Liberalismens världsbild

Vid kalla krigets slut 1989 förklarade Francis Fukuyama historien död och liberalismens världsbild som segrare. Nu ser det mörkt ut för liberalismen och historien fortsätter. Vad ska vi egentligen tro om utvecklingen på 2000-talet? Kommer den att domineras av kraftmätningen mellan två block med Kina och andra diktaturer på ena sidan och USA och andra demokratier på den andra? Hur kommer den tekniska utvecklingen och det växande klimathotet att påverka och påverkas av denna kraftmätning?

Liberalismens världsbild ifrågasätts idag av konservativa, nationalistiska strömningar. De liberala demokratierna utsätts för angrepp i länder som Ungern, Polen, Turkiet och Israel. Den liberala amerikanska världsordningen kritiseras av länder som Kina, Ryssland, Nordkorea och Iran. Den värld som öppnades vid Sovjetunionens fall verkar slutas igen och spänningarna växer mellan Kina och USA. Världens länder rustar, militärallianser förstärks och fredssträvanden är på reträtt. Samtidigt växer klimathotet och allt fler ifrågasätter den ekonomiska tillväxten och föreslår mer planekonomiska lösningar. I forskarvärlden hörs röster som efterfrågar mer politisk styrning av teknikutvecklingen.

Det går att urskilja minst sex olika inslag i detta ifrågasättande av liberalismens världsbild. Det finns (1) en konservativ, ideologisk kritik av globaliseringen och dess liberala förespråkare. I många länder finns nu (2) invandringsfientliga politiska partier som sägs företräda globaliseringens förlorare. Kinas (3) angrepp på den liberala, amerikanska världsordningen har blivit mer uttalade och Rysslands motstånd mot Natos utbredning österut har lett till fullskaligt krig i Europa. Ett fjärde inslag utgörs av reaktioner på Kinas aggression mot sina grannar och Rysslands invasion av Ukraina, med (4) allmän upprustning, utvidgning av Nato, och en alltmer utbredd krigsretorik med krav på självförsörjning och beredskapslager. Klimathotet har fått många att fråga sig (5) om de liberala demokratierna verkligen förmår möta den sortens storskaliga utmaningar. Den allt snabbare utvecklingen i genteknik och artificiell intelligens, har lett till (6) krav på ökad politisk styrning av teknikutvecklingen.

Liberalismen är föreställningen om en värld i utveckling, en öppen, demokratisk värld med tolerans för oliktänkande och ett oberoende rättssystem som respekterar individuella fri- och rättigheter. Liberalismen är en ideologi med rötter i upplysningen och den vetenskapliga revolutionen. Den sätter högt det fria idéutbytet, en fri press, yttrandefrihet och tryckfrihet. Liberalismen blir viktig i den industriella revolutionen med dess utvecklingsoptimism. Den tror på framsteg och utveckling genom vetenskap, teknik och frihandel på en global marknad. Liberalismens världsbild är föreställningen om en gemensam framtid för mänskligheten. För liberalismen är framtiden mer spännande än det förflutna. Mänskligheten är en framväxande gemenskap, inte nödvändigtvis under en gemensam världsregering, men en gemenskap lika fullt med i slutändan gemensamma mål och värden.

Liberalismen är en frihetsrörelse som betonar (1) individualism, individens fri- och rättigheter och ett demokratiskt samhällssystem. Den framhåller betydelsen av (2) förnuft, kritiskt tänkande, det fria samtalet, vetenskap och teknik. Den tror på (3) utveckling och framsteg, genom vetenskaplig och teknisk utveckling, och (4) ekonomisk tillväxt genom frihandel på en global, öppen och fri marknad.

I liberalismens världsbild spelar vetenskap och teknisk utveckling en central roll och tillsammans bidrar de till att överbrygga traditionella gränser mellan människor, kulturer och samhällen. Den vetenskapliga gemenskapen är inte nationell utan global. Det finns bara en vetenskap, en teknisk utveckling. Människan är en kulturvarelse och när man betonar den nationella kulturen är det nationens särart man vill betona. Vetenskap och teknik bryter med denna särart och i den mån det vi kallar kultur får sitt innehåll av vetenskap och teknik blir kulturen alltmer global och gemensam.

Konst, litteratur och underhållning blir alltmer globala och kulturer blandas som aldrig förr. Kulturskillnader reduceras, turism och handelsutbyte ökar. Humaniora som inte för så länge sedan tjänade nationen, den egna kulturen, blir alltmer internationella, tar allt större intryck av vetenskapens metoder och tankesätt. Klimathotet och andra miljöhot har fått oss att inse att vi delar samma jord, att vi är beroende av varandra. Ju mer denna insikt förstärks desto mer förstärks mänsklighetens globala gemenskap.

Liberalismens världsbild är vetenskaplig med en evolutionär syn på människan. Människor är apor vars livsvillkor alltmer präglas av den tekniska utvecklingen. Utvecklingen innebär i växande utsträckning förverkligandet av moderna, liberala idéer, av frigörelse och ökad respekt för individen, av växande demokrati. Steven Pinker är kanske den idag mest vältalige företrädaren för denna världsbild.

(1) Konservativ kritik

Det finns många kritiker av liberalismen. Jag har tidigare skrivit om fem av dem: Edward Luttwak, Richard Sennett, Tony Judt, Dennis Potter och Jonathan Haidt. Luttwak och Sennett är konservativa. Judt och Potter är typiska socialdemokrater, Haidt kallar sig liberal. De fem är mycket olika men ändå finns stora likheter i deras kritik av liberalismen.

De ser alla tillbaka på decennierna efter andra världskriget och hävdar att då rådde en annan samhällsanda med större gemenskap. Ett liberalt samhälle med en fri marknad och teknisk utveckling har sedan dess medfört ekonomisk tillväxt, ökad konkurrens och ökad konsumtion. Modernisering, urbanisering och sekularisering har lett till ett mer individualistiskt, rastlösare samhälle. Det sena 1900-talets globalisering och automatisering har kanske reducerat skillnader mellan världens länder, men samtidigt har skillnaderna inom länderna vuxit. Samhällsomvandling och omställnings­problem har intensifierats.

Människor behöver gemenskap och det är lätt att bli nostalgisk när man tänker tillbaka på gårdagens gemenskaper. De gemenskaperna är borta och det är inte roligt att, som Robert Putnam uttryckte det, ”bowla ensam”. Samtidigt är det viktigt att inse att gårdagens gemenskaper byggde på knapphet. För länge sedan bildade människor gemenskaper för att de måste, för att överleva, för att göra barn, skaffa mat, bostad, vård, roa sig. De gemenskaperna fanns kvar långt in på 1900-talet även i västvärlden. Sedan dess har välståndet i väst vuxit och staten, den tekniska utvecklingen, det rika tjänstesamhället, tagit över de gamla gemenskapernas roll. Vill vi ha gemenskap måste vi nu välja det. Kanske finner vi i framtiden nya grunder för gemenskap. Kanske kommer människor att leva mer ensamma liv. Liberalismens frihet har ett pris.

 (2) Populism

Samhällsomvandlingen runt sekelskiftet år 2000 skapade en allt rikare modern, nomadiserande, urban elit och en allt fattigare bofast landsbygdsbefolkning med mer traditionella värden. Antiliberala politiska strömningar växte fram med stöd hos landsbygdens förlorare på samhällsomvandlingen. Dessa strömningar röstade Storbritannien ur EU och valde Donald Trump till president. I länder som Ungern, Polen, Turkiet och Israel utgör de ett hot mot den liberala rättsstaten med ett politiskt oberoende rättssystem.

De populistiska strömningarna reagerade på samhällsförändringar som kommer att fortsätta. Med en förenklad samhällsbild vände de sig till förlorarna i omställningen med förslag som inte gynnade varken dem eller samhällsutvecklingen. Även om globaliseringen minskar kommer digitaliseringen med automatisering och artificiell intelligens att driva på urbaniseringen och öka arbetsmarknadens krav på utbildning. Vi riskerar att få ökad arbetslöshet med utslagning och växande motsättningar mellan gigekonomins lågavlönade prekariat och techföretagens välutbildade elit. Politiken kommer bara att kunna hantera dessa motsättningar om den tar omställningen på allvar. Liberalismen måste komplettera sin optimistiska framtidstro med en tydlig välfärds- och trygghetsprofil. Om inte det sker kommer populismen att växa.

De populistiska strömningarnas kritik av liberalismens världsbild tvingar liberalismen att erkänna att den varit alltför optimistisk. I det långa loppet, kan den likväl hävda, går ändå utvecklingen i liberal riktning. Det är bara att studera historien. Friheten växer, traditionens makt minskar, vetenskapens inflytande växer.

(3) En tudelad värld

När Deng Xiaoping på 1980-talet inledde reformerna av Kina utvecklade han också en försiktig strategi i umgänget med omvärlden summerad i det kinesiska uttrycket ”Tao Guang Yang Hui”, på svenska ungefär ”dölj din förmåga och bida din tid”. Efter en fantastisk ekonomisk expansion har Kina nu övergett den strategin och XI Jinping hävdar allt högljuddare Kinas plats i världen. Det innebär bland annat allt mer uttalade territoriella anspråk på Kinas grannar, i synnerhet det gamla kravet på införlivning av Taiwan.

Kina har alltsedan Koreakriget hållit Nordkorea under armarna och har idag goda relationer till diktaturer som Iran, Ryssland och Myanmar. Genom sitt infrastrukturprojekt ”Belt and Road” och frikostiga lån har Kina skaffat sig stort inflytande i Asien och Afrika. Helt nyligen har man försökt medla mellan ärkefienderna Iran och Saudiarabien vilket har tolkats som tecken på en ambition att öka inflytandet i arabvärlden.

Kina utmanar idag den amerikanska, liberala världsordning som rått efter andra världskriget i västvärlden och efter Sovjetunionens fall i större delen av världen. Man ifrågasätter de internationella institutioner som skapats av USA och söker alternativ till den amerikanska dollarn som global handelsvaluta. Trots att handelsutbytet mellan Kina och USA slår nya rekord, ökar spänningarna mellan länderna. I USA är det allt fler som tror att vi är på väg mot en tudelad värld med USA, EU och deras allierade på ena sidan och Kina och dess allierade på den andra.

Det brittiska imperiet dominerade 1800-talet och följdes på 1900-talet av det amerikanska. Vi kommer inte att behöva uppleva något dominerande kinesiskt imperium på 2000-talet. Trots en fantastisk kinesisk ekonomisk expansion behåller USA och dess allierade sin överlägsenhet hela det här århundradet. Däremot kan vi mycket väl få en tudelad värld där två imperier ställs mot varandra. Vad händer med den liberala världsordningen i en sådan värld? Kommer den att fördjupas i vår del av världen när västvärldens demokratier ställs mot diktaturerna i öster?

(4) En mer sluten värld

När president Trump började ifrågasätta globaliseringen och särskilt Kinas roll som hela världens fabrik inleddes en process som sedan fortsatt under president Biden och förstärkts av Putins invasion av Ukraina. Den globaliserade, öppna världen, med ständigt växande världshandel och komplexa försörjningskedjor som vi vant oss vid började förvandlas till en mer sluten värld med återindustrialisering i väst, ökande försvarsutgifter, krav på minskad handel, minskat resande och mer självförsörjning.

Om en sådan utveckling fortsätter hotas liberalismen av större avstånd, mindre handel och resande, mindre av samarbeten och förståelse, mellan nationerna. Kanske kommer de globala försörjningskedjorna under en period bli mer lokala, men det är svårt att tro att när omställningen till fossilfria transporter genomförts, världen inte kommer att återgå till mer globala samarbeten. Men globaliseringen kan mycket väl komma att ske inom två block i en tudelad värld med olika världsordningar, demokratier på ena sidan, diktaturer på den andra.

Hur kommer den tekniska utvecklingen, digitaliseringen, gentekniken, och det växande klimathotet, den globala uppvärmningen, att påverka och påverkas av en växande kraftmätning mellan två konkurrerande världsordningar? Kommer den tekniska utvecklingen och insatser för att möta klimathotet att ske i två olika spår? Det är svårt att föreställa sig att det kan bli så och vad det i så fall skulle innebära. Vi riskerar att få en värld med större spänningar och svårare att samarbeta i frågor som gäller planetens framtid.

(5) Klimathotet och framstegstanken

Liberalismens optimistiska världsbild med ekonomisk tillväxt, utveckling och framsteg på alla samhällsområden ifrågasätts idag med ekologiska argument. En ohämmad tillväxt hotar vår planet och många menar att liberalismens tro på marknaden håller på att störta oss i fördärvet. En av liberalismens hörnstenar är tron på ekonomisk utveckling genom handel på en fri marknad. I likhet med hur vetenskapen utvecklas genom fritt idéutbyte ska ekonomin växa genom det fria företagandet. I frigörelsen från privilegiesamhället spelade den ekonomiska friheten en väsentlig roll. Det fria företagandet måste regleras, det inser även liberaler idag, men reglering begränsar individens frihet och måste därför göras med stor försiktighet.

Det finns många idéer i omlopp om hur ett ekologiskt alternativ till liberalismen skulle kunna se ut. Ibland har de ekologiska tankegångarna inslag av konservatism. Likt konservatismen vänder man sig mot det liberala konsumtionssamhällets ytlighet och materialism. För liberalismen är framstegstanken viktig och det har varit enkelt att sätta likhetstecken mellan ekonomisk tillväxt och framsteg, mellan produktions- och produktivitetsökning och framsteg. Framstegstanken är viktig, men framsteg kan mätas på många sätt och behöver inte betyda ökad materiell konsumtion. Vetenskapens och teknikens utveckling innebär framsteg oavsett om den omsätts i ökad materiell konsumtion eller inte. Ekonomin kan växa utan att det behöver gå ut över planeten och dess ekosystem, men då måste den regleras.

Framstegstanken är oundgänglig för liberalismen. Den ger mänskligheten mening. Upptäcktsfärder, företagande, vetenskap och innovationer – allt handlar om framsteg. När människor lämnade Afrika för att utforska världen, när de idag ger sig ut i rymden, är det för att göra framsteg, utforska det okända, vidga horisonten. Klimathotet kan bara mötas genom framsteg, allt annat är omöjligt. Hållbarhet kan aldrig för liberalismen betyda att vi slutar utvecklas, slutar göra framsteg.

(6) Teknikutvecklingen och forskningens frihet

AI-systemet ChatGPT3 lanserades den 30 november 2022 och vållade omedelbart rabalder. Du kan chatta med systemet, fråga det vad som helst och få välformulerade och ofta häpnadsväckande informativa svar. Systemet kan skriva dikter och programkod och hotar arbetsmarknaden för skribenter, journalister, illustratörer, programmerare, etc., etc. Systemet kan användas till att överskölja sociala medier med fake news och konspirationsteorier.

Microsoft integrerade snabbt ChatGPT med sin sökmotor Bing och marknaden fylldes med appar som använde systemet. Den 14 mars 2023 släppte Open AI en ny generation, GPT4, av sitt AI-system. Max Tegmark, Elon Musk, Yuval Noah Harari, m. fl., uppmanade i ett öppet brev den 22 mars 2023 alla AI-lab att i minst 6 månader avbryta utvecklingen av mer kraftfulla AI-system än GPT-4. I brevet varnas för en AI-utveckling med stora risker för mänskligheten och efterfrågas mer politisk planering och styrning av teknikutvecklingen.

Vetenskaplig forskning och teknisk utveckling sker i akademier, institut och företag med få begränsningar. När de vetenskapliga resultaten ska tillämpas och tekniken spridas och användas kan politiken ingripa med förbud och begränsningar. I de undantagsfall där politisk reglering begränsar en viss typ av forskning eller teknikutveckling är det som regel efter initiativ av forskarna själva. Mest diskussion har gentekniken gett upphov till och den diskussionen har också lett till begränsningar. Vad ska man säga om förslaget att begränsa AI-forskningen?

Att förbjuda forskning är inte förenligt med liberalismens världsbild. Forskningsfrihet är vid sidan om åsiktsfrihet och tryckfrihet en av de mest grundläggande fri- och rättigheterna. Men att forskningen är fri hindrar inte att vetenskapliga experiment eller tillämpningar som innebär risker kan och bör regleras. Den sorts planering och styrning av forskningen som föreslås i det öppna brevet om AI-forskningen går dock alldeles för långt. Med all respekt för undertecknarnas kompetens verkar rädslan för dagens AI-system överdriven. ChatGPT kan imponera men är i själva verket inget annat än en papegoja som upprepar det någon redan sagt oavsett om det råkar vara sant eller inte. (GPT4 är betydligt bättre.)

All teknikanvändning innebär risker och världen står just nu inför en klimatkatastrof som hade kunnat avvärjas om konsekvenserna av användningen av fossila bränslen tidigare hade uppmärksammats och lett till reglering. Men regleringen måste alltid vägas mot den inskränkning den innebär i grundläggande fri- och rättigheter. Enligt liberalismen är dessa friheter en förutsättning för ett gott samhälle och en positiv utveckling. Reglering av teknikanvändning är ett sätt att styra teknikutvecklingen och bör bedrivas med samma öppna attityd som man bedriver forskning. Reglering kan hämma såväl som inspirera innovationer och vi är alltför okunniga för att våga säga något bestämt om framtidens teknikutveckling, än mindre försöka styra den.

Brevets uppmaning att inrätta myndigheter med uppgiften att granska och godkänna AI-system är alldeles för tungfotat. Låt oss vänta med myndigheterna och i stället verka för en mer djupgående diskussion av, och mer forskning om, teknikutvecklingens betydelse i samhällsutvecklingen. ChatGPT vållar just nu rabalder, men snart är det något annat i digitaliseringen som väcker uppmärksamhet och ger rubriker i media.

****

Liberalismen, konservatismen och socialismen formulerades i den industriella revolutionen och uttrycker tillsammans vad som stod på spel i moderniseringen av samhället. Liberalismen blev ideologin för den framväxande medelklassen med dess entreprenörer, journalister, lärare och forskare. Konservatismen försvarade de gamla privilegierna, kungamakten, nationen, traditionerna. Socialismen blev ideologin för den framväxande arbetarklassen. Det är inte självklart att dessa ideologier fungerar lika väl på 2000-talet som de gjorde på 18- och 1900-talen. När den tekniska utvecklingen fortsätter ökar komplexiteten och samhällsförändringarna går allt snabbare. Då skärps utmaningarna och förändrar karaktär.

Det ligger såklart någonting i alla dessa tre ideologier. Konservatismen vill gå varligt fram med förändringarna, liberalismen betonar utveckling och tillväxt, socialismen är mest upptagen med frågor om fördelning. Vi kan lära av alla tre, men endast liberalismen ser samhällsbygget som ett framtidsorienterat, ständigt pågående, utvecklingsprojekt. Vi deltar i det projektet utan att offra vår individuella frihet, väl medvetna om att svårigheterna bara kommer att öka när den tekniska utvecklingen ökar våra möjligheter och komplexiteten i den värld vi tillsammans bygger.

När välståndet i samhället växer blir det allt svårare att fördela det någorlunda jämlikt. Skillnaderna mellan de som äger företag och de som inte äger någonting blir allt större. När vetenskap och teknik blir mer avancerad växer skillnaderna i kunskap mellan forskare och teknikutvecklare och de med kortare utbildning. Med skattesystem och utbildningsinsatser kan dessa skillnader reduceras, men det kommer inte att bli enkelt. Samhället riskerar att dras isär. När vetenskap och teknik ger människor allt större makt att ingripa, med allt större konsekvenser, krävs reglering för att undvika att någon spränger alltihop i luften. Balansgången mellan frihet och reglering i framtidens komplexa tekniksamhälle kräver en grundmurad liberal världsbild för att inte hamna i teknokratiskt tyranni.

Bo Dahlbom