tankegångarna om individens frihet och oberoende av konventionen. Och här finns den stora skillnaden mellan Hayek och Mill, säger Sunstein. Medan båda hävdade betydelsen av en fri marknad, betonade Hayek värdet av traditioner och konventioner medan Mill ville se livsexperiment och frihet från konventionen. Så länge du inte skadar någon annan är du, enligt Mill, fri att utforma ditt liv som du själv finner bäst.

Lagstyre är den svenska översättningen av ”rule of law” och för liberalismen är detta en mycket viktig princip. Lagstyre har, enligt Sunstein, sju kännetecken som alla försöker fånga innebörden i uttrycket att rättvisan är blind. (1) Lagar ska vara klara och allmänna. Man ska inte behöva gissa sig till vad de betyder och man ska få veta i god tid vad som gäller. Om lagarna inte gäller alla måste det finnas principiella motiv. (2) Lagar får inte gälla retroaktivt. Allt är tillåtet som inte uttryckligen är förbjudet. (3) Teorin måste stämma med praktiken, dvs lagen ska tillämpas i enlighet med lagboken. (4) Lagen ger dig rätt till en rättvis rättegång där du får möjlighet att försvara dig. Du får inte berövas friheten utan rättegång. (5) De som stiftar lagar ska inte tillämpa dem. Domstolarna måste vara oberoende i förhållande till regering och riksdag. (6) Lagarna får inte ändras för snabbt och (7) de får inte innehålla motsägelser.

Sverige har fått kritik från bland annat Europarådet för sina långa häktningstider, något som bryter mot villkor (4). Sverige skiljer sig från USA vad gäller villkor (5) domstolarnas oberoende. I USA finns denna självständighet inskriven i konstitutionen. I Sverige har uppfattningen varit en annan och här döljer sig en intressant diskussion. Vem ska egentligen forma samhället: politiken eller domstolarna? Socialdemokratin ansåg länge på 1900-talet att de folkvalda borde bestämma. Domarkåren utgjorde en konservativ kraft i samhället och det var orimligt att den skulle utöva särskilt inflytande. Här fick de stöd av Axel Hägerströms rättspositivism och kritik av naturrättsläran, särskilt genom hans elev, socialdemokraten Vilhelm Lundstedt. I övriga Europa var uppfattningen mer lik den amerikanska. När Sverige gick med i EU, och EU-rätten blev överordnad svensk rätt, blev de svenska domstolarna mer självständiga, men först i och med reformen år 2010 skrevs denna självständighet in i grundlagen.

Liberaler vill leva i ett rättssamhälle och det innebär lagstyre. Lagare är regler och lagstyre har många fördelar. Regler gör det lättare att fatta beslut. Vi behöver inte fundera. Det finns en regel. Regler är opersonliga och blinda, skiljer inte på person. Regler gör oss modiga samtidigt som de begränsar oss. Om det finns en regel behöver vi inte diskutera principer. Regler gör det möjligt att planera och förutse vad som kommer att hända. Regler gör det tydligt vem som bär ansvaret för ett visst förhållande. Folk kan helt enkelt fråga: följde de reglerna? Regler ger medborgarna rättigheter. De behöver inte vädja till beslutsfattares välvilja utan kan hänvisa till regeln. Regler reducerar godtycklighet och brus. Fördelarna med en modern byråkrati är att det finns regler och att de tillämpas byråkratiskt, undan undantag.

Varför är yttrandefriheten så viktig för liberaler? Är det för att yttrandefrihet är ett villkor för demokrati? Eller är det för att den krävs för att vara en myndig, självständig människa? Eller är det för att yttrandefrihet, det fria utbytet av idéer, är det bästa sättet att nå sanningen? Eller är det för att yttranden är en förutsättning för kommunikation och samarbete? Sunstein väljer inte mellan dessa olika svar. Istället diskuterar han hur vi ska hantera falska yttranden. Ska vi förbjuda dem? Lagar som förbjuder falska yttranden kräver stor tilltro till våra myndigheter. Sunstein varnar för den sortens lagar som i många länder förbjöd uttalanden som förringade pandemin. Samtidigt är förtal straffbart i många länder och i USA är det ett lagbrott att felaktigt utge sig för att vara FBI-agent eller för att ljuga i statliga jobb-ansökningar. Om man förbjuder falska yttranden kanske människor hindras av osäkerhet att säga sanningen? En liberal demokrati måste kanske förbjuda vissa falska yttranden, men frågan bör hanteras med stor försiktighet. Högsta Domstolen i USA har ofta sagt att uppenbart falska yttranden saknar värde, men Mill skulle inte hålla med. Ibland kan falska yttranden göra sanningen tydligare. Bara för att något är falskt ska det inte förbjudas. Endast om falska yttranden är tillåtna kan vi få veta vad människor i gemen tror. Om falska yttranden är förbjudna kan de bli mer lockande.

Liberaler ogillar tvång. De värdesätter den fria marknaden, det fria utbytet av idéer, varor och tjänster. Den fria marknaden är viktig i försvaret av individens frihet. Den främste företrädaren för den fria marknaden var Friedrich Hayek. Hans invändningar mot planekonomins tvång var framför allt kunskapsbaserade. Ingen enskild person  eller planeringsinstitution kan ha all den kunskap som finns i prismekanismen på den fria marknaden. Marknaden fungerar så väl, inte för att någon enskild person kan genomskåda den, utan för att informationen kommuniceras så väl till alla genom priserna. Det är när staten försöker styra marknaden som det går illa. Detta innebär inte ”laissez-faire”, att staten ska låta marknaden vara ifred. Tvärtom, enligt Hayek, måste staten reglera marknaden för att den ska vara fri och fungera väl.

Sunstein blev internationellt känd genom boken Nudge (2008) om beteendeekonomi som han skrev med Richard Thaler (nobelpristagare 2017). John Stuart Mill hävdade att staten fick ingripa i människors handlingar endast när handlingarna hotade att skada andra. Men vad händer när människor väljer sådant som skadar dem själva? Rökning? Droger? Inga säkerhetsbälten? Inga pensionsinbetalningar? Beteendeekonomin har visat att människor inte alltid väljer vad som är bäst för dem. Detta rubbar förtroendet för den fria marknaden till förmån för en mer paternalistisk stat. Varken Mill eller Hayek har någon diskussion av hur dessa marknadens misslyckanden ska hanteras. Beteendeekonomins insikter blev allmänt kända först på 1970-talet och sedan dess har liberaler brottats med frågan. Sunstein avslutar med en intressant diskussion av hur man bäst får människor, genom knuffar eller tvång, att välja bränslesnåla bilar.

Den amerikanska rättighetsförklaringen (”Bill of Rights”) har en enorm betydelse i det amerikanska samhället. Den består av 10 tillägg till konstitutionen som kongressen antog år 1787. Det andra tillägget ger amerikaner rätten att bära vapen. Det femte tillägget ger dem rätten att vägra vittna mot sig själva. Rättighetsförklaringen är därför viktig när USA:s högsta domstol ska tillämpa den amerikanska konstitutionen. Domstolen har på senare år dominerats av jurister som vill tolka konstitutionen bokstavstroget. Ingenting kunde vara mer fjärran från grundarnas position, hävdar Sunstein. Grundarna var pragmatiker, såg den nya nationen som ett experiment och konstitutionen som ett dokument som måste utvecklas. Kongressen har också under åren diskuterat nästan 12 000 tillägg, beslutat om 33 och fått godkännande av delstaterna för 27. Det är därför inte underligt att president Roosevelt i ett tal i januari 1944 föreslog en andra rättighetsförklaring. Han tyckte något väsentligt saknades i den första.

Franklin D Roosevelt är, enligt Sunstein, USA:s främsta ledare genom tiderna. Andra skulle kanske framhålla Abraham Lincoln, men Sunstein föredrar Roosevelt som tog amerikanerna genom såväl depressionen på 1930-talet som andra världskriget. Men viktigare för Sunstein är Roosevelts förslag till en andra rättighetsförklaring som skulle ge amerikaner rätten till arbete, försörjning, bostad, utbildning, rekreation och sjukvård. Avsikten med denna rättighetsförklaring var att lägga grunden för alla amerikaners möjligheter och säkerhet. Roosevelt menade att krigsinsatsen och rättighetsförklaringen hade samma syfte, att värna amerikanernas trygghet. Människor i nöd är rädda. Endast trygga medborgare är fria. De rättigheter Roosevelt föreslår är positiva. Många liberaler skulle ifrågasätta dem och hävda att det som skiljer liberalismen från socialismen är dess betonande av negativa rättigheter. Sunstein är en annan sorts liberal, en socialliberal, liksom Roosevelt.

Socialliberaler framhåller att de framgångsrika i ett samhälle har samhället att tacka för sin framgång. Äganderätten själv garanteras, till exempel, av samhällets rättssystem. De som vill att regeringen inte lägger sig i behöver i själva verket regeringens stöd. Sedan 1980-talet har USA dominerats av en ”individualism” som ger en falsk bild av amerikansk historia och kultur, säger Sunstein, en bild som även frodas utanför USA. Ronald Reagan blev president med en slogan som hävdade att regeringen inte var lösningen utan problemet. Det visade bara att Reagan inte förstått vad det innebär att leva i ett modernt samhälle.   

Många amerikaner menar idag att individen är fri i den mån staten inte utövar tvång över henne. Den friheten är inte mycket värd om inte samhället redan gett individen möjligheter att förverkliga sina intressen. Roosevelts andra rättighetsförklaring betonar statens uppgift att ge alla människor de möjligheter som krävs för ett gott liv. Ett orättvist samhälle ger vissa människor möjligheter som andra inte får. Roosevelt vill bara göra samhället mer rättvist genom att ge alla amerikaner de möjligheter som bara somliga har idag.

Sunsteins avslutande essä om låtskrivaren Connie Converse och hennes öde får mig att i bokhyllan leta fram en bok av Johan Asplund, Storstäderna och det forteanska livet (1992), där han berättar historien om Amelia Earhart och hennes tillfälle. Jag förundras över Asplunds oförmåga att välja titlar på sina böcker samtidigt som jag beundrar hans förmåga att skriva tänkvärda böcker. Själv försökte jag som professor övertala mina doktorander att välja ett namn på sin avhandling som kunde fungera just som namn, något kort, gärna ett enda ord, lätt att komma ihåg. Ett namn är inte en beskrivning. Om man vill ha en beskrivning i titeln får det vara en underrubrik. Först ett namn, sedan en beskrivning, om det verkligen är nödvändigt.

På engelska finns ordet ”opportunity” och Asplund översätter det med ”tillfälle”. Han utvecklar en hel teori om det moderna livet med hjälp av detta ord. I de traditionella samhällena fanns inga tillfällen. Ditt liv bestämdes av den plats, geografisk och social, där du föddes. Men i moderna samhällen kan tillfället när som helst dyka upp – och då gäller det att vara beredd. Det gäller att gripa tillfället i flykten. Tillfället kommer att förändra ditt liv. ”Tillfället gör tjuven” brukade man säga och många hänvisar till tillfällen när de ska berätta sina liv. Många väntar på sitt tillfälle och vill inte binda sig i förtid. Man väntar på den rätte eller på rätt tillfälle. För Connie Converse, som sjöng sina sånger på 1950-talet kom det aldrig något tillfälle innan hon försvann. Sunstein berättar historien om henne och det är en märklig historia. Hon finns på Spotify och jag lyssnar och lyssnar igen och igen. Det finns något plågat i rösten och texterna är mörka, samtidigt som där finns humor. Converse slog aldrig igenom. Liberalismen vill ha ett samhälle som är frikostigt med tillfällen för alla.

Det amerikanska samhället är fullt av motsägelser. Å ena sidan är människor där otroligt hjälpsamma, engagerar sig gärna i ideellt arbete och bryr sig om sina medmänniskor. Å andra sidan gör de hårdnackat motstånd mot allmän sjukförsäkring och ett ordentligt välfärdssystem. Inte nog med detta, de kan till president välja en elak fähund som Donald Trump. Hur kan de leva i världens rikaste land, med världens mest avancerade sjukvård, och stå ut med att människor är hemlösa och dör av sjukdomar för att de inte har råd med sjukvård? Hur kan de acceptera att människors möjligheter till ett gott liv är så beroende av var de råkar födas?

Kan det vara så enkelt att de inte begriper vad det innebär att leva i ett samhälle? Kan den amerikanska föreställningen om människan som klarar sig själv vara så stark att de inte förstår att alla förhållanden i det moderna livet är samhälleligt bestämda? Om du är framgångsrik, förmögen, har gjort karriär – har det bara varit möjligt i det samhälle du tillhör. Det är klart att dina egna insatser var viktiga, ditt eget hårda arbete, men dessa insatser, detta arbete, hade i ett annat samhälle kanske varit förfelat? Min farfar brukade beklaga livet som lantbrukare. ”Bonde” sade han ofta ”är det värsta straff Gud kan döma en människa till. Så varför, varför har han dömt just mig?” Den frågan har ett enkelt svar. Han levde i ett samhälle där bondelivet var de flestas lott. Han hade alldeles säkert varit något helt annat i dagens samhälle.

Samhället ger oss möjligheter. Vad vore rimligare än att utforma samhället så att dessa möjligheter kom alla till del, oberoende av var man råkar födas? Så är det inte i dagens samhällen. Till slut handlar de positiva rättigheterna om en enkel fråga. Är det rätt att staten tar från de rika och ger till de fattiga? Liberalen Sunstein svarar ja.

Bo Dahlbom